Kom i kontakt med ditt inre hat
Den rabiata orakade rabiesfeministen Fanny
Fanny Åström. Bor i Örebro och pluggar genus. Skriver om feminism, relationer, lesbisk existens och manshat. Ritar också.

Twittrar indignerat under namnet @sinoes. Finns på instagram under namnet @fannyarsinoe.

Skicka beundrarbrev, hotmejl eller jobberbjudanden till arsinoe.blogg@gmail.com.
Följ mig på Bloglovin!
bloglovin

Sexuell makt är makten att begära.

När en läser typ ”dejtingtips” och liknande så är det tydligt att en som kvinna under inga omständigheter får vara ”jobbig” eller ”för på”. Att ”ragga” som kvinna tycks i princip gå ut på att signalera tillgänglighet, men under inga omständigheter signalera desperation. Det handlar om att lägga upp så att mannen liksom kan sätta in sin stöt. Typ skratta åt hans skämt och få honom att känna sig lite bekväm och ”manlig” eller vad det nu kan vara.

En kille som är på är ofta ”romantisk” eller åtminstone ”snäll”. Om en kvinna skulle ägna sig åt liknande uppvaktning som vissa män gör, alltså typ tjata om att få träffas/går på dejt/ha sex så skulle det nog främst anses vara belastande och ganska konstigt. ”Alla vet” att kvinnor inte ska göra så. Om en kvinna ska ta initiativ så ska hon vara lite sådär skönt avslappnad.

Män behöver inte vara lite ”skönt avslappnade” utan kan gå in fullt ut. Om kvinnan inte har någon lust så är det kanske tråkigt för honom, men det är inte pinsamt. Det är inte pinsamt för en man att begära och att uttrycka detta begär (inom vissa gränser såklart, även män kan straffas socialt om de siktar ”för högt” och liknande, men inte alls i samma grad som kvinnor). Ofta anses kvinnan till och med vara skyldig mannen det ena och det andra för att han gett henne denna uppskattning. Att en man skulle vara skyldig en kvinna som uppvaktat honom något förefaller absurt, jag har nog aldrig sett någon uttrycka den typen av tankar eller förväntningar.

Detta är vad jag skulle vilja kalla sexuell makt; att ha möjligheten att ta initiativ utan att bli straffad för det, att kunna sätta upp ”spelplanen” så att säga. Även om kvinnan till slut säger nej så är det mannen som styr hela processen, och detta är makt. Makt är inte att ha total kontroll över en situation, men att kunna kontrollera förutsättningarna i någon mån och att själv kunna välja när en ska lämna situationen och avgöra sitt eget agerande. Den här typen av makt har män i romantiska relationer. Jag skulle vilja formulera detta som makten att begära. Att ha makten att begära är att vara den som bestämmer om det ens finns någon relevans av en relation från första början, att vara den som kan ta initiativen utan att det anses fel, att vara den som kan gå omkring i världen och tänka på andra människor som potentiella erövringar. Detta är mäns makt.

När män talar om kvinnors sexuella makt talar de om att kvinnor är det som blir begärda, men att bli begärd är inte en aktiv handling. Den som blir begärd kan möjligtvis ha ett inflytande eller en möjlighet, men hon har inte makt eftersom makt kräver agens. Hon bestämmer inte om hon ska bli begärd eller inte. När hon väl blir begärd har hon kanske vissa möjligheter i förhållande till det, men dessa möjligheter bygger på att det finns ett begärande subjekt som gett dem till henne.

Kvinnor har ofta inte ens makten att säga nej och bli lyssnade på. Många gånger så bestämmer sig män för att inte lyssna på våra protester på allvar eller att tycka att vi är skyldiga dem det ena och det andra. Män bestämmer sig också för att ha sex med oss mot vår vilja eller hålla oss kvar i relationer med våld.

En stor del i detta är just idealet om att kvinnan ska vara en passiv mottagare av mannens begär, att hon inte anses har rätt att begära och kräva något av mannen, men att mannen får göra det motsatta. Jag tänker att detta är en väldigt central del i formandet av oss som könsvarelser; vad det är vi har rätt att kräva och vad vi förväntas ge i en kärleksrelation. Att jag aldrig lärt mig att begära har varit en central del i formandet av hur jag förhåller mig i relationer, det har i väldigt hög grad styrt vad jag anser mig vara värd och vilka människor jag haft relationer med.

11 kommentarer till Sexuell makt är makten att begära.

  • »Att ha makten att begära är att vara den som bestämmer om det ens finns någon relevans av en relation från första början, att vara den som kan ta initiativen utan att det anses fel, att vara den som kan gå omkring i världen och tänka på andra människor som potentiella erövringar.« Detta är min makt.

    Jag upplever att jag kan välja & vraka, att jag kan veta att jag kommer att kunna ha sex eller undersöka romantik med någon innan flirtandet har påbörjats & det har varit mkt uppskattat då jag har raggat ’aktivt’ dom få gånger som jag har önskat, dvs. då jag har sett en karl jag vill erövra samtidigt som jag har skapat mod att våga. Så, av dylika skäl som du anser att män har det sexuella makten anser jag att det är jag – primärt som kvinna, ej individ – som har den. Män som vägrar acceptera ett nej är gnälliga för att dom är förvägrade den makten – men dom kan få känna dess rus om dom tar fysisk eller mental kontroll & våldtar el. ’övertalar’. Jag ser det inte som att äga sexuell makt utan som att stjäla den.

