Sluta vara så jävla pedagogisk.

En grej som jag funderat på är detta att det i feministiska sammanhang ofta anses står högre i kurs att vara så kallat ”pedagogisk”, alltså ha tiden och orken att förklara saker och ting på ett enkelt sätt för folk som inte förstår eller antas inte förstå. Alltså typ att det skulle vara en bra sak att ”ta debatten” med folk om en orkar och så vidare. Jag har innan köpt denna idé rakt av och rentav beklagat mig för att jag själv inte orkat, men jag har nu börjat bli lite skeptisk.

Jag tänker såhär; feminister förväntar sig inte att andra, speciellt inte män, ska förstå feminism. Detta gör att vi ofta lägger oss på en extremt grundläggande nivå, för att alla ska kunna förstå. Men gör detta att alla förstår? Nej, givetvis inte, för det handlar inte om förmåga att förstå utan om vilja också. Om en inte vill begripa en teori, vilken det än må vara, så kommer en alltid kunna komma med en miljon korkade invändningar.

Jag tänker mig att vi skulle kunna tjäna på att höja nivån lite, att faktiskt förvänta oss att människor har en högre nivå. Det finns ju liksom väldigt mycket information att inhämta på egen hand, du behöver inte vara den enda källan.

Jag märker själv ofta i mitt möte med män(niskor) att jag tjänar en del på att inte lägga mig platt och förklara allting hela tiden. De tvingas helt enkelt tänka till själva. Givetvis finns det många som inte gör det också, men jag tror att det framstår som betydligt mycket med respektingivande att faktiskt ta sin egen idé på allvar och inte nedlåta sig till att svara på trams. Om inte annat så underlättar det en jävla massa för en själv, eftersom en slipper diskussioner med folk som faktiskt inte intresserar sig på riktigt.

wpid-img_20141023_103855.jpgSå länge vi själva nedvärderar feminism och inte förväntar oss att folk ska kunna någonting om det så tror jag att många kommer fortsätta ha den inställningen. Det är bekvämt att vara ignorant.

Så jag tänker mig att det där att vara pedagogisk i vissa fall kan göra mer skada än nytta. Jag tror inte att det är bra att män har ett samtalsklimat i dessa frågor där de aldrig ses som för korkade, för ignoranta, för opålästa. Där de aldrig behöver anstränga sig. Jag tror inte att det är bra att de vänjer sig vid att alltid bli lyssnade på och ~*respekterade*~ vilka dumheter de än kläcker ur sig, för att vi är så jävla tacksamma att de ens vill ha en diskussion om feminism.

Feminism är en ideologi men det är också ett teoretiskt fält där en kan ha kunskap. Givetvis har jag, som har ägnat mig åt feministiska frågor under flera år, mer kunskap än vad någon random snubbe som ”bara ska säga sin åsikt” om feminism har. Jag ställer mig generellt emot att trycka ner folk intellektuellt, däremot så anser jag att det är viktigt att förstå att det inte bara handlar om tyckande utan att en faktiskt kan ligga på väldigt olika nivå. Som feminist ser jag det som relevant att min och andras kunskap på området accepteras som just kunskap.

Om att bli förstådd.

Det talas om att skriva så att en blir förstådd, att formulera sig så en undviker missförstånd, som om det vore något neutralt som inte har något att göra med vilken position den som ska förmedla något har. Det är inte endast upp till en person att tala så hen blir förstådd, det handlar också om mottagarens vilja att förstå. Och denna vilja handlar inte bara om den enskilda individen, utan om vad det är som premieras i samhället, vilka perspektiv som anses värda att sätta sig in i och vilka en lika gärna kan ignorera.

Det handlar om vem som har skyldigheten att förklara sig. Makten behöver inte förklara sig, den kan köra på ändå. Det är upp till resten att förstå. När nationalekonomer förklara hur ekonomi fungerar är det ingen som kräver att de ska vara tydligare, mer pedagogiska, för att undvika att bli misstolkade. Det är istället den som misstolkar som är skyldig att skaffa sig mer kunskap. Motsatt förhållande råder för feminister; det är alltid upp till oss att förklara åter och åter igen, aldrig upp till den som misstolkar att försöka förstå, skaffa sig mer kunskap.

Många vill förstå till exempel feminister som galna manshatare, och då kommer de leta tecken på att det är så. Och ja, det är klart att om en rycker citat ur sitt sammanhang, letar länge och noga, misstolkar med flit och så vidare så kommer en att hitta belägg för att feminister är knäppa. Finns det inget aktuellt kan en alltid ta upp flera år gamla och redan behandlade förbrytelser, som att Roks ordförande en gång sa att män är djur.

Det går inte att försöka anpassa feminismen efter detta, det går inte att tassa på tå för att ingen ska misstolka. Att vi misstolkas så mycket handlar nämligen inte om att just vi är så otydliga, det handlar om att människor inte vill förstå, vill misstolka, för att det är enklare än att faktiskt försöka sätta sin in i det och kritisera samhället. Då är det enklare att gnälla om att det är för komplicerat, om att vissa ord ”skrämmer bort” och så vidare. Men det är ju uppenbarligen inte det det handlar om, det handlar om en ovilja att förstå som manifesterar sig i ett ändlöst utpekande av detaljer som egentligen inte har något med saken att göra, så att diskussionen fastnar i att feminister måste förklara sig gång på gång.

Den som vill förstå feminism har verkligen inte någon brist på möjligheter till detta. Det finns åtskilliga bloggar på ämnet med pedagogiska guider, skrivna på ett lättillgängligt sätt, det finns böcker som tydligt förklarar feminismens grundläggande begrepp. Det kan inte vara upp till varje enskild feminist att varje gång hen talar om feminism uttrycka sig på ett genompedagogiskt sätt, förklara allting från grunden. Detta krav utgör en enorm begränsning i den feministiska debatten, och det är ett ok vi måste frigöra oss från istället för att medvetet underkasta oss eller försöka få andra feminister att underkasta sig.

Nej, jag tänker inte vara mer pedagogisk än jag redan är för att någon person som inte läst ett ord om feminism innan ska förstå. Det är inte mitt ansvar att utbilda alla människor, att lägga mig på precis deras nivå av kunskap. Det är inte mitt ansvar att skriva tusen brasklappar så att jag inte blir missförstådd. Det som inte begriper kan läsa på på egen hand, eller bara strunta i det om hen nu inte är intresserad av att stoppa kvinnoförtrycket. Den här bloggen finns kvar för de som vill det.