Kom i kontakt med ditt inre hat
Den rabiata orakade rabiesfeministen Fanny
Fanny Åström. Bor i Örebro och pluggar genus. Skriver om feminism, relationer, lesbisk existens och manshat. Ritar också.

Twittrar indignerat under namnet @sinoes. Finns på instagram under namnet @fannyarsinoe.

Skicka beundrarbrev, hotmejl eller jobberbjudanden till arsinoe.blogg@gmail.com.
Följ mig på Bloglovin!
bloglovin

Problemet med ordet ”konsumtionssamhälle”.

Det finns ett ord som används ofta av folk som är lite sådär lagom systemkritiska och det är ”Konsumtionssamhälle”. Termen betecknar något slags samhälle som cirkulerar kring konsumtion, vilket är dåligt.

Varför säga konsumtionssamhälle när det heter kapitalism? Jag tänker att just konsumtionen är just en av de få grejer som är bra med kapitalismen? Det är ju inte konsumtionen i sig som är problemet, utan till vilket (mänskligt och miljömässigt) pris den sker. Att vara emot konsumtion som sådan tycker jag är märkligt.

Det finns också en moralism i det, som handlar om att lyfta fram ”dygdigt” beteende här i form av måttfullhet, och förkasta beteenden som inte anses dygdiga. Begreppet brukar hänga tätt samman med utsagor som att ”vi” konsumerar för mycket. Vadå ”för mycket”? För mycket enligt vem? Det som bör diskuteras är väl inte hur mycket konsumtion som är lagom utan hur vi ska balansera och fördela olika grejer vi vill ha i samhället. Vi vill kanske ha roliga prylar, men det kanske är viktigare med bra miljö eller fritid. Att definiera konsumtion i sig som något ont är inte konstruktivt, snarare ligger utmaningen i att skapa demokratiska processer för att styra över produktionen och fördela den.

Slutligen: vilka omfattas av detta ”konsumtionssamhälle”? Det är ju knappast så att alla som lever i världen eller ens i Sverige omfattas av ”konsumtionssamhället”. Det är en liten klick människor som konsumerar mycket, det stora flertalet kan verkligen inte tala om något större överflöd.

Kapitalismens värsta fasor är knappast ”konsumtion” utan att människor slits ut under de mest brutala former. Detta görs dock inte för att folk är omoraliska och ”konsumerar” för mycket, utan för att vi lever i ett samhällssystem som bygger på att kapital ska ackumuleras. En kan inte prata om att individer konsumerar för mycket, det är inte däri problemet ligger. Vi lever i ett samhälle som hela tiden skriker åt oss att konsumera och/eller producera mer och det är inte konstigt att vissa då gör detta.

Vi har också ett problem med att vissa saker faktiskt inte konsumeras. Dels saker som produceras i för liten utsträckning eftersom de inte är lönsamma, men också saker som slängs bara för att ingen kan betala för dem. Till exempel stora mängder fullt ätbar mat som slängs varje dag för att det inte går att sälja för billigt eller skänka bort. Samma sak gäller garanterat med kläder och så vidare. Saker och ting som skulle kunna konsumeras, som kroppar redan har konsumerats för att producera, som SLÄNGS bara för att ingen kan betala för dem. Det är inte konsumtionen som är problemet här, det är produktionen.

Jag tänker mig att målet bör vara ett samhälle där alla människor har vad de behöver för att leva gott och utvecklas. Helt enkelt ett konsumtionssamhälle, där alla kan konsumera och där produktionen styrs av vad vi faktiskt har för behov att konsumera.

17 kommentarer till Problemet med ordet ”konsumtionssamhälle”.

  • Lina Norström skriver:

    Men hur ska vi bestämma vad ”vi”(alla människor i samhället?) har för behov av att konsumera? Är det då bara basbehoven, eller andra saker också, som vi vill ha, men som vi inte är direkt livsnödvändiga?

