Kategori: Blogg

Hellre vara extrem än att alltid ”fixa till” lite.

Plastikkirurgi är ett otroligt laddat ämne som har diskuterats både hos Bloggkommentatorerna och Lady Dahmer på grund av Englas Beslut att fixa till brösten till som de var innan graviditeten. Jag måste säga att min syn har gått från att vara liberal till att bli mer och mer kritisk. Det är upp till var och en att göra vad de vill med sin kropp, absolut. Jag tänker inte döma någon som opererar sig och jag är inte heller helt främmande inför att göra det själv, även om jag inte tror att det kommer ske. Däremot tycker jag att man måste börja prata om vad det är som gör att plastikkirurgi har blivit såpass vanligt som det är, och framförallt vad den normaliseringen gör med vårat samhälle.

När man tänker på plastikkirurgi så tänker man för det mest på Kissie-personer. Människor som opererar till väldigt extremt, där det syns att de är opererade. Den typen av operationer tycker jag egentligen inte är något problem, för det är liksom inte så att folk går omkring och tycker att det ser normalt ut med så stora tuttar som Kissie har, och de flesta vill inte heller uppnå det idealet. Det är mer att likna vid tatueringar tycker jag, ett extremt uttryck som fungerar som en slags ”utsmyckning” av kroppen och inte något som smälter in. Det ser inte naturligt ut och det ska inte heller se naturligt ut, det är jävligt extremt.

Då tycker jag att det är värre hur det normaliseras att fixa till lite här och lita där. Ofta tycker människor att den typen av kirurgi är mer okej eftersom det ser ”naturligt” ut men jag menar att det är just det som är själva problemet. Problemet är att bilden av vad som är ett normalt utseende ständigt förskjuts till att kräva mer och mer tillfixning och omvårdnad. Det är det där som smyger sig på som är det som verkligen påverkar hur vi ser på skönhet, inte extremerna som Kissie. På samma sätt som det är är de uppenbart sjuka anorektikerna som får oss att vilja bli smala, utan alla de där personerna som är smalare än vad man är naturligt men fortfarande inte såpass smala att det ser konstigt ut.

Det är en sak att vara jävligt fascinerad av kroppen rent estetiskt och vilja smycka den på olika sätt, kanske också genom operation. Det är en helt annan sak att vilja uppnå någon slags naturligt skönhet eller stanna tidens gång på konstgjord väg. Människorna du träffar i din vardag kommer inte se att du är opererad, för dem kommer du bara att vara en jävligt snygg person och de kommer anta att det är naturligt. Det gör att idealen blir snävare och att acceptansen för olika ”skönhetsskavanker” blir mindre och mindre. Det tror jag verkligen är något otroligt negativt.

Bloggutmaning om sex och relationer.

Jag har funderat mycket på det här med samlevnadsformer, sex och kärlek nu på sista tiden och jag tänkte att jag skulle författa en liten såndär bloggutmaning. Till en början till mig själv, för att peppa mig själv att skriva om dessa ämnen. Men det vore ju verkligen skitkul om någon annan också ville vara med!

Jag tänkte i alla fall försöka bli lite mer personlig och lite mindre politisk. Skriva om mina tankar, känslor och erfarenheter. Jag kommer säkert att baka in feminism i texterna, men det ska framförallt handla om mina personliga perspektiv.

Jag tänkte i alla fall skriva varannan eller var tredje dag under dessa rubriker, i denna ordning. Jag är inte hundra på rubrikerna än och några kanske förändras under tidens gång, men nu tycker jag att de täcker upp ganska bra det jag vill skriva om och det jag skulle tycka det var kul om andra skrev om. Kom gärna med förslag på förändringar eller tillägg!

  1. Kärlek
  2. Monogami
  3. Äktenskap
  4. Kärnfamiljen
  5. Sexuell exklusivitet
  6. Otrohet
  7. Kärlek eller ideal
  8. Sexuella läggningar
  9. När kärlek bli vänskap
  10. Uppbrott

Och så vill jag såklart hemskt gärna att ni också deltar och skriver under dess rubriker. Det vore verkligen kul att få läsa andra personers tankar kring dess ämnen, som jag tycker man läser om alltför sällan. Kom igen nu!

Aldrig igen.

Jaha. Inledde av någon outgrundlig anledning dagen med att läsa Pär Ströms blogg: nu ångrar jag mig bittert.

Jag läser verkligen aldrig bloggar skrivna av så kallade jämställdister för jag blir bara så jävla irriterad. De har ju verkligen alltid så jävla fel, men man inser att de misstagit sig så brutalt att det inte ens är någon ide att försöka.

Bloggtips: another cyborgmanifesto.

En blogg som jag verkligen älskar är Another Cyborgmanifesto. Den uppdateras sällan, men när det väl händer så är det ack så kvalitativa texter som spottas fram. Som den där jag nämnde innan om Competitive Body Syndrome som är en så bra och kraftfull text om hela den här grejen med att allt som man gör ska diagnostiseras, sjukdomsförklaras och bekämpas. Eller den här vardagsbetraktelsen som beskrivs så mycket bättre än vad jag någonsin hade kunnat beskriva det själv.

Hon jobbar inom teknikbraschen och har skrivit detta inlägg om att försöka föra in ett jämställdhetstänk på mansdominerade arbetsplatser, som jag tycker är en jävligt bra genomgång om problematiken i det där med att kvinnor ständigt antas vara de som ska ansvara för hela jävla jämställdheten.

Helt enkelt en sjukt bra blogg, både till form och innehåll. Jag älskar språket och analyserna, jag älskar att man ibland nästan kan ta på den uppgivenhet  eller ilska som det skrivs med. Jag tycker att ni borde börja läsa den omgående.

