Kom i kontakt med ditt inre hat
Den rabiata orakade rabiesfeministen Fanny
Fanny Åström. Bor i Örebro och pluggar genus. Skriver om feminism, relationer, lesbisk existens och manshat. Ritar också.

Twittrar indignerat under namnet @sinoes. Finns på instagram under namnet @fannyarsinoe.

Skicka beundrarbrev, hotmejl eller jobberbjudanden till arsinoe.blogg@gmail.com.
Följ mig på Bloglovin!
bloglovin

Twitter 26/9. Alla ni som sprider dessa historier springer barnmisshandlares och pedofilers ärenden.

Papparättsrörelsen är verkligen vidrig. Hela utgångspunkten att föräldrar har någon slags rätt till sina barn är förfärlig. Att hela skiten sedan bygger på misstänkliggörande av kvinnor och barn gör det ju knappast bättre så att säga. När pappor gråter ut om att de inte får träffa sina barn och alla ba ”men gud så sorgligt” utan minsta tanke på eventuella skäl. Varför skulle kvinnor i allmänhet vilja frånta sina barn en fungerande relation med sin far? Verkar helt orimligt. Även kvinnor jag träffat som verkligen hatar sina exmän har fortfarande velat att de ska ha kontakt med kidsen.

Saker som incest, barnmisshandel och liknande förekommer i ganska hög grad. Pappor gör sig skyldiga till detta. Minns en när en vän till mig hade läst någon sån här snyfthistoria och ba ”gud vad hemskt” helt utan tanke på att det finns två sidor. Idén om att en måste kunna bevisa att brott har begåtts är konstig. Att inte få vara med sitt barn är inget straff, det är en åtgärd. En åtgärd som främst är till för barnets trygghet och säkerhet, för att det anses vara en samhällsfråga.

Inom tjejjouren är det oerhört viktigt att vi kan garantera tjejer som berättar om övergrepp att de kommer vara trygga om de berättar. Det vill säga att om de berättar om övergrepp de blir utsatta för i hemmet blir de omhändertagna direkt, sedan görs utredning. Det är såhär det måste fungera, annars är risken enormt stor att barn far riktigt riktigt illa när de berättar vad de blivit utsatta för. Och ja, det kommer att ske misstag. Det är ett värt pris att betala för att barn som blir utsatta för incest och misshandel ska skyddas.

De är så extremt egoistiskt att som förälder ”gråta ut” i media om att ens barn blivit omhändertaget på (enligt en själv) felaktiga grunder. När en gråter ut om sånt stödjer en en rörelse var mål är att barn ska vara ännu mer rättslösa i förhållande till sina föräldrar. Jag förstår att det känns hårt att fråntas sitt barn under en tid, men det är etter värre om barn tvingas stanna i skadliga hem. Jag har noll jävla sympati för förorättade föräldrar som tycker att deras barn är deras egendom. Dessa människor värderar uppenbarligen sin egen ”rätt” till sina barn, till andra människor, framför barnens rätt till en trygg uppväxt. Hur fan kan en tycka att det är ett rimligt förhållningssätt till en annan människa? Det är ju verkligen så jävla vidrigt.

Ni som gråter ut om att era barn blivit omhändertagna, ni som sprider dessa historier, bidrar till de omfattande övergrepp barn utsätts för. För varje sådan historia som sprids så blir idén om att omhändertagande av barn handlar om ett straff mot föräldrar lite starkare. För varje sådan historia som sprids så blir idén om att barn först och främst är föräldrars egendom, i andra hand individer, lite starkare. För varje sådana historia som sprids hjälper ni till att göra barn än mer rättslösa, än mer utsatta. Alla ni som sprider dessa historier springer barnmisshandlares och pedofilers ärenden.

Vad ska vi på tjejjouren säga till de som hör av sig om övergrepp om vi inte kan garantera att de blir skyddade om de meddelar myndigheter? Ska vi säga ”jag du kan anmäla det du blivit utsatt för men du kommer få stanna hos dina föräldrar tills de gjort klart utredning”. En förälder som misshandlar, som begår sexuella övergrepp. Hur många barn kommer vilja anmäla det de blivit utsatta för då? Regeln om att barn omhändertas om de befaras fara illa i hemmet är helt nödvändig för att kunna garantera barns trygghet. Vissa misstankar kommer vara fel, det är tråkigt men nödvändigt. Hellre det än att barn tvingas stanna i hem där de utsätts för övergrepp.

35 kommentarer till Twitter 26/9. Alla ni som sprider dessa historier springer barnmisshandlares och pedofilers ärenden.

  • Toni skriver:

    Håller verkligen inte med dig kring detta. Historiskt sett så har rättssystemet och socialen m.fl. alltid trott mamman oavsett vad hon säger. Du har rätt i sak i det du skriver men du missar helheten och jag blir faktiskt förvånad över din enkla vinkel.

    Så ja, jag håller med dig i sak, men att ingripanden kan ske enbart för att mamman säger något utan att man verifierar detta på minsta lilla sätt, det är skrämmande.

