Etikett: modebloggerskor

Sofi Fahrman är en inspiratör, inte en konsumentrådgivare.

UnderbaraClara och Bloggkommentatorerna skriver om bristen på kritik bland modebloggare. Nöjesguiden skrev ett reportage om det för ett tag sedan, som dissades gruvligt att Martin Schori (hör inte till saken, men Viktor har skrivit roligt om det).

Det stämmer att få modebloggerskor ägnar sig åt kritik. Men frågan är: vem gör det? Folk som skriver om konsumtion brukar väl i regel vara fruktansvärt okritiska vad jag vet. Jämför med den genomsnittliga prylbloggaren eller maclifestylesnubben. Ändå är det nästan bara mot modebloggare denna kritik riktas. Varför?

Tyvärr så är det ju lite detta som konsumtionssamhället bygger på: det okritiska uppslukandet av produkter. Produkterna man äger är ens jag och man ska aldrig aldrig erkänna att något i ens liv är fel, skevt och fult. Vem vill erkänna att man gjorde ett dåligt köp, att man ägnade en timme av sitt liv åt att se en dålig visning eller att man peppade inför en utekväll på en tråkig klubb med tråkig musik?

Men framförallt så är det liksom inte underhållande med den typen av ärlighet för vem är intresserad av att läsa om det halvdana. På samma sätt som jag inte skriver om halvlama sömniga fikor med mina vänner eller om tråkiga fyllor så skriver inte Sofi Farhman om halvtråkiga visningar. Det är egentligen inget konstigt med det för man skriver ju bara om extremerna. Jag tror att de flesta modebloggeskor hade skrivit om de varit på en helt fruktansvärd visning också, men man brukar ju försöka undvika att ägna sig åt fruktansvärda saker.

Jag ser inte Sofi Fahrman eller Elin Kling som någon slags konsumtionsrådgivare, jag ser dem som inspiratörer. Det dem gör är att visa upp den där perfekta ytan och låta den som vill inspireras av den. Det är inget konstigt med det egentligen.

Det hade varit en annan sak om de utgav sig för att ägna sig åt moderecensioner och skrev om varenda visning de varit på och dessutom försökte gå på alla, men så är det inte. De går av naturliga skäl på visningar med märken de gillar och skriver om saker de finner ett värde i att skriva om. De gör inte anspråk på att vara konsumentrådgivare eller leverera någon slags objektivitet.

Visst hade det varit kul med lite mer miljötänk, idealdebatt (som i och för sig inte är helt ovanlig) och politik bland modebloggarna men det finns faktiskt ingen anledning för dem att skriva om fula kläder. Allvarlig talat så tycker jag bara att det är konstigt att framhålla det. Ungefär som om jag skulle skriva om dåliga böcker eller dåliga fotografer.

För den som vill läsa bra och intressant om skönhet så finns alltid Benjamin Rasks blogg på Rodeo. Alltid intressant och relevant blogg som handlar om skönhet och framförallt trender inom skönhet, vilket ju brukar ha en hel del att göra med mode.

Benjamin Rasks bylinebild. Hoppas det är okej att jag använder den eftersom jag skrev så fint nu.

Vi ser ju alla att detta är fult, så varför säger ingen nåt.

Det finns två riktiga gullmärken när det kommer till mode, Chanel och Acne. Alla svenska modebloggerskor fullkomligt älskar allt som Acne spottar ur sig, och hela modevärlden älskar allt som Chanel någonsin gör.

Men i år har både märkena lanserat kollektioner som faktiskt är fula. Allvarligt talat.

Det kanske är lite sen att skriva om det eftersom folk redan har klagat, men jag tänkte gör det ändå.

Många tycker att modevärlden är underlig och att de mesta kläderna man ser inte är bärbara, jag brukar argumentera emot med att de flesta kläderna faktiskt går att bära om man matchar rätt, att märkena skapar sina catwalkkollektioner för att definiera en look, men att det mesta i själva verket görs i en mer bärbar version också och att det obärbara oftast är små detaljer, som en skitstor pälsmössa, som finns där för att skapa en röd tråd eller sätta en stämning. På det sättet är mode konst: man skapar inte bara ett plagg, man skapar en kvinna, en identitet och en kontext för andra kvinnor att identifiera sig med och plocka det bästa ifrån.

Mode är något jag hämtar inspiration ifrån, inget jag följer, och jag tror att de flesta delar min mening här. Men hur kommer det sig att vissa märken kan skapa kläder som ingen någonsin skulle bära om det inte var just dem som gjort kläderna. Om det var ett mindre creddigt märke än Acne som gjort den här jackan skulle den ses som konstig och excentrisk, men eftersom alla älskar Acne så tycker alla att jackan är helt underbar, och om det finns nån som inte tycker det så ger hen fan i att säga det.

Modevärlden bygger ju som alla vet i mångt och mycket på självbildsonani och inbördes beundran, att vara excentrisk anses fint på något sätt. Men hur mycket man än kan se kläder som konst handlar ju mode ytterst om att skapa vackra kläder, kläder som folk tycker om att bära, som man känner sig vacker i.

Detta tycker jag att både Chanel och Acne har misslyckats brutalt med i år och jag förstår inte varför folk förnekar detta. Visst, skönhet är subjektivt, men jag tror nog att de flesta har någorlunda lika värderingar kring vad som är vackert och inte. Och framförallt: även om de där pälsarna ser coola ut så är det få som faktiskt skulle bära dem, och detta är vad jag vet ”ready-to-wear”-kollektioner och inget konstigt experiment.

För mig är det svårt att undvika känslan av att Karl Lagerfeldt spelar oss ett elakt spratt, att han vet att vi kommer följa efter och tycka hans grejer är snygga och nu bara vill se hur långt han kan dra det hela. Jag skulle vilja se lite mindre likriktning och lika mer kritik bland modebloggerskor.

Meh lägg ner med alla era stuprörsjeans och höga heels och perfekta t-shirts.

En sak jag har tänkt på är att bloggerskor som snackar om hur de ska matcha ett par skor, en tröja eller nåt sånt alltid väljer samma styling (framförallt Kenza är expert på det). Höga klackskor och stora koftor är till exempel alltid superhett om man har smala stuprörsjeans till dem, t.ex. Allting ska alltid kombineras med höga klackar + den ”perfekta t-shirten” eller ett linne med skön brottarrygg.

Det här var väl kanske inte så jävla spännande, men jag tycker bara det är lite lustigt att alla dessa tjejer som är så himla intresserade av kläder och annat tjafs inte kan vara lite mer originella när de ska matcha sina outfits. Hur kan man seriöst anse sig vara klädintresserad om det enda men har i sin garderob är perfekta t-tröjor, höga klackar (gärna såna där ”rockiga” med massa remmar och spännen och skit), stora blaffiga ringar och smala stuprörsjeans och kanske en och annan söt liten partyklänning i en oändlig mängd olika utföranden. Ni ser ut att vara klädda av h&m:s chefsdesigner hela bunten.

Gu vad tråkig stil de har tycker jag. Kan de inte bara flippa nån gång och kombinera med typ…. ett par helt vanliga raka jeans?! SJUKT!