En kvinna har nekats operation för att hon vägrat bli rökfri. Det är diskriminering, anser hon.
Jag tänker mig att det inte är helt ovanligt att man inom vården ”passar på” att pressa patienter att bli av med lite osunda vanor. Om det är så det ligger till så är det himla dåligt tycker jag. Men jag fattar ärligt talat inte hur man kan anse sig vara diskriminerad för att det krävs att man ska göra en medicinskt motiverad livsstilsförändring innan man genomgår en operation.
Som läkare så tycker jag att man ska kunna kräva att en patient ska göra ett försök att sluta röka om det kan innebära risker. Patienter kan ju tvingas att äta en viss sorts mat eller att inte röra på sig. Men om det verkligen inte går så ska man väl kunna bli opererad i alla fal, inom rimliga risktaganden såklart. Och så ska man kunna få hjälp med att göra de förändringar som krävs såkklart.
Sen kan man ju diskutera vilka risker som är okej att ta och hur mycket krav man kan ställa på patienten, men att dra till med att det är diskriminerande är så himla överdrivet tycker jag. Ska diskriminerad bli det nya kränkt nu eller? Jag tycker också att hetsjakten mot rökare är fånig om omotiverad men ärligt talat, rökare är ingen folkgrupp.
Alltså, egentligen är ju rökare en folkgrupp, i och med att det är en grupp människor med en gemensam nämnare. Och diskriminering behöver inte gälla just grupper, utan det är mer bara att någon särbehandlas på grund av något som inte borde vara en faktor för bedömningen.
Men jag håller definitivt med dig om att det inte är ett fall av diskriminering här i och med att det ändå finns en motivering till att kvinnan i fråga ska sluta. Bra att du tar upp saker om oss stackars rökare ^^
Fast för att något ska räknas som just diskriminering måste det gälla en av de diskrimineringsgrunder som definieras i lagen ( http://www.diskriminering.se/?page_id=56 ). Annars kan det kanske klassas som negativ särbehandling eller något, tror dock knappast det finns någon lag gällande det.
Jag tycker det är väldigt trångsynt av henne att säga att det är hennes eget problem att läkningstiden blir längre, längre läkningstid ger oundvikligen högre sjukvårdskostnader, alltså borde sjukhuset kunna ställa krav på sånt.
Sjukdomar räknas in, eller räknas inofficiellt i varje fall, under funktionshindersklausulen och nikotinism är enligt hsan en sjukdom. Den faller in under kategorin ”kemisk beroendesjukdom” om jag inte minns helt fel.
Sen borde jag kanske tillagt att det givetvis är en skillnad på hur ordet ”diskriminering” används i vardagligt tal jämfört med dess juridiska betydelse, och jag borde kanske poängterat att det var just i vardagligt tal jag åsyftade, vilket då är att jämföra med negativ särbehandling.
Ehh, nej. Det är ingen folkgrupp. Det är ingen som föds som rökare. Däremot föds man som homosexuell, svart, vit etc. Det är inget man kan ändra på. Stör man sej på hur rökare behandlas så är det så enkelt att man bara tar och slutar röka. Problem solved. Man kan inte direkt sluta vara svart. There’s the difference.
Alltså, det hela beror ju helt på hur du definierar folkgrupp, och med definitionen jag gav, en grupp människor med en gemensam nämnare, så stämmer ju rökare. Däremot fyller inte rökare diskrimineringsklausulen. Och, om kravet för att vara en folkgrupp ska vara att det är något en föds till så kan ju religion inte räknas. Nu säger jag inte att det är lätt att byta religion hux flux, men en föds inte till en religion.
Och helt ärligt, att en ska sluta ifall en inte gillar hur rökare behandlas? Det är en jäkla spottloska på vår rätt att själva välja hur vi ska leva våra liv. Med det resonemanget borde ju fackförbund vara fel eftersom att det bara är att sluta om en inte gillar hur en behandlas på sin arbetsplats. Eller parterapi, om en inte gillar hur förhållandet ser ut borde en bara dra direkt.
Och jo, jag vet att det här är lite fåniga jämförelser, men fortfarande; vi har rätt att själva välja hur vi vill leva våra liv.
Helt riktigt. Och jag tycker inte heller att religion ska räknas hit. Jag tycker att det är för jävligt att gömma sej bakom en religion.
