Varför skulle jag inte bli arg över förlöjliganden av en rörelse som kämpar emot förtryck?

En sak jag tycker är märklig är hur människor tycker att feminister är dumma och omogna och gud vet allt när vi blir förbannade över offentlig smutskastning och förlöjligande av den feministiska rörelsen.

Såhär ser det ut från mitt perspektiv: jag engagerar mig på en massa olika sätt i en rörelse som arbetar för social rättvisa mellan män och kvinnor. Jag arbetar emot ett förtryckande system som gör att kvinnor dagligen blir utsatta för olika former av övergrepp, ofrihet och inte sällan får sätta livet till.

Svt väljer att göra en serie i tre delar som går ut på att ”diskutera” feminismen, men som enligt utsago från en mängd personer jag litar på, snarare handlar om att förlöjliga den (har inte sett programmet själv och kommer inte heller göra det, har ingen lust att bli mer upprörd och uppgiven än jag redan är). Detta är alltså frågor som på ett mycket konkret sätt avgöra många människors liv, som handlar om liv och död för många. Feminism handlar bland annat om rätten till sin identitet, om sexuellt våld, om ekonomisk makt, om inflytande över sitt eget liv och om misshandel. Detta är mycket mycket viktiga frågor för en väldigt stor del av jordens befolkning, och feminister spenderar mycket tid och energi på att kämpa emot förtryck.

När människor försöker förlöjliga feminismen förstår jag inte varför jag skulle ta detta med en klackspark och fokusera på något viktigare. Detta är, i mina ögon, en del i det motstånd som jag stöter på som feminist, det är en del i det som hindrar kampen för ett jämställt samhälle. Jag blir förbannad som fan när min kamp spottas på, inte bara för att jag blir kränkt personligen utan för att jag vet hur många människor som dagligen lider och dör som en följd av det här jävla samhällssystemet. Jag vet att kvinnor och trans*personer i denna stund våldtas, misshandlas och till och med dör som ett resultat av denna vidriga struktur. Jag tycker inte att det är någon jävla lek, jag vet att det är blodigt jävla allvar. Därför blir jag jävligt sur när någon på ett mycket aktivt sätt försöker sätta käppar i hjulet för oss som faktiskt lägger lite engagemang i att stoppa detta förtryck.

Jag är så trött på att agera ”moget” och liknande när det kommer till sånt här, och det är nog ingenting emot hur de för vilka ”hen” är en fråga om deras egen identitet känner inför att ständigt bli förlöjligade och utpekade som någon slags dålig och irrelevant feminism. Det är klart att det är något som en måste få reagera på och bli arg över.

Ja, jag blir förbannad när någon väljer att utnyttja sitt utrymme till att förlöjliga människor som kämpar för sina och andras rättigheter och jag har mycket svårt att förstå varför jag inte skulle bli det. Detta är inte någon tramsig lek för mig, det är en fråga om den politiska verkligheten i vilken jag utsätts för förtryck och kampen för att förändra detta. När personer kommer och tycker att jag ska ta emot deras eller andras förlöjliganden och trams på ett snällt sätt undrar jag vilken jävla verklighet de lever i. Jag lever i alla fall i en där kvinnor är förtryckta, och jag har mycket svårt att se varför det skulle vara okej med ett tv-program som fokuserar på att förlöjliga kampen emot detta förtryck.

Det hela blir liksom så jävla absurt när jag tänker på alla de vidriga berättelser om sexuellt våld, förtryck och mäns våld mot kvinnor jag får ta del av på daglig basis. Jag kan fan för mitt liv inte begripa vad det finns för jävla mening med att göra den typen av förlöjligande av feminismen, och jag kan inte heller förstå varför jag skulle acceptera det och typ ”gå vidare” eller något liknande. Jag kommer att fortsätta vara feminist trots dessa fåniga försök till smutskastning, och jag kommer fortsätta tycka att de som sysslar med detta är idioter som inte bara inte tillför något till samhället utan rentav lägger sin tid på att motarbeta oss som kämpar emot förtryck.

Rekommendation.

Jag rekommenderar starkt denna dokumentär om nationalekonomi. Det har ju sedan krisen funnits en idé om att krisen var helt omöjlig att förutse, vilket stämmer om en utgår ifrån de ekonomiska modeller som har varit paradigm sedan 90-talet. Dessa modeller kallas neonklassicistiska och det är också dem som jag har skrivit lite om här på bloggen. Problemet med dessa modeller är, enligt programmet, att de inte tar hänsyn till hur finanssektorn ser ut och hur stor den är utan att den endast betraktas som ett smörjmedel i ekonomin.

I Sveriges ekonomiska debatt talas det ofta om hur otroligt välskötta statsfinanser vi har. Borg betraktas närmaste som en gud när det kommer till att ”få ordning på ekonomin”. Sveriges sägs ha väldigt goda statsfinanser, och detta motiveras med att vi har en väldigt låg statsskuld. Vad som inte tas med i beräkningen är att vi har en väldigt hög privat skuld, det vill säga att hushåll och företag har lånat mycket pengar. Detta är en situation som innehåller en potential för kriser. Tänk er till exempel att bostadspriserna går ner kraftigt i en situation där många människor har lånat en väldigt stor del av värdet för sin bostad, det leder till att många personer sitter på lån som överstiger värdet på deras bostäder. Eftersom sådana situationer också brukar leda till att bankerna höjer räntorna så kan det leda till att en massa människor behöver lämna sina bostäder (jag har skrivit mer om just bostadsbublan här). I dokumentären tas det upp att alla länder som ligger på samma nivå av belåning som Sverige (Amsterdam, Danmark, Usa) har drabbas av bostadsbubblor men att det inte skett i Sverige. Än.

