Kom i kontakt med ditt inre hat
Den rabiata orakade rabiesfeministen Fanny
Fanny Åström. Bor i Örebro och pluggar genus. Skriver om feminism, relationer, lesbisk existens och manshat. Ritar också.

Twittrar indignerat under namnet @sinoes. Finns på instagram under namnet @fannyarsinoe.

Skicka beundrarbrev, hotmejl eller jobberbjudanden till arsinoe.blogg@gmail.com.
Följ mig på Bloglovin!
bloglovin

Promemoria.

Detta är alltså min första promemoria i kursen jag läser nu, statskunskap, och närmare bestämt politisk teori. Jag har såklart valt att skriva om feminism. Kanske inte lika kul som mina andra texter.

Inledning

Jag kommer att undersöka hur en kan kritisera liberalismen ur en feministisk synvinkel för att besvara frågeställningen vad som är huvuddragen i den feministiska kritiken mot liberalismen. För detta ändamål ska jag studera två texter av feministiska politiska tänkare som kritiserat liberalismen i sina texter och redogöra för deras huvudargument, likheter och skillnader i deras sätt att resonera.

Givetvis kan en inte göra en heltäckande beskrivning av feministisk kritik av liberalismen utifrån två texter, men jag har i min utredning hittat väsentliga tankegångar som finns hos båda de tänkare jag studerat. Den tes jag kommer driva är att gemensamt för Patemans och Okins kritik mot liberalismen är att de båda kritiserar liberalismen för att osynliggöra kvinnor och att liberalismen inte problematiserar privatsfärens konstruktion.

Okin

Den första tänkaren jag ger mig i kast med är Susan Moller Okin. Hen har valt att kritisera libertarianism, och mer specifikt den inflytelserika libertarianen Robert Nozick. Okin gör detta genom att visa att två av Nozicks grundläggande principer, det vill säga rätten till självägande och rätten att skörda frukterna av sitt eget arbete (Okin 1989, 74), inte går ihop. Detta fungerar enligt Okin inte eftersom kvinnor i så fall borde äga sina egna barn. På detta vis kan ingen i slutänden äga sig själv.

Okins argumentation är inte ett försvar för denna världsordning, utan en kritik av Nozicks principer. Genom att dra en av principerna, nämligen rätten till att äga den en producerat, till sin absoluta spets, så visar hen inte bara att den principen är oförenlig med Nozicks andra princip om självägande hos individer utan även att det samhälle det skulle resultera i är absurt och dystopiskt. Eller, som Okin själv uttrycker det; matriarkat, slaveri och dystopi.

Det grundläggande tankefelet, menar Okin, är att Nozick över huvud taget inte tar hänsyn till kvinnor och kvinnors arbete i sin politiska teori (Okin 1989, 87). Nozick utgår enligt Okin ifrån att det reproduktiva arbetet utförs, men anser det inte relevant att ha med detta i sin teori. Resultaten blir ett osynliggörande av en stor del av arbetet som utförs i samhället, nämligen det som syftar till att producera människor. Okin menar på att libertarianismen förutsätter att människor blir producerade och omhändertagna i en sfär dit deras principer inte sträcker sig, och i vilken arbetet som utförs inte omfattas av samma rättigheter som annat arbete (Okin 1989, 75). Det Okin visar är att när en erkänner att reproduktivt arbete också är arbete fallerar Nozicks teorier.

Pateman

Den andra tänkaren som jag ska ge mig i kast med är Carole Pateman. Pateman fokuserar inte på en enskild tänkare utan kritiserar hela kontraktsteorin, som till stor del ligger till grund för liberalismen.

Pateman kritiserar kontraksteorin för att utesluta det sexuella kontraktet ur teoribildningen, trots att detta enligt henne är fundamentalt för det sociala kontraktet (Pateman 1988, 255). Hen menar vidare att den medborgerliga friheten som beskrivs i kontraktsteorin endast finns för män. Pateman menar på att den medborgerliga frihet som vunnits i och med samhällskontraktet är den frihet som sönerna vunnit när de kastat av sig sina fäders förtryck. Genom samhällskontraktet, som alltså består av både ett socialt och ett sexuellt kontrakt, etablerar männen sin makt över kvinnorna (Pateman1988, 256).

Pateman menar på att kvinnor i naturtillståndet saknar de egenskaper som gör att de kan ingå kontrakt då de inte äger sig själva i detta tillstånd, utan är underkastade patriarkal makt även där. Männen omvandlar sin rätt över kvinnor som råder i naturtillståndet till sin medborgerlig rätt genom det sexuella kontraktet (Pateman 1988, 259). Patriarkatet kvarstår alltså även efter att kontraktet upprättats, det ändrar dock form, från fadersmakt till att män har makt över kvinnor som män. Det tidigare kallar Pateman det faderliga patriarkatet, och det senare det broderliga patriarkatet (Pateman 1988, 257).

