Problemet är inte att Bamse har blivit skändad utan att verkligheten är för smärtsam för att tala om.

Migrationsverket har i samarbete med Bamse gett ut en serie för barn om asylpolitik. I slutet så får de som söker asyl avslag och får åka hem igen. Jag har inte läst hela serien men hela poängen är att hemkomsten skildras som något positivt. Detta har såklart väckt kritik eftersom det anses osmakligt, och det försvaras med att syftet är att lugna de barn som söker asyl.

Jag håller med om att det är ett mycket osmakligt sätt att skildra det hela på, men jag förstår också tanken att man vill lugna de barn som söker asyl. Hade det varit bättre att skildra hemkomsten som något hemskt, eller att helt enkelt gå runt det genom att låta dem få asyl. Jag vet inte vad som hade varit bäst, egentligen.

Kanske kan man då tycka att de inte ens borde ha försökt. Jag vet inte jag. Jag tycker någonstans ändå att det är hedervärt att de ger det ett försök. Även om slutet är plumpt så gillar jag verkligen konceptet att göra processen begriplig för barn och jag tror att det hade blivit konstigt hur man än avslutat det.

Om något så sätter detta fingret på vilken otroligt jobbig fråga asylpolitik är att ta ställning till. Hur ska man kunna förklara för ett barn på ett vettigt sätt att vissa helt enkelt inte får stanna, för att vaddå? Det blir omöjligt och okänsligt hur man än vrider och vänder på det. Det går helt enkelt inte att förklara på ett skonsamt sätt för sanningen är tyvärr inte vacker och underbar.

Hela grejen är så jävla smärtsam att det gör ont i mig. När man försöker förklara det såhär så blir det bara så uppenbart hur jävla fel och orättvist det är. Och hur man än vrider och vänder på det är problemet inte att Bamse har blivit ”skändad”, utan att vi lever i en orättvis värld.

5 reaktioner till “Problemet är inte att Bamse har blivit skändad utan att verkligheten är för smärtsam för att tala om.”

  1. Sant.
    Jag bloggade ocksa om det, mest om att jag blev sa besviken, for att jag inte gillar Migrationsverkets agerande i manga lagen.
    Men, jag haller med dig i att det ar viktigt att de gor ett forsok i alla fall. Alltid nagot, nagot som liknar en omtanke, vilket ar lite rorande, speciellt med tanke pa hur deras agerande har visat pa det motsatta manga ganger.

  2. Människor behöver hopp och drömmar. Flyktinglägren skulle må bättre av lite fler ”sagor”, spela roll om det motsvarar verkligheten eller inte. Att avsluta det med att ”ibland” blir det fel och familjen kommer tillbaka till sitt hemland och blir mördade gör dem inte gladare, det är ju redan något de tänker på vartenda dag ändå.

  3. Ja, det blir ju lite konstigt om man hellre ser till Bamses ”problem” som är med i serien än till barnens problem. Tror knappast Bamse lider…

  4. Dom hade inte behövt skildra det som vare sig negativt eller positivt, dom hade kunnat skildra det relativt neutralt. D.v.s. inte att det blev kramkalas & inte att han fick en bomb i huvudet då han klev av planet, utan ett neutralt slut där man kanske istället presenteras tankegångar hos vargungen, tankegångar som utgår från att trots att det är en svår situation så ska han ge fan på att ha det så bra som möjligt i den.

    1. Men det är faktiskt så dem skildrat det tycker jag iaf. Mele tycker att det är trist att åka men han är såklart glad att han ska få träffa sin familj.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *