Kategori: Politik

Kan ni snälla börja granska makten istället för folks uppfattning om den.

Fan vad trött jag är på att läsa om att det finns folk inom socialdemokraterna som kräver Juholts avgång. Herregud, det är väl ändå helt naturligt att det inom ett parti finns personer som ogillar partiledaren?

Måste man alltid ta upp minsta lilla meningsskiljaktighet och sätta den under lupp när det kommer till socialdemokraterna? Kan ni inte bara skriva om något annat för en gångs skull, till exempel Carl Bildts oljeaffärer?

Sen blir jag också så irriterad på alla rapporter om vad ”väljarna” tycker. Kan media snälla börja granska makten istället för folks uppfattning av makten? Det hade varit helt fantastiskt tycker jag.

Det är viktigt att det skrivs om Julholts misstag, men jag skulle önska lite mer proportionerlig bevakning.

Den här Juholtgrejen alltså. Jag tycker ju då verkligen att det är fel att han har gjort fel/fuskat med bidraget. Det är skitbra att detta har uppdagats, det tycker jag verkligen. Jag tycker även att det är rimligt att hans lämplighet som partiledare diskuteras.

Däremot tycker jag att drevet kring det är helt ur proportion. Det har liksom varit huvudnyheten i drygt en vecka och det kommer spekulation på spekulation om hur detta påverkar honom och socialdemokraterna, om han kommer avgå eller inte och så vidare. Aftonbladet har till och med skrivit en artikel om hur de gjorde när de avslöjade fusket, vilket är metajournalistik i sitt esse. Det märks tydligt att historien ska vridas och vändas till den sista jävla droppen är urkramad.

Om man jämför detta som enligt Juholts egen utsago inte varit medvetet och som dessutom inte verkar vara ett formellt regelbrott med Carl Bildts inblandning i de människorättsbrott som skett i Sudan måste jag nog säga att det sistnämnda känns en aning mer allvarligt, och ändå har det fått ungefär en tiondel av den uppmärksamhet som Juholts eventuella fusk har fått.

Juholt har gjort fel och det ska tas på allvar. Däremot skulle jag önska att media kunde rapportera på ett sätt som var lite mer proportionellt gentemot det som faktiskt har hänt och kanske vara lite mindre kritiska mot just socialdemokraterna. Jag ser ärligt talat inte vad varken Juholt eller Sahlin har gjort för att förtjäna dessa extrema hatkampanjer.

Tyck som ni vill, men förstå att det finns folk som tänker annorlunda.

I Belgien är hasch för personligt innehav lagligt. Gränsen går vid fem gram, en mängd som kanske skulle kunna jämföras med en box vin om man ser till ruseffekt. Det är ganska vanligt att man känner lukten när man går på stan eller att man ser folk sitta och mecka upp i parken.

Detta gör en del svenska väldigt upprörda och framförallt förvånade. Hur kan det vara lagligt att röka hasch? Det övergår liksom deras förstånd att det ens går.

Jag har full förståelse för att människor är emot legalisering av cannabis, vad som däremot fascinerar mig är att folk har så låg förståelse för att man har det olika i olika länder. Sverige är väldigt restriktivt när det kommer till droger. Det kan man tycka är bra eller dåligt, men man måste kunna förstå att vi är restriktiva och att man kan se på det på ett annat sätt än vad man gör i Sverige.

För det är helt okej att ha en åsikt och att tycka att någon annan har fel, men att inte kunna begripa att folk tänker annorlunda och ens överväga om det kan finnas skäl till det är bara inskränkt.

Dagens feministrant.

Fan vad trött jag blir på actionfilmer där det finns en tjej med som dessutom är helt jävla hysterisk. Hysteriska människor överlag är ju fruktansvärt jobbiga och det är så jävla typiskt att den enda kvinnan i en film också ska vara den jobbigaste karaktären.

Detta är ju såklart ingen nyhet för er, begåvade blawglovers, men ibland måste man få konstatera det uppenbara.

Berätta era historier om socialen.

Jag vet att det är ett gäng här som går eller har gått på socialbidrag.

Jag skulle verkligen uppskatta om ni ville berätta lite om det. Hur det går att överleva på den summan, vad som är det svåraste med att ha en tight ekonomi. Det jag framförallt skulle vilja veta om är hur ni blivit bemötta av socialen.

Jag har hört en del skräckhistorier om folk som behövt redovisa kvitton sedan flera månader, folk som blivit av med bidraget helt utan förvarning, folk som behövt låna pengar till mat och därför fått avdrag på bidraget nästa månad och folk som inte kunnat få tag på handläggare på flera veckor eftersom de har gått på semester utan att informera eller skaffa ersättare. Vad har ni för berättelser?

