Etikett: liggbarhet

Myten om att kvinnor har så lätt att få ligga.

Det finns en myt om att kvinnor har så himla lätt att få ligga. Om att det bara är för oss att gå ut på stan och så kommer möjligheterna att hagla över oss.

Det som för en man kanske framstår som ett regn av möjligheter framstår för många kvinnor snarare som ett anfall. Det som många anser vara harmlöst och kanske till och med smickrande raggande är inte sällan snarare trakasserier. Att bli närmad som ett objekt av en person, att inte bli sedd för den en är utan bara som en kropp som ska användas för njutning, att bli tagen på emot sin vilja och så vidare är inte ”möjligheter till sex” utan snarare ofredande.

Kvinnor i allmänhet kan inte välja och vraka bland män. Bara för att män oftare uttrycker att de vill ha sex med kvinnor betyder inte det att kvinnor har fler möjligheter till sex på sina egna villkor. De flesta män skulle troligen också kunna ha mycket sex om de hade sex med människor de egentligen inte ville ha sex med. Men eftersom det är trevligt att känna lust till den en har sex med så har människor i regel inte sex på de premisserna. Sex är liksom inte ett binärt värde, något en gör eller inte gör, som att uppfylla ett behov, utan något som kan vara mer eller mindre tillfredsställande och ibland till och med riktigt vidrigt. Om valet står mellan dåligt sex och inget sex alls så väljer i alla fall jag inget sex, så viktigt är det inte för mig.

Att män oftare uttrycker en vilja till sex är alltså inte ett privilegium för kvinnor snarare är det ytterligare ett sätt att förtrycka. Genom att det är mannen som uttrycker viljan till sex så sker sexet ofta på mannens villkor, om det väl kommer till skott. Kvinnor får sällan en chans att formulera sin egen sexualitet utan har bara att tacka ja eller nej till vad nu mannen kan tänkas hitta på. Makten att ta initiativ och så vidare ligger hos mannen. Detta leder också till att sex ofta helt enkelt är sämre för kvinnor, eftersom det inte är kvinnors behov och preferenser som står i fokus.

Som kvinna kan en också ha problem med att få ligga, det vill säga med att få ligga med personer en är attraherad av och på bra premisser.

Sedan tycker jag att den här idén om att det vore en bra grej om kvinnor låg med män som trakasserat dem är ganska konstig. Jag skulle såklart inte ligga med en man som tagit mig på röven, eftersom han då redan från första början visat hur lite min personliga integritet, och troligen också ett eventuellt nej, betyder för honom. Samma sak gäller för män som närmar sig mig som om jag vore ett objekt och inte en människa, alltså försöker ”köpa” mig med alkoholhaltiga drycker, sysslar med något jävla spel och så vidare. För mig att inte besvara sådana mäns inviter en fråga om självbevarelsedrift. Jag tror helt enkelt inte att sådana män kommer behandla mig med respekt.

Med detta menar jag inte att säga att kvinnor som gör det får skylla sig själv eller liknande, en ska såklart alltid kunna förvänta sig att bli respekterad. Däremot tycker jag att det är konstigt att vissa verkar tycka att kvinnor är typ otacksamma och kräsna för att de inte går hem med varenda man som visar intresse för dem, samtidigt som det finns en utbredd moral om att kvinnor ska akta sig för män och att det är kvinnors fel om de bli våldtagna.

Det kvinnliga sexualiteten är ingen maktfaktor, utan den är extremt kringskuren av samhälleliga normer som säger åt oss hur vi ska vara. En kvinna som använder sin sexualitet på fel sätt kan räkna med omfattande bannor från samhällets sida, inte sällan fysiska straff eller till och med döden. Att det finns människor som tycker att detta är obetydligt eftersom kvinna får fler chanser att ligga, det vill säga oftare blir objektifierade och trakasserade, saknar verkligen perspektiv på vad det innebär att vara kvinna.

Den sexuella hierarkin eller liggbarhetsskalan.

En idé som ständigt sprids är den om en sexuell hierarki. Att människor ingår i olika ”snygghetslager” och att det naturliga är att folk i samma ligger med varandra. Det är inte helt ovanligt att det talas om att någon ful är ihop med någon snygg och hur konstigt det är. Speciellt konstigt anses detta om det är en ful kvinna som är med en snygg man, eftersom det liksom ”går emot” så som det ”ska” vara.

Ligghierarkins logik är som följer: en ska anstränga sig för att komma så långt upp i ligghierarkin som möjligt, vilket endast kan göras med hjälp av vissa könsbundna egenskaper. Som man kan en till exempel vara extra ihärdig i sitt raggande eller ha status/pengar utöver ens utseende. Som kvinna kan en… fixa sig lite extra? Spela svårfångad? Jag vet inte, det är oklart vad utöver utseende som gör kvinnor värda att ha sex med. Klart är i alla fall att en försöker komma så långt upp i ligghierarkin som en kan komma. Som det beskrivs så är ligghierarkin något fast, som gäller för alla. En kan liksom inte ha en egen ligghierarki, en kan inte heller välja att se utanför ligghierarkin eftersom det är ”så det funkar” med biologi.

