I Lemoines kommentarsfält dök en intressant diskussion angående ett inlägg jag skrev för ett tag sedan där jag försvarar Sjödins rätt att på sin egen blogg som handlar om sex skriva om sina preferenser gällande kukstolek. Personen menar att eftersom jag har skrivit om att kvinnor måste få uttrycka sina preferenser kring kukstorlek i vissa sammanhang och på ett respektfullt sätt så har jag förverkat min rätt att säga något om penetrationsnormen.
Nej, det hänger såklart ihop. Men inlägget handlar inte om preferensen i sig utan om ilskan som uppstår då en kvinna beskriver sina preferenser i ett sammanhang med det uttalade syftet. Jag har inte heller några problem med att säga att jag själv har idéer om hur en kuk ska vara formad och vilken storlek den ska ha, under förutsättning att jag ska ha omslutande sex. Däremot kan jag se många sätt att ha sex på som inte inkluderar omslutning, om det nu skulle behövas. Det är dock tråkigt att dessa sätt att ha sex på är såpass osynliggjorda, vilket är det jag menar när jag kritiserar penetrationsnormen.
Och fick som svar:
Problemet ligger snarare i att kvinnors sexistiska eller könsnormerande uttryck i den mån de alls påtalas konsekvent (och könsstereotypt) bortförklaras som något oskyldigt, t.ex. i form av att de ”bara beskriver sina preferenser”, samt att alla former av strukturella analyser av beteendet ignoreras eller mörkas.
Att det sedan kan finnas sammanhang där det är rimligt att uttrycka sina sexuella preferenser är en annan sak.
Detta att kvinnors könsnormerande uttryck skulle beskrivas som oskyldiga kan jag inte relatera till. Jag tycker att det finns en omfattande problematisering kring hur kvinnor upprätthåller patriarkala strukturer. Diskussionen kring kvinnors objektifiering av män går dock på lågvarv, och det enklaste skälet till det skulle jag säga är att kvinnor faktiskt objektifierar män i betydligt lägre grad än motsatsen inträffar. I vilket fall så svarade jag:
Du talar om sammanhang där det kan vara passande att tala om preferenser. Ett sådant sammanhang tycker jag är en blogg som handlar om sex, vilket är fallet jag behandlar i inlägget. Du kanske tycker annorlunda. Förklara i så fall gärna vad ett ”okej” sammanhang för kvinnor att tala om sina preferenser skulle vara. Att däremot sitta och snacka om mäns kukstorlekar, snacka om att män med små kukar etc är fula, äckliga osv skulle jag inte försvara och har inte heller gjort. Det tycker jag är osmakligt och objektifierande, precis som det hade varit om det drabbade kvinnor.
Jag förklarade i inlägget tydligt skillnaden mellan det som Sjödin gör och den typen av objektifiering kvinnor utsätts för, som jag givetvis tycker är fel även när män utsätts för. Om en man skrev en blogg liknande Sjödins som på et respektfullt sätt tog upp hens preferenser kring sex och kvinnors utseende så skulle jag inte ha några problem med det problemet är när personer attackeras, recenseras och så vidare för sitt utseende när det egentligen är ytterst irrelevant.
Det är väldigt viktigt att poängtera skillnader i hur det talas om preferenser. Till exempel i en forumträd om vad en föredrar för behåring av sin partners underliv så är det såklart lämpligt att diskutera just detta. Däremot kanske en inte ska kommentera alla bilder på människor en ser med hur attraktiva de människorna är. Det är inte relevant och det är objektifierande. En ska också i alla diskussioner undvika att vara hånfull eller förolämpa människor som ser ut på det sättet en själv inte föredrar. En kan säga ”jag föredrar kvinnor som rakar underlivet” men att gå steget från det till att säga ”kvinnor som inte rakar underlivet är äckliga” och fortfarande hävdar att en bara ”ger uttryck för preferenser” är otroligt märkligt. Som svar fick jag i alla fall:
Ett ok sammanhang är väl där de individuella skillnaderna är det centrala för diskussionen, inte bara ett sammanhang där sex diskuteras.
Även vad som betraktas som respektfullt skiljer en hel del beroende på könet hos den som beskriver preferenserna. Att som man beskriva en kvinnas eller kvinnors utseende eller egna preferenser kring dessa betraktas nästan aldrig som respektfullt utan ses snarare som en kränkning av dennes integritet, när en kvinna gör detsamma möts det inte med i närheten av den misstänksamheten och negativa attityden utan förutsätts på samma sätt vara oskyldigt eller t.o.m. att mannen/män bara ska ta emot.
Och svarade:
Eftersom det är Sjödin som driver bloggen och initierar diskussionen så får en väl tänka att det är just det hen beskriver i inlägget som är menat att stå i centrum. Vem menar du definierar diskussionen om inte hen själv?
Jag skulle i alla fall inte ha problem med det om det framfördes som Sjödin gör, det vill säga utan förolämpningar och liknande. Problemet är när människor pratar om att vissa saker är äckliga och liknande, eftersom det direkt stigmatiserar kvinnor som inte faller under deras preferenser. Jag har aldrig sett en man göra detta för att sedan bemötas med ilska, däremot har jag sett många män objektifiera kvinnor i helt opassande situationer och/eller kallat kvinnor som inte lever upp till deras preferenser för äckliga för att sedan försvara sig med att de ju ”bara sa vad de tyckte”. Ett sådant agerande är inte okej oavsett om det kommer från en man eller från en kvinna. Att jag själv inte sett et betyder såklart inte att det inte har hänt, men jag kan sluta mig till att det inte är jättevanligt. Om jag hade sett det så hade jag troligen försvarat mannen i fråga, för jag tycker att det är en orimlig sak att bli arg över.
