Jag måste säga att jag tycker Quetzalas kritik av Egoboost är ganska rimlig till och från. Till exempel denna krönika om hennes nya tidning Emoboost är både träffsäker och rolig.
Jag själv kan bli sjukt provocerad av Blondinbella och tycka att hennes eviga peppande kan vara otroligt tröttsamt. Överlag blir jag matt av människor som alltid ska pådyvla en deras positiva tänkande. Dels för att jag inte ser ett samband mellan att vara positiv och att må bra och dels för att jag ser det som ett samhällsproblem att människor tror att allt går om man vill och att man har en massa möjligheter i livet som man kanske inte har.
Jag tycker att det ska finnas en större acceptans för att människor mår dåligt och kanske inte känner värsta inspirationen och peppen att ta sig därifrån. Att människor behöver annan hjälp i sina liv än en självhjälpsbok.
Såhär tänker jag: det finns individuella problem och det finns strukturella problem. Ibland tycker jag att Blondinbella försöker förvandla strukturella problem till individuella problem genom att ständigt hänvisa till den egna viljan att ta sig till en annan situation än den man befinner sig i som den största faktorn för förändring. Vissa problem måste helt enkelt lösas genom att man förändrar samhället.
Jag inget problem i att man försöker få fler personer att känna kraft i att göra sin egen grej. Det behöver inte bara handla om att starta företag, det kan röra sig om det mesta i livet. Jag tror att det är viktigt att folk inser att man faktiskt kan göra saker själv också och att de har en viss makt över sin egen situation. Däremot får man inte blanda ihop att man har möjligheten till att hjälpa sig själv med att samhället borde vara ordnat efter premissen att man är sin egen lyckas smed.
Jag ogillar iden att allt skulle vara möjligt om man vill och kämpar tillräckligt mycket. Vissa människor lyckas helt enkelt inte i livet. Även om det är bra att peppa människor så kan man inte peppa sig ur allt. Samhällsproblem och missförhållanden försvinner liksom inte för att folk går omkring och har jävligt bra självförtroende och tilltro till sina idéer.
Jag ser den krönikan + bilden mest som en sorts självironi. Att hon driver rätt mycket med sig själv och de föreställningar människor (främst BB) har om henne. Inte att hon försöker kritisera Egoboost i sig.
Det är väl dels självironi och dels ironi över Blondinbella som jag ser det.
Sambandet mellan att vara positiv & att må bra är väl ändå rätt rimligt? & då inte som att ”Oh nej, negativ du är, det måste vara därför som du mår dåligt” eftersom man ju möjligtvis är negativ pga anledningen till att man mår dåligt, inte tvärtom. Eller – så är man bara sådan. Dock: den som mår bra är ju oftare positiv än den som mår dåligt, eller tycker du att du kan säga någonting annat om det? Men det behöver ju som sagt inte betyda att det är neggot som förstör, utan att måendet bidrar till negativiteten.
Jag tror dock absolut man kan påverka otroligt mycket själv även fast samhället är fucked, dock blir det alltid så antingen eller på den fronten precis som det verkar bli på alla andra. Människor som säger ”Ta dig i kragen, tänk om!” gör det PÅ TOK för enkelt, dom har antingen inte varit där själva eller så har dom varit det men glömt bort hur det fungerade INNAN det blev enkelt. Jag brukar använda metaforen att man står öga mot öga mot ett monster, & det är skillnad för alla som mår dåligt hur stort & starkt detta monster är & hur mycket kraft man själv har. När jag besegrade mitt så var det lite som om monstret fick någonting i ögat & jag såg min chans. Om inte hade jag nog stridit där än.
Jag skulle aldrig vara så dum att jag tror att det bara är att vara lite pepp & positiv eftersom det är förbannat dumt ändå då det inte är genuint – DÄREMOT tror jag att det alltid är bra att försöka finna det på riktigt.
Men när monstret väl är besegrat så är det bara att börja klättra, & DÅ handlar mycket om att bibehålla en positiv attityd för att nå upp ur hålet, men denna attityd torde vara rätt så sann för man har ju just dödat ett monster, hur glad är man inte då liksom?
Alltså, jag tror att orden negativ och positiv har fått lite vridna innebörder. Positiv är ju när man ser saker som bättre än vad de är och negativ är motsatsen. Jag är absolut ingen positiv person, snarare neutral. Jag är dock glad ändå eftersom jag kan se de bra sidorna i livet samtidigt som jag kan se de dåliga.
Är det deras reella innebörd? Jag tolkar negativ som att ha lättare för att se problemen i en situation & positiv att ha lättare för att se vad man kan få ut för gott av det – men att man i båda fallen är fullt medveten om den ’exakta’ situationen.
Jo, så kan man också säga. Dock att den positiva kanske överdriver möjligheterna att göra ngt av situationen.
Ibland är det kanske så, men skulle absolut inte säga att det är regel. Om man är genuint positiv så har man nog svårt att se det som en överdrift också, det är snarare ett val av vinkel av en situation, & även om någon utifrån ser det som en överdrift så är det ju inte det för personen ifråga.
Du skriver så jävla bra inlägg!
Tack!
Intressant inlägg liksom det mesta du skriver! Har följt med din
blogg en tid och är imponerad av hur skarpsynt du skriver om
många svåra ämnen. Och snygga foton dessutom!
Angående positiv/negativ så håller jag med Marielle om att optimism
snarare innebär att man försöker hitta möjligheter också i svåra
siuationer där en pessimist snarare ser problem. Blondinbella är
väl ett ganska extremt exempel på en optimistisk person, men
jag tycker inte att man kan säga att en optimist generellt överdriver
möjligheterna. Det är sedan en annan sak att det säkert inte är lika lätt
att våga starta ett eget företag eller överhuvudtaget ta stora risker
om man har en lägre klassbakgrund jämfört med om man vet att
det finns en stark familj (gärna också ekonomiskt) att falla tillbaka
på om ens planer går snett.
Tack för en bra blogg!
Tack så mycket!
Jag menar att man varken ska vara optimist eller pessimist utan försöka se neutralt på situationer. Det jag ser som problematiskt idag är att det har satts likhetstecken mellan optimism och lycka vilket jag tror är ett fatalt misstag. Sedan att det är bra att inte sitta och gnälla utan försöka göra ngt konkret åt sin situation är klart, dock att det inte behöver kräva en positiv attityd, bara att man helt normalt skannar av möjligheterna och väljer rätt alternativ
För min del går livet 29087 gånger smidigare så länge jag är ’överdrivet’ optimistisk & inte motsatsen eller neutral ,) Hört samma från många andra så vore intressant att höra varför du tycker det neutrala är bättre 🙂 det är ju fantastiskt att hitta någonting gott i många situationer där andra inte skulle se det.
Faktumet är att många som är positiva ÄR lyckligare, men det är ju inget självklart likhetstecken, absolut inte, & att skapa det positiva i en sås av misär är svårt att få hållbart då det som nämnt är svårt att få genuint då. Är det inte genuint kvittar det – tror jag.
Det beror på kontext. Jag anser att neutralitet är önskvärt när man betraktar politik, samhällsproblem etc.
Det är mycket möjligt att det är bra, dock uppfattade jag det som på en mer personlig nivå då du talade om sin egen lycka & ”sin situation”, men kan givetvis ha missuppfattat.
Det var det jag menade till att börja med, så det var ingen missuppfattning. Ska reda ut mina tankar kring detta bättre snart.