Pateman berör också hur det som sker inom äktenskapet har ansetts vara utan politisk betydelse, eftersom det äktenskapliga kontraktet existerar i privatsfären (Pateman 1988, 260). I definitionen av ”civilsamhälle” så ingår det att det finns två olika sfärer, den privata och den offentliga. Den offentliga sfären är den som anses politiskt relevant, och uppdelningen av civilsamhället i två sfärer problematiseras inte, enligt Pateman (1988, 263).

Privatsfären

Något som går som en röd tråd genom både Okin och Patemans resonemang är kritiken av liberalismens uppdelning av den privata och den offentliga sfären. Pateman beskriver detta som att civilsamhället är uppdelat i en privat sfär och en offentlig sfär där den privata sfären inte ses som politiskt relevant. Äktenskapet ingår i den privata sfären, och bedöms därför också som politiskt irrelevant. Eftersom patriarkatet upprätthålls genom äktenskapskontraktet så gör detta att även patriarkatet ses som politiskt irrelevant (Pateman 1988, 257). Okin å sin sida nämner inte privatsfären ordagrant, men hen menar på att Nozick räknar med att mänskliga behov ska tas om hand i en sfär utom räckhåll för principen om rätten till frukterna av sitt eget arbete som förespråkas (Okin 1989, 75). Det är rimligt att anta att det är privatsfären som åsyftas här, även om det faktiska ordet inte används.

Så vilket behov fyller privatsfären inom liberalismen? Okin och Pateman driver olika linjer rörande detta. Medan Okin främst fokuserar på att människors behov tillgodoses inom den privata sfären och att det är ignorerandet av detta som får libertarianismen att gå ihop så menar Pateman på att den privata sfären existerar i den form den gör inom liberalismen just för att upprätthålla den patriarkala ordningen.

Annorlunda uttryckt så behandlar Okin privatsfären som ett resultat av patriarkatet och studerar dess effekter, medan Pateman i sin argumentation fokuserar på hur privatsfären skapar den patriarkala ordningen. Okin refererar till privatsfären och förklarar hur den fyller en funktion inom det libertarianska tankebygget, medan Pateman mer grundläggande förklarar hur samhällskontraktet reproducerar ett patriarkalt samhälle.

Osynliggörandet av kvinnor, kvinnors arbete och kvinnoförtryck

Både Pateman och Okin menar på att det finns ett ignorerade av kvinnan och kvinnoförtrycket i den politiska teori de kritiserar. Okin menar att Nozick ignorerar att en stor del av det arbete människor uträttar inte resulterar i produkter, utan producerar eller reproducerar människor. Vidare är detta arbete till viss del sådant som endast kvinnor kan utföra, Okin syftar här främst på barnafödande (Okin 1989, 79). Okin berör också en ojämlikhet som existerar men som inte behöver existera av naturen. Detta är att en stor del av det reproduktiva arbete som både kvinnor och män kan utföra är ojämnt fördelat till kvinnors nackdel (Okin 1989, 88). Resultatet blir att kvinnors arbete i hög grad inte omfattas av en av de grundläggande rättigheter Nozick tillmäter individer, det vill säga att få skörda frukterna av sitt eget arbete. En skulle kunna säga att detta utgör ett dubbelt osynliggörande, både osynliggörandet av kvinnor såsom biologiska varelser men också osynliggörandet av den ojämna fördelningen av reproduktivt arbete.

Pateman menar på att skapandet av privatsfären leder till att kvinnans underordning upprätthålls. Kvinnoförtrycket kan fortgå inom äktenskapet, eftersom det ingår i den privata sfären och den privata sfären anses politiskt ointressant. På detta sätt är uppdelningen mellan privat och offentligt i civilsamhället fundamental för att kunna säkra mäns tillgång till kvinnor, vilket är en fundamental del i den patriarkala ordningen.

Både Pateman och Okin påpekar att den individ som åsyftas i teorierna de kritiserar utgår från en manlig form, samtidigt som de omnämns med det mer allmänna ordet ”individer” (Pateman 1988, 259; Okin 1989, 76). I praktiken blir detta ett sätt att låta mannen stå modell för det mänskliga, vilket i framförallt Nozicks fall blir avgörande för idéernas tillämpbarhet.