Visst är det fritt fram att leva sitt liv som man vill, men man ska inte kräva att alla andra ska anpassa sej efter en för det. Då får man ”ta smällen” så att säga.
Men alltså nån gräns måste det ju finnas för hur insnöad man vara i sina egna begär (röka alltså) Jag tycker inte man har rätt att kräva vård om man inte är beredd att underlätta läkningsprocessen av sin kropp…
Vissa har ju extremt svårt att sluta och det kan jag begripa. Jag tycker inte att man ska kräva avbrott av ren princip, däremot så ska det ju inte göras undantag från motiverade livsstilsförändringar bara för att personen råkar vara rökare.
Om jag var kirurg så skulle jag knappast vilja utföra operationer som är onödigt riskabla när patienten har möjlighet att sänka riskerna. Vill hon inte acceptera villkoren som ställs för en viss typ av vård så känns det konstigt att bli upprörd när hon inte får den vården heller.
Det finns ju inte precis ett överflöd av kirurger och ortopeder att tillgå. Att i Sverige få hela operationen bekostad samt den efterföljande vården är något vi ska vara otroligt glada för då detta innebär en otroligt stor kostnad för skattebetalare. Det finns inga krav ställda ang rökning som inte har uppbackning av forskning, det är t.ex. inte några krav på att folk ska sluta röka utan det som nämns är en vetenskapligt framtagen tidsmodell för att minimera riskerna med operationen. Det finns vårdcentraler som är ett telefonsamtal bort som arbetar med att hjälpa folk att sluta röka så att då kräva att ortopederna ska göra detta för att de ska kunna operera patienten är bara naivt.
Vi är så bortskämda så det är knappt sant. Jag vill inte vara den som konstant ska påpeka hur jävligt folk har det i andra länder, men har på sistone badat i skolarbeten där detta varit ett återkommande ämne. Fyfan säger jag bara, hon blir erbjuden en operation för att må bättre, men vägrar för att det innebär att hon ska hålla sig från ciggen innan operationen, vi snackar max 3 månader, och det värsta som kan hända är att hon blir rökfri. Nej gå du med sin jävla värk istället.
Rökare är inte skapta lika. För vissa skulle en sådan manöver mycket väl kunna fungera, för andra inte.
Jag kommer att tänka på en anekdot om en viss farfar jag fick höra från barnbarnet. Farfadern hade rökt i femtio år, när läkarna gav honom ett ultimatum i samband med kärlproblem i ena benet.
De sa: sluta nu, eller så kommer vi rätt snart bli tvungna att amputera. Läkaren uppmanade honom att tänka över det grava i situationen.
Några minuter senare knackade det på läkarens dörr och han fick förvånad se farfadern i dörröppningen. Gubben sa: ”Det är väl lika bra ni tar det direkt så har vi det gjort.”
Sensmoralen är att för vissa som rökt i nästan hela sina liv, så är tanken på att sluta inte med på spelplanen överhuvudtaget – inte ens tillfälligtvis. Skall vi förvägra dem vård för att de valt att ägna sig åt en verksamhet som iofs är kringskuren numera, men fortfarande fullt laglig?
Mitt svar är nej.
Det enda som skulle kunna motivera en sådan vägran, som jag ser det, är om det innebär en uppenbar och kraftigt förhöjd risk för livshotande komplikationer. I annat fall kan sjukhusen börja sålla ut vilka som erbjuds operation på hur vi lever våra liv. Då kan vi förvägra alkoholister, missbrukare, feta och på andra sätt ohälsosamma individer vård som direkt påverkar deras livskvalitet med någon slags moraliska motiv.
Vi får inte ta ifrån vuxna människor rätten att besluta om sina egna liv och själva bestämma vilka risker de tar.
Man kan ju annars utveckla det hela. Ingen vård till kriminella som kommer in med skador eftersom de själva, genom sin livsstil utsatt sig för faror och förmodligen kommer att göra det igen. Rattfyllon som krockar med bilar kan lämnas att förblöda eftersom de ställt till det för sig själva och förmodligen riskerar att göra det igen. Här finns skattepengar att spara.
Ja självklart kan man föra en sådan diskussion. Som vårdkedjan idag fungerar så går rädda liv alltid före någons bakgrundshistoria och lär fortsätta så i all framtid. En person lär få lika stora besvär att få en liknande, icke helt livsviktig, operation gjord om personen i fråga har ett pågående självskadebeteende.