Att män som berättar om sina preferenser skulle mötas med större misstänksamhet tycker jag verkar konstigt. Var och varannan tjejtidningar hur ju en spalt där män kan berätta om vad de gillar, vilket ses som helt normalt.
Den här idén om att det skulle vara mer okej för kvinnor än män att tala om sina preferenser är mig fullkomligt främmande. När jag ser mig om i världen så är de som talar om sina preferenser rörande det motsatta könet (förlåt för heteronormativitet, men ni fattar) nästan uteslutande män. För det mesta går detta obemärkt förbi, utom att något feminist reagerar. Ibland, som när någon lägger upp en jävla bild på en kvinna med hår under armarna från melodifestivalens publik och någon annan säger att hen ser ut som ”en fitta på tvären”, så blir många många människor arga. Men det är knappast ”samtal om preferenser” vi snackar om här, utan det är hets mot privatpersoner och brutal objektifiering, vilket såklart inte är okej oavsett vem som gör det eller vem som drabbas av det.
Att män objektifieras mindre än kvinnor borde vara välkänt vid det här laget. jag brukar för min egen skull ibland, när jag känner att jag blivit för ”van” vid att se exploaterade kvinnor, gå hit:
http://maleobjects.tumblr.com/
därför att där så reagerar jag, på grund av den enkla anledningen att det är MÄN som blir objektifierade istället. Dessa bilder skulle aldrig kännas konstiga om det var kvinnor på bilderna istället…..
Jag tycker Sjödins kuk-inlägg är problematiskt. Jag tkr hen skriver bra kring mkt och förstår det försvar hen samt flera av hens läsare presenterat men kan samtidigt inte riktigt släppa det hela. Hade en man bloggat om att hen föredrar tajta fittor eller små blygdläppar hade jag helt klart sett det som en extremt problematisk kvinnoförnedrande hållning. Detta för att denna preferens ffa är ett upprätthållande av en norm som i högsta grad skapats inom patriarkatet och som förstör för många kvinnor (jag tänker på allt ifrån kroppsångest till vidriga ”blygdläppskorrigeringar” som minskar den sexuella njutningen då nerver skärs av). Följaktligen är det en annan sak än att skriva typ : ”Jag föredrar blonda kvinnor”, ”jag föredrar vältränade män” eller ”jag föredrar rakade kvinnor”. Vad gäller rakning och träning så har ju människor trots allt ett val, detta gäller ej underlivets utseende. Samma sak gäller dethär med stora kukar. Jag anser att den preferensen speglar destruktiva normer som dels ger kuken och penetrationen överdriven betydelse och dels bygger på en begränsande syn på manlighet. Därför är det så mycket större och mer komplext än det faktum att Sjödin råkar gilla extremt stora kukar. Hen är ju en del av en kontext som förtrycker såväl kvinnor som män (precis som alla andra. Jag förstår inte riktigt poängen med att skriva en sån sak – visserligen kanske Sjödin då slipper inviter från män som sedan visar sig ha för små kukar för hens smak – men det sker i såfall via upprätthållandet av en sexistisk struktur.
Jag förstår problemet du ser men håller inte med. Jag tycker att Sjödin uttrycker sig rimligt och respektfullt kring det hela. Jag kan hålla med om att det speglar negativa normer, men tycker inte att Sjödin gör fel i att uttrycka vad hen gillar på det sätt hen gör. På samma sätt ser jag inga problem med att folk t.ex. skriver om att de tycker om monogami även fast jag ogillar monogaminormen + tror att många gillar monogami pga denna. Det måste ändå gå att tala om sina preferenser, fast de är normativa. Så länge det görs på ett respektfullt sätt och i ett rimligt sammanhang.
Jag, fattar vad du menar. Men frågan som skaver i mig är hur en i så fall ska dra gränserna kring vilka preferenser det är ok att uttrycka och i vilka sammanhang. Hur reagerar du exempelvis på män (eller kvinnor som ligger med kvinnor) som uttrycker att de vill ha fittor med små inre blygdläppar? Det vore intressant att få veta för jag kan själv nämligen inte acceptera uttrycket för den ena preferensen och samtidigt se den andra som helt oproblematisk. Jag behöver antagligen inte förklara varför denna fitt-preferens är destruktiv. Jag skrev i inlägget ovan att jag tycker det är en annan sak att uttrycka preferenser kring exempelvis behåring, hårfärg etc men jag ser ju själv att dessa gränsdragningar är problematiska -vem ska avgöra var dessa gränser lämpligen bör dras, osv. Jag antar att jag egentligen är sjukt trött på ALLA preferenser som ska luftas i alla möjliga sammanhang. Det är en annan sak om det sker mellan dem som ska ha sex med varandra men i övrigt tycker jag en reproducerar normer hur en än gör då en luftar detta på t.ex. fester – hur frigjorda och respektfulla samtalen än ska vara. Sjödin framför argumenten att hen måste få uttrycka sina preferenser eftersom män gör det samt att hon vill komma i kontakt med storkukade. Jag tycker inte att vi kommer närmre slutet på patriarkatet gnm att bete oss lika illa som män och jag tror nog att hon kan finna och hålla fast vid storkukade partners på annat vis än gnm att lufta det i sin blogg.