Det här med individuellt och kollektivt ansvar i en rörelse tycker jag är intressant. Ofta så får en ju som feminist hålla på och ta ansvar för precis allting någon hört någon feminist säga någonsin, vilket kan vara lite drygt. Motreaktionen på detta är ofta att ingen ska ha ansvar över någon mer än sig själv. Jag känner inte att det är en särskilt rimlig hållning heller, så nu tänkte jag skriva lite om hur jag ser på det här med att ha ett kollektivt ansvar i en rörelse.
Ofta när en får frågor i stil med ”men feminist X hade denna krokade åsikt” och åsikten verkligen verkar vara sjukt korkad, så är det lockande att svara något i stil med ”jag är inte feminist X” och sedan bara få skiten överstökad. Ett stort problem med detta är dock att många personer som ställer den här typen av frågor är väldigt pigga på att missuppfatta det människor säger. Till exempel en kille som hade tolkat feministers klagande på ideal som att det tyckte att män skulle vara tvungna att ligga med kvinnor de fann oattraktiva. Om en då bara slår ifrån sig så kan resultatet bli att en samtidigt bekräftar att personens tolkning skulle vara korrekt, vilket är olyckligt. Bättre då att säga något i stil med att en inte är insatt och inte kan diskutera det fallet eftersom en inte vet om personen tolkat det korrekt. Det är orimligt att tycka att någon ska ta ställning till ett lösryckt citat eller ett, ofta mycket vinklat, referat på en text en inte läst själv. Det är däri problemet ligger, inte att jag får frågor om vad jag anser om andra feministers tankar.
Jag tycker ändå att det finns en rimlighet i att fråga vad feminister tycker om andra feminister och deras idéer. Det måste ju såklart gå att diskutera feminismen som en rörelse, inte bara som ett gång individer som känner till patriarkatet och vill störta det.
Jag tar gärna debatten när det rör sig om vanliga åsikter bland feminister och saker jag själv är insatt i. Till exempel Scummanifestet, samtyckeslagen, sexköpslagen, delad föräldrapenning, eliminerande av objektifierande reklam och porr och så vidare. Detta är grejer som jag inte själv nödvändigtvis är för, men som jag ser som fenomen vanliga nog att tala om som feministiska. Scummanifestet är till exempel inte ”bara” en bok utan en feministisk nyckeltext, oavsett vad en själv tycker om den.
Däremot när jag får frågor om typ mansskatt eller ”män är djur” så blir jag irriterad. Inte för att jag inte kan tänka mig att stå till svars för vad andra feminister gör och tycker utan för att dessa två grejer antingen är vinklade, ickerepresentativa eller såpas inaktuella att de redan har harvats runt bland feminister flera vändor. Ett exempel på det är ”män är djur”-grejen. Jag hade nog kommenterat detta om det skedde nu, men uttalandet har redan diskuterats tusentals gånger, föranledde von Wachenfeldts avgång och gjorde dessutom att många kvinnojourer gick ur Roks. Jag tycker helt enkelt inte att det är särskilt relevant idag, och vill därför inte uttala mig.
Ofta är det rena fantasifoster som dessa personer målar upp. Något citat som är taget helt ur sin kontext eller som personen gett sig fan att tolka på absolut värsta tänkbara sätt. Då är problemet inte att jag inte kan stå till svars för vad alla feminister säger utan att vissa personer läser feministiska texter som fan läsa bibeln. Det är inte en seriös utgångspunkt i en debatt, och då tänker jag inte heller ”ta debatten”.
Jag känner inte heller att jag kan ha en åsikt om allt Sveland tycker och tänker, vilket ganska ofta avkrävs av en som feminist. För mig är hen ingen stor feministisk ikon eller talesperson, och jag tror inte att jag refererat till hen mer än någon enstaka gång. Jag tycker att personfixeringen som finns kring hen är problematisk, liksom jag hade tyckt det om det var någon annan som fick stå för typ 50 % av all feministisk debatt i medier.
Det är klart att feminister också tycker puckade saker titt som tätt, vi är också människor. Ibland så finns det en tendens att gräva upp den värsta skiten någon som kallar sig feminist sagt och liksom ”amen kolla här då”. Såhär, om en letar tillräckligt länge kommer alltid att hitta någon skit, det finns idioter i alla läger. Frågan är om det du lyckas gräva fram är något som säger något om feminismen som rörelse, eller bara en enskild persons åsikter. I det senare fallet känner jag inte att det är min plikt att svara.
Men om det rör sig om åsikter som är vanligt förekommande bland feminister kan jag absolut tänka mig att besvara frågor, så gott jag kan alltså. Det är ju ändå en rörelse jag själv erkänner mig till och som jag vill stå upp för eller problematisera om behovet finns. Så innan du skriver en kommentar om vad någon feminist sa och undrar vad jag tycker, fråga dig först om det verkligen är relevant för feminismen i helhet. Sedan kan du även se till att ha en trevlig och sansad ton och att inte ha misstolkat det du ska fråga om helt. Det underlättar om en vill ha en konstruktiv diskussion.
Det finns någon ”feministisk” skribent som har skrivit en del väldigt provocerande krönikor, en kvinna som i övrigt bland annat skrivit en bok om sitt tidigare arbete som strippa (mins ej hennes namn nu). Jag visste inte vem hon var fören någon månad sedan och jag är ändå ganska insatt i den feministiska debatten här i sverige samt vilka feminister som brukar uttala sig i media osv. Men i alla fall, den här personen kom upp i en diskussion jag hade med en antifeminist som ett exempel på feminister som uttalar sig dumt och/eller ängar sig åt dubbelmoral. Jag var tvungen att googla namnet eftersom jag aldrig hört det förut och ca 90% av allt jag fick upp var diskussioner på tex flashback och andra tillhåll för antifeminister om hur vidrig det här personen var, resterande 10% var kvinnan i frågas egna krönikor sam intervjuer som gjorts med henne. Ingenting om henne från feminister alltså, förmodligen eftersom de flesta inte vet vem hon är eller orkar bry sig om henne.
