Nu kan jag väl i och för sig förstå varför människor blir provocerade av just fettannika eftersom hon kommer med rön som att hennes diet kan bota cancer eller skydda mot influensa utan att ha minsta lilla belägg för det. Men det är fascinerande överlag att mat är ett så otroligt provocerande ämne för många.
Bloggkommentatorerna har ett troll i sitt kommentarsfält som kallar sig Estetica. Hon Har verkligen hängt upp sig på att Anna-Maria käkar LCHF. Vilket inlägg hon än skriver så kommer kommentarer likt dessa:
Precis som Bella säger..!
Man ska inte köra nån fanatisk diet som LCHF..utan äta vanlig mat..!
Om man sen bli smal eller tjock beror ju på ens kroppsbyggnad gener och livsstil..!
Dieter är ju till för de som är sjuka..!
Sluta med din LCHF och se vad som händer A-M..!
Men LCHF-människor kan ju också vara så jävla hopplösa när det riktas kritik mot deras diet. Det finns ju verkligen skäl till att inte svälta sin kropp på kolhydrater. Kroppen behöver ju kolhydrater, man klarar sig utan men det sliter på kroppen.
Personligen är jag ett fan av Gi-dieten. Jag tycker att den är vettig eftersom den problematiserar socker och snabb energi, lägger fokus på mättnadskänsla och blodsockervärden, utan att fastna i ett fördömande av kolhydrater som energikälla. Det handlar snarare om att äta balanserat och att äta rätt sorts kolhydrater.
Jag är helt övertygad om att de personer som inte har problem med ett sockerberoende eller grav övervikt kan nöja sig med att lyssna på sin kropp. Känns du dig sugen på kött är det troligen protein du behöver, samma sak om du är sugen på kolhydrater. Sen kombinera det med att äta fibrer och mat där man kan kontrollera innehållet själv, men framförallt: att njuta av maten.
Jag har haft en lång historia av diverse ätstörningar och haft stora problem med att känna mig nöjd med min kropp. Jag höll alltid på med en massa olika dieter som jag misslyckades med helt enkelt för att det inte var det naturliga sättet för mig att äta på, för att jag inte lyssnade på min kropp. Detta ledda till att jag hetsåt vilket ledde till att jag dels pendlade i vikt, dels kände jävligt mycket ångest inför mat. Men sen insåg jag väl någonstans där att det inte spelar så stor jävla roll utan att man kan äta lite det man är sugen på så länge man inte går till överdrift. Och då började jag göra det och alla mina cravings efter choklad och socker och så vidare försvinna.
Sen förstår jag absolut att den som är sockerberoende behöver vänja sig av med det, men att ta bort socker ur kosten är inte det samma som att helt ta bort kolhydrater. Det finns gott om kolhydrater som inte ger snabba blodsockerhöjningar, speciellt om man äter dem i samband med andra näringsämnen. Att avfärda alla kolhydrater som ”socker” och därmed onyttigt är helt enkelt fel ur en rent biologisk synvinkel.
Jag är så trött på alla jävla kosttips som prackas på oss och allt jävla bråkande om vad man ska stoppa i munnen. Det finns ett sånt absurt fokus på mat i vårat samhälle, inte bara från folk som vill banta ner sig utan från alla håll; människor som vill äta en massa antioxidanter, människor som vill ha jämna blodsockervärlden osv. Allt detta tror jag leder till att folk förfrämligas inför den egna kroppen, man tror att man äter sunt men sen läser man att kolhydrater är farligt, och tänker: jaha? Så jag har käkat onyttigt hela tiden! Jag är helt övertygad av att det enda som funkar långsiktigt är att bli kompis med sin kropp, att lyssna på den och att äta det man känner att man mår bra av och njuter av.
Och framförallt borde vi sluta dramatisera mat så mycket. Kan inte människor som äter LCHF, fettsnålt eller rawfood bara leva tillsammans i harmoni och acceptans inför att alla kan få äta som dem vill.
Jag tycker för övrigt att det här inlägget är bra och kanske nyanserar kostdebatten en aning. Om du också tycker det så sprid det, eller gilla på bloglovin eller vad fan som helst.
