Nej, det är inte samma sak att beskriva någon könsneutralt som att pressa ner någon i ett könsfack.

Nu har språkrådet skrivit lite om ”hen”:

När någon själv vill omtalas med hen bör detta respekteras. Den som vill bli omtalad som han respektive hon bör på samma sätt respekteras för det.

Jag får ofta frågor kring om jag inte borde respektera de som inte vill bli kallade hen lika mycket som de som vill bli kallade hen, och alltså använda hon/han om människor som uttalat sig emot ”hen”. Jag försöker ju att alltid använda könsneutralt språk, alltså hen, förälder, barn, syskon och så vidare istället för att använda könsbestämde motsvarigheter. Vissa menar att det skulle vara respektlöst att till exempel kalla Löwengrip för hen eftersom hen så starkt har uttryckt att hen är emot ordet. Andra har tolkat det som nedlåtande att jag använder ”hen” i vissa texter.

Jag har tagit ett beslut kring att alltid använda hen eftersom jag tycker att det är enklare att slippa fatta beslut kring när jag ska använda ordet. Ofta vet en inte med säkerhet hur folk vill definiera sig, och då känns det onödigt att använda könsbestämda ord när en kan använda könsneutrala. Dessutom tror jag att det är positivt att människor konfronteras med sina känslor kring kön. Det är frustrerande att inte få veta könet i en värld som är så otroligt könad som vår, och när en inte få den informationen konfronteras en med detta behov hos sig själv, vilket är intressant. Dte öppnar upp för frågor.

Jag tycker inte att det är respektlöst att kalla någon hen på samma sätt som att kalla någon han/hon felaktigt. Hen är könsneutralt, det kan vara både han, hon eller någonting utanför eller emellan dessa tu. Att däremot kalla någon som vill bli kallad hen för hon/han är att placera hen i et snävt fack mot hens vilja, vilket jag tycker är respektlöst. Om en kvinna kallas hen blir hen inte mindre kvinna för det, men en person som vill kallas hen men kallas hon/han blir faktiskt ifråntagen sin möjlighet att definiera sig fritt i den givna situationen.

En kan såklart resonera kring att människor alltid ska få välja sina egna termer, men det tycker inte jag. Jag tycker inte att nazister ska kallas medborgargarde för att de själva vill det, lika lite tycker jag att Löwengrip ska beskrivas med könsbestämda ord för att hen själv vill det. Däremot tycker jag inte att någon ska behöva placeras i en snäv könsroll mot sin vilja, vilket är skälet till att jag genomgående använda hen, även för människor som säkert skulle vara helt okej med eller rentav föredra könsbestämda uttryck.

Tjejsamla.

Språkrådet har alltså presenterat nya ord för i år. Ett av dessa ord är ”tjejsamla”. Birgitta Lindgren förklarar:

Det betyder att man inte samlar så maniskt som vissa killar gör, utan nöjer sig med några stycken. Det anses vara mer typiskt tjejer att samla så. Killar kan ju ofta bli nördiga i sitt samlande.

Tydligen har de innan haft med ordet ”tjejkött” som alltså ska åsyfta ljust kött. Jag har även hört ordet ”tjejlyssna” som innebär att man lyssnar på samma låt om och om igen.

Finns motsvarande ord för killar? Kan inte dra mig till minnes något ord som föregås av ”kill” på det här sättet.

Jag måste säga att jag tycker att det är ytterst märkligt att språkrådet vill slå fast betydelsen av ”tjejsamla”. Inte för att det skulle vara något negativt i ordet i sig, men i så fall borde väl även det mer maniska ”killsamlandet” få en plats?