Att vi har en låg statsskuld är en liten säkerhet om vi istället har en skyhög privat skuld, vilket är fallet. Skillnaden är dock ganska stor retoriskt: dåliga statsfinanser kan endast skyllas på att staten är keff och korrumperad, en hög privat skuld kommer däremot att skjuta över skulden till hushållen för att de ”lånat för mycket” trots att det är den ekonomiska politiken (och även bostadspolitiken) som ligger till grund för det skuldläge vi befinner oss i.

Nå, jag tycker i alla fall ni ska se dokumentären för den ger en väldigt bra insikt i vad det är som styrt den ekonomiska debatten de senaste åren och jag tror att det kan vara ett verktyg för att begripa den politiska debatten mer. En annan bra grej med den var att chefsekonomen för Nordea tydligen heter Annika Winsth.

Svt debatt.

Så fort Svt debatt gå på tv brakar helvetet löst på twitter, vilket inte är så konstigt eftersom det alltid sägs helt omöjlig smörja i det programmet. Jag kollar själv inte på det sedan en tid tillbaka vilket jag är glad över, för det är fan bara skit. Ingen får tala tillräckligt länge för att något vettigt ska bli sagt och programupplägget är som gjort för att folk ska börja gräla. Personer som inte har någon kompetens alls i frågan eller ens något vettigt att säga kastas in i buren där de får slåss som vilddjur. Har det, allvarligt talat, någonsin kommit en enda vettiga slutsats ur Svt debatt?

Frågan är när Svt ska ta sitt förnuft till fånga och sluta upp med att producera den jävla skiten. Det finns inget behov av programmet, det fyller inte upp någon lucka i utbudet och det är inte efterfrågat. Andra kanaler kan gott göra likvärdig skit (och gör det redan) så kan statstelevisionen syssla med att leverera kvalitetstv som inte görs av andra aktörer. Det är orimligt att en del av Svt:s budget går till att producera den där förbannade jävla skiten.

Ibland är livet inte så jävligt.

Igår skickade jag in mig första debattartikel någonsin till SVT och Aftonbladet. Håll tummarna för mig nu! Om inte annat så publicerar jag på bloggen eller newsmill.

Kände mig för övrigt ovanligt pepp och ba: jaaaaa, debattera. Gu va kul! Kände att det här vill jag ägna mig åt, oavsett om debattartikeln kommer med eller ej.

Hade även gått ner två kilo utan ansträngning. Helt okej det också.

Ibland är livet inte så hemskt, var väl min poäng.

Alex Schulman är en pajas.

Kollar på SVT aktuellt om ”modebloggar”. Satan vad trött jag är på att alla bloggar som skrivs av nån som är kvinna och under 30 automatiskt räknas som en modeblogg. Det är så jävla fel och töntigt.

Och sen tycker jag att det är så jävla konstigt att de har Schulman där som någon slags ”expert”. Han är en så himla pretentiös och äcklig människa. Står där och snackar om hur ytliga och ointressanta dessa ”modebloggar” är. Viktigt att nämna är ju då också att i USA så är minsann storbloggarna politiska bloggar. Lustigt att han tar upp det. Jag har för mig att han skrev en lång debattartikel om hur oviktiga politiska bloggar var för nåt år sedan (när han hade en veckas bloggpaus, typ).

Det är så lustigt. Alex Schulman drev under flera år en riktig hatblogg som bara handlade om att dissa andra. Detta gjorde han vid en betydligt högre ålder än Kissie. På vilket sätt är det bra eller nyttigt? Hans fru driver nu en mammablogg, hur man nu kan tycka det är intressant. Jag har sett honom hylla Elin Kling, som ju driver en av Sveriges största modebloggar.

Läs Zettermarks debattartikel om detta! Hon har ju skrivit en c-uppsats om unga tjejers bloggande.

Ung och bortskämd.

Idag såg jag på SVT:s nya satsning ung och bortskämd. Jag har tre reflektioner.

  1. Det är fantastiskt att intresset för stroppiga och bortskämda människor med mycket pengar aldrig tycks sina, det har ju hållit stadigt och kanske till och med ökat sedan Svenska hollywoodfruar. Vad handlar det om egentligen, vad gör det spännande? Jag menar inte att kritisera dem som gillar det för jag tycker också att det är brutalt roligt, men jag fattar inte vad det är som gör att jag dras till det.
  2. Varför sysslar SVT med detta egentligen? Jag tycker inte att det känns som en relevant verksamhet att mata oss med sämre versioner av det vi redan får från diverse reklamkanaler. Här kan man snacka länge och väl om vad SVT ska vara till för, men inte fan är det detta?
  3. Tack tack tack mor och far för att jag fick börja laga mat hemma när jag var 11 och för att jag alltid fått städa efter mig själv både i mitt rum och i resten av huset. Jag skulle inte orka med att vara sådär handikappad i ”verkliga livet”.