Det finns två riktiga gullmärken när det kommer till mode, Chanel och Acne. Alla svenska modebloggerskor fullkomligt älskar allt som Acne spottar ur sig, och hela modevärlden älskar allt som Chanel någonsin gör.
Men i år har både märkena lanserat kollektioner som faktiskt är fula. Allvarligt talat.
Det kanske är lite sen att skriva om det eftersom folk redan har klagat, men jag tänkte gör det ändå.
Många tycker att modevärlden är underlig och att de mesta kläderna man ser inte är bärbara, jag brukar argumentera emot med att de flesta kläderna faktiskt går att bära om man matchar rätt, att märkena skapar sina catwalkkollektioner för att definiera en look, men att det mesta i själva verket görs i en mer bärbar version också och att det obärbara oftast är små detaljer, som en skitstor pälsmössa, som finns där för att skapa en röd tråd eller sätta en stämning. På det sättet är mode konst: man skapar inte bara ett plagg, man skapar en kvinna, en identitet och en kontext för andra kvinnor att identifiera sig med och plocka det bästa ifrån.
Mode är något jag hämtar inspiration ifrån, inget jag följer, och jag tror att de flesta delar min mening här. Men hur kommer det sig att vissa märken kan skapa kläder som ingen någonsin skulle bära om det inte var just dem som gjort kläderna. Om det var ett mindre creddigt märke än Acne som gjort den här jackan skulle den ses som konstig och excentrisk, men eftersom alla älskar Acne så tycker alla att jackan är helt underbar, och om det finns nån som inte tycker det så ger hen fan i att säga det.
Modevärlden bygger ju som alla vet i mångt och mycket på självbildsonani och inbördes beundran, att vara excentrisk anses fint på något sätt. Men hur mycket man än kan se kläder som konst handlar ju mode ytterst om att skapa vackra kläder, kläder som folk tycker om att bära, som man känner sig vacker i.
Detta tycker jag att både Chanel och Acne har misslyckats brutalt med i år och jag förstår inte varför folk förnekar detta. Visst, skönhet är subjektivt, men jag tror nog att de flesta har någorlunda lika värderingar kring vad som är vackert och inte. Och framförallt: även om de där pälsarna ser coola ut så är det få som faktiskt skulle bära dem, och detta är vad jag vet ”ready-to-wear”-kollektioner och inget konstigt experiment.
För mig är det svårt att undvika känslan av att Karl Lagerfeldt spelar oss ett elakt spratt, att han vet att vi kommer följa efter och tycka hans grejer är snygga och nu bara vill se hur långt han kan dra det hela. Jag skulle vilja se lite mindre likriktning och lika mer kritik bland modebloggerskor.
Minus bild 3 (bland de undre 6) kan jag inte göra annat än att hålla med om att det ser förfärligt ut. Måste dock prova Acne jackan, ibland gillar man grejer när man sätter på sig dem, innan jag vågar dissa den.
Acnejackan har väl en viss charm i sin osymetriskhet, jag skulle dock aldrig kunna bära plagget.
Hemligheten är att inte ha bröst skulle jag tro. Då faller stora bylsiga plagg riktigt bra.
Har dessvärre bröst, ett faktum jag sörjer varje dag.
Jag förstår hur du menar. Brukade ha C/D-kupa & livet är mycket mycket enklare när man har något i stil med A.
”Modebloggerskor”, om du menar de mest kända, är tvungna att puffa för allt som är nytt, för annars missar de sina förmåner i form av inbjudningar, front row-placeringar och goodiebags m m. Jag läser gärna modebloggar, men jag föredrar de okända som har karaktär nog att visa fram sånt de faktiskt gillar.
Så är det säkert, men jag tror inte att de skulle missa sina privilegier om de uppvisade lite integritet faktiskt. Jag har hört om ett sånt fall en gång, och det var när Hanna friden skrev ett lågt inlägg där hon var skitarg på nån designer som bara hade supersmala modeller, då fick hon inte komma på det specifika märkets visning året efter. Om man inte langar världens rant utan bara ger lite nyanserad rapportering så tror jag inte att man blir utfryst.
