Jag tycker att det är intressant hur konflikter mellan feminister hanteras. När en ligger i konflikt med andra kvinnor, speciellt om de är feminister, så tycker människor ofta att en uppvisar dåligt ”systraskap” eller liknande. För mig är systraskap en viktig grej, men det handlar inte om att hålla med och älska alla feminister utan om att ha solidaritet med andra kvinnor. Solidaritet för mig är inte något slags förbehållslöst älskande, istället är det att se att en blir utsatt för samma förtryck och kämpa emot det gemensamt. Det finns många feminister jag ogillar personligen men som jag ändå inser är medsystrar i kampen mot förtrycket.
Det går att hata en människa och samtidigt inte önska att hen ska bli utsatt för förtryck baserat på kön, eller förtryck över huvud taget. Jag kan tycka att någon är en vidrig idiot och ändå inte tycka att hen ska bli trakasserad, bli kallad hora eller få lägre lön på grund av sitt kön. Systerskapet är större än så, för det baserar sig inte i personligt gillande eller ogillande utan i en gemensam erfarenhet, erfarenheten av att vara kvinna, och en gemensam kamp, kampen mot kvinnoförtrycket. Jag kan tycka att en kvinna är en idiot på många sätt men ändå ta hens historia om vilken idiot till pojkvän hen haft på allvar, på samma sätt kan jag tro och lyssna på en kvinna som berättar om sin våldtäkt även om jag tycker att hen är en olidlig person. Jag kan också försvara en kvinna som blir utsatt för sexism även om jag hatar hen på andra plan. Ty allt detta rör henne som kvinna, som förtryckt i ett patriarkalt samhälle, och där tycker jag att det är viktigt att visa solidaritet.
Vissa gnuggar händerna när feminister grälar och tycker att det är roligt att vi ”inte kan hålla sams”. Jag kan säga att jag aldrig har stött på så mycket sammanhållning som inom feministiska grupperingar. Där spelar det sällan någon roll vad människor tycker om varandra personligen, vi samarbetar ändå ty vi har ett gemensamt mål. Jag har till och med accepterat moderater i sådana kontexter, något jag aldrig skulle göra i ”vanliga” sociala sammanhang.
För mig vore det ofeministiskt att inte kunna ha en konflikt med en person bara för att hen är kvinna och feminist. En person kan vara min fiende på en massa olika plan, personligt och politiskt, och jag kan fortfarande ha solidaritet med hen som kvinna. Att vi delar något i och med att vi båda blir utsatta för patriarkalt förtryck innebär inte att vi behöver dela allt. Däremot kan jag i vår konflikt respektera hen som person genom att inte använda hens könstillhörighet emot hen. Jag skulle aldrig kalla en annan kvinna för fitta, hora, kärring eller liknande könade förolämpningar ur mycket ovänner vi än var, för detta är i mina ögon att bryta mot solidariteten oss emellan. Däremot kan jag hata en kvinna med full kraft, utan att utsätta hen för sexism. Och det måste jag faktiskt få göra, ty jag är inte bara feminist och medsyster, jag har andra saker jag tror på också, och i kampen för dessa så bekämpar jag även kvinnor. Systerskapet kommer aldrig kunna hindra mig från att avsky en kvinna som utövar rasism eller klasshat, det kommer bara att hindra mig från att se kvinnan som något annat än en fullvärdig människa.
Om du tänker på bråket med Cissi Wallin måste jag ändå tillstå att ni beter er högst osolidariskt och ibland rent obehagligt. Systerskapet åsido är ingen människa värd den sortens behandling. Typ hundra brudar på twitter som raljerar över Cissi för att vinna lätta poänger, säger åt henne att vända andra kinden till och attackerar minsta felanvändning av ord. Jättejätteupprörande. Då säger någon att ni har rätt att ifrågasätta sak och inte person och att hon har makt osv men för någon som ser diskussionen rent objektivt liknar det mobbing. Exempelvis so what om hon menar att det går att äta nyttigt som student, det är väl inte anledning nog att skrika klassförakt i ansiktet på henne. Då strävar en ju bara efter att ta ned henne till varje pris. Du eller ni kommer inte hålla med men jag ville ändå meddela hur det kan uppfattas utifrån. Ursäkta rantstämningen på min kommentar men det har varit direkt plågsamt att se hur kollektivet haussar upp varandra för att få in dräpande kommentarer som sedan applåderas av kamraterna.
