Om att bli förstådd.

Det talas om att skriva så att en blir förstådd, att formulera sig så en undviker missförstånd, som om det vore något neutralt som inte har något att göra med vilken position den som ska förmedla något har. Det är inte endast upp till en person att tala så hen blir förstådd, det handlar också om mottagarens vilja att förstå. Och denna vilja handlar inte bara om den enskilda individen, utan om vad det är som premieras i samhället, vilka perspektiv som anses värda att sätta sig in i och vilka en lika gärna kan ignorera.

Det handlar om vem som har skyldigheten att förklara sig. Makten behöver inte förklara sig, den kan köra på ändå. Det är upp till resten att förstå. När nationalekonomer förklara hur ekonomi fungerar är det ingen som kräver att de ska vara tydligare, mer pedagogiska, för att undvika att bli misstolkade. Det är istället den som misstolkar som är skyldig att skaffa sig mer kunskap. Motsatt förhållande råder för feminister; det är alltid upp till oss att förklara åter och åter igen, aldrig upp till den som misstolkar att försöka förstå, skaffa sig mer kunskap.

Många vill förstå till exempel feminister som galna manshatare, och då kommer de leta tecken på att det är så. Och ja, det är klart att om en rycker citat ur sitt sammanhang, letar länge och noga, misstolkar med flit och så vidare så kommer en att hitta belägg för att feminister är knäppa. Finns det inget aktuellt kan en alltid ta upp flera år gamla och redan behandlade förbrytelser, som att Roks ordförande en gång sa att män är djur.

Det går inte att försöka anpassa feminismen efter detta, det går inte att tassa på tå för att ingen ska misstolka. Att vi misstolkas så mycket handlar nämligen inte om att just vi är så otydliga, det handlar om att människor inte vill förstå, vill misstolka, för att det är enklare än att faktiskt försöka sätta sin in i det och kritisera samhället. Då är det enklare att gnälla om att det är för komplicerat, om att vissa ord ”skrämmer bort” och så vidare. Men det är ju uppenbarligen inte det det handlar om, det handlar om en ovilja att förstå som manifesterar sig i ett ändlöst utpekande av detaljer som egentligen inte har något med saken att göra, så att diskussionen fastnar i att feminister måste förklara sig gång på gång.

Den som vill förstå feminism har verkligen inte någon brist på möjligheter till detta. Det finns åtskilliga bloggar på ämnet med pedagogiska guider, skrivna på ett lättillgängligt sätt, det finns böcker som tydligt förklarar feminismens grundläggande begrepp. Det kan inte vara upp till varje enskild feminist att varje gång hen talar om feminism uttrycka sig på ett genompedagogiskt sätt, förklara allting från grunden. Detta krav utgör en enorm begränsning i den feministiska debatten, och det är ett ok vi måste frigöra oss från istället för att medvetet underkasta oss eller försöka få andra feminister att underkasta sig.

Nej, jag tänker inte vara mer pedagogisk än jag redan är för att någon person som inte läst ett ord om feminism innan ska förstå. Det är inte mitt ansvar att utbilda alla människor, att lägga mig på precis deras nivå av kunskap. Det är inte mitt ansvar att skriva tusen brasklappar så att jag inte blir missförstådd. Det som inte begriper kan läsa på på egen hand, eller bara strunta i det om hen nu inte är intresserad av att stoppa kvinnoförtrycket. Den här bloggen finns kvar för de som vill det.

Varför ska en förklara igen och igen för människor som inte vill förstå?

Läser kommentarerna till ett inlägg hos Pk-maffian om det offentliga rummets vithet. I inlägget skriver hen om hur svårt det är att hitta foundation om en är mörkhyad.

Det är ingen mänsklig rättighet att hitta en foundation som passar. Det är ingen mänsklig rättighet att köpa en foundation över huvud taget. Det är ett jävla ilandsproblem för rik och bortskämda medelklassbrudar.

Detta är så talande för hur mycket av ”debatten” kring såväl feminism som antirasism ser ut idag. Den som vill motsätta sig plockar ut någon ytterpytteliten detalj, blåser upp den till enorma proportioner och låtsas att hela frågan egentligen bara handlade om detta. Som om Problemet™ för mörkhyade vore att de inte kan hitta en passande fundation, och inte att de ständigt utesluts från det så kallat ”etablerade samhället” och osynliggörs.

Att inte kunna hitta foundation är ett symptom på något större, och det är i denna kontext det blir intressant. Den som vill kan helt ignorera sammanhanget och haka upp sig på att just det faktiskt inte är en mänsklig rättighet, men är detta något som för samtalet framåt? Snarare handlar det om att hindra diskussionen från att fortskrida genom att ständigt skapa ”diskussion” kring detaljer, skitsaker som egentligen gör varken till eller från i det stora hela.

Detta är enligt mig ett av de största problemen med ”ta debatten”-retoriken. Om en ”tar debatten” om samma jävla saker igen och igen kommer en liksom aldrig vidare. Det kommer alltid finnas någon idiot som vill diskutera om just foundation i rätt färg är en mänsklig rättighet eller inte, helt utan att försöka se till helheten. Ska en då berätta igen och igen att det är helheten det handlar om, inte just den specifika foundationen? Tror någon egentligen att dessa personer kommer lyssna? I mina ögon är det ganska uppenbart att det inte rör sig om människor som försöker nå förståelse utan snarare om personer som hakar upp sig på skitsaker just för att slippa förstå.