    Tror inte att jag är ett sällsynt undantag. Det vore intressant att höra kvinnor berätta om sina erfarenheter av att ragga sk. aktivt (approacha. tala i klartext et cetera) . Anar att det är vanligare med positiv respons & en ’erövrad’ karl än att hon ses som desperat. Mångamångamånga män drömmer om det. Det vet du väl själv hur jävla slappa män ofta är.

  • Josefine skriver:

    Väldigt intressanta och sanna poänger. Jag upplevde det dock lite som Lojura säger, att det uppskattas av män att ragga aktivt och begära. Men, jag tror också att det har mycket att göra med hur kvinnan som raggar ser ut. Idag tror jag inte att det skulle uppskattas på samma sätt då mitt utseende förändrats.

    Den makten som jag haft i form av att begära har dock sedan flytit ut, i och med att männen har begärt tillbaka. Deras begär har ändå varit mer värt, och något jag anpassat mig utifrån.

    • Tror som du att det absolut är av relevans hur kvinnan ser ut, & då främst att det ter sig som om hon ’gör sig till kvinna’ med attiraljer & personifieringstingeltangel än mer än om klassisk skönhet. Att jag ändå ser det som någonting som än mer än mannen är förunnat kvinnan som just kvinna & inte kvinnan som individ beror på att även mannen har ett yttre som i raggningssammanhang ska ’godkännas’ men därtill än mer att förhålla sig till. Det är inte lika skambelagt om jag som kvinna saknar både arbete & bostad & försöker att erövra en man genom att fladdra med ögonfransarna, & heller inte lika påfrestande för ointresserade män eftersom det är sällsynt.

      Därför tror jag att kvinnors aktiva (’aggressiva’ skulle jag eg. hellre kalla den för, jag ser smink & dylikt i syfte att väcka åtrå som en aktiv del i raggning) raggning är mer uppskattad än karlarnas.

      • Oh, ytterligare tanke! Det är intressant vad du skriver på slutet, om upplevelsen av ’maktskifte’. Alltid intressant att grunna i huruvida ’något kön’ _alltid_ besitter makten eller om det är allt för beroende på kontext för att generalisera.

      • Josefine skriver:

        Fast att göra sig till kvinna räcker nog inte, det är att underskatta utseendets betydelse. Jag ser nu, när jag har gått upp en del i vikt och blivit äldre att jag fick mycket gratis av att ses som vacker och snygg. Särskilt av män.

        Jag tror också att kvinnors aggressiva raggning är snyggare och inte lika på som mäns, eftersom kvinnor ofta lärt sig att tolka sociala signaler bättre. Men å andra sidan var det väldigt lätt för mig att ragga förr, och jag fick alltid ”det jag ville ha”. Hur jag hade reagerat om jag fått nobben vet jag inte, men antagligen med skam, precis som Fanny skriver.

        • Det håller jag med om, jag tror inte att det räcker utan att det yttres grund också är relevant. Att befinna sig inom ’godkänd zon’ på ögongodisskalan ger definitivt fördelar, det ska det inte hymlas om! Samtidigt kan utstrålning charma bort sk. ’defekter’; det är verklighetens photoshop än mer än smink om en möter en människa som också kan känna av den.

  • red skriver:

    Tycker det beror helt på dynamiken mellan personerna. Absolut att kvinnor inte har nån mytisk ”sexuell makt”, som du skriver är det ju andra vägen om något! Själv har jag däremot ofta haft en faktisk makt i förhållanden men som individ inte som kvinna.. MEN det är viktigt att inte tro att makt är normen! Vissa av oss har bara mer ”tur” än andra ibland.

  • kim skriver:

    håller med om detta.

    de gånger då jag har aktivt raggat så har det alltid varit med nån slags ironisk självdistans. typ helt överdrivet ’tja baby wanna sex me?’.

    aldrig att jag skulle initiera romaniskt intresse a la ’du verkar intressant, ska vi ta en fikadejt?’

    tror att det kan uppskattas och anses vara frigörande att en kvinna inleder kontakt men bara om hon också anses vara snygg.

  • Lisa skriver:

    Absolut! Har i alla mina flörtar/relationer varit så att jag blivit uppraggad. Och därmed är det inte jag som valt, jag har bara förhållit mig till det som männen erbjöd. Har dock raggat ute en del efter rena ligg, på fyllan, o det gäller att va på ”på rätt sätt” för att det ska accepteras. Absolut inte tjata sig till något! Har också många gånger upplevt att det inte uppskattas av killar eftersom de känner sig objektifierade och omanliga. Surprise.

  • Elsa skriver:

    Skulle inte kalla det makt att tillfredsställa mannens blick. Man har inte makt över sin egen sexualitet utan den s.k. makten sitter i att tillfredsställa heteromannens sexualitet. Det är någonting som många kvinnor (inklusive jag själv) kan uppleva som makt men jag skulle snarare säga att det är tvärtom. Vissa fördelar kan det innebära men fortfarande fullständigt på mannens och den manliga sexualitetens villkor.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

Arkiv