Folk hackar på bostadsrätts- och villaägare på twitter och jag sitter här i mina föräldrars villa och tänker på om jag skulle ta och reagera som vissa personer gör när de råkar ingå i en grupp som blir generaliserad och utpekad. Bli kränkt och sur, envist hävda att ”jag äger minsann villa och jag är okej ändå” och så vidare.
Jag känner mig inte attackerad eller utsatt som person, däremot känner jag att min klass är attackerad, och det med rätta. Jag tror inte att kulturmarxisterna kommer komma och slå ner mig för att jag bor i villa, däremot tror och hoppas jag att de kommer kämpa för en förändring där min klass är mindre priviligerad. Jag hoppas att man kommer återinföra fastighetsskatten, jag hoppas att man kommer ”fula ner” mitt område med hyreshus (som vissa boende vänder sig så starkt emot), jag hoppas att man kommer att föra en offensiv fördelningspolitik och så vidare och så vidare.
Man är en person, men man tillhör också en klass. Jag är Fanny, jag ligger ganska starkt åt vänster i den politiska skalan. Jag argumenterar utifrån detta, jag gör vad jag kan för att sprida vänsteråsikter. Samtidigt tillhör jag också medelklassen. Detta är inget jag kan eller vill avskriva mig, min klassbakgrund ger mig många möjligheter, i mitt fall möjligheter som jag kommer använda för att försöka skapa ett mer jämlikt samhälle. Jag inser samtidigt att jag alltid kommer att vara ett barn av min klass och att mitt perspektiv på världen delvis är färgat av det.
Jag inser att klasskamp är en attack mot en del av den jag är, mot min bakgrund. Mot mina föräldrars villa som köpts med ärvda pengar, mot min möjlighet att få bostad i Stockholm som kommer sig av medlemskap i en dyr hyresrättsförening och så vidare. Samtidigt inser jag att jag också är med i den, för jag ställer mig bakom den. Även om det samhälle jag drömmer om kanske skulle leda till att min egen ställning var mindre privilegierad så är det min politiska ståndpunkt.
Jag tror inte att lösningen är att söka förneka sin bakgrund, inte heller att försöka göra det till mindre av ett problem. Du kan inte göra något åt varifrån du kommer, men du kan ta ansvar för det. Dels genom insikt om dina privilegium, dels genom att kämpa emot den samhällsordning som tillmätt dig dem. Men det kräver att man vet vem man är, att man vet att delar av det man är är något man samtidigt måste kämpa emot. Att man inte skyller på någon annan, någon tänkt ”verklig fiende” som man garanterat inte ingår i, utan att man vågar se problemet också i sin egen position.
Näst sista stycket: bostadsrättsförening menar du.
Eller inte. Det finns hyresrättsförening. Jag lär mej något varje dag!
Eller förutsätter att alla andra har samma privilegier som en själv (som att påstå att all föräldrar borde kunna köpa en lägenhet åt sina barn). Mycket bra text, jag har ofta haft dåligt samvete för att jag har haft det så bra, men det tjänar verkligen ingenting till. Att använda den insikten till att kämpa för att andra ska få det bättre, men också att försöka sätta sig in i andras situationer och inse hur sjukt jobbigt det kan vara.
Relaterar det här också till unga vita kvinnor från medelklassen som kan berätta allt om hur män har det?
Mina föräldrar äger också en liten villa. Inte en som är köpt för något arv, men en som de själva har betalt för genom att prioritera sitt eget boende framför annat. Min moster och hennes man har alltid bott i samma område, men i en hyreslägenhet. När jag var liten umgicks jag och min kusin jämt. De åkte alltid på bilsemester varje sommar och hade husvagn. Det gjorde aldrig vi. Vi var alltid hemma på semestern och åkte bara till badstranden ibland. Annars fick man bada i vattenspridaren på gräsmattan. Min moster röker säkert minst ett paket om dagen, det gör ingen av mina föräldrar. Min kusin fick alltid högre veckopeng än jag. Det retade mig hela min uppväxt, men min pappa sa att de inte hade råd att ge mig mer och att jag fick ta ett kvällsjobb om jag ville ha mer pengar. Det gjorde jag när jag gick i 9:an. Efter många års gnetande så äger nu mina föräldrar en villa, men min moster och hennes man har fortfarande kvar sin hyreslägenhet. Mina föräldrar har däremot aldrig varit på utlandssemester. Det har min moster och hennes man. Inte heller har mina föräldrar haft någon husvagn eller stor bil. Det har min moster och hennes man. Inte heller har mina föräldrar rökt upp en massa pengar. Det har min moster. Varför skulle det vara någonting privilegierat att prioritera att köpa ett hus över att använda sina pengar på annat sätt?
Det är klart att folk har olika situationer, även bland villaägare. Jag skriver om min egen.
Villaägare gör inte något fel för att de äger villor, men man kan forttfarande argumentera för att villaägare är för priveligerade och att det är fel. Mina föräldrar har också en villa som de köpte för 12 år sen och som gått upp i värde från 2,5 miljoner till vadå, 10 miljoner? Precis som många andra villor i området där jag växt upp. Att det för många varit ett så pass effektivt sätt att öka sitt kapital, jämför med att jobba ihop pengar, kan man argumentera för priviligeras iom att man inte har högre skatter på värdeöknming..
Ett annat effektivt sätt att få villor att öka i värde är ju att renovera dem, vilket gjorts mycket billigare med ROT-avdrag, och man kan argumentera för att det också är att ge villaägare fördelar då det främst är de som äger sina bostäder som tjänar på ROT-avdrag.
Att priserna på hus har gått upp kraftigt de senaste 15 åren beror huvudsakligen på att räntan sjunkit kraftigt, vilket i sin tur beror på att regeringen skött statens finanser på ett mer ansvarsfullt sätt än förr. Men räntan kan inte och kommer inte sjunka mer. Den är redan rekordlåg. Priserna på hus har också börjat sjunka nu och kommer antagligen sjunka en hej del till de närmsta 5 åren. Det är inte omöjligt att priserna kommer att halveras. Då kommer dina föräldrars hus vara värt 5 miljoner, vilket kommer motsvara ungefär inflationen.
Visst får husägare en del fördelar med ROT-avdraget, men fastighetsbolag som äger hyreslägenheter betalar å andra sidan ingen moms på byggmaterial m.m. och hyresgäster betalar ingen moms på hyran.
Är inte det här lite en geografisk fråga också? I Stockholm antar jag att villor är pissdyra och en etta i Rinkeby är billig men så ser det ju inte ut i hela Sverige. Vet inte vad den exakta definitionen av villa är men där jag bor kan du få ett trevåningshus för nästan ingenting. Tycker inte det är själva hustypen som är problemet utan läget. Det är inte villan som indikerar samhällsklass utan vart villan (eller lägenheten för den delen) ligger.
Det var nog egentligen bostadsrätt vs. äganderätt som var grejen, inte just villa.
Helt riktigt, var man bor spelar större än hur man bor. Villor i småorter och på landsbyggden kan vara mycket billigare att bo i än en hyreslägenhet i storstäderna. Bor man i en storstad som Stockholm så är man mycket mer gynnad på alla områden än om män bor på landsbygden, även om man bor i en hyreslägenhet och den som bor på landet äger ett hus.
Använder du inte ordet gynnad på ett lite konstigt sätt? På vilket sätt är boendet i Stockholm gynnat jämfört med boendet på andra orter? Eller är man gynnad bara för att man bor i Stockholm? Är det privilegierad du menar?