Fast redan idag är det så att alkoholister, narkomaner och överviktiga nekas viss vård pga att deras hälsa inte kan garanteras under dessa omständigheter. Dvs en läkare kan inte garantera att operationen, eller annan vård, kan löpa riskfritt om personen är alkoholpåverkad och vägrar släppa flaskan.
Jag har en vän som vill göra en bukoperation för att få bort överflödigt fett eftersom det ställer till med en hel del problem. Om hon vill göra denna operation måste hon först gå ner i vikt så att hon hamnar under ett visst BMI, detta för att läkaren inte vill ta riskerna med en narkos om hon är för överviktig. Ska hon bli upprörd över att denna läkare tänker på konsekvenserna, eller ska hon se till sina egna skyldigheter som faktiskt kommer med rättigheterna?
I vårt land har vi det väldigt bra, sjukvården är i princip gratis. Blir det stora komplikationer behöver du inte oroa dig för att du inte har försäkring eller för att du inte har pengar. Det löser sig, det är en rättighet.
Men pengarna som betalar detta är trots allt skattepengar, och med den rättigheten att få nyttja landets tillgångar måste det även komma skyldigheter.
Skyldigheter som att man inte beter sig som en tre-åring när man får höra något man inte uppskattar.
Ofta är det så att man inte får äta fast föda på ett antal timmar innan operation, hur många har ni hört om som vägrar gå med på detta ”eftersom dom är vuxna nog att bestämma själva om dom vill äta eller inte” ?
Nej, ibland finns det regler, regler som är till för att skydda oss och även för att skydda dom tillgångar vi faktiskt har. Att försöka sätta sig över dessa regler för att man tänker på sitt eget behov, istället för att tänka på helheten är enligt mig både omoget och egoistiskt.
Mycket bra kommentar! Exakt så! Rättigheter i all ära, men med rättigheter kommer skyldigheter. Något många i det här landet glömt, eller aldrig förstått sej på.
Har själv skrivit om det här i dag, om än väldigt kort. Jag blir vansinnig…
Om en läkare opererar en person som inte tex slutar röka fastän den blivit ombedd för att det kan uppstå komplikationer. Om det sedan faktiskt händer något som skhlle kunna vara orsakat av just rökningen blir läkaren anklagad för visat dåligt omdömme. Om personen skulle dö av tex kärlförträngning orsakad av rökning under operationen kan det bli ett jävla liv. Om läkaren som gick med på att operera ex hängs ut i media. Anhöriga kan stämma läkare o sjukhus och det kan tas till rätten.
Inget jag skulle vilja riskera som läkare.
Därför måste det finnas bra juridiska ramverk för detta. Patienten ska bli noggrant informerad om riskerna och helst skriva under ngt slags papper om det innebär förhöjd risk.
Men vadå? En ska ju inte heller äta innan röntgen eller operation, så varför ska en då röka? Och ingen – absolut ingen – kan ju hindra en från att äta eller dricka? Snacka om diskriminering och om mänskliga rättigheter som kränks, typ… (okej, jag trollar lite ;))
Självklart ska hon få in operation, det bör räcka med att läkaren har informerat om riskerna, beslutet är sen hennes.
Ska vi hårddra det hela så bör inte MC-cyklister tas om hand som skadar sig i trafiken, alla vet ju att det är 30 3 ggr så stor risk att skada sig allvarligt än om du sitter i en bil!
Alla fotbollsspelare med sina avslitna ledband kostar massor både i operationer, rehabliteringar och sjukskrivningar….alla vet att skaderisken är stor vid fotboll ska samma gälla dom då?
Listan kan göras hur lång som helst…bergsbestigare, fallskärmshoppare alla dessa utsätter sig för risker, ska dom också nekas operationer om dom inte slutar med sin farliga livsstil!!
Jag tycker i stället att vi samlar pengar till hennes operation på en privat praktik, jag är den första att lägga en hundring…….
Men vet du vad, jag har aldrig skrivit att jag tycker att man ska strunta i att behandla lungcancer för att det orsakas av rökning, jag anser bara att man kan kräva av en patient att hen ska vidta åtgärder för säkerheten. Jag tycker att kvinnan i detta fall ska försöka, om det inte går tycker jag att hon ska få hjälp ändå. Allt detta skriver jag i inlägget.