Kategori: Politik

Man kan ju faktiskt ha fel fast man kallar sig feminist.

Nu har Amanda Schulman skrivit ett inlägg om att hon minsann visst är  feminist. Det finns något som heter särartsfeminism som i princip handlar om att man ska acceptera olikheterna mellan kvinnor och män men värdera de båda könen lika högt och jag antar att det är den feminismen hon tillkännager sig eftersom hon alltid snackar om att man ska var stolt över att man är kvinna.

Jag måste faktiskt säga att jag skiter fullständigt i om hon kallar sig feminist eller inte. Det viktiga för mig är att hon har snackat om genus på ett jättekonstigt sätt. Hon har spridit myter om barn som inte får byta blöjor och vägrat ta in när personer som faktiskt kan något om genuspedagogik yttrat sig.

Jag kan blir så trött på den där grejen att så fort man kallar sig feminist så antas det vara okej att man för övrigt uttrycker sig och handlar helt annorlunda. Det finns ju diversiteter även inom feminismen och även feminister kan såklart ha helt fel. Det räcker liksom inte med att säga ”jag är feminist” för att alla feminister ska hålla med en.

Blanda inte ihop Las med anställningsskydd som koncept.

En grej som gör min sanslöst irriterad är när människor blandar ihop Las, det vill säga lagen om anställningsskydd, med anställningsskydd som koncept. En grej som Las ofta kritiseras för är den så kallade turordningsregeln, som kort och gott innebär att den som varit anställd kortast tid är den som åker först vid nedskärningar. Det är på det stora hela en rimlig kritik, för det är klart att det som ska avgöra vem som åker och inte ska vara kompetens och inte hur länge man varit anställd.

Men att det är en dålig regel gör inte hela Las dålig eller att anställningsskydd överlag är dåligt. Anställningsskydd är på det stora hela väldigt viktigt när det gäller arbetares möjlighet att kunna ställa sig upp mot dåliga arbetsvillkor.

Det är inget konstigt med att olika regelverk ibland måste reformeras och uppdateras, det är snarare helt jävla naturligt. Det är klart att samma regelverk som funkade innan inte kommer att funka i alla oändlighet. Men det blir helt omöjligt att föra en vettig debatt om reformer när människor blandar ihop att Las inte fungerar optimalt utifrån dagens förhållanden med att vi inte ska ha något anställningsskydd över huvud taget.

Att ta fram feminismen bara när det passar.

Jag har tänkt mycket på det här med Quetzala och feminism. Många har ju försökt skapa någon slags feministisk kritik mot det kritik som riktats mot Quetzalas beteenden. Bland annat Hanna Hellquist skrev en krönika och jämför behandlingen av Quetzala med behandlingen av så kallade hysterikor. Quetzala har också hakat på förebildsgrejen och menar att folk har ”förvandlat” detta till en catfight mellan henne och Blondinbella istället för att ta upp den relevanta grejen, nämligen att kvinnor förväntas vara förebilder.

Jag måste säga att jag tycker att det är mycket märkligt hur feminismen används som slagträ emot oss som inte riktigt tycker att det är okej att en vuxen kvinna aktivt trycker ner och förlöjligar andra kvinnor, uppmuntrar till ätstörningar och påstår att folk ljuger när de berättar om att de blivit våldtagna. Jag tycker också det är fascinerande hur Quetzala alltid ska ta på sig offerkoftan så fort hon blir utsatt för kritik. Då är det minsann synd om henne för att hon är kvinna och alltid förväntas vara sexig och bra och gud vet allt.

Men när hon själv kallar folk äckliga för att de inte rakar sig under armarna eller är size zero, då är feminismen långt långt borta. Hon tar fram den när det passar henne personligen, när hon kan använda den för att gömma sina angrepp på andra människor bakom. Jag blir så trött på människor som anammar idéer när det passar dem själva men som inte förmår stå fast vid det när de själva måste göra eftergifter. Som att inte förlöjliga våldtagna kvinnor eller över huvud taget stå till svars för sitt beteende.

Detta inlägg rör Quetzala som person mer än konflikten henne och Blondinbella emellan. I frågan om Egoboost är jag dock kluven, jag ska göra en djupdykning och skriva någon slags ordentligt reflektion på ämnet.

Folkpartiets idioti vet inga gränser.

Det här med att minimilönen för unga ska sänkas förstår jag mig inte på. Det ska väl ändå vara facken som avtalar minimilönerna, och inte politikerna? Eller gäller detta bara statligt anställda? Annars förstår jag inte varför Björklund ska in och peta i fackliga avtal. Vad har han där att göra? Jag kan mycket väl tänka mig att han skulle motivera att strunta i att höja minimilönerna med att det ska avgöras mellan facket och arbetsköparna.