Fast, eh nä. Sådär upplever inte jag det. Cissi uttalar sig fruktansvärt okunnigt och har gjort det ett bra tag trots kritik. Tycker inte alls att hon får utstå någon mobbning utan rättfärdig kritik.
Har inte sett tillstymmelse till rättfärdig kritik men jag har inte följt hela missämjan heller. Jag upplever det alltså annorlunda.
Tack för recensionen.
Förlöjligande: Att genom ett manipulativt sätt framställa någons argument eller person som löjlig och oviktig.
Menar du att jag utsätter dig för detta nu? Jag undanber mig recensioner av mina konflikter med andra kvinnor.
Det var ingen recension. Likaväl som du – och jag – anser att en ska ta ställning mot förtryck så tycker jag att en ska ta ställning mot oschysst beteende. Det var ett ställningstagande mot ert uppförande gentemot Wallin. Därför tolkar jag det som ett förlöjligande när du avskriver min kommentar som en recension för att på så vis markera att jag inte har med ditt att göra. Eller att jag är löjlig som lägger mig i eller vad du nu stävar efter genom att kalla det recension.
Jag uppfattar det som en recension och jag tycker det är ganska märkligt av dig att ta upp min konflikt med Wallin när jag inte nämnt hen eller något som antyder att det skulle ha med hen att göra.
Är det verkligen så märkligt? Hur som helst så handlar inlägget om konflikter mellan feminister vilket väl gör det någotsånär lämpligt att ta upp en konflikt mellan feminister som jag tycker var klandervärd. För att styra in diskussionen på sakfrågan så tycker inte heller jag att en måste älska alla feminister för att en själv är det men det rättfärdigar inte mobbing.
Din definition av mobbing delar jag inte.
Poängen är väl egentligen att det är en extremt hätsk ton just nu.
Om en person är rasistisk, sexisistik och vill värna om klasssamhället generellt så tycker jag att det är fullt befogat att fortsätta argumentera emot denna människan tills hen ändrar åsikt eller för att visa utåt att en själv inte anser att detta är ok alls.
Om en människa med generellt bra åsikter, vars drömsamhälle är en antirasistiskt antisexistiskt samhälle med välfärd för alla ibland uttrycker sig klumpigt eller säger saker du anser inte hjälper din kamp:
säg det när det händer, påpeka att du ej håller med, men för fan bete dig som folk och attackera inte människan konstant, använd inte ord som hat, förlöjliga inte personen.
Det här handlar inte om God Ton eftersom personen i fråga inte är en meningsmotståndare eller en medveten, villig försvarare av ex. patriarkatet utan en jävla människa som förtjänar att bli behandlad som sådan.
Vad som just nu försegår mot Cissi ÄR mobbning, eftersom ni fortsätter hacka och komma med -personliga- påhopp (ex.vis genom att säga att ni hatar HENNE och inte hennes åsikter). Även om hon personligen påstår att det inte är synd om henne så sprider ni, som har så stora följarskaror, att sånt här beteende är ok.
Håll dina personliga agg för dig själv istället, eller ta upp det med henne personligen.
Det här inlägget handlar inte om Wallin. Den som vill diskutera vilka grunder det är rimligt att kritisera hen på kan förslagsvis göra det när jag faktiskt kritiserar Wallin.