    Tänk dig scenarior när jag ringer och säger att barnen far illa i grannlägenheten, ska myndigheter även hämta barnen då rakt upp och ner utan att verifiera?

    • Fanny skriver:

      Har jag skrivit att det ska ske ingripanden bara för att mamman säger något? Verkar vara ett fantasifoster från din sida.

  • Fanny skriver:

    Alltså, det är klart att vårdnadstvister kan bli fel. Problemet med bland annat papparättsrörelsen är att de tycker att de har rätt till barnet om det inte kan ledas i bevis att de har gjort något olagligt. De sprider även myter om något som kallas PAS, vilket i korthet går ut på att mammor brukar ”alienera” sina barn gentemot pappan och få barnet att ljuga om övergrepp de blivit utsatta för etc etc, vilket gör att mammor tas på mindre allvar i rätten. Problemet i mina ögon är inte att en bryr sig om barnet utan att en sprider bilden av att det skulle vara ett övergrepp eller straff mot föräldern att soc omhändertar barnet, när det i själva verket är något som görs för barnets säkerhet.

    • Mariel skriver:

      Fast kan du länka någonstans över huvud taget där någon pappa har sagt att barnen är deras egendom och att det var fel att en (nödvändig – håller med dig) utredning gjorts? Det som många pappor berättar är väl bara det att mammor hittat på saker (ja PAS kanske det kallas).

      Jag tycker att det är synd att en del föräldrar, oavsett kön, försöker manipulera barnen osv för att få ha barnen för sig själva och ljuger för att ha barnen för sig själva. Och att föräldrar, oavsett kön, som förlorar sina barn på det sättet förtjänar sympati – men framför allt barnen. Om man tex. sprider en sådan historia (har själv inte gjort det dock för jag vill aldrig påstå något om något specifikt fall när man aldrig har hela bilden osv) så är det ju FRÄMST för att man tänker att det är synd om barnen. Varför skulle man sprida bilden om att barnen är föräldrarnas egendom osv?

      ”Ni som gråter ut om att era barn blivit omhändertagna, ni som sprider dessa historier, bidrar till de omfattande övergrepp barn utsätts för. För varje sådan historia som sprids så blir idén om att omhändertagande av barn handlar om ett straff mot föräldrar lite starkare. För varje sådan historia som sprids så blir idén om att barn först och främst är föräldrars egendom, i andra hand individer, lite starkare. För varje sådana historia som sprids hjälper ni till att göra barn än mer rättslösa, än mer utsatta. Alla ni som sprider dessa historier springer barnmisshandlares och pedofilers ärenden.”

      Om mina barn hade blivit bortförda pga. någon anledning som jag anser felaktig så hade jag precis som Maria kanske gråtit ut i tidningen osv. HUR skulle det kunna sprida den bild du påstår när man lägger FOKUS på barnet??

      • Fanny skriver:

        De har såklart inte sagt det rakt ut, men det ligger ett tydligt fokus på deras rätt till sina barn.

        Har sett flera artiklar där föräldrar har bölat om att deras barn blivit omhändertagna då det funnits grund för misstanke om att barnen far illa.

  • Anna C skriver:

    Du borde se att det finns två sidor av saken. Föräldrar äger inte sina barn, men barnen har rätt till sina föräldrar.
    Men i cirka 10 % (mer för pojkar) av fallen är förövaren en kvinna. Mörkertalet när det gäller kvinnliga förövare är säkert större än för män. Beteenden som vi aldrig skulle acceptera från en man mot ett barn accepteras lättare om en kvinna utför dem.
    Jag vill inte förminska skadorna män åsamkar kvinnor och barn, men jag tycker att det är fel att bara se en sida, att bara se kvinnor som offer och män som förövare. Vi människor är så otroligt mångfasetterade och komplicerade i våra relationer till varandra. Vi är inga robotar som enbart uppfyller inprogrammerade könsroller.

      • Egon skriver:

        Det vi kan göra Anna C, är att öppna ögonen och se att det faktiskt finns strukturer där vissa grupper har makt över vissa andra grupper. Att bara konstatera att människor är vidriga mot varandra helt utan några som helst mönster ger oss absolut ingenting. Man ba jaha ok, det är så, och vad gör vi nu? Att försöka förstå mekanismer bakom ett så tydligt mönster som att över 90% av alla brott begås av män är ett konkret sätt att faktiskt närma sig problemet med människors så kallade hemskhet mot varandra

      • sak skriver:

        Så varför pratar du inte om det i ett eget blogginlägg istället för att försöka kapa kommentarsfältet på någon annans blogginlägg?

  • Mariel skriver:

    Jag blir rörd av det du skriver. Kan säkert aldrig helt förstå din kamp eftersom jag inte har den erfarenheten men som förälder själv så förstår jag de känslor du beskriver. Kram. Vad stark du varit

  • sak skriver:

    Ja tack, mer prat om barnens rättigheter – mindre om föräldrarnas. Det är en vidrig tanke att föräldrar ska ha nån slags rätt till sina barn som inte är långt underställd barnens rätt till trygghet.

