Kom i kontakt med ditt inre hat
Den rabiata orakade rabiesfeministen Fanny
Fanny Åström. Bor i Örebro och pluggar genus. Skriver om feminism, relationer, lesbisk existens och manshat. Ritar också.

Twittrar indignerat under namnet @sinoes. Finns på instagram under namnet @fannyarsinoe.

Skicka beundrarbrev, hotmejl eller jobberbjudanden till arsinoe.blogg@gmail.com.
Följ mig på Bloglovin!
bloglovin

Vuxna lär barn att kränkningar och orättvisa är okej.

wpid-img_20140713_001833.jpgJag har tänkt en del på vuxenbeteenden på sista tiden. Att vara vuxen är enligt mig inte främst en ålder utan en livsstil, vars främsta kännetecken är att en gärna identifierar sig som vuxen och använder det i olika sammanhang samt att en gladeligen trycker ner såväl barn som unga på grund av deras ålder.

Hur som helst: hos många vuxna finns det en attityd som är typ att en ska härdas tidigt i livet. Till exempel om någon beter sig illa mot en så ska en stå ut med det eftersom det ”är så världen fungerar”, för att ”boys will be boys” eller något liknande trams.

Jag tycker att det finns något väldigt väldigt märkligt i att bara konstatera att ”det är så världen fungerar” och sedan reproducera dessa mönster. Som om den vuxna personen inte skulle ha någon som helst makt över världen, någon som helst möjlighet att visa på ett annat alternativ. Som om vuxna människors uppgift var att lära barn ”hur världen fungerar” utan att ifrågasätta alls. Det är så slappt och oseriöst! Verkligen att inte vara en tänkande människa.

Att världen innehåller en massa hemska element är något en lär sig förr eller senare, och jag tänker att ju senare desto bättre. Jag tror att det finns ett stort värde i att få utveckla en känsla för rätt och fel och sina egna gränser, för då kan en själv hävda dessa lättare när en hamnar i jobbiga situationer. Problemet när vuxna motiverar uppenbar orättvisa inför barn med att ”det är så världen fungerar” är att de lär barnen ett förhållningssätt till omvärlden som är passivt och accepterande, där det inte finns någon mening med att fundera på varför saker ser ut som de gör och om det är rätt, om en bör göra motstånd och så vidare. De lär barnet att det inte är särskilt viktigt vad den tycker och tänker om det ena och det andra.

Det stämmer att en kommer bli utsatt för kränkningar genom livet, det är nästan garanterat, men det innebär inte att en behöver ”härdas” för det. Ju senare kränkningarna kommer desto större förmåga har en att reagera på dem och göra motstånd, eftersom en då förhoppningsvis har byggt upp en mer gedigen självkänsla. Det, anser jag, är väldigt viktigt att barn får lära sig så att de kan växa upp och bli människor som tar ansvar för sitt eget agerande och för sin omgivning istället för att falla in i vuxenvärldens accepterande av allt som sker omkring dem.

Barn har ofta en stark känsla för rättvisa, något som ofta beskrivs som ett problem. Detta har jag svårt att förstå, det är väl snarare en bra egenskap? Det borde ju uppmuntras, istället för att tryckas ner? ”Livet är inte rättvist”, får en höra. Som om detta var ny information, det är ju just för att livet inte är rättvist som en protesterar mot orättvisa. Det säger ju sig själv att det hade varit poänglöst att protestera mot något som inte existerar. Herregud.

Varför vill en lära människor att kränkningar och orättvisa är okej? I mina ögon förefaller det fullständigt orimligt. Ingenting blir bättre av att frånta andra viljan att göra motstånd, det låter bara skiten fortgå.

4 kommentarer till Vuxna lär barn att kränkningar och orättvisa är okej.

  • Irma skriver:

    Vilket geni du är. Jag är en ung tjej, feminist. Blir dagligen arg och irriterad på mina egna föräldrar, lärare och vänner och jag blir arg bara av att titta mig runt på människor. För alla ser precis likadana ut. I sina könsroller. Är glad att jag hittat din blogg, känner mig som hemma här även om jag inte alltid tycker likadant som du.

    //

  • Ellen skriver:

    Väldigt bra inlägg. Tror många praktiserar detta för att de vill att deras barn ska veta hur verkligheten ser ut, i syfte att bespara dem lidande, men det blir ju kontraproduktivt då en lär barn att deras åsikt och känsla inte är så viktig… Minns själv att det var fruktansvärt jobbigt att inte bli tagen på allvar som barn.

    OT men tror verkligen du skulle uppskatta dagens sommar i P1 med Athena Farrokhzad, sommarlyssningstips om du har tid över:

    http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/403967?programid=2071

  • zethie skriver:

    Håller med dig i det du tar upp i inlägget, men undrar om du då tycker att en ska skydda barnen från världens hemskheter så långt upp i åldrarna som möjligt? Tänker på att skydda sina privilegierade barn från att se hur barn på andra håll i världen har det. Nu när jag skriver ner det så tänker jag att du nog inte tycker det, men frågor i alla fall. Jag har lite den synen på barn att de ska lära sig att allt är hemskt från början, men tycker samtidigt inte att en ska bortförklara kränkningar med att världen ser ut så. Jag kanske bara är avundsjuk på barn för att de är lyckligt ovetandes i och för sig…

    • Fanny skriver:

      Tycker det är skillnad på att lära barn att det finns hemska saker och på att lära dem att det är ngt en ska stå ut med för att ”det är så”.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

Arkiv