Man borde verkligen få äta som man vill. Klart det är problematiskt om man äter crap, men istället för fördömanden bör man då få hjälp att sluta äta crap- om det är det man vill. De flesta vill väl äta sunt, antar jag. Men om de inte vill det borde folk ge fan i det, för det skadar bara individen först och främst. Den som ser på kanske skadas inombords av den hemska tanken på att den andra personen förstör sig själv, men att fördöma eller tvinga till saker när det gäller kost är lika korkat som att fördöma eller ge tvångsvård när det gäller suicidala.
Sen finns det ju de som inte äter en MASSA crap, men får skit ändå för det lilla lilla crap de äter. De äter en chokladkaka en torsdag istället för en lördag och då är folk genast där med sina pekpinnar och tycker att de ska skämmas. Som om skam skulle leda till något gott, som om det skulle vara en effektiv väg att gå för att minska på sitt sockerintag- varför det nu skulle vara så jävla nödvändigt om den där chokladkakan är allt man stoppar i sig. Men det är ju kolhydrater, och kolhydrater har blivit allt mer spottat på. Folk glömmer bort att man behöver kolhydrater också. Istället för 90/00-talets fettpanik har vi nu kolhydratspanik. Ganska skevt med tanke på att ja, kroppen klarar sig utan kolisar, men den tar stryk och förr eller senare kollapsar man för när kroppen inte har några kolhydrater att förbränna går den på musklerna istället.
Men ja, om nu folk vill följa en diet utan eller nästan helt utan kolhydrater får de väl göra det. Men kan de inte ha sin kolhydratspanik ifred? Så himla irriterande när man häller upp en portion sojafärs med fullkornspasta och nån bah: ”kolhydrater…” med ett föraktfullt ansiktsuttryck. Eller när det blir värsta tjafsen i kommentarsfält till bloggar för att någon följer en viss diet som provocerar folk från den ”andra sidan” så mycket att de börjar angripa personen. Tragiskt.
Det jag stör mig mest på är att folk blandar ihop begreppen så jävla mycket. Folk tror att kolhydrater=socker men så är det ju inte, rent biologiskt. Att ha rent socker som sin primära kolhydrats- (och kalori-)källa är såklart jättedåligt för kroppen, men t.ex. matvete är inte socker även om det innehåller mest kolhydrater.
Till sist vill jag säga att det gnälls som fan på pro ana-bloggar och hur dessa påverkar individen negativt/triggar folk med ätstörningar, men det kan inte nog understrykas att man kan påverkas även av ”snälla” viktbloggar, artiklar om vad man bör/inte bör äta och kolhydratspanik från personer som ska föreställa friska. Något att tänka på när folk går hårt åt pro ana-bloggar och en stund senare nickar instämmande då de läser en artikel som bannlyser kolhydrater eller gör tummen upp till något f.d. fetto som gått ner från typ 120 till 60 kilo genom att följa LCHF. Vikt och kost-paniken har större spridning än bara pro anas.
Jamen precis. Det är så jävla onyanserat. Problemet är ju att den här matfixeringen finns överallt i samhället, var man än vrider sig så finns det tips om hur man ska äta. Till och med folk som är emot svält och skriver om det kan ju själv hamna i den där fällan att vara för fixerade vi att allt ska vara så jävla nyttigt hela tiden, om du förstår vad jag menar. Inget fel med att äta nyttigt men fan vad kefft att leva ett liv där man tänker på mat hela tiden, oavsett varför.
Ja, det är liksom inte sunt det heller, att ständigt tänka på mat. Det kan i vissa fall liknas vid en typ av ätstörning eller ett förstadium till en sådan. Ortorektiker t.ex. tänker ju väldigt mycket på att äta nyttigt och ”rätt”, så att tro att man är safe för att man inte svälter utan bara vill äta supernyttigt är naivt. Naturligtvis blir man inte sjuk bara för att man vill äta nyttigt, men när det upptar hela ens vardag är det en annan sak.
