Patriarkatet är inte förnuftigt.

wpid-img_20140519_110150.jpgDet här är ett argument en stöter på sjukt ofta och det gör mig så oerhört provocerad. Ingen ”förnuftig” människa skulle göra det ena eller det andra. Nej, det må vara sant, men så upprätthålls ju inte heller patriarkatet för att det är ett ”förnuftigt” samhällssystem.

Även om ”ingen” skulle följa The bro code till punkt och pricka så är det sättet att resonera en del i en patriarkal kultur. Män praktiserar ofta delar av den gentemot varandra, de värderar ”brödraskapet” högst och nedvärderar sina relationer till kvinnor (”bros before hoes”), de förhåller sig till kvinnor som varandras egendom och ser sina relationer med kvinnor i ljuset av sin relationer med män (diverse regler kring hur en får och inte får närma sig sina manliga vänners ex/ragg). Detta är patriarkal hederskultur, oavsett om en har en regelbok för den eller ej.

Sen om det inte är lika extremt som i denna tvserie så är det fortfarande väldigt påtaglig verklighet. Det kommer inte från ingenstans, det är inte ren fiktion. Den förstärker också denna verklighet; män skrattar igenkännande åt ”the bro code” och refererar till den i samtal om hur det är rimligt att bete sig gentemot varandra (hört detta flera gånger), även om de kanske väljer bort vissa bitar. Jag hör ofta uttrycket ”bros before hoes” användas som någon slags roliga tvist på ett seriöst resonemang.

Är detta förnuftigt? Nej, inte särskilt, men det spelar väl inte heller särskilt stor roll. Jag skiter i om den som förtrycker mig är ”förnuftig” eller inte. Patriarkatet är inte ”förnuftigt”, ändå finns det. Ja tänka sig, det finns en social verklighet utanför ditt ”förnuft” också…

När verkligheten är för absurd.

Det här är den typen av historia som är för absurd för att man riktigt ska palla. En man som saknar båda sina ben har alltså fatt avslag på sin ansökan om permobil eftersom man inte kan säga säkert att skadan kommer vara bestående. Nejnej, grisar kan börja flyga och ben kan växa ut igen. Så jävla löjligt och fel.

Detta i samma veva som kommuner kräver att man ska skapa strålningsfria zoner för att vissa säger sig lida av det högst imaginära tillståndet elallergi. Lite kan jag väl känna att det finns större anledning att bistå folk som bevisligen har förlorat kroppsdelen benen än människor som tror sig lida av en allergi som inte lyckats bevisas trots en stor mängd studier på området. Kan inte folk bara ta sitt förnuft till fånga?

Arbetsförnedringen.

Imorgon har jag då råkat dubbelboka mitt besök på arbetsförmedlingen med en arbetsintervju. De kommer säkert bli jättearga och dra in min alfakassa (som jag ändå inte får) eftersom jag inte är ”redo att ta ett jobb”. Det gjorde dem när jag var sjuk till ett möte. Jag antar att man måste ansöka om det igen sen då och tänker bara: fan vad mycket pengar sommåste gå till den administrationen.

Jag hoppas för deras egen skull att de tar sitt förnuft tillfånga och fattar att jag är redo att ta jobb nnär jag faktiskt tänkte dra på en arbetsintervju.