Fick en kommentar från Lovisa under detta inlägg som var väldigt bra angående att ta ansvar sitt privilegium och se sin egen roll i samhällsordningen utan att skylla ifrån sig. Tänkte dela med mig (hoppas det är okej Lovisa, skriv annars):
Som med rasism. Man kan säga hur mycket som helst att man inte är rasist, och jag tycker till exempel inte att jag är rasist. Dock att jag ibland gör eller säger saker som är rasistiska, helt enkelt för att jag inte vet bättre. För att jag är vit, och har blivit uppfostrad i att se vit som det normala och andra hudfärger som avvikande. Därför kommer jag, om jag inte jobbar aktivt med det, kalla beiga saker för hudfärgade och måla fler vita personer än svarta i mina porträtt och hänvisa till svarta människor som ”den svarta tjejen/killen” och inte den långa, svarthåriga, stortandade eller modemedvetna tjejen/killen som jag skulle sagt om en vit människa.
Så jag är inte rasist, jag ser maktförhållanden och fördomar och försöker aktivt jobba emot dom, men jag kan inte undkomma det faktum att jag är uppvuxen som vit kvinna i ett vitt samhälle. Vilket gör att jag ibland kommer att säga rasistiska saker. Precis som att vi alla har vuxit upp i ett patriarkat, vilket innebär att vi kommer att säga sexistiska saker/tänka väldigt sexistiska tankar.
Det är det här jag försökt få fram i flera inlägg. Jag tycker att det är den inställningen folk bör ha till samhället och sin egen del i det.
Helt okej! Känner mig som en kändis! 🙂
Jag skulle nog ha kalla det att man gör ”diskriminerande” saker istället för ”rasistiska” eftersom jag betraktar rasism som en ideologi/världsåskådning. Att prata om omedveten rasism blir för mig lite som när antifeminister menar att alla feminister omedvetet är kommunister. Men jag håller med i sak. Det är väldigt svårt, tycker jag, att se alla sina fördomar och fördomsfulla handlingar.
Det kanske är en bättre terminologi. Poängen kvarstår dock, att även den som ej är rasist kan bidra till en rasistisk världsordning.
Fast dom sakerna handlar ju inte om rasism.
Nej, men om ideologi. Och jag tycker att det verkar lite märkligt att vara omedveten anhängare av en ideologi.
Jag kan på en gång påpeka att jag inte är rasist, och inte kommer att ta någon diskussion med den utgångspunkten.
Skulle jag aldrig anta heller.
Hur handlar dom sakerna om ’en ideologi’? Det är ex. inte ideologi att måla fler vita än svarta i ett porträtt om en har vuxit upp i ett vitt samhälle. Det är bara märkligt tycker jag att kvotera in mörkhyade människor i sina målningar trots att det inte faller sig naturligt för att en inte har den VANAN precis som att jag föredrar att måla kvinnor för att jag är VAN vid kvinnors kroppar på ett sätt jag inte är vid mäns. För en ljushyad person som har vuxit upp i ett ljushyat samhälle ÄR beige hudfärg, det är inte detsamma som att mena att ’den vita rasen står över den svarta’. Dravel.
Men problemet uppstår ju när vithet är mer representerat i media och makten än vad den är i samhället. I ett samhälle med bara vita, absolut, men i ett samhälle där väldigt många ändå har andra hudfärger så borde det också synas mer i toppen.
Förstår inte vad färger i toppen har att göra med vilken hudfärg en målar på porträtt eller hur man benämner beige? Det är inte rasistiskt att ha vuxit upp i ett kritvitt samhälle & hålla det för normen. Det vore däremot rasistiskt att hävda mörkhyade tillhöra en ras av lägre rang.