Vidare tillkommer det faktum att de tänkare var idéer Pateman och Okin kritiserat uteslutande varit män, något som troligen influerat deras sätt att se på världen. Detta ligger givetvis till grund för ett omfattande osynliggörande av kvinnor och kvinnors perspektiv.

Slutsats

Frågan jag har försökt besvara är vilka huvuddragen i den feministiska kritiken mot liberalismen är. Jag hittade i min utredning gott stöd för min tes, nämligen att två av huvuddragen i den feministiska kritiken mot liberalismen hos de tänkare jag studerat är problematiserandet av den privata sfären och osynliggörandet av kvinnor, kvinnors arbete eller kvinnors underordning. Detta betyder inte att det inte kan finnas andra aspekter som är mer eller lika relevanta.

Litteraturlista

Hallberg, Peter. (red.). 2009. Tretton texter i politisk teori. Malmö: Liber AB.

Moller Okin, Susan. 1989. Justice gender and the family. New York: Basic books.

9 kommentarer till Promemoria.

    • Den rabiata orakade flat-feministen Fanny. skriver:

      Aspekter av den feministiska kritiken mot liberalismen alltså, om du fick för dig något annat.

      • Ligneto skriver:

        Nej jag fick inte för mig något annat. Jag tycker om slutsatser där man öppnar upp för andra möjliga perspektiv, även om dessa också är feministiska.

  • Ylva skriver:

    Intressant läsning! Jag hoppas inte att du får problem med Urkund nu när du har publicerat din text på nätet. Men uppgiften kanske redan är betygssatt?

  • Jack skriver:

    Hej, jag från Twitter.

    Angående Okins kritik av Nozick så löses problemet med att kvinnor skulle äga sina barn enkelt genom att liberaler ofta härleder principen om rätten till frukterna av sitt arbete ur principen om självägande. (Kortfattat: man äger sitt liv och lägger ned en del av det i att skapa något, då bör man även äga det man har skapat eftersom det är resultatet av en del av ens liv.) Jag vet inte huruvida detta gäller för just Nozick då jag inte har studerat honom själv, men på den tiden jag var liberal var det så jag lärde mig det och såg det: principen om självägande är central och allt annat härleds därur. Alltså är andra principer underordnade denna och kvinnor skulle inte anses äga sina barn. Som sagt, det är möjligt att just Nozick hamnar i en olösbar konflikt här om han ser båda principerna som grundläggande, men jag skulle inte säga att det gäller för liberalismen i allmänhet.

    Vad gäller Patemans kritik så förstod jag inte exakt allt du framförde eftersom ni använde en del termer som var okända för mig, men jag läste jag vidare lite (på http://www.cddc.vt.edu/feminism/pateman.html, hittade tyvärr inte de refererade sidorna på Google Books men säg gärna till om jag borde läsa något annat referat istället) och hon verkar använda sig av en genetisk argumentation. Det stämmer att tidiga liberala tänkare uteslöt kvinnor från sina kontraktsteorier, absolut, men liberalismen är på intet sätt dogmatisk och har uppdaterats sedan dess. Jag tror inte du kan hitta särskilt många nutida liberaler som stödjer en syn på kvinnan som i grunden ofri, och såvida det inte är liberalismen anno 1600-talet hon är ute efter att kritisera träffar hon ganska snett.

    Att liberalismen delar upp världen i en privat och en offentlig sfär är ett annat sätt att uttrycka att man i stort inte vill lägga sig i hur människor sköter sina liv och sina relationer. Detta kan man givetvis tycka vad man vill om, men min poäng är att hur folk formar sina eventuella äktenskapskontrakt är, enligt liberalismen, upp till dem själva. Det är alltså fullt möjligt att undvika äktenskapskontrakt som upprätthåller patriarkatet, eller menar Pateman att ett äktenskapskontrakt per definition upprätthåller patriarkatet oavsett utformning? (Återigen, har inte tillgång till källan, så förklara gärna om jag missar något vitalt.)

    Om det reproduktiva arbetet i dagsläget är snedfördelat (lust att precisera på vilket sätt?) jämfört med hur det skulle kunna vara är det givetvis olyckligt, men kan knappast anses vara en kritik mot liberalismen?

    • Fanny skriver:

      Oakin argumenterar väl emot det i sin text, läs den!

      Poängen är att mkt av den liberala teorin är anpassad efter ett samhälle med familjer med manliga överhuvuden, och att det inte utan problem översätts till ett jämlikt samhälle. Det finns mkt feministisk teori ang det borgerliga patriarkatet, jag pallar inte gå igenom den själv nu, men du kan läsa på. Detta var mer menar som en översikt av den feministiska kritiken och inte ett heltäckande argumenterande inlägg.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

Arkiv