Jag tror på en balans gällande det mesta här i livet, så även kost. Ibland äter man en chokladkaka, ibland äter man matvete. Ibland äter man biff, ibland äter man frukt. Balansen är huvudsaken. Äter man bara kolhydrater som kommer ifrån socker är det så klart dåligt, precis som du skriver, men jag ser ingen anledning att hetsa upp sig för att man äter kolhydrater i sig, eller för att en chokladkaka i veckan slinker ner. Man måste ju få unna sig. Och innan någon ens påpekar det: JA, vissa använder det som ursäkt till att svulla varje dag, men dessa representerar inte alla som unnar sig god mat eller sötsaker.
Och ja, jag är också ganska trött på kolhydratspaniken och att folk tror att alla kolisar är rent socker. Så är inte fallet eftersom det bara är ett samlingsnamn för olika typer av sockerarter, stärkelse och fibrer. Jag drar gärna ner lite på mina kolhydrater för jag tror inte att vi behöver så mycket som vissa vill påskina och jag blir väldigt uppsvälld om jag äter t.ex. bröd, men att utesluta kolisar helt eller äta superlite av det har jag ingen tanke på. Sist jag åt för lite kolhydrater hamnade jag i förstadiet till att min kropp skulle börja bryta ner musklerna. Jättebra, mhmm.
Jag tror inte den här debatten hade sett ut som den gör om det inte varit så att vi haft en lång tradition där man inom t.ex. skolundervisningen ofta kommit med tvärsäkra, kategoriska påståenden om att vissa saker, som fett generellt eller vissa typer av fett, är ”dåliga”. Det har bidragit till att etablera en ”förbudskultur”, där det gäller att identifiera vad som är farligt och helst borde elimineras.
Jag äter LCHF eftersom jag egentligen inte har något val. Jag är sockerberoende, extremt insulinresistent och har vägt drygt 115 kilo på 160 cm. Innan jag fann LCHF åt jag så som du beskriver, GI. Jag kunde alltså äta en så kallad nyttig middag med kyckling, bulgur/ris/quinoa, grönsaker och eventellt någon klick cf. Detta gick jag konstant upp i vikt av, för att min kropp inte hanterar kolhydraterna. Inte för att jag är ett ”fetto” (som Candy så fint benämner överviktiga) som åt chips dygnet runt.
Jag tycker verkligen inte att alla bör äta LCHF men för vissa är det enda sättet att leva ett normalt liv. Min sambo äter det inte t.ex. och vi mår båda utmärkt. Jag har inte en enda gång rekommenderat LCHF för någon annan, och kommer aldrig att göra det. Det gör mitt liv enklare och jag slipper ha ett sjukt förhållande till mat, det är jag glad.
Sen hoppas jag att man förstår att LC i LCHF står för Low carb. Det vill säga, man nollar inte kolhydraterna utan minskar dem alt. väljer bra källor. Den ursprungliga LCHF:en handlar ju främst om att ta bort spannmålsprodukter och socker. Sedan väljer vissa att helt ta bort kolhydraterna men det är INTE alls LCHF utan snarare NCHF. No carbs, high fat. Känns som ingen fattar det.
Förstår att det är svårt att ta in att vissa inte tål kolhydrater och att äta det friska människor kallar balanserat innebär en långsam död för vissa. Hur som helst är jag jätteglad för er som kan äta lite av varje och mår bra av det, hade gärna varit i er sits. Det är viktigt att alla följer det sätt att äta och leva som de mår bästa av, och det finns nog lika många sätt som det finns individer.
Tack för mig! 🙂
Jag skriver i mitt inlägg att jag förstår att detta kan vara rimligt för många, som har de problem du beskriver. Men när människor men normalvikt och utan insulinproblem eller sockerberoende börjar bli fixerade vid kolhydrater går det över gränsen imo.
Jag vet inte om det är var så du uppfattade det, men mitt ”tjockis” var inte menat som någonting negativt då jag anser att vare sig orden smalis eller tjockis behöver vara nedvärderande utan snarare slang för smal eller tjock person. I grund och botten handlar det främst om hur man använder ordet (säger någon ”din jävla tjockis” med ilsken röst är det rätt uppenbart att de vill nedvärdera) och vilken syn man har på människors vikt i övrigt. Ord som fetto, benrangel och liknande tycker jag däremot är grovt nedvärderande hur man än använder dem.
