Jag har funderat en massa på det här med kommentarsfält och så vidare typ det senaste halvåret. Det började när Lemoine började öppna upp bloggen med för diskussion med ickefeminister. Efter det har jag kommenterat ett par gånger, och typ varje gång så river det upp värsta diskussionen. Som att jag kan skriva att den finns en patriarkal penetrationsnorm och genast börjar tre personer typ hoppa på mig och skriva att jag har fel och gud vet allt. För mig är det uppenbart att det här är hotfullt även om folk håller ”god ton”, alltså typ inte använder fula ord. Det handlar om att direkt bli ifrågasatt vad en än skriver, vilket är den jävligt obehaglig upplevelse.
Med min kommentarspolicy är jag medvetet diskriminerande, jag diskriminerar folk som har andra politiska perspektiv än vad som representeras här. Jag tycker att den som är man, ickefeminist, höger och så vidare måste hålla sig mer i skinnet.
Jag tänker att det handlar om att det här är ett rum till för personer och perspektiv som ofta inte brukar synas. Jag vill inte att det ska bli övertaget av samma personer som har tolkningsföreträde i resten av samhället, hur trevliga de än är. Därför är jag hård mot dessa personer, och reagerar väldigt snabbt vid överträdelser. Ofta när någon ickefeminist kommer in så börjar hela diskussionen efter det handla om den personen, vilket jag tycker är ett problem. Jag vill att det här framförallt ska vara ett forum där feministiska idéer kan utvecklas, inte där de ständigt måste försvaras.
Idén om att det ska vara ”rättvist” tänker jag ställer till vissa problem. Jag har till exempel märkt att Lemoine har fått ställa upp väldigt krångliga regler, som att en inte får lämna för många eller för långa kommenterar eftersom det är något som de här personerna ofta gör, vilket riskerar att ta över och skrämma bort andra. Men ibland kan det ju verkligen vara bra när någon lämnar långa kommentarer. Jag tänker att en inte behöver ha regler som en applicerar rättvist utan att det är okej att vara partisk och släppa fram de rösterna en personligen bedömer är intressanta för diskussionen.
Jag tänkte ofta innan att jag typ behöver släppa igenom alla perspektiv, men sedan insåg jag att vissa måste backa eller trängas bort för att andra ska kunna synas. Eftersom män, ickefeminister och högermänniskor har tolkningsföreträde i resten av samhället så syns deras perspektiv redan överallt, och de behöver inte synas här också. Det blir ju omöjligt med ideologisk utveckling om en aldrig får diskutera saker utan att ta hänsyn till att människor som inte håller med alls ska få svar på sina ”frågor”. För mig är det viktigare att erbjuda ett rum för inomfeministisk diskussion än att tillfredsställa en massa antifeminister. Faktiskt.
tack! vad skönt att du tänker så. men ibland kan det vara kul att se någon som du beskrev bli tilltryckt av ett gäng feminister med vass penna. men sånt kan finnas på andra bloggar, skönt att din filo gäller här.
Tack vare dig och några andra bra och vettiga bloggar har jag kommit fram till och framförallt blivit till freds med att jag inte alltid behöver svara/stå till svars för feminismen och min politiska övertygelse. Att alltid stanna i ruta A1 som typ hendebatten eller liknande är sånt som gör mig galen. Jag uppskattar alla bloggar som håller hög nivå och får en att tänka i nya banor, att en faktiskt kan strunta helt i att diskutera med människor om en känner att en bara stångar pannan blodig, det var en viktigt och bra insikt. Att det är genom samtal med ”likar” man kommer vidare.
Äh det är ju din blogg kan du inte bara vara godtycklig i kommentarsfältet? Ditt rum din sfär liksom.
Håller med dig. Själv har jag funderat på att helt stänga ner mitt kommentarsfält då jag får en hel del hatiska kommentarer. Fast då vinner ju dem så jag vet inte riktigt hur jag ska göra. Kanske bara radera och strunta i deras ord som uppenbarligen bara skrivs för att trycka ner.
Det är lite intressant att du skriver om detta precis här och nu, speciellt som frågan om forum och deras olika syften är väldigt mycket på tapeten i diverse Facebook-grupper atm – vikten av fristäder snarare än diskussion (för diskussion blir det ändå, eftersom uttalade feministiska grupper ändå aldrig är homogena).
Jag känner mig dock kluven gällande mitt eget kommentarsfält. Å ena sidan tycker jag faktiskt att jag lär mig väldigt mycket genom att läsa dessa evighetslånga diskussioner som speciellt Deus och En annan Andreas står för (och ibland Jo), å andra sidan är det ALLT för tröttsamt för att jag skulle orka lägga mig i efter de första tre.
Å andra sidan är mina regler mycket mer flexibla än vad de kan framstå som. Ni vet inte vad jag inte släpper igenom bara för att jag inte pallar. 😉
Det är såklart sant. Har dock upplevt det som att du känner ett visst behov av att rättfärdiga när du tar bort kommentarer utifrån ngn slags objektiva regler, men vet ju inte vad du tar bort egentligen. Men du förstår min poäng om att det kan göra att en hindras från inomfeministisk diskussion om en alltid måste försvara sig.
Håller helt och hållet med. Och jag märker själv att jag glider mer och mer bort från det där förstående spåret. Kan bero på att jag helt enkelt inte har tid och energi för tillfället, för det krävs rätt stora psykiskt överskott att hela tiden förhålla sig saktmodig och förstående, vilket i sin tur verkligen är själva grunden till ett överhuvudtaget givande samtal över diverse ideologiska gränser.
Nu sitter jag och roar mig med att föra statistik över vilka som dominerar i kommentarerna på min blogg. Länkar dig senare apropå detta. 🙂
Din blogg = dina regler. Rimligt och självklart. Dessutom nyttigt för oss män att inte ha en självklar rätt att ta plats.
Jag har kommit fram till precis samma slutsats.
Det här är din blogg, och du är inte skyldig att erbjuda ett diskussionsrum för alla som vill bråka med dig! Stå på dig!
Tycker det är skönt att få lov att öppna munnen och uttala en åsikt utan att det genast ska komma en snubbe och ”berätta hur det ligger till”, för så är det ju överallt annars i samhället.