Det känns ju som ett rätt standard sätt att se på hur kvinnor interagerar över lag. Medans män diskuterar livligt så gnabbar (är det ordet jag söker?) kvinnor.
jag kan ibland känna dåligt samvete över att jag är så kritisk mot andra kvinnor, men det är bara för att det är kvinnorna jag fokuserar på. vad kvinnor säger osv. liksom män som diskuterar får mig inte att ticka på samma vis.
och jag blir lika förbannad om en kvinna blir illa behandlad pga sitt kön vem det än gäller.
Jag håller med Frida. Jag håller inte med Wallin om allt hon har skrivit på Twitter men beteendet som många feminister visar upp är mobbning.
Förstår verkligen inte på vilket sätt jag skulle ha utsatt hen för mobbing, ärligt talat.
Det borde ju vara rätt självklart.
Det finns hur många sociala rörelser som helst som riskerar att förstöras när man planterar in idén om en hård linje alla måste skriva under på, rätta sig i ledet, ställa sig bakom ledaren, eller åka ut. Det är inte unikt för feminismen.
Jag kan hålla med andemeningen i ovanstående kommentarer men jag har ingen som helst koll på vem som har gjort vad mot vem där, bara rent allmänt att den konstruktiva dialogen ska vara fri från mobbing och personangrepp.
Det är ingen som helst seger att attackera tills en motståndare inte längre orkar ens ha en offentlig åsikt. Det är bara förtryck (vilket naturligtvis är kontraproduktivt om man företräder en rörelse som är mot förtryck).
Oavsett om vad jag håller med dig i sak (i detta fall och av vad det ev kan röra för mer eller mindre just nu kända konflikter mellan diverse feminister) vill jag säga att detta var en av dina bätrre texter, iaf första stycket. Väl argumenterat för din sak och avsaknad av svärord. Jag störs nämligen en aning av dina svärord som du börjat bruka allt oftare, inte pga ”god ton” osv utan för att det ”tar ut mig” ur din text och ditt ”flow” dvs gör lig medveten litterärt om vad jag läser. Är båda feminist och kommunist och är mycket intresserad av dina texter och uppskattar när jag kan ”läsa” hela utan att ”kastas ut” språkligt. Dtta var alltså en recension av texten som sådan. Hoppas att jag gjort mig förstådd.
Jag tycker dels inte att jag använder svärord ofta, dels undanber jag mig kommentarer om mitt språk som inte syftar till att rätta rena stav/grammatiska fel.
Intressant kommentar. Men under läsningen stör det mig att du skriver ”svärord” hela tiden. Då påminns jag om att det egentliga ordet är ”svordomar”. Du kanske kan bättre dig på den punkten? Och jag förstår din åsikt men du lyckas inte argumentera för varför Fanny ska ändra sig. Vad den kritiska läsaren undrar är: är detta verkligen allmängiltigt eller är det bara en upplevelse du har? Du kanske ska tänka lite mer på att slutsatsen bör följa av premisserna.
Ja, ”svärord” kan nog vara ett dialektalt uttryck och säkert inte korrekt, min svenska är inte 100 %. Jag har inte påstått att min kommentar var allmängiltig eller att fanny ska ändra sitt sätt att skriva? Jag skrev att jag uppskattade texten och att det var en av de bättre jag läst och varför jag tycker det.
Följt dig länge, och du imponerar mer och mer, vilken utveckling! Och feminismen, närmar mig 30 och feminismen ger mig var dag riktlinjer hur jag ska vandra vidare. Den öppnar upp och gör allt så klart som jag alltid haft en starkt övertygande magkänsla för men inte kunnat sätta ord på. Känner jag mig starkare än på länge. Tankarna jag tänker är redan annorlunda än för ett år sedan. Jag kan inte sätta ord på allt som pågår i mitt huvud, men det rör på sig. Mycket har fallit på plats, mina tankar, i mitt agerande. Jag ser röda trådar genom mitt liv. Vad jag tyckte och tänkte när jag var yngre. Jag kan nu förstå mitt agerande. Jag har argumenten. Jag kan känna min kärna, det är häftigt och det ger mig ett lugn. Och feminismen har hjälpt mig så mycket på vägen och du är en del av det. Fett!