Häromdagen på facebook så bevittnade jag följande: en kvinna lägger upp en bild på ett mejl hon fått från en man där han hotar med att våldta henne:
Sedan framkommer att den här mannen efter flertalet ordväxlingar bad om ursäkt för det hela och ”tog tillbaks”.
I kommentarerna kring det här så var det flera, bland annat jag, som uppmanade kvinnan till att anmäla mannen, något hon enligt egen utsago också har gjort. Det var dock en person som skrev att kvinnan skulle förlåta mannen för sitt beteende, för att han trots allt hade ”bett om ursäkt”. Sedan kom en lång harang om att vi måste visa ”förståelse” för människor som trakasserar oss eftersom ”alla kan göra misstag” och så vidare och så vidare.
Jag blir så jävla trött på den här tendensen att sopa det våld och de trakasserier män gör sig skyldiga till under mattan som om det vore typ olyckliga missöden eller ”misstag”. Som om de inte visste bättre, som om de bara inte kan förstå att det inte är en kul grej att som kvinna bli utsatt för hot om våldtäkt.
Att våldtäktshota någon är inget en ”råkar” göra bara för att en inte tänkte efter ordentligt. Det har sin grund i att en har en jävligt pissig kvinnosyn och detta är något som måste tas på stort allvar. Att tycka att det är okej att ens en enda gång anspela på det våld som kvinnor dagligen utsätts för i syfte att tysta en kvinna är fullkomligt oacceptabelt.
Att vilja ”förlåta” män som gör sig skyldiga till detta beteende för att de ber om ursäkt efter att ha blivit konfronterade med det och medvetna om att det de gör är brottsligt är att tycka att män borde kunna agera lite hur som helst så länge de ber om ursäkt när de blir medvetna om de möjliga konsekvenserna av sitt agerande.
Jag tycker att vi ska sluta behandla män som idioter som inte är medvetna om vad de gör. En människa med normal empati och intellektuell förmåga kan förstå att en människa inte blir glad av att få ett våldtäktshot, utan snarare skrämd. På samma sätt kan en människa begripa att en inte tar på en människas kropp utan att fråga om lov först, men många män gör ändå detta med kvinnors kroppar eftersom de väldigt ofta kommer undan med det. Det är ett sätt att utöva makt som män använder sig av dagligen, och om vi ständigt ursäktar män på premissen att de ”inte vet bättre” så kommer män att fortsätta med detta agerande.
Att tycka att kvinnor ska acceptera trakasserier för att den mannen som utsatta dem för det kanske bara gjorde ”ett misstag” eller är ”snäll egentligen” är att tycka att kvinnor ska offra sig för mäns skull. Det är att ålägga kvinnor ett krav på att vara förstående och toleranta för att män ska kunna komma lindrigt undan, som de aningslösa idioter de är. Etter värre är när det läggs fram som ett argument att kvinnan ska acceptera mannens ursäkt för att han annars kanske inte kommer att ändra sitt beteende annars, för att det är viktigt med ”tolerans” och ”förståelse”. Konstigt då att detta krav på tolerans och förståelse endast åläggs kvinnor, det är kvinnor som ska visa tolerans och förståelse för mäns ständiga ”misstag”, men män ska inte visa förståelse för att kvinnor inte vill ta emot våldtäktshot. Det är inte någon kvinnas uppgift att kompromissa med sina känslor och upplevelser för att någon jävla man ska kunna utvecklas och bli en god feminist. Att få det hela att handla om mannens personliga utveckling och ”insikt” och inte om att en kvinna har blivit utsatt för ett hot är verkligen vedervärdigt.
Hotet har som syfte att skrämma kvinnor till tystnad, och det fungerar väldigt ofta. Ibland skickar män sina hot till fel kvinnor, och då vill de såklart bli ursäktade för att de inte ”visste bättre”. Faktum kvarstår att mannens syfte med hotet var att skrämma en kvinna till tystnad, inte att ”skämta”. Vi måste sluta acceptera mäns bortförklaringar när de blir konfronterade med det våld och de hot de utsätter kvinnor för. Vi måste sluta behandla män som idioter och förstå att de också har ansvar för sina handlingar. Först då kommer vi kunna skapa ett samhälle där kvinnor går fria från mäns ständiga trakasserier.
”Men han är en schysst kille egentligen” och alla tänkbara avarter och böjningar på den grundtanken är så förbannat debil. NEJ, en kille som är schysst behöver
1. Inte bli försvarad från någon annan att han egentligen är en schysst snubbe för
2. schyssta snubbar, alltså de som verkligen är detta, är liksom schyssta och gör då inte såna blunders.
