Nu har språkrådet skrivit lite om ”hen”:
När någon själv vill omtalas med hen bör detta respekteras. Den som vill bli omtalad som han respektive hon bör på samma sätt respekteras för det.
Jag får ofta frågor kring om jag inte borde respektera de som inte vill bli kallade hen lika mycket som de som vill bli kallade hen, och alltså använda hon/han om människor som uttalat sig emot ”hen”. Jag försöker ju att alltid använda könsneutralt språk, alltså hen, förälder, barn, syskon och så vidare istället för att använda könsbestämde motsvarigheter. Vissa menar att det skulle vara respektlöst att till exempel kalla Löwengrip för hen eftersom hen så starkt har uttryckt att hen är emot ordet. Andra har tolkat det som nedlåtande att jag använder ”hen” i vissa texter.
Jag har tagit ett beslut kring att alltid använda hen eftersom jag tycker att det är enklare att slippa fatta beslut kring när jag ska använda ordet. Ofta vet en inte med säkerhet hur folk vill definiera sig, och då känns det onödigt att använda könsbestämda ord när en kan använda könsneutrala. Dessutom tror jag att det är positivt att människor konfronteras med sina känslor kring kön. Det är frustrerande att inte få veta könet i en värld som är så otroligt könad som vår, och när en inte få den informationen konfronteras en med detta behov hos sig själv, vilket är intressant. Dte öppnar upp för frågor.
Jag tycker inte att det är respektlöst att kalla någon hen på samma sätt som att kalla någon han/hon felaktigt. Hen är könsneutralt, det kan vara både han, hon eller någonting utanför eller emellan dessa tu. Att däremot kalla någon som vill bli kallad hen för hon/han är att placera hen i et snävt fack mot hens vilja, vilket jag tycker är respektlöst. Om en kvinna kallas hen blir hen inte mindre kvinna för det, men en person som vill kallas hen men kallas hon/han blir faktiskt ifråntagen sin möjlighet att definiera sig fritt i den givna situationen.
En kan såklart resonera kring att människor alltid ska få välja sina egna termer, men det tycker inte jag. Jag tycker inte att nazister ska kallas medborgargarde för att de själva vill det, lika lite tycker jag att Löwengrip ska beskrivas med könsbestämda ord för att hen själv vill det. Däremot tycker jag inte att någon ska behöva placeras i en snäv könsroll mot sin vilja, vilket är skälet till att jag genomgående använda hen, även för människor som säkert skulle vara helt okej med eller rentav föredra könsbestämda uttryck.
Här kan jag nog inte hålla med dig faktiskt. Jag tycker att det är töntigt med folk som tycker att en ska utgå från att folk med en tydlig könsidentitet vill bli benämnda med könande pronomen, men jag tycker också att en ska använda det pronomen folk uttryckligen säger att de vill bli kallade.
Jag håller med Fanny men får också lite skuldkänslor när jag tänker på att folk kan bli väldigt upprörda.
Men det är ju inte ofta en använder tredje person när en pratar med någon/i större grupp… Men råkar det bli så borde hen bara kunna rätta en då utan att känna sig disrespected, speciellt om hen vet att jag använder hen till alla. Om hen ändå känner sig könsstympad pga språk frågar hen förhoppningsvis sig vadfan då för. Finns ju inte så många allvarliga konsekvenser, eller?
Håller med dig, Fanny. Själv könar jag oftast när jag skriver om personer som tydligt har uttryckt sin könsidentitet i olika sammanhang – men samtidigt ser jag din poäng med att helt enkelt skriva könsneutralt, då slipper du fundera. Vi cispersoner är privilegierade genom att många av oss (och i synnerhet de som slår bakut, gissar jag) är bortskämda med att bli omnämnda med rätt pronomen jämt, till skillnad från många transpersoner. Tycker att det är rätt småaktigt av en cisperson att bli upprörd över att bli omnämnd könsneutralt, för som du säger: Den egna könsidentiteten kvarstår ju, och som cisperson har du det inte särskilt svårt i vardagen av den anledningen, åtminstone.
