Saknar mina ludna ben.

Epilerade benen i helgen. Först kändes det skönt, men nu måste jag faktiskt säga att jag saknar ludenheten en aning. Inte så att jag lider för att de är släta, men jag hade vant mig och börjat gilla det. Och det jobbiga är att det tar betydligt längre tid att gro ut hår än vad det tar att ta bort det.

Intressant hur man vänjer sig vid olika saker. Något som från början mer var en fråga om besparing av tid och pengar blev till något jag uppskattade i sig självt. Sedan behöver det inte bli så för alla, men ville bara påpeka att man faktiskt kan lära sig att inte bara acceptera utan även gilla kroppshår.

Därför rakar jag benen.

Jag rakar benen. Det är en såndär grej som vissa feminister tycker är okej och andra tycker är fel. Jag rakar i alla fall benen för att det får mig att känna mig mer bekväm när jag har kjolar och bara ben, för att det får mig att känna mig trevligare att ligga bredvid. Jag rakar dem dock inte så ofta, kanske en gång varannan vecka.

Jag förstår att anledningen till att jag rakar benen är för att det är ett skönhetsideal som har pådyvlats mig. På samma sätt som ideal är anledningen till att jag sminkar mig, har vissa kläder eller gärna skulle vilja vara lite smalare och lite mer vältränad. Men jag fortsätter raka benen trots att jag är medveten om varför jag göra det.

För när jag är medveten om att detta inte bara rör sig om mitt fria val utan att det är så mycket mer i rörelse kring mina skönhetsrutiner så kan jag granska dem och värdera den funktion de fyller i mitt liv och det besvär det medför. Jag har slutat banta och sminka mig dagligen för det tog så mycket tid, så mycket tid som jag mycket hellre ägnar åt andra saker.

Men att raka benen är okej för att jag tycker att det är okej. För att jag tycker att det är en värd ansträngning att lägga ner på det jag får ut av det. Och för att jag inte känner mig tvingad till det, för att jag kan avstå om det tar för mycket tid och energi i anspråk. För att jag kan strunta i att göra det på flera veckor om jag inte känner orken eller lusten.

Man ska ifrågasätta det man gör, granska det och förstå varför man gör det. Man behöver inte sluta med allt som man ägnar sig åt för att det är pådyvlat från samhället men om man skaffar sig kunskap om det så blir det så mycket lättare att värdera det utifrån sig själv och inte utifrån vad som förväntas. Och det blir så mycket lättare att sluta känna tvång.

Hårväxt är inte samma sak som mens.

Vi Lady Dahmer så hittade jag denna helt sanslösa sida på Gillettes hemsida som handlar om att raka benen för första gången. Utgångspunkten är att rakning inte är en fråga om man ska göra det över huvud taget, utan när man ska göra det. Detta är ju fan bara sinnessjukt.

Där det står tips till föräldrar så ger Gillette bland annat svar på frågan vad man ska göra om man inte tycker att ens dotter är redo för rakning.

Vi vill inte att våra barn ska växa upp för fort, men eftersom puberteten styrs av hormoner och inte modetrender, är det ganska säkert att om hon verkligen vill raka sig, då kan det vara dags. Idag kan forskare konstatera att dagens tonåringar kommer in i puberteten tidigare än föregående generationer. Tänk på att det är en del av den naturliga uppväxtprocessen och det finns inte någon rätt ålder att börja raka sig.

Puberteten styrs inte av trender utan av hormoner. Men rakning är, hur mycket man än vrider och vänder på det, inte ett naturligt steg i allas uppväxt. Folk kom i puberteten även innan rakhyveln var uppfunnen och jag tror knappast att någons utveckling hindrades av det. Att raka sig är ju dessutom att avlägsna tecken på mognad, så jag har himla svårt att fatta kopplingen.

Ger du din dotter information tidigt om hur man rakar sig kan det hjälpa henne att avgöra om hon är redo eller inte.

Givetvis kör de på det gamla hederliga informationskortet. Men varför skulle man vilja informera sin dotter om rakning? Om dottern inte får bilden av att det är något ”naturligt” som alla måste gå igenom så slipper hon kanske ta ett beslut över huvud taget. Det finns ingen nödvändighet i att fatta beslut kring rakning, lika lite som någon behöver fatta beslut om huruvida de ska operera brösten eller ej. Att avlägsna hårväxt är varken nödvändigt eller naturligt och således inget man behöver informera om.

Gillette försöker uppenbarligen att få rakning att framstå som typ trosskydd. Att raka benen ska vara en lika naturlig del av att växa upp som att samla upp blod som kommer från fittan så att man ska slippa sitta i en blodpöl.

Och förstås, hanterar du samtalet på ett stödjande och positivt sätt gör du det lättare för din dotter att börja raka sig.

Ja ni ser ju. Inte ett ord om att man kanske skulle kunna nämna att rakning faktiskt inte är en naturlag. Gu va bra att dottern får det lättare att raka sig! Fan vad lättad man blir.

Och ja, jag fattar att detta är reklam för Gillette och att de därför inte är särskilt intresserade av att marknadsföra håriga ben. Men det finns fan gränser för allt. Denna reklam är hemsk och den förälder som tar den på allvar borde utredas av socialen omgående.

Kissie igen.

Två kommentarer på Kissieinlägget.

Bilden är självklart redigerad. Du kan inte lita på bilder som Kissie själv lägger upp i sin blogg.

Jag fattar inte varför hon skulle redigera sin arm på det sättet. Jag tycker inte den ser redigerad ut och tror inte att den är det. Faktiskt. Jag har reagerat på att Kissie ser väldigt smal ut på sista tiden både på bilder på hennes egen blogg och på andras bloggar och framförallt på ett mer ohälsosamt sätt än innan. Mer ben och skrynklig hud. Kissie har aldrig sett undernärd ut innan, men hon har alltid retuscherat sina bilder.

Jag kan inte låta bli att bli illa till mods över sånna här spekulationer. Jag förstår inte riktigt vem som har med hennes välmående att göra annat än hennes närmaste. Att sitta och titta på bilder och försöka psykologisera en främmande människa tror jag tyvärr inte annat än fungerar destruktivt. För vem vill egentligen bli analyserad på det sättet offentligt? Det känns inte som annat än en förlängning av skvallerpressen – oavsett hur väl ens intentioner än må vara.

Det är sant det du säger, du har en stor poäng.

Jag skulle kunna försvara mig med att Kissie själv satt sig i den här situationen (hon har ju faktiskt det, för bövelen) men vet inte om det är en rimlig ståndpunkt. Jag ska tänka vidare på den här grejen, jag vet inte var jag står än.