Bara för att det är dåligt är det inte ett hot mot demokratin.

Även om det kanske går att motivera om man försöker så tycker jag att det är otroligt fånigt när saker och ting utnämns till hot mot demokratin hit och dit. Nu senast Håkan Juholt.

Jag är inte heller något större fan av Juholt. Jag tycker att han är bufflig och idealistisk i överkant. Jag skulle däremot inte gå så långt som till att säga att han hotar demokratin.

Extra fånigt blir det i kontexten av att vi i vår tid faktiskt har verkliga hot mot demokratin att fundera över. Som fotograferingsförbud och övervakningslagar. Dessa två är betydligt mycket större hot mot demokratin är Håkan Juholts fusk.

När förvandlades ”demokrati” till ett ord man kunde slänga sig med när man vill göra en poäng emot något? Demokrati är ett ord med en specifik innebörd, inte bara ett ord för saker som är vi råkar värdera i vårt samhälle.

Om man nu ska vara sådan anser jag att det är ett hot mot demokratin att folk använder ordet felaktigt och lättvindigt.

Extremrelativism gör det omöjligt att ifrågasätta.

För några dagar sedan var jag involverad i en diskussion på facebook rörande kontaktannonsen under:

Det är alltså en man som söker en lesbisk tjej för ett förhållande. Om detta skrev jag lite sarkastiskt att lesbisk nog betyder ”tjej som inte bangar på att ta med sin heta kompis på en trekant”. Det talades sedan vidare om sexualitet och jag tog upp vissa mäns oförmåga att fatta att kvinnor göra saker för sin egen skull också, inte bara för att tillfredsställa män.

Då kommer det in en person i diskussionen som tycker att diskussionen är fördomsfull eftersom detta lika gärna kunde vara en kille som ville ha en lesbisk kompis eller kanske var en manlig faghag. Jag påpekade att ordet ”förhållande” faktiskt brukar åsyfta kärleksrelationer, speciellt i kontexten kontaktannons.

Visst hade det kunnat vara på ett annat sätt. Det skulle till exempel kunna röra sig om en person som inte kan det svenska språket eller bara om någon relationsanarkist. Det absolut troligaste är emellertid att det rör sig om en man som inte förstår att en lesbisk person faktiskt inte har ett intresse i att ha kärleksrelationer med män. Men med lite god vilja så kan allting tolkas så att det blir okej, och så att den som ifrågasätter är den fördomsfulla.

Det är inte fördomsfullt att utgå från att människor använder språket som de absolut flesta gör, det är bara att dra en rimlig slutsats. På samma sätt är det inte fördomsfullt att utgå från att någon som ser ut som en kvinna har fitta, det stämmer i 99,9 % av fallen och är därmed ett jävligt rimligt antagande.

Det är extremt vanligt idag att människor på detta sätt vrider och vänder på sanningen och argumenten så att det framstår som att den som ifrågasätter strukturer och normer är den som är fördomsfull. Det syns till exempel i debatten om städerskor, där de personer som ifrågasätter de dåliga arbetsvillkoren och lönerna genast är fördomsfulla och föraktfulla eftersom de inte respekterar dessa människors livsval.

Det är en sorts extremrelativism vars resultat blir att det blir omöjligt att ifrågasätta människors levnadsvillkor, åsikter eller fördomar. Var landar vi med dessa resonemang? I ett samhällsklimat där fördomar, strukturer och så vidare kommer att fortsätta existera och troligen också förstärkas. För vem är jag att säga att kvinnor inte gillar att bli tagna på rumpan på krogen, att det inte är varje städerskas högsta dröm att städa toaletter för en hundring i timmen hela livet eller att sjuksköterskor ska ha högre lön när de trots allt valt att utbilda sig till det trots att de kände till lönerna?

Människor är inte robotar som alltid fattar rationella beslut.

Under Lady Dahmers inlägg om socialbidrag så hittade jag följande kommentar:

Nu förstår jag inte alls, för det första nöjen och cigg??, är det meningen att skattepengar ska gå till biobesök och tobak?? herregud man får väl sluta röka om man vill ha mer pengar. man får hitta gratisnöjen.

Jag tycker inte heller att man ska leva något slags lyxliv som socialbidragstagare utan att pengarna ska räcka till det nödvändigaste. Olika människor definierar dock det ”nödvändigaste” på olika sätt. Jag tycker att man ska kunna köpa en ny tröja någon gång i månaden eller kanske ta en fika ibland. Andra personer tycker att det ”nödvändigaste” är att kunna äta gröt gjord på blåvitts egna havregryn tre gånger om dagen och eventuellt köpa en tvål om man verkligen planerar ekonomin ordentligt. Observera att inget av alternativen är något jävla lyxliv.