Bra kommentarbattle det här. De kända modebloggarna är också hemska med sina must haves och big nonos, som om de tror att de är några stilministrar bara för att många kollar på dem.
”big nono” är fan ett asroligt uttryck. Modebloggerskor är ju experter på att hitta på egna begrepp. Jag tycker det är lite charmigt på ett sätt.
Alma Helgesson var charmig när hon gick på gymnasiet i Tranås, men nu är hon lika tråkig som de andra reklambrudarna.
Haha, fy fan vilka fula skapelser. Har aldrig riktigt gillat päls och nu när jag är vegetarian skulle jag aldrig få för mig att bära nåt som djur fått sätta livet till, men om vi ponerar att jag inte brydde mig det minsta om djuretik så skulle jag ÄNDÅ inte sätta på mig det där. Det ser hemskt, hemskt, hemskt ut. Såg catwalken på LFW för just denna säsong och alltså… det fanns ÄNNU värre kläder med päls där. =/
Jag håller med dig om att mode är konst, men konst ska fan vara vackert också (enligt min mening, alltså, jag vet att alla inte delar den) och mode i synnerhet ska vara det så att folk faktiskt vill bära skiten och inte bara bära den för att det förväntas av en. Tyvärr tror jag att många som hissar dessa plagg tillhör den senare skaran. Den som köper det för att det förväntas av dem. Den som hyllar det för att ”alla andra” gör det. Den som är rädd att förlora sina förmåner som modebloggerska. För även om det faktiskt inte skulle hända att någon förlorade dessa privilegier i form av sponsorer, VIP-grejer och liknande, så ligger säkerligen rädslan tryckt där under. För seriöst, folk i Sverige är i allmänhet ganska fega.
& nej, jag kan verkligen inte förstå hur någon förutom ett tiotal personer kan tycka det är snyggt på ”riktigt” liksom. ><
Jag tycker inte att konst nödvändigtvis behöver vara vacker, men om den inte är det måste den vara talande på ett annat sätt. Typ en ful landskapsmålning är rätt värdelöst, eftersom sådana sällan har en djupare innebörd än att vara just ett vackert landskap. Man kan enligt mig i viss mån dela in konst i upplevelsekonst, som mest ska vara njutbar/fin att kolla på, och konst som mer ska vara drabbande och föra fram ett budskap. Sen kan den givetvis göra båda delarna.
Dom där kreationerna var bland det styggaste jag sett i hela mitt liv och fy fan vad jag skulle skämmas om jag av någon bisarr anledning var tvungen att bära runt vedervärdigheterna. Jag brukar också få den där känslan av att modeskapare spelar ett elakt spratt när jag skapar något riktigt fult, kallar det för mode och ser hur alla som vill vara på hot-listan drar med kreditkortet. (samma känsla får jag btw av gruppen Kent också ibland)
Ett märke som jag personligen tycker spottar ur sig massa fula plagg till hemska priser är Odd Molly. Alltid när jag bläddrar runt på Tradera, spottar något och bah ”Men gud, det här kan väll ingen ha på sig?” så är det oftast från Odd Molly. Ser att plagget har över 40 budgivare och är uppe i ett pris över 1000 kronor.
Karl lagerfeldt skulle verkligen kunna dra ett sånt skämt, han verkar vara en riktig skämtare.
Odd molly har jag också hatat sen dag ett, fruktansvärda kläder gör dem.
Men! Vad knäppt det blev nu! Jag gillar Acne -> kanske tycker jag automagiskt att deras grejer är bra. Men så innan första gången jag såg den här jackan så inpräntade du i mitt huvud att jag skulle bevittna något hiskeligt. Och hiskelig var den ju.. eller? Bra, dålig. Snygg, ful. Fulsnygg. Aaargh! Försöker blankställa. Nä. Mja. Jo. Jag tycker nog jackan är gräslig. Tror jag.. Damn you!