Etikett: intersektionalitet

Att rangordna förtryck.

Det finns ett test som har cirkulerat en del på facebook som går ut på att avgöra hur privilegierad en är. I testet så avverkas en rad områden och så får en en samlad ”poäng”. Detta verkar vara en populär grej att göra bland diverse pk-människor.

Detta påminner mig om när jag får frågor i stil med ”vem är mest förtryckt, en arbetslös man i rullstol eller en kvinnlig Vd”. Som om intersektionalitet handlade om att avgöra ”hur förtryckta” enskilda individer är.

intersekJag tänker typ såhär; intersektionalitet handlar om att se hur olika strukturer samverkar med varandra, på en samhällsnivå. Visst kan det vara relevant att ta upp enskilda individer som exempel (det är pedagogiskt bland annat) men att ha detta som sitt huvudfokus känns inte särskilt relevant.

Vad ska vi göra av informationen om vem som är mest förtryckt? Upprätta en talarlista? Hur hjälper den här informationen oss i något slags politiskt projekt? Det känns som att det handlar om positionering snarare än analys.

Ett annat problem är att när en gör den här typen av listor så kommer en oundvikligen att glömma något, för det går liksom inta att täcka in allt som skulle kunna missgynna en individ i livet. Hur avgörs vilka ”poäng” olika poster får på denna lista? Allt förtryck ger ju inte samma konsekvenser, vissa påverkar kanske mer materiellt, andra mer psykiskt och så vidare.

Sedan tänker jag också att det är en väldigt förenkling att dela ut poäng för förtryck, det indikerar att de liksom skulle kunna bytas ut mot varandra lite hipp som happ, att det inte spelar så stor roll vilket förtryck det rör sig om så länge det är lika illa. Men till exempel kvinnoförtryck och rasism är väldigt olika former av förtryck, strukturerna ser väldigt annorlunda ut. Det går inte att reducera till en poäng och därifrån avgöra ”vem som förtrycker vem” eller liknande, utan det skapar oss som individer.

Det finns också en antydan av att den som står längre ner i skalan inte kan förtrycka den som finns högre upp. Men en man som på det stora hela har en sämre position än en kvinna kan fortfarande utöva patriarkalt förtryck mot henne, liksom en vit person som har en sämre position än en rasifierad fortfarande kan utöva rasism. Det handlar inte om enskilda individer utan om system som ger vissa personer en viss typ av makt i en given kontext, det är systemet vi måste rikta in oss på och inte enskilda individer som har en privilegierad position inom det. Vi måste ifrågasätta allt utövande av maskulinitet, inte bara det som privilegierade män står för. Det är maskuliniteten som sådan vi måste se och bekämpa.

För mig är intersektionalitet ett verktyg för att kunna se samhällets komplexitet, inte ett sätt att rangordna människor. Att ta detta verktyg, intersektionalitet, och göra en såpass platt och förenklad grej av det känns som att gå emot själva poängen med verktyget från första början. Att säga ”okej, världen är mer komplex än att det finns en förtryckande struktur, låt oss ta denna insikt och reducera det till ett poängsystem”. Ja, eller så skiter vi i att göra det och analyserar samhället istället, pratar om hur strukturerna ser ut och vad de innebär istället för att rangordna vilka positioner som är ”värst”. Hur fungerar egentligen rasism, sexism, kapitalism och så vidare? Vad är det som upprätthåller dessa strukturer, vilka konsekvenser får dem och framförallt; hur kan vi motarbeta dem?

Feminismen idag.

Det är vanligt att folk kommer med svepande uttalanden om ”feminismen idag” och hur den är och inte är. Även människor som själva kallar sig feminister gör ofta detta. Men när de ska tala om vad feminismen idag faktiskt är, då förundras jag över endögdheten.

”Feminismen idag” brukar sammanfattas i ett par punkter. Först ut har vi ”hen”, som människor älskar att lyfta upp som en onödig feministisk fråga. För det första är detta en mycket viktig fråga för många rent konkret, eftersom alla inte passar in i tvåkönsmodellen. För det andra är det såklart en relevant feministisk frågeställning att diskutera kön, hur det konstrueras och så vidare. Faktum är dock att de som vill använda ”hen” använder ”hen”, så det skulle inte vara någon större svårighet i att bara lägga ner tjatet om ordet.

Sedan brukar folk snacka om ”manshat” och hur dåligt det är. Vet inte riktigt var de hittar det här manshatet, men jag tänker mig att det åtminstone inte är särskilt omfattande om en jämför med feminismen som rörelse i stort. Den absoluta majoriteten av all feministisk aktivism har inte ”manshat” som någon slags ideologisk grund. Snarare handlar det om upphävandet av patriarkala strukturer.

Det är inte heller ovanligt att klaga på ”elitfeminsim”, ett ord som är oerhört flexibelt och kan betyda lite vad som helst. Ena stunden är den Sveland, nästa stund är det de som kritiserar Sveland, nästa stund är det rasifierade feminister som pratar om vikten av att de också inkluderas i det feministiska projektet. Så fort någon försöker lyfta en diskussion till en högre nivå, ta in lite nya perspektiv, så är det elitism. Lustigt nog kommer denna kritik ofta från människor som faktiskt innehar verklig makt i samhället.

Feminismen är en diversifierad och väldigt väldigt bred rörelse. Ett av de vanligaste feministiska engagemangen är fortfarande kvinno- och tjejjourer, som samlar en massa olika typer av kvinnor som kämpar emot mäns våld mot kvinnor genom konkret feministiskt arbete.

Det känns som att det är ganska vanligt, och detta tycker jag exemplifieras utmärkt med ”hen”-debatten, att de som vill kritisera feminismen hakar upp sig på någon skitsak och debatterar det hela tiden, och i sin iver får för sig att det är den debatten som är ”feminismen”, att deras fåniga gnäll på något sätt är representativt för en så bred rörelse som feminismen. Jag kan försäkra er om att den största majoriteten av feminister inte sysslar med någon ”hen”-debatt. Det är helt enkelt inte representativt för feminismen idag, det är en kamp vi har bedrivit och vunnit ja, men det är långt ifrån det enda.

Jag får också känslan av att många som har känt sig hemma inom feminismen tycker att det är jobbigt när andra vill lyfta in sina perspektiv och kräver att bli inkluderade, då passar det att börja snacka om elitism istället för att försöka ta till sig av det som sägs.

Personer som kallar sig feminister men agerar såhär har jag mycket låg respekt för. Du kan inte både vara en del av den feministiska rörelsen och stå utanför som någon slags betraktare som ska recensera ”feminismen” som helhet, som om en själv inte hade någon makt att påverka det hela. Om du väljer att lyfta fram typ ”hen”-debatten som representativ för ”feminismen” idag, men ger blanka fan i det idoga arbete som dagligen utförs av volontärer inom kvinno- och tjejjourer, då misskrediterar du en rörelse väldigt allvarligt. Om du fokuserar på att folk använder ”svåra ord” i sin internkritik av feminismen, men helt glömmer att diskutera vad kritiken går ut på eller vad alla dessa ord betyder, då har du en mycket ignorant inställning till en väldigt viktig diskussion.