Jag skulle inte vilja avstå alkohol.

Cissi Wallin har skrivit om sin alkoholism och bloggkommentatorerna ställer frågan:

Jag hade gett upp alkohol för resten av mitt liv om alla de som drabbas av alkoholmissbrukets baksidor hade fått slippa. Är ni?

Nej, jag tror faktiskt inte det.

Eller, det är klart jag hade om det verkligen stod sådär mot varandra. Om det verkligen var så att bara jag la av med drickandet så hade alla som lider av alkoholen fått det bra. Men det är ju inte det frågan åsyftar, utan om man skulle kunna tänka sig ett samhälle där alkohol förbjöds. Och då är svaret nej.

Alkohol är en sjukt infekterad fråga. Vi har väldigt många människor som lider av alkoholproblem i Sverige, men det talas sällan högt om det. Många personer blir otroligt upprörda och sarkastiska så fort man tar upp alkoholism, jag har träffat människor som trots att de dricker dagligen inte ser sig som alkoholister. Nejnej, det handlar bara om att det är gott.

Men jag tror samtidigt inte på förbud. Inte alls. För även om alkoholen skadar så leder den också till njutning. Det är gott att dricka, det är skönt att vara full. Och för den som kan hantera det så kan det vara ett värdefullt inslag i tillvaron, en stund där man kan slappna av.

För jag tänker inte förneka att mitt drickande till stor del handlar om verklighetsflykt. Inte så att det är något som smärtar i livet som jag måste bort ifrån, inte så att jag inte kan ha kul utan det, men med alkoholens hjälp är det lättare att slappna av. Det blir lättare att inte oroa sig för allt man borde göra, för framtiden, för hur man framstår. Inte så att man helt släpper kontrollen, men det mjukar liksom upp.

På det sättet betyder alkohol mycket för mig. Jag uppskattar helt enkelt att vara berusad. Och det som är poängen är att man kan uppskatta fyllan, man kan uppskatta verklighetsflykten, utan att det är ett problem. Man behöver inte ”dricka för att det är gott” för att ha en sund relation till alkohol. Ibland är det helt enkelt jävligt skönt att berusa sig, och jag tycker inte att det är något konstigt eller fel med det. Vad som är fel är när alkoholen tar över ens liv, när man inte kan uppskatta livet utan att dricka, när man inte kan vara med vännerna nykter, när man börjar se alkoholen som det centrala istället för umgänget.

Jag tror att vi måste erkänna detta, att det är skönt att vara full. Det är skönt att släppa taget. Jag tror att vi måste sluta linda in oss i att vi dricker enbart för att det är gott. Även om vissa göra det så tror jag att de flesta är ute efter ruset också. Jag tror att vi måste börja definiera för oss själva vad vi uppskattar med alkoholen. Varför det är en så viktig del av mångas liv.

Men framförallt tror jag att vi måste ha respekt för alkohol, och även för andra droger. Respekt för att de förändrar våra sinnen, för att det finns en ganska stor risk att vi inte kan hantera det, att vi råkar illa ut. För det är när vi börjar förneka dessa risker, när vi börjar hyscha kring tal om alkoholism och när vi blir upprörda när folk väljer att avstå från alkoholen som vi ska se upp. För det som ligger en så varmt om hjärtat att man inte ens tål att tala om de negativa sidorna, det är kanske lite för betydelsefullt för att det ska vara nyttigt.

Annonsering.

Jag har funderat lite på det här med bloggandet, och så har jag kommit fram till att jag borde börja annonsera. Jag har ändå en helt okej mängd besökare och jag tänker att jag kanske skulle kunna dra in några hundralappar i alla fall.

Så ja, jag ville väl mest förvarna. Och så skulle det vara kul om någon kom med lite tips på hur man ska gå till väga. Och såklart om någon skulle vara intresserad av att annonsera här. Hoho.

Någon måste anpassa sig och jag vet vem.

Angående detta inlägg så fick jag den här kommentaren. Detta är inte menat som en kritik mot kommentarsförfattaren, jag vill bara redan ut vad jag menar.

”måste anpassa sig för att inte hamna i konflikt med resten av världen”? Det låter obehagligt i förlängningen. Att minoriteter måste assimileras och att det annars är deras eget fel om de inte accepteras. Fast jag misstänker att det inte var så du menade.

Om det finns en konflikt mellan olika människor eller olika intressen så måste ju den lösas på något sätt. Man kan antingen helt isolera de båda grupperna från varandra, men det verkar ju sjukt opraktiskt. Lösningen är alltså att en av grupperna förändra sitt beteende.

När det gäller en sak som hår under armarna så tycker jag att det är ganska givet vem som måste förändra sig. Inte de som inte vill raka sig under armarna, utan de som stör sig på att andra rakar sig. Detta handlar inte om att någon ska ”assimileras” utan om att människor som är intoleranta måste sluta vara det, istället för att det ska krävas att resten av världen ska anpassa sig efter deras värderingar.

I slutänden kommer vi aldrig att lyckas skapa ett samhälle där alla delar preferenser och är nöjda med allas livsval. Jag ser det inte heller som något eftersträvansvärt att ha ett sådant samhälle även om det nu var praktiskt möjligt. Med det i baktanke så borde det vara ganska enkelt att avgöra vem som ska anpassa sig när det kommer till frågor om tolerans. I merparten av alla fall anser i alla fall jag att det är de intolerante personerna som ska anpassa sina värderingar, och inte resten av alla människor som ska anpassa sina liv, sina kroppar och klädstilar för att passa in.