Kom i kontakt med ditt inre hat
Den rabiata orakade rabiesfeministen Fanny
Fanny Åström. Bor i Örebro och pluggar genus. Skriver om feminism, relationer, lesbisk existens och manshat. Ritar också.

Twittrar indignerat under namnet @sinoes. Finns på instagram under namnet @fannyarsinoe.

Skicka beundrarbrev, hotmejl eller jobberbjudanden till arsinoe.blogg@gmail.com.
Följ mig på Bloglovin!
bloglovin

Slopa romantiken och fokusera på jämställdheten.

Ibland vill folk ”sätta dit” mig och påpekar att jag ju också har en pojkvän. Sedan kan de frågar: ”är han också förtryckare eller?”, och då svarar jag: ”ja, tyvärr. Vi jobbar på det”. Det handlar inte om personlighet utan om position, om att ha en maktposition som man och omedvetet använda denna för att suga ut kvinnor på engagemang och tillägnelse, alltså kärlekskraft.

Däremot är jag såklart angelägen om att vi ska ha en så jämställd relation som möjligt och jag skulle inte vilja vara med en person som inte var intresserad av detta, jag har genomgått alltför mycket lidande som effekt av män som är omedvetna om eller ointresserade av det här.

När folk säger ”men han älskar ju dig?” så tänker jag bara att miljontals män innan har bevisat att det går utmärkt att förtrycka den en älskar. Kärlek är tyvärr ingen garanti för jämställdhet. Däremot tycker jag att det är ett stort bevis på kärlek att vara villig att ifrågasätta och förändra sig själv, och att inte vilja göra det är ett tecken på motsatsen. Om en person älskar mig som individ så ska hen också vara villig att förändra dynamiken i vår relation och jobba emot det förtryckande.

Jag har bland annat börjat ställa som krav på människor jag har relationer med att de ska läsa Det kallas kärlek, vilket har hjälpt mycket i den relation jag är i nu. Jag tänker att det är viktigt att gå in i relationer med ett aktivt jämställdhetstänk, eftersom det är enklare att fixa saker innan relationen har börjat stagnera. Inte så att det är omöjligt då, men jag tror en ska akta sig för att ”ta det sen” för att en är nykär vilket jag tänker mig att många dessvärre gör.

Vissa tänker nog att snack om jämställdhet förstör romantiken, och vill därför inte ta upp det. Så kanske det är om en har en bild av kärlek som bygger på himlastormande förälskelse och att vilja gör allt för varandra och aldrig lämna varandra och så vidare. Min idé om hur kärlek bör vara är att en visar respekt för varandra och har ett utrymme för att förverkliga sig utanför relationen som gäller båda parter. I mina ögon så sabbar förtrycket av kvinnor i relationer detta. Jag är mer intresserad av att kunna var mig själv än att leva ut någon slags idealbild av Den Stora Kärleken™, som jag uppfattar som otroligt patriarkal. Vad som uppfattas som romantiskt är också en effekt av patriarkala strukturer som dikterar hur vi ska betrakta våra relationer och vad vi ska sträva mot.

Ibland sägs det att politik inte ska ta plats i relationer, som om politik och relationer kunde åtskiljas en från första början. Relationer handlar om våra livsvillkor och är därför till sin natur politiska. Jämställdhet är viktigt inte för att det är någon slags feministisk principsak utan för att det är fundamentalt för att som kvinna kunna vara i en relation och samtidigt ha ett eget liv och få utveckla sig själv. Så slopa romantiken och fokusera på jämställdheten.

11 kommentarer till Slopa romantiken och fokusera på jämställdheten.

  • Freja skriver:

    Håller verkligen med om att myten om ”den stora kärleken” är otroligt patriarkal. Den att mannen ska vara äldre, längre och beskydda sin kvinna. Urk, jag skulle aldrig fixa det i en relation! OK, min man är tre cm längre, jag får väl stå ut med det… Men att jag skulle behöva ensidigt beskydd, det köper jag inte. I ett jämställt förhållande turas en om att stötta varandra, nått annat skulle jag inte fixa!

  • Hanna skriver:

    Men Fanny (och ni andra som håller med om allt Fanny skriver) kan du inte sakligt förklara vad som är patriarkatiskt i en vanlig svensk hetrorelation? För vad jag kan se tar ni hela tiden förgivet detta men har aldrig några som helst belägg för att så faktiskt är fallet.

    En kvinna och en man som helt frivilligt lever tillsammans och där det inte finns något våld eller hot från någon av partnerna och där det är helt fritt fram att bara lämna relationen närsomhelst och där både ställer likvärdiga krav på varrandra, hur kan det vara kvinnoförtryckande?
    De flesta svenska par lever på detta sätt.
    Vad är felet?
    Jag förstår det verkligen inte.

    Ps. Om du svarar, gör det gärna med ett eget och inte med ett tips på en bok som du tycker att jag bör läsa. Räcker med ett eller två bra och relevanta vardagsexempel.

    • Den rabiata orakade flat-feministen Fanny. skriver:

      Du kan förslagsvis se min flik om saken uppe i menyn. Jag skriver om sånt här hela tiden så att försöka få det till att jag inte kan dra exempel är bara fånigt.

      • Hanna skriver:

        Men av alla de argument som du kommer med så känns det som att det är endast sådant som kvinnor helt självmant gör mot sig själva. Alltså är det inget förtryck det handlar om. Det är vi kvinnor själva som sporrar både varandra och oss själva. Därför är det helt fel väg att gå när man försöker göra män till de som förtrycker och oss kvinnor som ständiga offer.
        Kanske är det helt enkelt så att det är vi kvinnor som själva bär hela ansvaret för den bild som skapas av kvinnan.

        Jag skulle därför råda dig till att uppmana kvinnor att förändra sig själva och sitt eget sett att bemöta andra kvinnor istället för att alltid skylla allting på männen.
        Kvinnoförtryck från män existerar naturligtvis i allra högsta grad och är hemskt! Men att säga att varje man förtrycker kvinnor är bara dumt och rent barnsligt.

        Vem kan påverka den moderna kvinnorollen mer än den moderna kvinnan själv?

        • Den rabiata orakade flat-feministen Fanny. skriver:

          Jag skyller inte allting på männen och jag sporrar kvinnor att ändra sig själva. Däremot finns det förtryckande strukturer som män tjänar på och kvinnor förlorar på. Män bidrar också till att upprätthålla dessa.

  • Ellen skriver:

    Tack for annu ett bra inlagg. Jag tycker det ar sa skont att du ar sa aktiv och inte verkar bli nedslagen av att samhallet vi lever i ar sa langt fran det du vill att det ska vara. Jag blir sjalv ofta mer nedslagen av orattvisor an upplyft till att vilja forandra. Det skulle vara intressant att fa del av hur du gor for att ”halla angan uppe” och hur du kan se varlden meningsfull och tro pa en bra framtid, nar samhallet ar sa sjukt som det ar och sa langt ifran hur du vill att det ska vara.

  • Cicci skriver:

    Har beställt boken efter att läst ditt inlägg om den. :) Känner verkligen att jag vill ha ett förhållande med jämställdhet nu..

    • Den rabiata orakade flat-feministen Fanny. skriver:

      Kul! Hoppas den hjälper dig så mycket som den hjälpt mig.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

Arkiv