Eftersom jag själv har varit en tjockis ”på riktigt”, d.v.s. överviktig, och eftersom jag fortfarande är en tjockis mentalt (hehe) med tanke på att jag fortfarande äter rätt mycket i perioder, vore det ganska knepigt om jag använde det i syfte att vara nedlåtande. Jag vet inte om det var så du uppfattade det, men det var intrycket jag fick av meningen du langade angående saken, så jag hoppas att du förstår bättre vad jag menade nu när jag har förklarat det.
Bra inlägg, indeed.
Mat och dieter verkar ju vara något av vår tids ”religion”. Det verkar som det är viktigt för människor att passa in och höra till, inte sticka ut. Vad man äter och hur man äter blir en så viktig del av identiteten. Jag förstår dock inte detta eviga problematiserande över vad man stoppar i munnen.
Jag förstår inte heller all denna hets över att alla ska ha som mål i livet att gå ner i vikt och vara ”hälsosamma”. Vi ska leva så länge som möjligt, det spelar ingen roll om du har skittråkigt på vägen till kistan, bara du gör allt i din väg för att inte utsätta dig för eventuella risker.
Jag tänker på mat väldigt ofta, för att jag älskar mat. Jag tycker om att äta mat och njuta av den, laga mat och vara kreativ med mat. Så jag kan inte säga att mat är oviktigt för mig, det spelar stor roll i mitt liv. Och precis som att andra kan titta snett på mig för att jag inte äter som de tycker att man borde så tittar jag snett på någon som äter keso eller bacon till lunch. Men man kan inte förutsätta att alla tänker på samma sätt. För personen som äter keso kanske det är lika viktigt att bli smal som det är för mig att äta en god måltid… Vi är alla olika, låt oss vara det 🙂
Jag håller helt med dig om att allt detta skrivande om vad som är nyttigt och inte, alla larmrapporter och dylikt gör att vi slutar känna efter. Vi ska helst mäta hur vi mår, även om vi mår prima så finns det säkert någon tabell som talar om motsatsen. Men det är väl mycket det vårt samhälle bygger på också, en stor skock får som springer omkring, osäkra och otrygga som gör vad storebror säger…
Det handlar ju dock inte bara om att vara smal (tänker kesoexemplet) eller att leva länge, utan att leva väl – som du ju säger (att ha skitkul). För min del exempelvis är det bra om jag tänker på att äta hälsosamt eftersom hälsosamt för mig innebar att jag har större chans att faktiskt ha det skitkul innan jag placeras under jord. Jag märker stor påverkan i hur jag mår & ser ut beroende på vad jag äter & för att ha det skitkul ska jag helst vara pigg, frisk, glad & snygg 🙂 så maten kan ju ha betydelse för det roliga livet.
Håller med, man bör lära känna sin kropps behov & äta efter den. Jag tror inte på en exakt matmodell som passar alla, det är beroende på genetik, kroppens kemi, sjukdomar etc. Somliga kan nog behöva proppa antioxidanter eller minska kolhydratintaget & då är det bra att dom tänker på det, men om det upptar hela ens tankevärld blir det ju ätstört på så sätt då maten tar kontroll över en.
Du gör många påståenden i din text som jag skulle vilja se belägg för. Till exempel den här meningen: ”Kroppen behöver ju kolhydrater, man klarar sig utan men det sliter på kroppen.” Det jag har läst och den forskning jag har sett pekar snarare åt andra hållet, och personligen vet jag att jag mår mycket bättre av att äta LCHF än vad jag gör av att äta en kost med mycket kolhydrater (eller ens normalmycket).
Jag rekommenderar att du läser Matrevolutionen. Den går igenom forskning som har gjorts både mot och för en lågkolhydratskost. Du behöver inte tycka om kosten efter att ha läst den, men du borde åtminstone känna till dess fördelar innan du dömer ut den.
Kolhydrater är det primära bränslet för hjärnan. När man svälter sin kropp på kolhydrater så måste kroppen producera annat bränsle för hjärnan, vilket är mindre effektivt. Detta kan funka korta perioder men i slutänden mår få bra av att svälta sin kropp på kolhydrater som genomgående livsstil, observera att detta rör sig om en diet där man helt utesluter dem. Detta skiljer sig dock från LCHF och gi, eftersom dessa dieter bara förespråkar mindre och långsammare kolhydrater.