Jag blir jävligt äcklad av personer som anser att en lön lägre än den lägsta avtalade för till exempel ett restaurangjobb är rimligt. Har otroligt svårt att se hur man kan tycka det, speciellt om man samtidigt för en retorik om att det ska löna sig att arbeta.

Dessutom finns det inga belägg för att det skulle hjälpa arbetslösheten att sänka lönerna, det gör det snarare sämre för dem som redan har jobb och ger mer pengar i företagens fickor. Då känns det rimligare att typ ta bort några av de tusentals regler som omgärdar svenska företagare så att det blev lättare att starta företag.

Förhoppningsvis får denna politik inget genomslag. Jag hoppas verkligen att folk inser hur extremt låga löner vi kommer ner i om minimilönerna sänks och att det inte är rimligt att människor ska sälja sin tid för de summorna. Att det skulle behövas att helt års provanställning för att till exempel avgöra någons lämplighet för att jobba i kassan på Konsum faller ju också på sin egen orimlighet.

Men folk har varit dumma i huvudet innan och kan väll tyvärr komma att vara det igen. Orkar inte riktigt reflektera över alla denna idioti nu måste jag medge.

Kvinnor är också människor och precis lika kapabla att ansvara för sitt eget beteende som män.

Satan vad Hanna Fridén har rätt här.  Hon har skrivit ett inlägg angående hela den här debatten rörande Quetzala och Blondinbella och sopar mattan med argumentet att kvinnor inte skulle få lov att må dåligt och att skriva om det. Visst finns det dem som klagar över att kvinnor skriver om sin självdestruktivitet, men att det skulle vara någon samhällstrend är helt enkelt inte sant.

Den diskussion som har gått kring Quetzala har snarare handlat om att försvara henne beteende för att hon mår kasst. Quetzala har under en lång tid betett sig jävligt illa mot en massa olika personer och hon har försvarat det med att hon själv mår dåligt, att hon själv blivit våldtagen och så vidare.

Kritiken som riktas mot henne handlar inte, som många har fått för sig, om att hon mår dåligt. Kritiken handlar om att hon beter sig som ett jävla arsle mot andra människor. Att hon sedan utnyttjar feminismen för att försöka få det till att det är synd om henne för att hon inte får lov att vara si och så som kvinna är bara fånigt. För vet ni vad: om en man hade gått ut och sagt det hon har sagt så hade det tagit hus i helvete! Då hade det inte tagits hänsyn till att han mådde dåligt.

Om det är något som är jävligt ofeministiskt så är det väl att inte se kvinnor som kapabla till att ansvara för sina egna handlingar till samma grad som män? Bara för att du är tjej och mår kasst så betyder inte det att du kan kläcka ur dig vad som helst utan att få kritik, så enkelt är det. Och det kanske kommer som en nyhet, men kvinnor är också människor och precis lika kapabla att vara goda medmänniskor som män. Så det så.

Såhär var det.

Alltså jag måste då förtydliga att jag inte prioriterade att äta cupcakes framför att demonstrera. Anledningen till att det blev så var för att jag inte visste om demonstrationen. Det kan tyckas märkligt att jag inte höll bättre koll, men så var det. Hade jag vetat om den hade jag varit där, om inte annat för att ta bilder. Så, då vet ni.

Och så var det det där med objektifieringen av kvinnor.

Hittade denna bild på Jodie Marsh i aftonbladets lilla Topp eller flopp-ruta där det annars brukar vara meningen att man ska bedöma kändisars kläder. Nu var det dock inte kläderna man skulle rösta om, utan hennes kropp. Det säger fan mycket om ett samhälle när man tycker att kroppen är att likställa med klädesplagg, det tycker jag faktiskt. Att den anses fylla ungefär samma funktion, liksom.

Ett frö till förbättring.

Idag har det varit Wallstreet-demonstrationer även i Bryssel med omedveten om det så fikade jag istället på ett cupcakecafé. Det går inte att komma ifrån att jag såhär i efterhand grämer mig lite över det, men jag hade nog inte prioriterat så om jag vetat om demonstrationen. Tydligen så dök det upp 15000 personer, vilket är ganska mycket för Bryssel som ändå bara har drygt 1,5 miljoner invånare.

Jag är väldigt glad att den gräsrotsrörelse som dykt upp är antikapitalistisk. Det har ju funnits en frustration i samhället länge men den har tagit sig många olika uttryck. Förhoppningsvis lyckas dessa protester komma vidare, skapa seriös debatt och förfinas i metod och budskap. Jag tror faktiskt att det kan hända.

Även om protesterna kan vara missriktade så visar det ju ändå på ett missnöje med rådande system. Och ur ett missnöje så kan det komma en djupare samhällsanalys och en förståelse för vad som är fel och varför. Ett frö till förbättring, helt enkelt.