Etikett: förpackning

Varför är det så jävla viktigt att ha kvar kinesen på förpackningen?

En sak som fascinerar mig med hela denna kinapuffshistoria är att de mest högljudda och kränkta är dem som uppenbarligen tycker att det är världens viktigaste grej att ha kvar den jävla gubben på förpackningen. Alltså, jag hade också blivit förbannad om det var så att det förbjudits på laga väg. Nu handlar det dock om att en person har kritiserat fazer och att de sedan dragit tillbaks förpackningen. Det är inget annat än att genom helt vanlig offentlig debatt sätta press på företag, och det är faktiskt inget konstigt eller tvångsmässigt i det.

Detta är inte en fråga jag själv skulle ha engagerat mig i men om man nu tycker att det är viktigt så kan man väl få framföra den åsikten utan att folk ska bli fullständigt galna. Dessutom måste det väl ändå vara upp till medlemmarna i minoritetsgruppen att avgöra om de blir utsatta för fördomar eller inte. Inte för alla vita medelklassmänniskor som så desperat måste höja sina röster emot detta.

I sak kan jag hålla med om att gubben på förpackningen inte är rasistisk och att det inte heller är sådär fruktansvärt viktigt. Men om vi vänder på steken då och tänker såhär: varför är det så förbannat viktigt att just den gubben pryder kinapuffspåsen? Företag ändrar designer på sina förpackningar hela tiden, varför är det så hemskt om det sker på grund av att de blivit anklagade för rasism?

Vem fan skadas av att Fazer byter utseende på förpackningen. Kan ni inte bara inse att vissa tar illa upp och att man kan ta hänsyn till det en endaste gång, istället för att mala på med ert uttjatade och irrelevanta frihetspatos.

Det är minsann utsidan som räknas.

Detta definierar typ allt vad jag stör mig på med det jag kallar porslinsflickor, det vill säga tjejer som alltid ska vara så jävla sköra, feminina och 50-taliga.

Varför varför varför handlar man mat som är äcklig eller ofunktionella prylar bara för att det är fint? Varför käkar man macaroons när de egentligen bara smakar socker, varför gulliga cupcakes som tar timmar att göra när de smakar likadant som helt vanliga jävla muffins, varför gulliga plåster när de inte fäster mer än en halvtimme? Varför köper man sockervaddssaft, det är väl helt uppenbart att det bara kommer smaka… socker? Eller?

Jo, för att det är en fin förpackning, en ”söt” tanke och något som passar in i ens jävla image. Lite såhär: tja, här springer jag omkring och är så jävla feminin och pantad att jag inte ens bryr mig om hur de saker jag konsumerar egentligen smakar eller fungerar, jag bryr mig bara om att ha något fint att visa på min blogg. Snacka om att dra ”det är utsidan som räknas” till oväntade höjder.

Uppdatering:

Folk verkar ha blivit upprörda över detta så jag känner att det är läge för en förklaring.

Nej, Sandra kunde inte smaka saften i affären och nej, jag behöver inte läsa bloggar jag stör mig på. Ja, det var omoget av mig att skriva detta. Det är omoget med personangrepp och jag ångrar det. Jag förstår också varför man vill skapa sin egen värld på bloggen eller vad det nu är för medie man rör sig i, det är okej.

Jag tycker mig se en utveckling i samhället där folk är mer intresserade av att få saker att verka fint ur ett tredjepersonsperspektiv än hur det verkligen är egentligen och detta manifesterar sig jävligt bra i porslinsflickor, som i princip reducerar sig själva till gulliga tjejer i fina klänningar. Visserligen tycker jag också om det som är fint, men jag har svårt för hur folk konceptualiserar hela sitt liv.

Plötsligt handlar saker inte längre om hur det smakar, fungerar eller faktiskt känns, det handlar om att det ska låta bra när man berättar om det eller vara fint på bild.

Detta fick Sandra tyvärr stå symbol för i min text. Jag ber om ursäkt.