Jag tycker att det är skitbra att man har börjat uppmärksamma hur extremt mycket socker och korta kolhydrater vi trycker vi oss, så jag tycker detta i grunden är en positiv utveckling. Däremot träffar jag många som kategoriskt avvisar alla kolhydrater och tror att det är onyttigt. Vissa mår säkert sjukt mycket bättre av att äta väldigt lite kolhydrater, men många skulle kunna nöja sig med att bara ha en rimlig balans och äta långsamma kolhydrater (typ tallriksmodellen med lite mer fett), förstår du hur jag menar? Men generellt så tror jag som sagt att vi måste minska mängden kolhydrater, speciellt från spannmål, som vi får i oss, och äta betydligt mycket mer balanserat.
Att äta lite kolhydrater har visat sig vara bra för hjärnan:
”Det finns faktiskt en till synes välgjord 8-veckorsstudie från 2007 på LCHF-kost och hjärnfunktion.
93 medelålders, överviktiga personer slumpades till antingen lågkolhydratkost (4% kolhydrater) eller högre andel kolhydrater (46%). Båda grupperna fick samma kalorimängd (1430 kcal/dag).
Resultat? Lågkolhydratgruppen gick ner mest i vikt (som vanligt). Jämfört med innan studien mådde lågkolhydratgruppen bättre, och fick förbättrad minnesfunktion och reaktionsförmåga! När det gäller minnesförmågan var trenden dessutom mot störst förbättring för lågkolhydratgruppen (ej signifikant). Intressant nog var förbättringen av reaktionsförmågan däremot lite större i gruppen som åt mer kolhydrater. Det kan ha varit pga slumpen – men jag skulle gärna se fler studier på området.
Oavsett vilket så ledde lågkolhydratkost efter 8 veckor inte till någon försämrad hjärnfunktion, snarare tvärtom.”
Från http://www.kostdoktorn.se/daligt-minne-av-lagkolhydratkost.
Han skrev om det i sin bok också med samma slutsatser, men jag hittade den inte.
Det ovan besvarar i och för sig inte en NCHF-kosts påverkan på hjärnan, men 4% är å andra sidan inte särskilt mycket kolhydrater. Kände dessutom att jag behövde försvara LCHF-kosten eftersom du skrev såhär:
”Men LCHF-människor kan ju också vara så jävla hopplösa när det riktas kritik mot deras diet. Det finns ju verkligen skäl till att inte svälta sin kropp på kolhydrater. Kroppen behöver ju kolhydrater, man klarar sig utan men det sliter på kroppen.”
Där har du rätt. Det var fel avig att klumpa ihop det, men det beror på att ganska många som säger sig äta lchf hetsar som fan mot alla kolhydrater.
Det finns alltid olika rön och resultat i enskilda mätningar. Min uppfattning är dock att det råder relativt bred konsensus kring att hjärnan behöver kolhydrater som primärt bränsle. Men mun poäng är fortfarande att denna fixering vid kost är sound och att de flesta skulle kunna nöja sig med att lyssna på kroppen ist för att jaga näringsamnen
Åh, jag hade så många saker att säga om det här så jag vet inte vart jag ska börja eller sluta. Istället: Bra inlägg! Kul och också svårt att diskutera, det där.
Och random fakta: Det naturliga tillståndet för människor är att vara laktosintoleranta. 🙂
Jag tror att man framförallt ska äta det man själv känner är bra för kroppen, sen om det är ”vanlig” mat, LCHF, Gi eller vad det nu kan tänkas vara ska inte spela någon roll.
Att försöka bilda sig en uppfattning om vad som är nyttigt eller inte, är ju en hel omöjlighet tycker jag. Då åsikterna går isär vem man än frågar.
Jag håller till viss del med dig. Men det viktigaste är ju att an äter så som kroppen mår bra av, vad jag menar är att det finns en anledning till varför många är överviktiga, de triggas till överätning av många kolhydrater. Att säga att det baravär spcker som är av ondo är inte sant. Mitt sockersug triggas av bröd tex.
jag har inga proble med att andra klarar kolhydrater bättre än jag och däremed kan äta både snabba och långsamma kolhydrater och jag förstår inte varför folk har problem med oss som äter en LC kost för att vi mår bättre av det.
