Svenska hollywoodfruar säsong fyra.

Igår kollade jag på första avsnittet av säsong 4 av svenska hollywoodfruar. Jag var tvungen att distraherar mig med twitter och ritande för att ens klara mig igenom det.

Grejen är ju att jag brukar älska svenska hollywoodfruar. Men det bara gick inte nu, det var för mycket. Kände bara ångest inför dessa människor och deras liv. Hur orkar de? Isabel Adrian som anställer en assistent för att slumpa ut en vinnare i hennes bloggtävling och göra kaffe och Gunilla som har en hushållerska för att göra sallad.

Det sjukaste är ju när alla fruarna träffas och äter köttbullar hemma hos Gunilla. Att se dem interagera med varandra är bara för mycket.

Ung och bortskämd.

Idag såg jag på SVT:s nya satsning ung och bortskämd. Jag har tre reflektioner.

  1. Det är fantastiskt att intresset för stroppiga och bortskämda människor med mycket pengar aldrig tycks sina, det har ju hållit stadigt och kanske till och med ökat sedan Svenska hollywoodfruar. Vad handlar det om egentligen, vad gör det spännande? Jag menar inte att kritisera dem som gillar det för jag tycker också att det är brutalt roligt, men jag fattar inte vad det är som gör att jag dras till det.
  2. Varför sysslar SVT med detta egentligen? Jag tycker inte att det känns som en relevant verksamhet att mata oss med sämre versioner av det vi redan får från diverse reklamkanaler. Här kan man snacka länge och väl om vad SVT ska vara till för, men inte fan är det detta?
  3. Tack tack tack mor och far för att jag fick börja laga mat hemma när jag var 11 och för att jag alltid fått städa efter mig själv både i mitt rum och i resten av huset. Jag skulle inte orka med att vara sådär handikappad i ”verkliga livet”.