Jag tycker det blir skillnad på att genomgående skriva hen i sin egen blogg, och på att liksom säga det till människor rakt ut. Om jag hade en kompis som verkligen ville bli kallad hon (kanske en kvinnlig cis-person, eller kanske en transsexuell) så tycker jag det är respektlöst att kalla henne hen. Särskilt viktigt kanske det kan vara för en person som inte känner sig hemma i sin biologiska könstillhörighet och ”kämpar” för att få tillhöra ”det andra könet” (eller vad jag nu ska säga) att få bli bekräftad i den ”nya” könstillhörigheten.
Så ja, jag tycker att den som vill bli kallad hon eller han ska respekteras för det. Inte i en blogg som är uttalat könsneutral (det är en annan grej som sagt), men i direkta samtal exempelvis.
Jag undrar om pronomenet hen finns i objektsform? Alltså honom/henne. Jag är blivande svensklärare och blir vansinnig på personer som skriver: ”jag vill ge hen/han/hon en present”, i och med att det blir språkligt fel och ska vara ”jag vill ge honom/henne/könsneutral motsvarighet en present”. Eller är hen ett ord för både subjektsform och objektsform?
Som jag har förstått det behövs egentligen inte den formen idag utan är en språkrest, och därför har jag valt att inte använda henom, som brukar ses som den möjliga objektsformen.
Jag håller i huvudsak med dig men tycker det är viktigare att låta transpersoner få omnämnas som han/hon. De har uppenbarligen redan ”konfronteras med sina känslor kring kön” och oftast blivit väldigt mycket felkönade genom livet. För dem kan det nog med all rätt kännas respektlöst att någon fortsätter säga ett annat pronomen än de som de sagt sig föredra.
Däremot är jag 100% för att använda ”hen” tills någonting annat uttryckligen betts om! Det kan ju aldrig bli lika fel som ”han” eller ”hon” om man skulle råka dra förhastade slutsatser kring någons könsidentitet.
Personligen så jämställer jag användandet av hen med användandet av ordet person. En person kan vara en kvinna, eller en man, eller inte vilja definiera sig som endera, men oavsett så går det att använda ordet person så länge det gäller en människa. Visst är det väl respektfullt att i en persons närvaro använda det pronomen som hen föredrar, men det är ändå en stor skillnad mellan att använda hen, dvs låta bli att köna, och att (medvetet eller omedvetet) felköna någon.
Jag tycker också att det är okej om det används konsekvent såsom du gör det. Det handlar om att inte tala om vilket kön någon är snarare än att ge dem ”fel” kön – precis som att en inte skriver vilken/vilket ålder, hårfärg, yrke, utbildning, etnicitet, nationalitet, sexualitet – whatever! – om det inte är relevant i sammanhanget. Jag tycker att det du gör är att visa på att kön väldigt sällan är relevant i sammanhanget, i alla fall i jämförelse med hur ofta vi verkar tycka att det är det.
Sen tycker jag, precis som vissa andra ovan, att det är skillnad att göra det ”i verkliga livet” – då brukar jag undvika pronomen eller säga ”den” tills jag har haft möjlighet att fråga personen vilket pronomen de föredrar. Namn och pronomen-runda is the shit i typ alla nya sammanhang!
https://www.facebook.com/hoodarmy Stöd oss på Facebook
hur tänker du med att kombinera radikalfeminism & att alla får definiera sig fritt? radikalfeminismen är ju emot socialt konstruerat kön.
Hej Fanny, fick din länk som svar till min kommentar pa Blondinbellas blogg. Jag haller dock inte med om ditt resonemang.
För manga människor är könstillhörighet nagot otroligt viktigt, och användandet av pronomen väldigt länkat till detta.
Jag försöker själv ofta använda ett könsneutralt sprak, men da jag talar om andra personer finner jag det respektlöst att välja kön eller icke-kön at dom. Det är liksom inte ditt jobb. Visst, pa din blogg skriver du hur du vill. Men att göra det för att ”det är enklare att slippa fatta beslut kring när jag ska använda ordet” känns inte som en bra anledning. Det är för mig lika trangsynt som när cis-personer inte kan använda rätt pronomen om transpersoner som inte passerar. Det är liksom inte sa himla jobbigt att anstränga sig lite för att försöka första folks könstillhörighet.
Jag uppskattar pronomet hen väldigt mycket och har vänner och bekanta som använder sig av det, liksom jag har vänner och bekanta som använder sig av hon eller han. Men jag haller inte med om att en konsekvent användning fyller nagot vettigt syfte.
Tja, folk kan ju tycka olika om detta såklart.