      • Lina Norström skriver:

        Okej, förstår fortfarande inte hur det ska gå till.. ”demokratiska processer” är det då genom röstning? Känns som att det skulle bli rätt mycket röstning i så fall, liksom ska vi rösta om vilket godis som ska produceras, vilket smink, utlandsresor en vill ha etc etc? Är bara intresserad, vore intressant om du kunde klargöra det lite 😛

        • Fanny skriver:

          Röstar vi om till exempel hur många lägenheter som ska produceras? Eller hur många vårdplatser som ska finnas? Det är i regel inte genom direktdemokrati beslut rörande offentlig produktion brukar tas.

  • catrin skriver:

    Helt orelaterad kommentar om en dröm jag hafe inatt.. drömde att jag hade hyrt in mig i ett feministiskt förvaringskollektiv. Plötsligt ville inte värden ha oss kvar och skulle vräka oss. Vi hade en dag på oss att flytta men fick inte gå in genom stora ingången. Så vi började ta oss in via en fransk balkong på 2a våningen. Vi klättrade in med sån kraft att väggen pajjade så smått (?). Som du kanske förstår så var du oxo med i drömmer och när du packat ur ditt förråd hjälpte du mig att vika upp flyttkartonger o småprata lite. Jäkligt schysst var det, för jag va döstressad och lite skraj att vi pajjat väggen.. ville därifrån snabbt…

    sen va drömmen slut. Jäkligt orelaterat men lite kul.

  • MarySaintMary skriver:

    När jag kritiserar konsumtion så brukar jag syfta på framför allt konsumtionshets, som ju finns överallt i samhället idag. Dels hur våra städer är uppbyggda, att det i princip bygger på affärer och restauranger och har man inga pengar eller bara vill hänga på stan och träffa folk så finns det i princip ingenstans man kan gå (om det inte är sommar och man hänger i en park typ) eftersom staden är uppbyggd på att man ska konsumera prylar och mat. Det enda som finns är biblioteket, liksom. Hänga på stan = klassfråga. Detta hade ju förstås inte varit ett problem om konsumtionen varit gratis! Dels syftar jag på onödig konsumtion i form av ”senaste mobilen” och liknande, som ju ÄR ett problem i sig, att man använder en massa råvaror för att tillverka nåt som går sönder efter ett år. Självklart är det producenterna och det kapitalistiska systemet som ska kritiseras för detta, inte individen.

  • karro skriver:

    håller med om det du skriver. har inte tänkt på begreppet på det här sättet innan, för när jag tänker ”konsumtionssamhälle” så tänker jag typ, precis som du också skriver, att vi lever i ett samhälle som skriker åt oss att konsumera mer och det gör nåt med oss, att vi blir mer konsumenter än människor och medborgare. ständigt detta väljande. konsumtionen blir det sätt på vilket vi formar oss själva, vilka vi är. vi blir även själva likt varor, som måste marknadsföra oss på bästa sätt på tex arbetsmarknaden. de som inte har möjlighet att konsumera så mycket hamnar däremot utanför, de blir som ingenting. och detta är såklart tätt sammanknutet med kapitalismen, ett av dess symptom. för mig har det inte funnits nåt moralistiskt i det eller att det skulle handla om att vara emot konsumtion som sådan, men kanske finns sammanhang när det används så och det känns ju inte så himla fräscht.

    ps. boktips: zygmunt baumans bok konsumtionsliv handlar om det hära, jävla bra bok vill jag minnas, även om det var ett tag sen jag läste den nu.

  • kajsa skriver:

    vad tänker du om en fördelning som utgår från det rekommenderade ekologiska fotavtrycket? dvs, ens konsumtion begränsas så att en inte kan konsumera mer än det. förutom varor som ger upphov till ett så marginellt avtryck att de kan räknas som ingen yta alls. jag tilltalas mycket av den här idén, inte att den uppnår optimal rättvisa, men ändå en av de bättre nödlösningarna på miljöproblemen.

  • Karl-Johan skriver:

    ”Det är inte konsumtionen som är problemet här, det är produktionen.”

    Japp, helt rätt!
    Och det är därför som aktioner som Buy nothing day och No Logo är totalt missriktade och verkningslösa. Det enda du kan göra med sådant är eventuellt att slå ut några prylproducenter, men egentlig förändring går bara att nå genom att styra om produktionen.