Jag kan tycka att det är skillnad på att propsa för förlåt i egenskap av utomstående & på att förlåta i egenskap av offer. Hävdar en att den kvinna som hotas/skadas av man/män anser att män får bete sig jävligt bara dom ber om ursäkt så placeras i mitt tycke rätt så massivt ansvar på kvinnan som ju ex. kanske befinner i en destruktiv kärleksrelation & behöver kompromissa med sina känslor för att _inte_ förlåta mannen (förlåta som i att låta det vara utan repressalier, en kan ju förlåta samtidigt som en säger ”Gå direkt i fängelse!”).
Min ståndpunkt är alltså: jag tycker inte att det är schysst av en omgivning att påtvinga ett förlåt & jag tycker heller inte att det är schysst av en omgivning att fördöma någon för att denne förlåter (Schmenus uttalande om att den som talar om att en man är ’snäll egentligen’ tänker idiotiskt hurrar jag inte för9.
Den som blir utsatt får såklart välja själv, jag skulle t.ex. aldrig skuldbelägga en kvinna som väljer att inte anmäla, även om jag tycker att det är bra om en pallar göra det och uppmanar till att göra det. För vissa är det enklare att förlåta. Dock är det tyvärr så i vårt samhälle att offret för olika handlingar väldigt ofta uppmanas till att vara ”storsinta” och förlåta, vilket är problematiskt.
Jag tycker att det är ganska vidrigt att när en sån här sak inträffar säga till en kvinna att mannen bör förlåtas och att han är ”snäll egentligen” och så vidare. Därför håller jag helt med Schmenus.
Jag uppfattar inte Schmenus kommentar om att grundtanken ’han är en schysst kille egentligen’ är debil som någonting som enbart rör scenariot utomstående som talar till offret utan så som jag läser det kan det lika gärna handla om offret som talar till utomstående. Schmenus kan ju gärna själv förtydliga då vi tycks uppfatta det på olika sätt.
Jag tycker att det låter som att du har en bra inställning i & med att du inte skuldbelägger den kvinna som föredrar att förlåta men fortfarande uppmanar till att anmäla. Det är en inställning som inte pressar offret men som fortfarande visar att en tar det på allvar & att hon också kan & borde göra det.
Jag tycker att ”han är en schysst kille egentligen” är ett debilt yttryck oavset _vem_ som säger detta. Dock skulle jag aldrig skuldbelägga en kvinna som säger så om en eventuell förövare då det är ett uttryck för en rädd kvinna som är rädd att om hon säger annorlunda kan få konsekvenser i form av mer hot, stryk eller våldtäkt.
Men när vem som helst säger detta, om en kompis, om en polare, om en brorsa eller liknande, då ÄR det ett korkat uttryck
Alltså även om offret i en destruktiv relation säger det för att hon menar det & inte för att hon är rädd?
Hur är det jag säger problematiskt enligt dig? Visst alla kan säga dumma saker ibland men det är ju givetvis prat om gradskillnader här, att råka säga något dumt är inte samma sak som att ”råka” skämta om våldtäkt eller ”råka” hota om våldtäkt och våld.
Skrev jag verkligen ”Att skämta om våldtäkter är ingenting jämfört med vad Schmenus skrivit?” Nej, så vafan..?
= det är självfallet inte detta då jag påpekar att jag inte hurrar för din kommentar. Gradskillnader absolut, men jag hurrar varken för ’skämtsamma’ hotet _eller_ det du skrev om debila tankegångar. Gradering spelar i det fallet inte någon roll. Varför jag tycker det du skrev är problematiskt bör framgå i vad jag skrev i min kommentar till posten.
Å gud vad förbannad jag blir! Tänker på det våldtäktshot som en som kvinna ständigt ska förhålla sig till och på den makt som männen innehar i våldtäktsstrukturen. Vidrigt. Jag tänker på den gången som jag mitt i natten, på väg hem från krogen, blev prejad på cykeln av en annan student som följt efter mig. I panik skrek jag så högt jag kunde, jag var livrädd för att han skulle följa med mig ända till dörren. Han hånskrattade och drog (”är du rädd?”). Jag tänker också på hur min kompis och jag blev ikappsprungna och omringade av ett killgäng, på stan mitt i natten. De var hånfulla och hotfulla och precis som aset på cykeln visste de PRECIS vilken specifik makt de hade i förhållande till kvinnorna som de trakasserade. De var så medvetna om våldtäktshotet och de utnyttjade det. DE VET! Jag tänker på värre exempel och jag hatar.