Synen på rökning i kommentaren är också så extremt vanligt när man diskuterar socialbidrag. Cigg ses som någon slags lyxprodukt som ”staten inte ska betala” och man bortser helt ifrån att personen som röker troligen är beroende. Det är inte ”bara att sluta” för alla, tyvärr. Dessutom blir cigg lätt en tröst när man inte har något annat att ägna sig åt. Man kan tycka att det är fel och förkastligt men faktum är att människor med beroenden helt enkelt inte fungerar som så att de bara kan ”sluta” hux flux. Det skulle vara himla fint om folk fick in det i sina hjärnor, det där med att människor inte fungerar rationellt utan är lite dumma i huvudet och gör saker som skadar dem.

Kan denna syn på människor som känslolösa robotar snälla upphöra! Det säger ju sig självt att om man alltid har möjligheten att välja så skulle det inte finnas några problem i samhället av den här karaktären. Folk skulle aldrig dricka, aldrig röka, aldrig skolka eller äta godis utan bara leva skitnyttigt hela jävla tiden.

Jag ska berätta en sak: människor funkar inte så! Människor har svagheter, beroenden och gör orimliga prioriteringar. Människor orkar inte ägna hela sina liv åt att vända på varenda krona, människor orkar inte äta gröt till vartenda jävla mål eller vara tvungna att alltid alltid säga nej så fort någon ska göra något så simpelt som att fika. Kanske skulle vi kunna spara några miljoner på att förvägra alla socialbidragstagare någonting utöver gröt, men vi skulle förlora så mycket mer i värdighet.

Socialbidrag är bra men det borde utformas annorlunda.

Det här med bidrag. Lady Dahmer har skrivit om det här, om att de flesta människor faktiskt behöver något annat i livet än mat och husrum, att de flesta vill kunna köpa slippa bry sig om sin ekonomi hela tiden och om att de flesta faktiskt vill jobba.

Det är ju en vanligt uppfattning bland människor att bidragstagare är lata och inte vill göra rätt för sig, och att bidrag därför skulle ge dessa människor en möjlighet att sitta på arslet och lata sig medan andra mer driftiga personer får dra hela lasset.

De allra flesta bidragstagare är inte lata personer utan helt enkelt personer som inte orkar. Och de allra flesta människor vill ha något mer i livet än att med nöd och näppe kunna betala hyra och mat. Det är ju inte direkt som att bidragstagarna lever ett lyxliv.

Det finns däremot ett stort problem med socialbidragssystemet idag som gör att det ändå blir en bidragsfälla. Tänk såhär: de flesta människor vill och behöver arbeta för att må bra men för en person som inte har jobbat på länge och kanske dessutom lider av några psykiska besvär är det ett jävligt stort kliv att gå direkt från ingenting till heltid. Det är inget konstigt med det, heltid är mycket arbete. Det hade varit mycket effektivare om man kunde gå ut lite mer stegvis, kanske börja med att jobba en dag i veckan och sedan plussa på tills man kan försörja sig själv.

Visserligen finns det inget i rådande system som förbjuder ett sådant arrangemang, men det som är problemet är att det för varje krona man tjänar dras en krona från socialbidraget. Detta innebär att man som bidragstagare inte tjänar något på att arbeta fören man har kommit upp i en lön som efter skatt är mer än det bidrag man fick. Det är ganska mycket jobb man måste få gjort för att komma upp i det, speciellt om man saknar utbildning eller arbetslivserfarenhet. Jag menar inte att enda anledningen till att arbeta är att man får mer pengar, men det är ju onekligen en drivkraft om man får det och med dagens system så försvinner helt den här drivkraften om man vill skaffa sig ett lagligt extrajobb.

Om jag hade fått bestämma hade socialbidragssystemet varit utformat efter en modell som gjorde att man faktiskt fick något ut av att jobba så lite som ett par timmar i veckan. Att jobba litegrann kan vara ett sätt att aktivera sig och få struktur i vardagen vilket många socialbidragstagare behöver. För även om man inte vill sitta på rumpan och göra ingenting blir det lätt så när man saknar pengar till busskort eller annan ”lyx” och dessutom kanske inte mår topp från början.

Att människor får sin ekonomiska överlevnad garanterad är skitbra och helt nödvändigt i ett samhälle. Däremot så måste modellen för bidraget vara utformat på ett sätt så att människor uppmuntras till att ta sig ur sin situation och inte som idag på ett sätt där man inte tjänar ett jota på att extraknäcka som socialbidragstagare.