Statuskapningar.

Läste denna krönika om ”retweetens förbannelse” och funderade lite över den kapningskultur som råder i min generation. Om man glömmer att logga ut från twitter, facebook eller sin blogg så kan man i princip räkna med att få sitt konto kapat och man förväntas även tycka att detta är en ”kul grej”. Det kan det väl förvisso vara, jag kan uppskatta när någon gör en rolig statuskapning på facebook och bryr mig inte nämnvärt om den inte skulle vara det eftersom de flesta som ser den där nog fattar vad som är mina egna uppdateringar och vad som inte är det. Till saken hör att jag väldigt sällan skriver något på facebook själv eller odlar några kontakter där så det är inte en plats där jag i någon större utsträckning bygger mitt ”personliga varumärke” (den termen alltså… Men ni fattar vad jag menar). Däremot om någon kapade mitt twitterkonto eller min blogg och skrev saker jag inte kan stå för så skulle jag tycka att det var jobbigt.

Jag brukar faktiskt säga till folk att jag inte vill att de göra någon statuskapning och detta tycker man ju borde respekteras men det gör det faktiskt inte. I mina ögon är det ett övertramp, speciellt när jag uttryckligen sagt att jag inte vill att folk gör så. Jag brukar inte bli arg när någon gör det ändå, däremot tycker jag att det är lite konstigt att min vilja rörande detta inte respekteras av människor som annars brukar respektera den. Jag antar att det är för att folk helt enkelt inte begriper att man faktiskt kan uppfatta det som obehagligt att bli statuskapad.

Det jag tycker illa om med hela den här statuskapningskulturen är att man förväntas tycka att det är ”roligt” även om uppdatering kan vara väldigt grova, lite som att man förväntas tycka att det är ”kul” när någon drar sexistiska skämt eller tafsar. Om man tycker illa om att någon sprider budskap man inte ställer upp på i ens namn så ska man ”släppa loss” lite. Ärligt talat så hatar jag verkligen att ”släppa loss” och jag hatar framförallt när folk ålägger mig med krav på att göra det.

Det ska vara givet att man respekterar personers integritet och rätt att förfoga över det intryck man ger andra även på internet. På samma sätt som man inte tar någons mobil och skickar sms till alla på deras kontaktlista så kapar man inte heller någons statusrad, speciellt inte om personen ifråga värderar forumet man gör det i högt. Sedan kommer det alltid finnas personer som går över gränsen när det gäller sådant men då tycker jag också att man som utsatt har rätt att bli sur även när det rör sig om mer oskyldiga statuskapningar.

3 reaktioner till “Statuskapningar.”

  1. Håller med! Man ska väl faan respekteras om man uttryckligen säger att något inte är ok. Jag skulle bli jättearg om nån kapade mitt konto och skrev rasistiska saker eller något hemskt, inte om det var något som var ”på skoj” (då menar jag typ i stil med att en kompis särskriver och stavar fel i ett inlägg som en gjorde på mig, ja fånigt) men som du säger har man olika syn på det och det ska självklart respekteras. Jag har sagt till människor att jag kommer polisanmäla sånt. Även om det inte riktigt funkar så beroende på tillvägagångssätt så sänder det en tydlig signal åtminstone.

  2. Tycker det beror mycket på statusuppdateringens karaktär. En del varianter, typ ”jag bajsar :)” som uppenbarligen inte ens har någon intention att ”kapa en identitet” iom att det är meningen att vara fullständingt uppenbart för alla och envar att det inte är personen själv som skriver, och inte ens är lite pinsamt, uppfattar jag nästan mer som ett sätt att påminna lite om att man ska vara försiktig med att lämna facebook på. Ungefär som man skulle lämna en (ev. skämtsam) lapp på köksbordet om någon glömt låsa ytterdörren. Helt oskyldigt.

    Man skäl ju faktiskt identiteten först när man lådsas vara någon annan, alltså när uppdateringen är tillräckligt trovärdig. Var den gränsen går är dock lite diffust. Uppdaterade en gång på min mammas facebook ”jag <3 reinfelds rumpa" varpå hennes vänner skrev "Va? Tycker du om Fredrik Reinfelds rumpa? Varför då?". Själv hade jag tyckt uppdateringen var snäll eftersom alla nödvändigt måste genomskåda dem, men inte det, tydligen.

    Hur som helst: jag tycker det är skillnad på att kapa någons identidet och faktiskt utge sig för att vara personen, eller att skriva "jag bajsar". Och de allra flesta kapningar verkar ju vara av den sistnämna varianten, eller?

  3. ”Ärligt talat så hatar jag verkligen att ’släppa loss'” – Haha det är så jag tänker att du är i ett nötskal! Men jag förstår. Klart man inte vill att alla man känner helt plötsligt ska tro helt tokiga saker om en!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *