Att vara en bråkig, orakad feminist är inte heller det bästa valet ur en raggsynpunkt. Det finns säkert en massa personer för vilka det är helt jävla otänkbart att ha en relation med en brud som inte rakar benen, sminkar sig sällan, inte bryr sig om att köpa fräscha och sexiga underkläder och inte gör ett tillgjort litet skratt när någon drar ett sexistiskt skämt. Allt detta skrämmer bort potentiella ragg, så är det bara.
Men jag har aldrig varit bitter över det. Jag har heller aldrig hört någon annan feminist vara det. De flesta tycker tvärtom att det är ganska skönt att slippa uppvaktning från sexistiska snubbar.
Så om någon tjej lackar på att du inte tar notan på dejten så borde du väl tycka att det är en ganska liten förlust? Alltså jag menar, om du verkligen tycker att det är en könsrollsproblematik som du vill kämpa emot att killar förväntas ta notan så borde det ju vara ett ganska litet offer att inte vara med en tjej som har denna sexistiska uppfattning om kön. Det är såhär jag själv och alla feminister jag känner resonerar kring killar som har orimliga värderingar kring detta.
Fast ärligt talat så tror jag inte att det här otroliga engagemanget kring dejtnotor har så mycket att göra med att ni ser det som ett egentligt problem med könsroller? Är det inte lite mer så att ni trivs ganska bra med det, fast inte vill betala notan just?
Nåja. Det är klart att man alltid riskerar att inte kunna inleda relationer med vissa personer på grund av värderingar. Om det är viktigt för dig att inte behöva betala notan, strunta då i det och dejta tjejer som inte kräver det. På samma sätt som jag inte skulle inleda en relation med en kille som krävde att jag skulle raka benen. Svårare än så är det inte.
WORD
Du lär inte förlora några ligg heller. Att ta notan är ökänt för att signalera att man är en sådan som måste betala för sällskap. Tumregeln är att man inte får ligga om man gör sådant. Det där med att betala kvinnors utekvällar fanns inte ens på kartan när jag var ung och nu kan man inte gå ut utan att främmande kvinnor frågar om man vill köpa öl och drinkar åt dem. Det är givetvis inget uttryck för feminsim utan konservatism. Femtiotalet och den umgängeskultur som till och med sågs efterbliven då är tillbaka.
”Förlora några ligg” – väldigt roligt uttryck om man tänker efter. Så är det ju. Huruvida man tar notan eller inte har förhoppningsvis ingen betydelse för huruvida man får ligga eller inte med sin dejt?! Otroligt cyniskt i sådana fall. Håller för övrigt inte med dig och tror inte alls att ”bjudkillar” är sådana killar som inte får ligga, snarare är det väl generösa personer/sådana som har gott om cash, det säger väl ingenting om hur mycket de får ligga? Håller med om att det är ojämställlt att som tjej kunna glida igenom en utekväll på krogen utan att betala för sig (dock trevligt för min studentekonomi, heja!), vilket en kille aldrig skulle kunna på samma sätt. Okej, flummig kommentar. Men man kan dra fördelar av sitt kön, helt klart.
Mja, tror du inte att det mer kan vara ett uttryck för amerikaniserandet av kulturen? Hela dejtinggrejen med middag, drinkar och bio är väl ganska Amerikanskt….
Sånt tycker jag är väldigt märkligt, alltså folk som aktivt efterfrågar det av främmande personer.
Sant. Dock praktiskt om man vill bli full och är studentfattig. I sak håller jag dock med dig! Tycker också att det är rätt ”märkligt”, har tjejkompisar som gärna gör så dock.
Praktiskt säkert. Har dock svårt för folk som gör saker de vet är fel bara för egen vinning. Men tänker att de flesta som gör det kanske inte tycker det är fel ändå,men motiverar det med ”meh, jag är fattig”.
Tror som du. Fel och fel dock, det kan väl också diskuteras. Tycker att det är helt OK, om någon vill bjuda säger jag inte nej liksom. Är inte den som propsar på att få betala själv, av ekonomiska skäl. Tackar sällan (aldrig) nej till drinkar/öl heller, för att jag inte vill ”stå i skuld”.
Och BTW, har du ingen funktion som gör att man får ett tjusigt litet mail om någon svarar på ens kommentar härinne?
Dessvärre inte. Jag är så jävla kass på allt som har med datorer att göra att jag aldrig lyckas fixa sånt.
Tråkigt att så många feminister jämt ska dra upp hur de inte rakar benen, hur de inte har små genomiskinliga spetstrosor och hur de inte sminkar sig etc. Skulle jag som feminist skriva en blogg i samma anda som du, har jag lite svårt att se mig själv ständigt nämna mina rakade ben eller mina strings i spets. Vad har mina underkläder och ben med detta att göra?
Jag förstår att det till en viss del kan verka provocerande, med tanke på samhället vi lever i, och att det i sin tur förhoppningsvis kan väcka diskussion. Orakade ben kan ju ses som ett slags ”föredöme” för unga (man får se ut som man vill osv). Men blir inte bilden av kvinnor med orakade ben som den ”äkta och rätta kvinnan” också till då? Varför söka efter hurdana bilder av kvinnor vi ska vara istället för söka svar på varför sådana exakta manualer för kvinnor som ända ner till benvaxning behövs så desperat? Det känns som om vi ständigt halkar in på geografi när det är psykologi vi borde studera.
Jag tycker inte heller om bilden av oss kvinnor som tutas ut i media. Många av våra handlingar och tankar kring hälsa och skönhet går parallellt med flickornas agerande och utseende i reklamen, men vem bryr sig egentligen om vad du och du och du rakar i badrummet. Det är väl tankegången som är intressant och det är väl synen på kvinnor vi vill förändra, inte varandras behåringar!
Är jag den enda som tröttnat på att till och med ens rakade ben ska vädras när ens politiska åsikter disskuteras. En del kanske anser att orakade ben är i hög grad politik men själv känner jag bara att det går en jävla massa energi på struntsaker i en annars vrickad värld.
Jag bryr mig inte huruvida ni rakar era ben eller inte.
Bara en liten kommentar till dig och många andra, inget illa menat.
Jag har skrivit ca tre inlägg om saken. Knappast ngt jag ständigt nämner. Förlåt att jag försöker presentera ett alternativ till den norm som pracka spå oss vareviga dag. Om du ville ha en feministisk blogg utan det, starta din egen. Tack och hej.
Det var som sagt inte menat som en pik utan endast en kommentar, ursäkta dig inte.
För att inte vara en pik verkade det otroligt mycket som en…
Är det där inte lite fegt? Du levererar kritik (för det gör du) och sedan, när du får en reaktion försöker du cykla baklänges och menar att nämen du menade inte att … Vad menade du då? Om du INTE menade det du skrev, liksom?
(Riktat till Marika; ser lite konstigt ut som kommentaren nu placerade sig.)
Jag skrev näst intill exakt samma bloggkommentar som ett blogginlägg nyligen. För mina läsare var det inget problem att förstå min point vare sig de var emot eller inte. Take it easy och lär texten en gång på nytt. 🙂