För grejen är att den som läser utan att försöka hitta fel, den personen begriper att Pk-maffians inlägg inte handlar om just specifikt hens rätt att kunna ha en passande foundation, utan om hur vithetsnormen tar sig uttryck i samhället, där bristen på foundation bara är ett exempel av många. Varför ska en hålla på och förklara och förklara, igen och igen, för människor som ändå inte vill förstå?

Problemet är inte att Bamse har blivit skändad utan att verkligheten är för smärtsam för att tala om.

Migrationsverket har i samarbete med Bamse gett ut en serie för barn om asylpolitik. I slutet så får de som söker asyl avslag och får åka hem igen. Jag har inte läst hela serien men hela poängen är att hemkomsten skildras som något positivt. Detta har såklart väckt kritik eftersom det anses osmakligt, och det försvaras med att syftet är att lugna de barn som söker asyl.

Jag håller med om att det är ett mycket osmakligt sätt att skildra det hela på, men jag förstår också tanken att man vill lugna de barn som söker asyl. Hade det varit bättre att skildra hemkomsten som något hemskt, eller att helt enkelt gå runt det genom att låta dem få asyl. Jag vet inte vad som hade varit bäst, egentligen.

Kanske kan man då tycka att de inte ens borde ha försökt. Jag vet inte jag. Jag tycker någonstans ändå att det är hedervärt att de ger det ett försök. Även om slutet är plumpt så gillar jag verkligen konceptet att göra processen begriplig för barn och jag tror att det hade blivit konstigt hur man än avslutat det.

Om något så sätter detta fingret på vilken otroligt jobbig fråga asylpolitik är att ta ställning till. Hur ska man kunna förklara för ett barn på ett vettigt sätt att vissa helt enkelt inte får stanna, för att vaddå? Det blir omöjligt och okänsligt hur man än vrider och vänder på det. Det går helt enkelt inte att förklara på ett skonsamt sätt för sanningen är tyvärr inte vacker och underbar.

Hela grejen är så jävla smärtsam att det gör ont i mig. När man försöker förklara det såhär så blir det bara så uppenbart hur jävla fel och orättvist det är. Och hur man än vrider och vänder på det är problemet inte att Bamse har blivit ”skändad”, utan att vi lever i en orättvis värld.

Alla dessa konspirationsteorier är om något är ett tecken på att samhället är sjukt.

En massa fåglar dör och hela bloggosfären blir helt till sig. Något är fel! Detta har jag inte sett förut! År 2012 är nära!

Det här var ovanligt! Troligen är de kajor. De övervintrar i stora flockar. Om de blir utsatta för upprepade störningar nattetid kan de bli så stressade att de flyger ihjäl sig. Antingen dör de av utmattning eller så flyger de in i vajrar, grenar och master i mörkret.

Detta var alltså vad ornitologen Anders Wirdheim sade i den första artikeln som skrev om saken. Visst är det ovanligt, men inte oförklarligt. Inget att oroa sig för, med andra ord.

Ändå är den makabra upptäckten mystisk – den gjordes flera dagar efter nyårsfirandet.

Ändå slår Aftonbladet på helt löst fast att detta är ”mystiskt”. På vilket sätt är det mystiskt, kan man undra? Är de mystiskt för att reportern aldrig sett eller hört talas om det tidigare. För att det är efter nyårsfirandet? Det lustiga är att ingen hade dragit det argumentet om detta sket mitt i sommaren, men när det kommer i anslutning till en högljudd högtid blir det plötsligt en grej. Fåglar kan väl bli stressade av annat än raketer liksom.

Och så kommer en annan ornitolog och säger att detta minsann är mycket allvarligt, och att fåglars tillstånd säger mycket om tillståndet i samhället.

Kommer det in skit i systemet så syns det snabbare hos fåglar än hos till exempel människor. Det här kan vara en första indikator på att något är väldigt fel. Jag har jobbat med fåglar i 50 år och aldrig sett något liknande.

På vilka grunder då? Har han något exempel? I mina ögon verkar det mer som en galning som tar sin expertis på lite för stort allvar.

Och sen så kommer det fram att de flesta blev påkörda av en lastbild, för att de satt och åt salt som låg på vägen (för att få bort snön, antar jag). Då var allt utrett och klart, inget mer med det.

Alltså. Occam’s razor (vetenskapsteori som säger att den mest troligaste förklaringen nästa alltid är den sanna) visar här att det mest troliga är att fåglarna blev påkörda av en jävla lastbil. Några kanske dog när de åt för mycket salt, vad vet jag. Det är i alla fall mycket troligare förklaringar än att det skulle vara ett tecken på att samhället är sjukt och att jordens undergång är nära.

Det som är så löjligt är att folk börjar spekulera i de mest konstiga teorier redan första dygnet, det om något är ett tecken på att något är jävligt fel. Att människor ägnar sig tid åt att hitta på märkliga teorier om förbindelser mellan fåglars död och ”skit i systemet”. Visst, det kan vara något skumt med det men så är det troligen inte. Om man skulle gräva runt i allt som kan vara fel så skulle man inte ha något annat för sig.

Det som ändå fascinerar mig mest i alla dessa galna teorier är detta: om nu detta är ett tecken och jorden går under, vad kan vi göra åt saken? Om jordfan går under 2012, vad är meningen med att tjata om det?