    Vill vi ta utrymme från möjligheterna att konsumera en massa prylar till möjligheterna att gemensamt konsumera vårdplatser och hyresrätter kan vi göra det.
    Vill vi producera och sälja miljöteknik istället för vapen går det också.

  • äcsh skriver:

    Läste ett klotter någonstans någon gång som satte sig:

    ”what if multiple choice society doesn’t offer the right options?”

    Det finns liksom mängder med val. Men aldrig de valen som jag vill ha. Vad spelar det för roll om det finns mängder med apotek med olika inriktningar och profiler med mega utbud i sthlm om det inte finns ett vanligt enkelt jävla anspråkslöst apotek så fort en kommer ut på det som kallas landsbygd och är olönsamt. Jag kan välja på trettio olika läppsyl på hjärtat. Men jag har aldrig bett om trettio läppsyl. Jag vill bara kunna få tag på exempelvis astmamedicin smidigt och veta att de som säljer den till mig inte försöker göra profit på min ohälsa. Det valet finns inte.

  • SA skriver:

    Exakt. Tänker ofta på detta när jag hör olika framstående medie- och bloggpersoner som ska vara lite kritiska och kontroversiella. Och överallt egentligen så förekommer den här iden om att vi människor måste skärpa oss och konsumera betydligt mindre. Det är en liberaliserad ”systemkritik” där människor tänker endast halva tanken. Hela jävla samhället är nedlusat med detta. Min stad är väldigt miljöprofilerad och jobbar mycket med såväl fairtrade, eko och förnybar energi (det sista gillar jag) men i stadens miljöpolitik är det alltid ett sånt överdrivet fokus på typ matsvinn i skolorna medan jag tycker att eleverna snarare borde få lära sig att förstå var de verkliga problemen ligger.

  • Theresia Eriksson skriver:

    Sambandet mellan produktion och konsumtion i det kapitalistiska samhället är starkt. Problemet just nu är kanske inte konsumtionen per se. Det är att enbart en liten del av jordens befolkning står för den, men alla drabbas negativt utav den pga miljöorsaker (orättvisa). Just nu är produktionen ohållbar vilket gör konsumtionen ohållbar. Men att prata om konsumtion som problemet tror jag inte är konstruktivt eftersom det riktar sig till enskilda individen, ”Du bör inte konsumera så mycket, dålig du är!”, istället för att se det strukturella problemen, alltså företag som hjärntvättar människor till att köpa saker de inte behöver och att själva produktionen skulle behöva bli 1000tals gången mer human och miljövänlig.

  • Oskrivet Blad skriver:

    Jag håller med. Skulle vilja inför begreppet ”produktionssamhälle” fast det kan också bli fel iom att det inte är produktion i sig som är problematiskt utan att vi överproducerar varor som inte är nödvändiga. Men då läggs iaf fokus inte på konsumenterna utan på de som faktiskt orsakar överflödet och därmed problemen med miljöskador och slavarbete etc. Dvs företagen.

    Vi kommer aldrig att kunna stävja överkonsumtion utan att först stävja överproduktion.

  • sara skriver:

    Kan du skriva mer om detta ämnet, Fanny? Jag är väldigt intresserad av hur du tänker och vill gärna ta del av mer analyser kring konsumtion/produktion. Eller om du redan har skrivit om det förut, så kanske du kan länka till dina tidigare relaterade inlägg?

    Du sätter väldigt många nya tankar i sving hos mig och det uppskattas oerhört mycket! Tack för att du finns!

    • Fanny skriver:

      Försöker skriva om det när jag orkar, men har haft mycket annat i huvudet på sista tiden. Du kan kolla kommunism-kategorin här!

    • alex skriver:

      Ett lästips är Jörn Svenssons bok ”Du skall ta ledningen och makten” om socialismens uppbyggnad i Sverige. Den besvarar (oftast väldigt bra) alla frågor man haft om hur en socialistisk revolution, demokrati, ekonomi o förvaltning skulle fungera i praktiken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

Arkiv