Jag måste börja med att säga att jag tycker att Ebba Buschs debattartikel är bra och har många viktiga poänger. Tydligen sätter man inte sina rubriker själv på newsmill, så den kan hon inte sättas ansvarig för. Hon har helt rätt i att det är mycket tråkigt att fokuset på att Helle Thorning-Schmidt blivit ny statsminister i Danmark direkt hamnade på det faktum att hon är kvinna, och inte på själva politiken. I en perfekt värld hade det såklart inte setts som något sensationellt, och det hade det inte heller varit. Idag lever vi dock inte i denna perfekta värld, vi lever däremot i ett samhälle där det faktiskt är en ganska stor grej att en kvinna lyckats bli statsminister.
Att så mycket av pratet kring Mona Sahlin har handlat om hennes kön är sorgligt tycker jag. Folk får itrycket av att hon är inkvoterad, vilket såklart sänker hennes trovärdighet. Speciellt när hon själv säger saker som att socialdemokraterna ”så tydligt har sagt att det är dags för en kvinna”. Då har hon uppenbarligen inte gått in i uppgiften med förtroende för sig själv och sin kompetens, utan sett det som att hennes kön är hennes främsta merit.
Jag är emot den typen av kvotering som handlar om att sätta ett mål på absolut jämn könsfördelning och sedan inte kunna se andra faktorer. Däremot är jag helt för den typen av kvotering som innebär att man, om två likvärdiga kandidater står mot varandra, väljer den som råkar tillhöra en grupp som är underrepresenterad vilket i många fall är kvinnan.
Men man ska såklart inte bara ta till så trubbiga redskap som kvotering. Att ha en större medvetenhet kring maktstrukturer räcker i många fall gott och väl. Om man vet lite om hur kvinnor och män ses annorlunda och kvinnor ofta missgynnas så kommer man troligen att kunna ta personen bakom könet alldeles utan att behöva kvotera. Det är dit jag vill att vi ska komma. Hur man ska komma dit är oklart. Kanske behövs kvotering, kanske räcker det med utbildning. Om man kvoterar ska man vara tydlig med att det inte rör sig om att välja en dålig kvinna framför en bra man, utan om att bryta den positiva särbehandlingen för män.
Ebba Busch tar också upp hur jämställdhetsdebatten lätt kör ner i det ena av två diken, varav ett är där man utgår från att kön sammanlänkar oss mer än det faktiskt gör och det andra är där man eftersträvar någon slags ”könslös sörja” och använder ord som ”hen”.
Jag använder ”hen” men jag har absolut inget emot att folk innehar könsspecifika drag. Jag går till exempel omkring i kjol, har gärna push-up och förstärker på olika sätt kvinnliga drag. Det är absolut inget fel med det, i mina ögon. Folk som använder ”hen” brukar generellt inte ha problem med klänningar och kjolar eller smink, däremot har de problem med att man ofta förutsätter att en okänd person har ett visst kön fast man egentligen inte vet. Därför skriver man ”hen”, inte för att skapa någon slags könslös sörja utan för att markera att man faktiskt inte vet könet på personen som åsyftas. Detta är skitbra när t.ex. partnermisshandel diskuteras eftersom man då kan unvika att alltid förutsätta att förövaren är man, vilket många gör.
När det gäller att ”kön beskrivs som en nästan transcendental gemenskap och att endast en kvinna därför kan representera andra kvinnor” så kan jag väl för det första påpeka att det faktiskt finns väldigt mycket som är könsspecifikt i vårat samhälle. En grej som är könsspecifik är de förväntningar som ställts på oss under vår uppväxt, som ju är det som skapar könsrollerna. Jag tycker inte att en kvinna representerar mig bättre än en man i t.ex. ekonomiska frågor. Däremot ser jag det som tämligen självklart att kvinnor generellt representerar mig bättre än en man i frågor relaterade till jämställdhet mellan kön. Givetvis finns det gott om undantag, men jag vågar absolut hävda att de flesta kvinnor har en större förståelse för min situation som just specifikt kvinna.
Om vi inte behandlades så olika på grund av våra kön skulle man inte betrakta kön på det viset. Men nu är det tyvärr inte så och därför så kan man nog ändå hävda att en kvinna har mer gemensamt med en kvinna när det kommer till frågor om könsmaktsordningen än vad hon har med en man.