Jag tänker att den som delar in människor i en ligghierarki baserat på utseende måste ha ett tråkigt sexliv. Vad är en egentligen för person om en ser på människor hen planerar ha intima relationer med på det här sättet? Jag tycker det verkar väldigt konstigt. Jag brukar inte placera in människor jag har sex med i någon skala. Jag har sex med människor jag vill ha sex med, och jag prioriterar att bli väl behandlad och ha skönt sex framför att ligga med ”rätt” personer. Hade mitt syfte varit att hamna långt upp i ligghierarkin hade jag såklart fixat mig på en massa olika sätt så att jag ska vara attraktiv enligt de könsliga tolkningsramarna, men det är inte något jag prioriterar. En kan ha sex utan att ägna sig åt detta.

Vad är egentligen syftet med att tala om ligghierarkin? Det känns som att det handlar betydligt mycket mer om status än om faktiskt sex och attraktion. Hur ofta handlar ens placering i ligghierarkin egentligen om att ha bättre eller mer sex? Det handlar väl snarare om att få status som den som många vill ligga med, än att verkligen höja kvantitet eller kvalitet på sitt sexliv?

Det jag ser att det här leder till är att det bara är ”snygga” människors sex som räknas. ”Fula” människors sex anses inte lika värdefullt eftersom de inblandade antas ligga med varandra av andra skäl än pur attraktion, typ för att de helt enkelt inte kan få något bättre och en ändå måste knulla lite, det är ju ett naturligt behov vet ni (höhöhö). Det är bara ”snygga” människors sex som ses som ”äkta” eftersom de ligger med varandra för att de genuint vill det. Jag som trodde sex skulle vara något njutbart för alla, inte bara för de med rätt utseende.

Men den som kollar verkligheten är se att människor inte alls attraheras av samma personer. Många personer anser en till exempel är snygga fast ingen en skulle vilja ligga med, ibland är någon mindre snygg men har något fantastiskt spännande att tala om som gör en attraherad, ibland lär en känna människor en inte alls är attraherad av till en början och blir det sedan, eller tvärtom: att någon som framstår som attraktiv till en början slutar vara det när en lär känna hen bättre.

Det finns såklart tusen olika anledningar till att vara attraherad. Vissa kanske tycker att det är egenskaperna i ligghierarkin som räknas mest, och det kan en väl tycka, men att tro att detta skulle gälla alla är bara idioti. Av någon anledning så har folk fått för sig att det är just den här liggbarhetskalan som är den ”sanna”. Men alltså, bara för att jag attraheras av vissa saker så tror jag såklart inte att det är det som alla andra attraheras av, och jag skulle aldrig komma på tanken att berätta för någon att de i själva verket attraheras av någon annan men att de ligger med någon ”sämre” för att de själva är för långt ner på liggbarhetsskalan.

Twitter 15/4. Om liggbarhetsskalan.

Om en kvinna som anses oliggbar ändå är tillfreds med sitt sexliv så antas det att hon har sänkt sina krav så att hon ligger med ”fula” män. Enligt dessa människors extremt statiska synsätt på sexualitet så ser en på alla sexuella relationer utifrån någon slags marknadslogik. Att jag får ligga trots att jag inte är ”liggbar” betyder inte att jag ligger med människor jag inte skulle vilja ligga med om jag hade val.

Enligt detta sätt att se på saken skulle ju endast människor högst upp i liggbarhetsskalan kunna ha ett tillfredsställande sexliv eftersom det endast är dem som kan ligga med folk som är mindre attraktiva än de en helst vill ligga med.  Att människor helt enkelt ligger med andra de är attraherade av och trivs med verkar vara uteslutet i dessa personers ögon. Allt är tävlan.

För mig är det så att jag tycker om sex pga skönt, inte för att positionera mig socialt, så därför slipper jag helst hetsjakt på ”bäst” ligg. Ligger mycket hellre med människor jag attraheras av, uppskattar som sällskap och är trygg med än de som står högst i liggbarhetsordningen. För den som faktiskt är intresserad av sex och inget något slags statusspel så borde denna liggbarhetsordning vara ganska oviktig.

Trött på när folk ska leverera biologiska ”sanningar” kring vad en tänder på&sedan misstänkliggöra en när en säger att en tänder på annat. Nej, jag attraheras inte av någon konstig ”manlighet” i form av pengar eller makt. Kan jag få ha mina preferenser ifred?

Sedan kan en ju tycka att vissa saker är sexiga intuitivt men dra sig bort från dem av andra skäl. Vissa ”manliga” drag attraheras jag av men har lärt mig att ogilla intellektuellt pga vet att de leder till dåligheter. Att detta ses som att jag ”går emot min natur” och att det skulle vara dåligt bara befängt. Klart en kan resonera kring sina preferenser. Det är inte som att en är dömd till att för evigt tända på vissa saker.

Feministisk analys har ändrat mina preferenser mycket. Idag tänder jag betydligt mindre på klassiskt manliga drag, för jag har lärt mig att dekonstruera dem. Det är inte att jag ”lurat” mig själv, utan att jag fört in andra aspekter och analys i min sexualitet. Inga konstigheter. Sexualitet är liksom ingenting du är dömd till, det kan ändras precis som allt annat och det betyder inte att en trycker ner något. Precis lika lite som det är att trycka ner något att lära sig kontrollera våldsamhet för att en inser att det är skadligt.