Helt sjukt att antifeminister kan haka upp sig så på en person som öht inte är ett känt namn i feministiska kretsar. Att kritisera Sveland som en representant för feminismen är ju en sak för hon är väl ändå en person som är relativt känd och som en hel del feminister ser upp till. Men det här var inget stort namn alls och säkerligen ingen som speciellt många feminister skulle hylla ändå.
Tror jag stött på detta exempel också faktiskt, känner igen det som fan. Så himla himla fånigt.
Jag är väldigt trött på att behöva försvara feminismen när antifeministiska män tar upp de mest extrema grodor de någonsin hört en feminist uttala. Eller snarare hört av någon som hört av någon som hört att en feminist sa så en gång. Det känns mest som hörsägen. Det här med hur alla extremfeminister hatar män. Vilka extremfeminister är det? Jag har under alla mina år inom vänsterkretsar än så länge aldrig mött en feminist som hatar män. När då en antifeminist drar upp manshatare som ett exempel på varför feminismen är en dålig ideologi brukar jag förklara just det. Att jag som rört mig i vänsterkretsar sedan tonåren hittills aldrig träffat en manshatande feminist och att jag därmed anser att den typen av feminister är en försvinnande liten del av rörelsen. Jag förklarar att sådana åsikter därmed på intet sätt är representativa för feminismen som rörelse.
Ja, precis. Om det hade varit vanligt hade jag hemskt gärna uttalat mig, tagit avstånd eller whatever, men det är ju sjukt ovanligt.
Man kan undra hur mycket av tendensen att kollektivisera feminismen är en direkt reaktion på feminismens tendens att kollektivisera män och ’patriarkatet’. Män ställs inte helt sällan till ansvar för inte bara samtidens värsta avskum (”mäns våld mot kvinnor”) utan ofta även historiska förtryckare (som till större delen förtryckte de flesta utan att bry sig nämnvärt om de förtrycktas kön).
Så obehaget gäller nog från båda sidor och är förmodligen grunden i varför debatt i frågorna tycks allt mer infekterad. De flesta människor verkar ha en ganska negativ reaktion till att bli kollektivt skuldbelagda. Frågan är, överlever dagens ’feminism’ individualisering av problematik eller har den blivit helt beroende av strukturella analyser av kollektiv och oskiljbar från en sådan destruktiv diskurs?
Låter som en tunn analys. Berätta gärna hur begreppet ”mäns våld mot kvinnor” säger att alla män är skyldiga?
Om man inte kvalificerar ett uttalande om en grupp så refererar man implicit till gruppen som helhet. Jfr ’feministers hat av män”, ’politikers fuskande’, etc. Det spelar ingen roll att uttaladet kan menas annorlunda, det kommer att uppfattas såsom omfattandes hela gruppen av många (och i fallet ’mäns våld mot kvinnor’ så är det av vissa specifikt avsett att kollektivisera ansvar och skuld, t.ex ironiskt nog i samband med en av de sakerna du nämner, mansskatt).
Och som du själv noterar så leder sällan försök att ställa andra individer i gruppen till svars för extrema avvikare till någon större önskan att föra en produktiv diskussion.
Håller inte med. Tolkar inte alls ”mäns våld mot kvinnor så”, och det är inte heller den bakomliggande tanken med uttrycket. Är ju knappast som att random män blir ombedda att ta avstånd från andra mäns våld mot kvinnor, såsom feminister blir ombedda att ta avstånd från allt som andra feminister säger. Men du kan väl tro det om du vill, känner inte att det är särskilt relevant.
I think there is a problem with this type of general statement ”mäns våld mot kvinnor”. While the point of the statement is relevant so is the way in which it is experienced by others, and in this case by men.
Hanne Kjoller wrote a good article a few days back in DN about Islamofobi. She made the point that we are influenced by things that we continually read or hear. Often that is a very good thing but not always.
She ends with this statement with regard to how muslims are often represented in media, ”Det är klart att vi påverkas om vi ständigt får läsa artiklar på temat muslimer och våld, och aldrig något om muslimer och grilltips. På så vis hålls ”den andre” på armlängds avstånd.” Generally speaking if we are constantly met with statements like ”mäns våld mot kvinnor” then it is quite obvious that we (we = all of us) are influenced over time and in this case with a negative attitude toward men IN GENERAL.
The phrase ”mäns våld mot kvinnor” doesn’t make any attempt to isolate those men that are violent nor does it make any attempt to include the violence that is against men. It is simply men (collective and in general ; the intention may be different but the reception is what is in question) and their violence toward women. Men along with women have a right to express the feelings they have when they continually read or hear this type of statement. Quite simply really.
I find it very cynical when people simply wave off any critique toward this type of general statement. The critique applies to all types of generalizations whether they are about race, age, gender, religion, etc. etc. etc. No matter how true the statements may be generally there is nearly always another side of things to consider.
Jojo, men tycker ändå att det är viktigt att lyfta upp att det handlar om könat våld, även om alla män inte sysslar med det. Det är ju därför en säger ”mäns våld mot kvinnor”, för att markera att det rör sig om kvinnor och män som könsliga varelser.