Jag önskar att all mansrättsaktivism var såhär.

Cimon Lundberg har skrivit om sina ätstörningar och det är en väldigt bra text. Cimon är ju lite an en mansrättsaktivist, något han stundtals får extremt mycket skit för (ibland på goda grunder, till exempel när han pratar om ”ni feminister” och egentligen bara menar någon jävla nätmobbare).

När det kommer till mansrättsaktivism så tycker jag att det finns mycket att göra, många frågor att ta tag i som faktiskt är väldigt viktiga för män. Typ dessa:

  • Rätten (och skyldigheten) till sina barn. Att män ska ha samma självklara roll i sitt barns liv som mamman har är en viktigt fråga för både män och kvinnor, och barnen också såklart.
  • Förbjud manlig könsstympning (av barn) av ickemedicinska skäl. Kvinnlig könsstympning, även ”prickning” (att sticka med en nål på klitoris) är strängt förbjudet. Det borde såklart även manlig könsstympning vara. Jättemärkligt att detta inte genomförts än.
  • Stärk mäns mod att prata om känslor. Viktigt ur hela samhällets perspektiv. Det är inte trevligt att gå omkring med en halv befolkning som är inkapabel att tala om eller visa känslor.
  • Sluta glorifiera våldsamhet hos män. Skrota machoidealet. Att män fostras in i våldsamhet är såklart ett skitstort problem för alla inblandade. Vem vill vara våldsam egentligen?
  • Likhet inför lagen. Till exempel lagstiftningen om kvinnofridsbrott tycker jag är märklig. Man kan absolut införa lagar ur ett feministiskt perspektiv, som är menade att lösa ett problem som främst drabbar kvinnor. Det innebär dock inte att en lagen ska vara olika beroende på kön i enskilda fall.

Vidare så tycker jag att det är viktigt att se att även mäns skönhetsideal blir mer och mer extrema. Ätstörningar har ökat generellt i samhället, så även för män. Att se detta som en isolerad kvinnoproblematik är inte rätt även om kvinnor fortfarande är mer drabbade. Varför denna grundläggande diskrepans finns kan såklart vara meningsfullt att utforska och bör ses som en kvinnofråga, men jag tror att ökningen av ätstörningar är ett problem obundet till kön. Objektifieringen av kvinnor ligger där i grunden och gör det värre för oss, men ökningen handlar om en tilltagande press att vara perfekta på människor i allmänhet.

Jag blir glad när män talar och skriver om dessa saker. Jag tycker att det är viktigt. Jag önskar att all mansrättsaktivism vore lika vettig, synd att så mycket av den bygger på att hata feminister.