Arbetsförnedringen.

Imorgon har jag då råkat dubbelboka mitt besök på arbetsförmedlingen med en arbetsintervju. De kommer säkert bli jättearga och dra in min alfakassa (som jag ändå inte får) eftersom jag inte är ”redo att ta ett jobb”. Det gjorde dem när jag var sjuk till ett möte. Jag antar att man måste ansöka om det igen sen då och tänker bara: fan vad mycket pengar sommåste gå till den administrationen.

Jag hoppas för deras egen skull att de tar sitt förnuft tillfånga och fattar att jag är redo att ta jobb nnär jag faktiskt tänkte dra på en arbetsintervju.

Bleh.

Var på arbetsintervju idag som sagt. Sökte jobb som elevassistens på en skola som ligger i närheten av mig, ett jobb jag tror skulle passa mig skitbra.

Allt gick jättebra. Hon som intervjuade ringde efteråt och sa att jag gjort ett jättebra intryck och så vidare, blah blah. Tyvärr kunde jag inte få jobbet för att det fanns nån med mer erfarenhet, inte så svårt mot min erfarenhet som är ingen. Hon ville dock skriva in mig som vikarie på skolan, så alltid något.

Ja ba: misslyckade på första försöket! Nu ger jag upp!

Jag har nästan lite dåligt självförtroende över detta. Får ångest av att tänka på att jag ska producera saker.

Håll tummarna för mig!

Jag skulle just svara på Elsas kommentar på inlägget om osmaklighet

Det låter som du är i skriande behov av ett jobb

…när telefonen ringde. Jag ska på arbetsintervju imorgon för ett jobb som jag tror skulle passa mig jävligt bra.

Nu är jag sjukt nervös. Jag hoppas verkligen att det går bra, det skulle vara så skönt att ha något att göra som inte är telemarketing eller plugga.

Så håll tummarna för mig!