Köpte denna essäsamling om kommunismens ide för typ en vecka sedan. Medverkar gör (enligt baksidan) 15 av vår tids viktigaste vänsterteoretiker.
På baksidan står även följande:
Den kommunistiska litteratur jag har läst har varit väldigt tydlig i sitt avståndstagande från de kommunistiska experiment som utförts. Den kommunistiska filosofin idag handlar i mångt och mycket om hur vi ska kunna blåsa nytt liv i den kommunistiska idén utan att hamna där igen.
Man kan tycka att dessa idéer är naiva och så vidare. Det jag stör mig på är när folk sammankopplar kommunism med att man på något sätt per automatik skulle vara för totalitarism. Om man tror det så är man helt enkelt ganska dåligt inläst på den kommunistiska idén. Det har man såklart lov att vara, men då ska man inte heller låtsas som om man vet allt.
Man behöver inte hålla med om kommunismens idé, man behöver inte tro att det är genomförbart och man får såklart gärna kritisera kommunistiskt tankegods när det är relevant i förhållande till innehåll. Vulgärkritik blir det däremot när man över huvud taget inte är förmögen att se att tankarna har utvecklats sedan 90-talet.
Nå, egentligen tycker jag inte att ja ska behöva försvara det här tilltaget eftersom jag såklart gör vad jag vill på min blogg. Den som vill ägna sig åt att smutskasta kommunismen på grunden ”vill ni ha det som i Sovjet eller?” kan säkert hitta en mängd andra forum, bloggar och liknande för att göra det på. Det är inget jag kommer upplåta utrymme till här, för det ligger varken i mitt eller merparten av mina läsares intresse.
Faktum kvarstår att ideologin bygger på att ta andra människors pengar. Det är en gordisk knut som är djävulskt svår att lösa om man ska försöka predika någon form av frihetsbudskap.
Nej, det är det ju faktiskt inte alls. Det bara ingår inte i ditt ideologiska ramverk.
Problemet med kommunism är att den baseras på premisser som aldrig kommer att vara uppfyllda och därför behöver man införa diverse tvångsmedel som censur, förbjud mot andra än kommunistiska partier. Detta är knappast något vulgärargument eftersom det har skett i alla fall där kommunister fått makt, se exempelvis Kuba för ett aktuellt exempel som hyllas av många kommunister.
Delar inte din uppfattning, och samma sak skulle för övrigt kunna sägas om liberalismen.
Kan du ge ett exempel på en stat som för närvarande är liberal och samtidigt inte är en demokrati?
Ser tex ej usa som en reell demokrati. Inte heller Italien och knappt ens Sverige.
Men jösses
Om man dom i Sverige är ca 7,5 miljoner röstberättigade så är varje röst värd 1/7500000. Självklart har varje person mycket lite att säga till om, men poängen är att vi alla har lika mycket att säga till om. Att vissa personer är upprörds över att de inte får bestämma, exempelvis över hur mycket det ska kosta att åka tunnelbana, visar bara att de vill ha mer att säga till om än andra…
Så du tycker alltså inte att man ska bedriva politik kamp utöver röstande? Mycket speciellt demokratibegrepp du har må jag säga.
Visst ska man det men det ska ske inom de lagar som vi i demokratisk ordning gemensamt har bestämt.
Nå, det är ju inte som att vi har demokrati för att folk följt lagen. det är ett mycket historielöst perspektiv.
Fast nu har vi ju demokrati…
Fast alltså nja, att vi har ett system där man röstar en gång vart fjärde år betyder inte att vi har ett legitimt folkstyre. Vi har väl demokrati i formell mening, men det betyder inte att folket inte behöver göra upprör mot makthavare för att få sin vilja igenom.
Det är legitimt även om du inte gillar de beslut som fattas.
Jaja, sitt du och känn att allt är som det ska och så kan jag få kämpa för de frågor jag tkr är relevanta.