Jag tycker att du handlade rätt genom att uppmana henne att polisanmäla. Det här ÄR en brottslig handling, och det går inte att säga emot.
Det här är ändå en punkt då jag finner ditt kollektivistiska perspektiv rätt problematiskt:
”Att vilja ”förlåta” män som gör sig skyldiga till detta beteende för att de ber om ursäkt efter att ha blivit konfronterade med det och medvetna om att det de gör är brottsligt är att tycka att män borde kunna agera lite hur som helst så länge de ber om ursäkt när de blir medvetna om de möjliga konsekvenserna av sitt agerande”.
Du skrev också ”En människa med normal empati och intellektuell förmåga kan förstå att en människa inte blir glad av att få ett våldtäktshot, utan snarare skrämd.”, men hur vet du att den här killen faktiskt är normal?
Det verkar som du totalt bortser ifrån att det finns en individ bakom, helt oavsett till vilken grad denne må vara påverkad av maschauvinism.
Om det skulle komma in en Sverigedemokrat här och säga ”Jamen vafan. Rösta på oss så ger vi dom vad dom tål! Den lilla skitungen i Bjästa som begick två våldtäkter hade vi satt på två års fängelse minst” så hade du inte haft mycket att sätta emot.
Jag håller med om att förståelse för gärningsman inte ska gå ut över offret, men NÅGON förståelse måste det ändå finnas, samt en insats för att rätta till hans beteende. Om man inte håller med om det har man ingen rätt att kalla sig humanist.
Jag ber om ursäkt för att jag går igång på detta men jag var med om en liknande situation när en tjej blev stalkad på nätet. När det kom fram var det många som skrev i affekt å hennes vägnar, men det fanns andra som bara gottade sig i att få en sanktionerad slagpåse man fick göra illa. Det fanns dock ett problem, han hade aspergers syndrom. Han förstod inte hur hon upplevde hans närmanden och ”skämt”. I slutändan fick jag och några andra faktiskt be flocken att hålla käften och ta den här killen avsides för ett snack (Private message & Skype).
Det var naturligtvis jobbigt att få honom att inse att han INTE skulle kontakta den här tjejen då han var manisk, men till slut så lyckades det och några av oss kollar ibland in med honom hur han har det.
Jag blir dock förbannad när jag tänker på flocken som högg på honom. De kunde ha drivit honom till självmord.
Jag pratade inte med tjejen nej, men min flickvän fick göra det. Det kändes lämpligast så,
och hon som blivit stalkad blev aningen lugnare av att veta mer om vad det här var för en typ (nej, vi ursäktade inte hans beteende men förklarade). Hon var naturligtvis inte intresserad av att höra hans ursäkter eller ha någon vidare kontakt med honom öht, vilket självfallet är fullt förståeligt och något han fick acceptera under påtryckning.
Angående han du nämnde som talade om stympning av bröst (förmodar att du menade han vars hot delvis belystes i Uppdrag gransknings dokumentär) åkte fast och visar sig också vara en psykiskt störd person.
Min egen teori är att det allmänna kvinnoförtrycket har en viss del i att påverka HUR labila människor agerar labilt, men att det fortfarande är just män som det är något allvarligt fel på som står för den här typen av handlingar. Jag vet inte om det stämmer, men hur det än är blir det väl fel om man inte kan se både strukturer och aktörer i individuella händelser samtidigt?
Vars finns alla de hör människorna som tycker att man ska visa förståelse för ”förtryckande” män, det låter som att det är något vanligt förekommande fenomen i dagens samhälle enligt dig och Fanny. Läser ni det på Aftonbladets ledarsidor eller DN, Expressen, SvD?
Måste något stå på en ledarsida för att det ska vara en åsikt som finns i samhället? Tycker du kan höja nivån på dina kommentarer lite, annars kommer du att bli blockerad från kommentarsfältet.
Det behöver inte stå på en ledarsida för att det ska vara en förekommande åsikt i samhället men ni får gärna ge exempel på i vilka sammanhang ni stött på dessa åsikter t.ex. släkt och bekanta, i diskussioner på diverse internetforum, bloggar e.t.c.Det jag försökte säga med ledarsidorna är att det knappast är någon accepterad åsikt som du kan uttrycka offentligt.