  • Tycker att det låter som att du skriver väldigt mycket utifrån dina egna intryck här.
    Det är väl en sak att det kan förekomma misstag, som föräldrar tyvärr måste kunna leva med (på den punkten håller jag med dig), men när rättsväsendet inte funkar för att det knappt finns möjligheter att överklaga eller det tar evigheter (realitet i Sverige om jag har förstått det rätt) och bedömningarna sker på villkorliga grunder, då är det ett faktiskt ett problem. För barnen, inte minst.
    Sen kan jag (även ur egen erfarenhet) säga att mammorna länge har haft det mycket lättare att få vårdnaden. Min pappa berättar att kvinnorna på barnavårdsnämnden knappt ville prata med honom och det var enbart för att min mamma tillät det som min syster fick bo hos honom. Och hon var definitivt inte den föräldern som var mest lämpad. Och jag vet verkligen inte hur du kan komma och säga att de flesta mammor väl vill ha kontakten. Det räcker väl om en procent inte vill och dessutom är föräldern som har huvudansvaret genom det i en maktposition.
    Och slutligen är det du skriver (jag vet inte om jag har förstått dig rätt här) väl i konsekvensen att du helt bortser från barns upplevelse av brutala, missbrukande, känslokalla, psykiskt sjuka, alkoholiserade eller på något annat sätt icke-lämpade mammor. Rent allmänt mår rätt många kvinnor psykiskt dåligt. Efter skilsmässan har de ofta huvudansvaret med allt jobb det innebär och sämre ekonomi. Vissa tar ut det över barnen, det är väl inte så svårt att räkna ut. De må vara offer av patriarkatet men det hindrar dem väl heller inte från att vara förövare.

    • Fanny skriver:

      Just nu skriver jag dock inte om vårdnadstvister primärt utan om när folk bölar om att deras barn blivit omhändertagna utan rättegång.

      • Eva skriver:

        Men man kanske är en petig liberal som tycker att staten ska ha ordentligt på fötterna när de gör något så drastiskt som att förnekar barnen en av sina föräldrar? Normalt så tycker vi att staten ska kunna vederlägga sina grunder för sina beslut och varför ska inte detta gälla våra barn? Varför ska inte de skyddas?

        • Fanny skriver:

          Men hördu, dessa beslut är såklart välgrundade. Dock går det inte igenom domstol eftersom detta skulle ta för lång tid och göra att barnet inte kan skyddas.

          • Eva skriver:

            Vad man kan göra är att ta ett tillfälligt beslut för att skydda barnen nedan myndigheten undersöker om det föreligger skäl. Om det sedan inte finns skäl som skulle hålla i rätt så ska ju självklart allt gå tillbaka till hur det var innan. Hur menar du att det finns välgrundad skäl som inte skulle hålla i rätten?

            • Fanny skriver:

              Nja, socialtjänsten kan göra en bedömning att det inte är lämpligt för barnen att vara med t.ex. pappan även om brott inte kan styrkas.

              • Eva skriver:

                Precis, och det är det som är mycket tveksamt eftersom det lämnar barnen till soc godtycke och är inte alls rättssäkert.

                  • Eva skriver:

                    Fast misshandel är ju inte speciellt svårt att visa och fälla någon på! Det är ju lite lustigt att du som annars misstror myndigheter just i detta fall tycker att de är ofelbara…

                    • Eva skriver:

                      Poängen är att vid myndighetsbeslut så ska det finnas underlag för beslutet. Om man inte kan påvisa att det defacto hänt något så finns det inget underlag utan bara tyckande och åsikter. Jag tycker våra barn är mer viktiga än så…

                    • Fanny skriver:

                      Det kan finnas underlag som inte kan leda till fällande dom. Tycker våra barn är viktigare än att vi ignorerar sådana.

                    • Fanny skriver:

                      Fast en kan påvisa att ngt har hänt utan att det håller i rätten, som du kanske förstår. En förälder kan också vara olämplig utan att ha begått något brott.

                    • Eva skriver:

                      Fast, jag syftade på barnens rätt till sina föräldrar som du uppenbarligen tycker att det är ok att förhindra på lösa grunder…

                    • Fanny skriver:

                      Du vill uppenbarligen förhindra barns rätt till en trygg uppväxt fri från övergrepp. Är det rättssäkert?

                    • Eva skriver:

                      Jag vill att barnen ska få trygghet från båda föräldrarna men du vill att barnen ska bli ett verktyg att skada den andra föräldern…

  • Emma Hå skriver:

    Håller helt med Fanny, att barn omhändertas periodvis eller permanent är otroligt tragiskt, men att lämna barn i familjer där det pågår övergrepp är mycket, mycket värre.

    //Emma Hå

Lämna ett svar till Toni Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte.

Arkiv