Vi skulle kunna ha omröstningar varje vecka om VI skulle vilja det men eftersom majoriteten inte vill det då har vi inte det…
Nej, jag tycker inte allt är bra men jag tycker man ska ha respekt för den demokratiska processen, speciellt om man förespråkar demokrati. Bara för man inte gillar vissa beslut rättfärdigar det inte att man gör vad man själv tycker är ok…
Fast jag tror det är det som är skillnaden mellan liberalism och exempelvis socialism/kommunism. Att en liberal tycker det är bra med olika åsikter och kämpar för rätten att ha olika åsikter. Detta är inte fallet med socialister/kommunister som ofta ifrågasätter folks rätt att uttrycka sig när åsikterna inte passar.
Precis som du gjorde när du ifrågasatte att vi ”gnällde” om kollektivtrafiksavgifterna eftersom de ändå är demokratiskt beslutade. För övrigt finns det inget som säger att vår demokratimodell förvaltar folkviljan bäst.
Att du har rätt att ha dina åsikter är inte samma sak som att jag är skyldig att hålla med dig. Men till skillnad från de kommunistiska staterna har vi möjlighet att ändra om vi vill. Du har rätten att bedriva politiskt arbete för att ändra det i den riktning som du vill. Att det inte har blivit en förändring beror på att majoriteten faktiskt tycker att det fungerar hyffsat bra som det är.
Jamen så bra att jag har den rätten. Då kan jag ju fortsätta ägna mig åt det vilket jag gör. Förstår inte vad du bråkar om.
För övrigt så har du aldrig preciserat hur det system du förespråkar ska vara, bara att det vi har är dåligt då det inte bestämmer som du vill. Hur vill du ha det mer konkret?
Nej, jag har inte sagt att det är dåligt för att det inte bestämmer som jag vill. Däremot så tror jag inte att rådande system är särskilt bra på att förvalta folkets intresse.
Och på vilket sätt skulle ditt vara bättre och hur skulle det se ut?
Men vet du vad, du får väl fan i mig utgå från det jag anför här på bloggen? De åsikter jag har redogör jag för här.
Men de säger ju bara vad du tycker är dåligt, inte hur du vill ha det istället. Exempelvis så säger att nuvarande system är dåligt på att förvalta folkets intresse men inte hur det skulle ändras så att det skulle kunna göra det bättre.
Om man inte har en fullständig lösning fårman mao inte klaga på rådande system? Bra metod för att effektivt tysta folkligt missnöje.
Det där var ju moget…
Men du kan ju föreslå någon mellanting mellan att göra som du gör nu (dvs inte säger någonting) och det du på säger att jag vill ha (fullständig lösning, vilket är en lögn som jag har påpekat i tidigare inlägg)?
Men jag tycker jag har varit ganska tydlig med att förklara att jag tycker att t.ex. civil olydnad är en legitim kampmetod, till skillnad från vad du tycker. Orkar dock ej diskutera frågan eftersom folk kommer ägna sig åt motstånd oavsett vad du sitter där och tycker och tänker om saken.
Du säger fortfarande inte något om hur du vill ha samhället, bara vad du inte vill ha. eller vill du ha ett samhälle där alla håller på med civil olydnad?
Jag skriver ju spaltmeter om hur jag vill ha samhället…. Det vi diskuterade nu var dock påverkansmetoder.
Nej, det var inte det vi diskuterade, se ovan och framförallt din rubrik…
Och nej du skriver hur du inte vill ha det och undviker att svara på hur du vill ha det. Eftersom du anser att Sverige knappt är en demokrati så vore det, fortfarande, intressant att få veta hur du vill ha det.
Som sagt så skriver jag otroligt mycket om hur jag vill ha det. Du kan förslagsvis läsa resten av inläggen i denna blogg. Tänker inte redogöra för det här i kommentarsfältet dock pga alldeles för stor fråga för att jag ska orka svara på den för din skull.
Jag har följt din blogg ett tag men det står inget om hur din version av demokrati skulle se ut. Du bara undviker frågan…
Tja, till att börja med hade det varit trevligt om det fanns reella alternativ, om människor hade större reella möjligheter att förstå det politiska samtalet (bildning, tid), en minskad militarisering av människor som gör protest och att man faktiskt lyssnade när människor protesterar.
Betyder inte kommunismen att alla ska bidra efter förmåga och få efter behov?
Problemet med ett sådant system är väl att med tiden minskar folks förmåga och dess behov ökar. Då kommer staten in med sitt regelverk…
F.ö. Vad är en reell demokrati?
Inte bara det utan vem är det som ska bestämma mina behov och min förmåga?