Även många normalviktiga människor utan insulinresistens mår bra av en LCHF kost, framför allt de med känslig mage typ IBS.
Jag håller med Anna, läs Matrevolutionen! Vi hade haft många färre hjärt och kärlsjukdomar, övervikt om fler lade om sin kost till så som vi faktiskt åt förr innan pastan och sockret och spannmålen kom in!
Fast det är ju ofta socker och/eller sirap (= socker) i bröd, så att sötsuget triggas av det är kanske inte så konstigt. Men det är klart, ens sockersug kan ju triggas av allt möjligt beroende på vem man är, hur man mår o.s.v.. Och då inte bara mat utan även andra faktorer. Ville dock bara påpeka det, att om folk upplever sötsug efter att ha käkat bröd är det inte så märkligt då de flesta brödsorter innehåller socker. Och så vill kroppen bara ha mer.
Anledningen till att många har problem med eller ifrågasätter LCHF-kosten är nog för att vissa som följer den blir väldigt maniska. Så är det iofs med alla sorters dieter, att det finns en och annan som blir manisk, men åtminstone jag har märkt det tydligare när det gäller LCHF. Förvisso följer väl dessa kolhydratsuteslutare i praktiken inte LCHF längre, eftersom det inte längre handlar om low carb utan snarare no carb, Men det var så det började i alla fall, med den dieten. Kan tänka mig att många tycker att det är ett tecken på att dieten riskerar att göra en manisk och ätstörd i högre utsträckning än andra dieter, och det är egentligen ett ganska rimligt ifrågasättande med tanke på att för lite kolhydrater gör att hjärnan inte riktigt fungerar som den ska. Och om hjärnan inte riktigt fungerar som den ska kanske man blir mer extrem i sin diet.
Förmodligen provoceras folk också kommentarer liknande din. Även om du menar väl, framstår den som ganska bestämd i sin sak. Lite som att du vill värva folk till din kostmodell. För även om du skriver att man främst bör äta som kroppen mår bra av, går du sedan in på att folk borde följa LCHF för att det är det bästa. Det är inte det du skriver rent direkt, men det är liksom kontentan av din kommentar. Och då blir det ju just det där som Fanny skriver om: en hets kring hur man ska eller inte ska äta och snack om dieter hit och dit. Som är menade i all hälsosam välmening, men i slutänden bara bidrar till hysterin folk känner kring sin kropp och hälsa, så att det som några skriver om uppstår: att man slutar känna efter. Istället för att lita på sin egen kropp, förlitar man sig till vad en tidning, ”kostexpert” i en sådan eller något nytt dietrön säger. Fastän ett nytt dietrön som bevisar motsatsen kommer att komma nästa vecka.
Jag ser nu att min kommentar är väldigt dåligt skriven med ord som försvunnit och liknande. Ber om ursäkt för detta och förklaringen är att jag har huvudvärk. Förhoppningsvis är den begriplig i alla fall. 🙂 Till sist vill jag påpeka att inlägget i sig egentligen inte handlar om LCHF specifikt, utan snarare om kostråd och dieter i allmänhet, så att LCHF-människor reagerar bevisar nästan bara fördomen vissa har om dem, ironiskt nog.
Fanny: Jag äter bara surdegsbröd och sockrat bröd när jag äter bröd 🙂 Men jag triggas lätt av spannmålskolhydrater.
Jag förstår precis hur du menar med att LCHF anhängare blir maniska, det är den anledningen till att jag oftast nämner min kost som LC eller Lågkolhydratkost. Det är ett nytt svenskt fenomen det här med LCHF sekten, men man ska inte se ner på en kost pga det. Jag äter själv mer LC/GI än LCHF. Men jag kan förstå att man kan bli provocerad.
Jag är bestämd i att om överviktiga och människor som äter High Carb High Fat i stället för att börja äta Low Fat High Carb hade börjat äta Low Carb High Fat så hade mångas överviktsproblem blivit betydligt bättre.
