Kom i kontakt med ditt inre hat
Den rabiata orakade rabiesfeministen Fanny
Fanny Åström. Bor i Örebro och pluggar genus. Skriver om feminism, relationer, lesbisk existens och manshat. Ritar också.

Twittrar indignerat under namnet @sinoes. Finns på instagram under namnet @fannyarsinoe.

Skicka beundrarbrev, hotmejl eller jobberbjudanden till arsinoe.blogg@gmail.com.
Följ mig på Bloglovin!
bloglovin

Meningen med att hata världen.

Ibland uppmanar folk en att sluta hata världen och börja ”tänka positivt” och jag känner bara: tack men nej tack. Jag har en djup insikt om att vi för närvarande lever i ett jävla skitsamhälle och det är inget jag är intresserad av att övertyga mig själv om motsatsen inom. Denna insikt leder till lidande, det är sant. Framförallt leder den till att jag får väldigt svårt att avstyra ångest och oro eftersom jag vet att mycket av den faktiskt är befogad.

Jag tror säkert att människor som inte ser detta kan tänkas vara lyckligare, speciellt om de befinner sig i en position där de slipper tänka på det för egen del. Dock att det som en gång blivit sett aldrig kan bli osett, så det är inte som att jag i någon mening kan övertyga mig själv till att vara lite mer optimistisk inför samhället vilket vissa verkar tro.

Framförallt tror jag att jag skulle må än sämre om jag lyckades med något liknande. Grejen är att jag mer eller mindre alltid har haft ångest och känt ilska över världen, sedan jag var barn. Det är först på senare tid som jag kunnat adressera denna ångest och ilska ordentligt, som jag har haft en tydlig idé om vad det är jag tycker är fel. Innan så har jag i mångt och mycket adresserat denna ilska mot mig själv: jag har varit självdestruktiv, jag har svultit mig, varit kvar i destruktiva relationer och så vidare. Idag vet jag att det inte kommer lösa något om jag begår våld på mig själv, jag vet att det inte är mig det är fel på. Det leder visserligen till att jag inte kan nå någon kortsiktig förstörelse i form av tankar om att ”bara jag fixar detta så blir allt bra” men det gör också att jag kan fokusera på vad som är viktigt.

Idag har jag plats för glädje i mitt liv. Sann glädje som kommer sig av umgänge med människor jag tycker om, ägnande åt aktiviteter jag gillar, att ta hand om mig själv och så vidare och inte bara någon slags kortsiktig förströelse som kommer ur konsumtion av droger, saker eller liknande. Detta är möjligt för att jag har slutat hata mig själv och istället funnit problemen utanför min egen bristande motivation, snygghet eller liknande. Jag har också plats för en jävla massa sorg och ilska, men det är känslor jag dels tycker är berättigade men också i allt väsentligt nödvändiga. Jag ser inte hur jag skulle kunna leva som jag gör utan dessa känslor, det skulle troligen kräva ett ganska omfattande mått av förnekelse och förströelse. Och grejen med det är att det kräver en jävla massa energi och tar fokus från vad som är viktigt.

15 kommentarer till Meningen med att hata världen.

  • Elise skriver:

    Känner igen mig i vartenda ord. Jag känner faktiskt att det som gör mig MEST deprimerad är att umgås med människor som inte låter mig vara arg/irriterad/ledsen utan ständigt försöker få en att se DEN LJUSA SIDAN AV TILLVARON, blablabla. De människorna tynger verkligen ner mig. Mina föräldrar har tyvärr varit sådana människor, som under min tonårsperiod hela tiden försökte övertyga mig om att allt skulle lösas om jag bara TÄNKTE POSITIVT. När jag sedan infann mig i en umgängskrets där andra var lika samhällskritiska som mig själv, släppte mycket av min ångest och självdestruktivitet. Äntligen fick jag känna precis som jag kände, utan att någon försökte ta de känslorna ifrån mig. Så. jävla. befriande.

    Fortsätt vara precis som du är <3

  • Henskan skriver:

    Det är fan svårt att vara positiv! Bara att gå utanför dörren eller starta datorn, nått är det ju alltid jag blir arg upprörd irriterad på. Men för att orka bli förbannade ibland måste vi hämta energi i det positiva. Naturen den orörda och trevliga vettiga människor är mina källor.

    • Den rabiata orakade flat-feministen Fanny. skriver:

      Ja. ser inget annat sätt att upprätthålla en positiv attityd mer än självbedrägeri.

  • Johanna skriver:

    Mitt i prick, som jag allt som oftast upplever när jag läser din blogg. Din blogg är liksom ett vilrum för mig – här kan jag hämta andan när det känns som att allt utanför min microsfär känns så in åt helvete. Det är skönt att veta att det faktiskt finns andra som också ser det – och ditt sätt att formulera det är så, ja, BRA. Tack !

  • Therese skriver:

    Jag håller helt med dig. Jag tror inte att människor som ser positivt på allt kan förändra en enda sak. Jag tror att en lätt ramlar ner i sin egen lilla förnumstighet och aldrig vågar peta i de viktiga frågorna.
    Därför är det bra att du fortsätter vara förbannad, för det du gör är viktigt!

  • Lispet skriver:

    Jag känner igen mig själv så väl i det du skriver! Fast till skillnad från dig har jag ännu inte kommit på något kreativt sätt att uttrycka detta. Blir mest ilskna utbrott på människor som inte bryr sig om vad som pågår i samhället, blandat med gråtstunder över mänsklighetens ondska. Hoppas att jag i framtiden kan bidra till förändring istället för att vara arg i min ensamhet. Hursom, det här inlägget var det bästa jag läst på länge! Skönt att se att en inte är ensam om att vara så arg!

  • karro skriver:

    och om en inte hatar samhället som det är kommer det väl aldrig att ändras, eller? det är skönt och viktigt att vara arg, allt annat vore åtminstone för mig ett stort självbedrägeri.

    • Micke C skriver:

      Klart samhället ändras endå, att inte vara nöjd men vilja göra det bättre funkar i mina ögon klart bättre än att hata samhället, risken är att man bryter ihop eller kräver en för stor förändring så det inte blir något av det alls, eller driver igenom förändringar i en klar minoritet.

  • ullabellasekreterare skriver:

    om man skall slura på folk kan man gott sura på andra illasinnade människor istället för att ta ut det på de snälla jävlarna som 17 ej vet vem fan du är…detta jävla samhälle är ju fan skruvad

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

Arkiv