Två kommentarer på Kissieinlägget.
Bilden är självklart redigerad. Du kan inte lita på bilder som Kissie själv lägger upp i sin blogg.
Jag fattar inte varför hon skulle redigera sin arm på det sättet. Jag tycker inte den ser redigerad ut och tror inte att den är det. Faktiskt. Jag har reagerat på att Kissie ser väldigt smal ut på sista tiden både på bilder på hennes egen blogg och på andras bloggar och framförallt på ett mer ohälsosamt sätt än innan. Mer ben och skrynklig hud. Kissie har aldrig sett undernärd ut innan, men hon har alltid retuscherat sina bilder.
Jag kan inte låta bli att bli illa till mods över sånna här spekulationer. Jag förstår inte riktigt vem som har med hennes välmående att göra annat än hennes närmaste. Att sitta och titta på bilder och försöka psykologisera en främmande människa tror jag tyvärr inte annat än fungerar destruktivt. För vem vill egentligen bli analyserad på det sättet offentligt? Det känns inte som annat än en förlängning av skvallerpressen – oavsett hur väl ens intentioner än må vara.
Det är sant det du säger, du har en stor poäng.
Jag skulle kunna försvara mig med att Kissie själv satt sig i den här situationen (hon har ju faktiskt det, för bövelen) men vet inte om det är en rimlig ståndpunkt. Jag ska tänka vidare på den här grejen, jag vet inte var jag står än.
Kissie är inte så duktig på att redigera sina bilder (tänk ”blur” och ”bulge” verktygen i PS). Bilderna ser inte redigerade ut. Eller ja, inte av Kissie själv iaf.
Tittade på andra inlägg i Kissies blogg och även på de ”normala” bilderna ser man att hon blivit en hel del mycket smalare (och där ”blurrar” hon glipan mellan låren). Visst, jag känner människor som är sådär smala, men frågan är ju hur långt från gränsen hon är.
Kanske inte är ok att diskutera Kissies vikt eller om hon är ätstörd eller inte (faktumet att hon tycker 200 kcal är mycket tyder ju på en ganska osund inställning iaf). Hennes närmaste borde reagera. Men har hon inte en ganska nära relation till sina läsare? Kan det inte tänkas att hon faktiskt skulle lyssna på dem ifall de sa ”Stopp Kissie, nu räcker det” (förutsatt att hon nu inte fallit ner i ätstörningsträsket helt och hållet)?
Naturligtvis är människan ett vrak. Än sen, jag ser inte problemet?
Ang. den andra kommentaren skulle jag hållt med om det inte varit så att hon driver en väldigt stor blogg. Massor av unga tjejer (och andra) läser hennes blogg dagligen och ser upp till henne. Hon är en förebild helt enkelt. Därför är det viktigt, inte bara för hennes eget välmående utan också för alla hennes läsares skull, att påpeka att tjejen inte är frisk. (inte på ett dömande sätt såklart – det är hennes beteende som är fel, inte hon) Det är precis samma regler som gäller för alla andra som en massa helt främmande människor ser upp till – musiker, skådespelare, idrottsstjärnor…
Sen ska man ju inte vältra sig i det såklart. Och som sagt, inte döma ut henne. Det räcker med att konstatera faktum. Förklara att kroppen inte funkar om man bara lever på lite barnmat.
Nej, jag har ärligt talat ingen aning om hur nära relation Kissie har till sina läsare, men jag tittade in på hennes bloggkommentarer nyss och såg inte mycket till vad jag skulle kalla empati. Jag tycker att spekulationer varken är empatiska eller konstruktiva, det brukar snarare vara ett sätt att höja sig själv; ett maktmedel.
Jag tycker inte heller att man ska ta sig rätten att säga åt någon annan vad hen ska göra och inte göra (nu hamnar jag på det spåret igen). Varje människa har ansvar för sitt liv och måste vilja bli hjälpt. Och jag ser inte heller hur man hjälper någon genom att kalla dom äckliga. Med det sagt menar jag inte att man inte ska visa empati och stötta dom som vill, men rikta det till hen i fråga isåfall.
Och nej, jag tycker inte Kissie har något ansvar för sina läsares hälsa.
Jag har i alla fall inte kallat henne äcklig.
Det är sant. Min kommentar var nog mer riktad till kommentarerna som följde ditt inlägg.
Ändå är ju ”äcklig” precis vad hon är, liksom den sjuka hon lider av.
Empati är inte något vanligt förekommande bland kommentarerna på Kissies blogg.
Kan inte låta bli att vilja fråga ”Hur mår du?” men eftersom jag inte har någon relation till henne så låter jag bli. Med tanke på att det är en av Sveriges
Största borde väl någon fråga det? Eller är det så illa att de som läser älskar att hata henne (överst på min lista över saker som får mig att bli illamående)?
Bilderna Fanny nämner känns som ett väldigt tydligt rop på hjälp.
Jag tror att det är farligt att dra slutsatser om människor utan att ge hen chansen att berätta hur det egentligen ligger till. Och vad gäller Kissie så tycker jag ärligt talat inte att nån som tyckt kring hennes hälsa verkar ha det minsta med den att göra. Och känner man det är omöjligt att inte döma henne och skriva elaka kommentarer, så får man väl hitta nån annan blogg att läsa.
Det kan vara så illa att Kissie inte skulle ha så många läsare kvar om man gallrade bort alla de som läser för att få känna makten som kommer med förakt. (En extremt cynisk tanke, jag vet, måste nog jobba lite på att se det ”fina” i mina medmänniskor.)
Om någon av mina vänner skrev på sin blogg att de åt barnmat skulle jag sätta mig ned med den vännen och höra hur de egentligen mår, kan vi lita på att Kissies vänner gör det om det går över gränsen? Det känns inte bra att se på när någon går sönder offentligt.
Ja, för vad är alternativet? Inte genom att i olika bloggar spekulera kring hennes utseende och hälsa iallafall. Och jag tror att man själv riskerar att gå under om man tror att man kan bära hela världen på sina axlar.
Som ätstörd själv så mår jag dåligt av de uppenbara signalerna, hur hon liksom sugs in i det mer och mer. Först var det börja räkna kalorier men äta någorlunda normala mängder, sedan sluta dricka, sedan barnmat, sedan Efedrin (typiskt anorexipreparat som även jag har beställt illegalt från suspekta internetshoppar), sedan 200 kcal om dagen, sedan kräkas… mer och mer prat om vikt, hela tiden. Man vet såklart inte vad som är sant eller inte, men det är en så oerhört påtaglig bild av en ätstörd vardag. Tror inte att hon ljuger så mycket som man kanske hoppas, snarare kan hon ventilera precis sådant här då föräldrar och dylikt ändå ”vet” att hon hittar på. Gått ner i vikt har hon onekligen gjort iaf.
Men alltså det här förebildssnacket… återigen detta krav på kvinnlig perfektion och moralisk fulländning. Och vidare, det är mycket möjligt att Kissie kan bidra till att utveckla en ätstörning, men… gör inte Kenza det då? Som, till skillnad från Kissie, är både lyckad, vacker och smal trots att hon äter *jääättemycket* choklad? Betydligt mer stressande. Det obehagliga med Kissie är ju, som jag ser det, att hennes agerande inte alls är så abnormt, utan tvärtom en fullt rimlig reaktion på ett ätstört samhälle där gränserna mellan friskt och sjukt överlappar varandra (och beror på den specifika individens kulturella kapital – fina flickor erkänner ju inte att de lever på barnmat!).
Nä, Kissie är fan samtidskonst. Symptomet, inte problemet.