Jag.
Nej, men allvarligt:
Vilken konstigt teknikalitet att haka upp sig på. Det är knappast upp till individen att bedöma de här sakerna idag heller. Sådana bedömningar sker hela tiden i samhället: hos myndigheter som Försäkringskassan och Socialstyrelsen, i skolan, hos företag och i politiken.
Och för den delen människor sinsemellan. Vem lagar mat ikväll, hur mycket ska vi handla, vem diskar osv.
Antingen är du helt blind för de här sakerna, eller så försöker du göra en billig retorisk poäng. Kanske båda?
Dock fanns det även i de reellt existerande ”kommunistiska”, missvisande term, realsocialistiska är bättre och därtill vedertaget, staterna exempel på saker som var högst verkliga, positiva och humanistiska, såsom följande:
”Genom full sysselsättning där ingen ställdes utanför möjligheten att leva på arbete, fri utbildning, jämlikhet mellan könen, generösa bidrag till bosättning och familjebildning sjönk äktenskapsåldern i DDR. Men mer än så. När 99% av kvinnorna arbetade och försörjde sig själva tvangs ingen kvinna som i väst – där blott 55% arbetade – bli blott en Hausfrau.
När den sociala tryggheten kombinerades med gratis p-piller till alla kvinnor från 14-års ålder (Obs! riskerna då inte tydliga.J.M.) och fri abort förändrades kärlekslivet. Sexualstatistiken visar att den klassiska borgerliga puberteten upphörde i DDR. 1963 hade partiets ungdomsutskott formulerat att förbudet mot föräktenskaplig sexualitet var reaktionärt och att det var ”socialistiskt att hjälpa ungdom nå livslycka”. Konkret innebar det att 90% av alla 16-åringar upplevde kärlek, 80% hade partner. Därmed befriades – precis som Wilhelm Reich skrivit – orgasmen. 75% av 16-åriga flickor, 90% av 18-åriga flickor och 99% av 27-åriga kvinnor i DDR uppplevde orgasm. 3 av 4 kvinnor vid vart samlag. I väst – som officiellt var sexualiserat med offentliga horhus och annat elände var situationen helt annorlunda. Inte bara för kvinnor.
I den stora sexualundersökningen som år 1993 genomfördes i öst som väst visade det sig att 38% av den könsmogna befolkningen i öst deltog i sexuell aktivitet 4 till 6 gånger i veckan. I väst var motsvarande grupp blott 19%. I öst hade 13% av den könsmogna befolkningen minst en sexuell aktivitet var dag. I väst blott 4%.
Den ekonomiska friheten medförde sexuell jämlikhet. I öst ansåg 83% av männen och 86% av kvinnorna att initiativet till det senaste samlaget hade tagits ”av bägge”. 78% av kvinnorna hävdade också att deras partner uppfyllde deras särskilda sexuella önskningar.”
Bara det liksom, DDR som föredöme för sexualpolitik, se där vad spännande det kan bli när vedertagna tankemönster och strukturer ställs på ända. Att bara bortförklara allt och enhetligt som negativt utan att kontextualisera eller se enskilda delar är så jävla banalt och navelskådande ideologiskt, blir så trött.
Tja, en teori är att det inte fanns något annat att göra än att ha sex…
Föresten, så var det så att om man inte föll de styrande i smaken på grund sv sina åsikter så fick man sparken och eftersom det var olagligt att vara arbetslös kunde de straffa en för det.
Om det onda som utförts i DDR går det att skriva om i absurdum, ja, men fan vad befängt det är att i samma vända helt glömma det trevliga och fina, såsom föregående exempel men även barnavården, än tröttsammare att bortförklara det positiva som ”oegenheter” i ett i grunden ondskefullt system, ungefär på samma sätt enskilda ”kriser” individualiseras, fråntas kontext och bortförklaras som tillfälliga ”fel” inom rådande realliberalistiska världsordning.
Du kan säkert förstå anledningen till varför det var samhället som skulle ta hand om barnen… F.ö. Så är det väl känt att den svenska utbyggnaden av barnomsorgen till stor del inspirerades av DDRs system att göra goda medborgare av barnen. Ni vet väl vilka svenskar som blev inbjudna till DDR? Lärare…