Sedan är jag absolut inte den som pekar finger åt hur andra äter – så länge man äter efter sin egen kropps behov och inte efter andras mall. Det finns tusen blommor på ängen.
Åter igen rekommenderar jag Läkaren Andreas Eenfeldts bok Matrevolutionen – den är fantastisk! Du verkar ju ha huvudet på skaft så den skulle säkert vara intressant.Den är ingen fanatisk bok utan helt faktabaserad.
När det gäller ditt inlägg håller jag inte med, anledningen till att jag hittade hit är för att du hos Bloggkommentatorerna skriver: ”Till estetica: Jag skrev ett inlägg om hur provocerad du blir av kostråd här: http://www.arsinoe.se/?p=10394. Läs det och trolla lite på min blogg vettja.”
Estetica provocerades av LCHF och mångas kommentarer handlade om LCHF så det var ju givet att vi som läste de kommentarerna kom in hit.
Jag tycker att ditt inlägg var bra och som jag skrev, jag håller med om mycket men det jag bemötte i min kommentar är det klassiska ”Varför inte bara äta balanserat?”
För många med insulinresistens etc så låter det jättebra men fungerar inte i praktiken och för många ÄR det balanserat att äta en lågklhydratkost för det innebär att de går från att frossa mat till att äta sansat och gå ner i vikt. Så det var det jag ville belysa.
Hahah osockrat skulle det givetvis stå, inte sockrat 😉
Haha men gud nu är det ju JAG som är ute och reser, jag ser ju att det är CANDY som svarat och inte FANNY. Sorry 😉
Men jag hoppas att du förstod vad jag menade i allafall =)
Ja, jag förstod vad du menade på det stora hela, däremot kunde jag inte veta att du hittat hit så eftersom det inte var jag som skrev den kommentaren du nämner, utan Fanny. 😉 Därför blev den biten först lite obegriplig, men Fanny förstår nog vad du menar. 🙂 Och ja, jag tror också att folk rent generellt äter för mycket kolhydrater för sitt eget bästa, för jag tror inte att människor i allmänhet behöver så mycket som de klassiska modellerna säger. Men klart en del kan behöva mer beroende på vad de arbetar med, vilken träningsform de utövar och hur deras hälsa ser ut på det stora hela. Så allra viktigast är att lyssna till sin egen kropp. För bara du själv vet hur din kropp reagerar på olika saker, en s.k. kostexpert som skriver i en tidning kan inte veta för hen känner inte till hela bakgrunden och lever inte i din kropp liksom.
Jag tror inte att man rent generellt behöver följa en specifik diet för att må bra, så länge man lyssnar till kroppen. Vissa dieter kan nog vara bra för vissa människor, men inte för alla, och tyvärr upplever jag att vissa som snackar om dieter nästan tycks kräva att andra ska äta så själva. Om inte ser de ner på dessa, som att de är lite sämre. Men jag ser verkligen ingen anledning till att försöka värva folk till ens diet, det blir för påprackande, lite som när Jehovas vittnen trycker ner Vakttornet i handen på en utan att man får svara ja eller nej på om man vill ha den. Överhuvudtaget tycker jag att man bör vara försiktig med att påpeka hur folk borde äta eller vad de gör ”fel” med sin kost- vill man hjälpa dem går det att uttrycka sig mera positivt.
Själv tar jag de kostråd från olika dieter som jag tycker låter bra och kombinerar dem med hänsyn till hur min kropp och knopp påverkas, och jag tycker att det fungerar ganska bra för mig. Jag har börjat att äta mindre kolhydrater t.ex., men jag har inte uteslutit dem helt och äter heller inte superlite av dem. Jag äter nästan aldrig bröd och jag äter mindre linser än förut, för jag blir så svullen av det. Popcorn gör mig hungrig/are, så jag har dragit ner på det. Men andra snacks fungerar finfint. Sen jag lade om min kost en aning har jag blivit piggare och gått ner en del i vikt. Så man får helt enkelt lyssna till kroppen. De flesta dieter har ju en del vettiga råd, tycker jag, men man får försöka se det som just råd och inte någon sorts lagbok som man bara MÅSTE följa. Vilket dock kan vara svårt med all hysteri som finns.