Men om personen har låg empati och intellektuell förmåga (men tillräckligt hög för att kunna skriva såna saker) är det ju om något mer meningslöst att ”förlåta” denne efter en ursäkt, eftersom chansen att personen bad om ursäkt för att hen insåg att det faktiskt var fel är ännu lägre då. Om personen har låg empati är det ju ännu viktigare att handlingen får direkta negativa konsekvenser för honom som person.
I have a very sick person in my family (a female) who does all sorts of things and is also quite violent. Naturally, given how sick she is, one has to forgive her. I don’t see how there can be any debate about forgiving a sick person.
Now, that has no bearing on how one handles things with regard to the authorities. All types of violence should be reported and the experts called in to deal with things. There is no forgiveness on that end.
Det är ju också skillnad på att förlåta en person och att acceptera ett visst beteende. Kvinnor uppmanas ofta till att visa tolerans inför mäns beteende och fortsätta ge dem kärlek trots att de misshandlar etc.
För att det ska vara ett hot måste det ju finnas ett uppsåt. Jag känner inte till bakgrunden kring det där mejlet men det verkar som att han vill uttrycka en poäng att lagar är till för att hållas. Han gör det visserligen på ett obehagligt och otrevligt och korkat sätt men att så tvärsäkert kalla det ett hot tycker jag är felaktigt.
Det är ju ett solklart hot. Även om intentionen troligen inte är att genomföra det så är det fortfarande ett hot.
Om man använder det som ett exempel i en diskussion(även om exemplet är korkat och kränkande) för att visa på någon typ av poäng så kan jag inte se att det är ett solklart hot. Jag är ingen jurist så om det skulle ses annorlunda av en domstol så får jag väl krypa till korset.
Jag vet inte om jag missade någonting som kan få detta att klarna för mig, sist du tog upp detta ämne. Men på vilket sätt anser du att kvinnor uppmanas fortsätta ge misshandlande män kärlek?
Inte direkt misshandlande män, men kvinnor uppmanas ofta till att visa ”förståelse” och ”tolerans” inför sina förtryckare.
Ah, på den punkten är jag med desto mer! För just misshandel tycker jag döms ut hårt från alla håll & kanter men ex. sexuellt ofredande är en punkt där en alltid ska uppmanas att vara så jäääävla förstående & om en som kvinna gapar åt en man som tafsar så har en orsakat dålig stämning 🙁
Problemet är att det ofta uppstår ett fenomen där ”uppenbar” eller extrem misshandel fördöms hårt, men att en massa andra mindre grova former normaliseras eftersom folk inte vill acceptera att något så hemskt sker i deras närhet typ.
Släpp fångarna loss det är vår, var man i sin själ, i grunden vill så väl, när grön naturen står………
(Not sure if this will nest correctly but is a reply to Fanny)
Agreed. One can forgive without accepting the behavior and that is a crucial difference.
Jag tycker man bra kan förlåta OCH anmäla, det ena utesluter inte det andra. Och med förlåta tänker jag närmast på något som man gör för sig själv, inte för förövaren. När man förlåter skall man själv få en form av inre frid över att man behandlat händelsen.
Här senare i kommentarerna talar du om tolerans och att acceptera. Kanske det var det du menade i texten med att förlåta? Det tycker jag man inte skall göra, asigt beteende skall alltid få följder!
Sen önskar jag man ibland skulle komma ihåg alla kvinnor kan råka ut för en idiot, men alla män är inte idioter.
Tkr att det finns stora problem med hela förlåtande-grejen. Ofta tillåts inte offret för olika sorters misshandel att känna ilska, utan ska vara den ”bättre människan” och så vidare.
Jag tycker det oftast är bättre bli arg än ledsen. Om det kanske skulle kristallisera min ståndpunkt i det här?
Och jag tycker alla skall försöka vara den ”bättre människan”, jag tror man mår bra av det. Men det innebär inte att man måste förlåta, förlåter gör man när klarar av släppa den ilska, sorg eller smärt som sitter i en. Det är inget man behöver berätta för förövaren. Man kan sällan förlåta ”uppåt” i makthierarkin. Dvs. offret kan förlåta först när offret känner sig stå ovan om förövaren. Man kan inte heller förlåta på kommando, så där som föräldrar säger ”Nu säger du förlåt!”. Sånt är mitt förlåta. 😉
Jag tror det hemska ofta för offret är de som står bredvid och säger man skall acceptera det som hänt. De som inte ingriper.
Gå till roten av problemet. Uppfostra pojkar till respektabla män och flickor till respektabla kvinnor.
Inte uppfostra pojkar till större pojkar och flickor till sexobjekt.
Eller så uppfostrar en alla som människor.