Nu har jag äntligen skrivit ihop lite kommentarsregler som jag tycker en ska läsa igenom och följa. De flesta som skriver här kommer inte att beröras av mer än första punkten, eftersom ni redan beter er så exemplariskt. Jag vill understryka att kommentarsreglerna är riktlinjer och inget typ juridiskt dokument, och att jag alltså förbehåller mig rätten att tillämpa dem på ett sätt jag uppfattar som lämpligt eller skippa att tillämpa dem i vissa fall.
Jag bläddrade lite i Timbros tidskrift Neo för några veckor sedan, och fann en artikel som delvis handlade om svenska kyrkans tankesmedja Seglora. Nu har jag inte läst hela artikeln, men jag fastande för det här citatet.
Det finns ofta en idé hos människor att trossamfund ska vara opolitiska. En vanlig grej som folk säger är att det är okej med religion, så länge det hålls ”hemma” och folk inte försöker få in det i politiken. Som om inte religion till sin natur var politiskt; det handlar ju om idéer om hur människan är beskaffad, om rätt och fel och så vidare. Kan något sådant ens bli opolitiskt?
Jag menar såklart inte att jag tycker att det är en bra grej om religiösa typ går omkring och hotar folk med kniv om de inte ber böner, men jag menar att religionen liksom all annan ideologi är och bör vara politisk. I många människors trosuppfattning ingår ju att göra saker på ett samhälleligt plan; typ hjälpa hemlösa, kämpa för ett mer humant samhälle och så vidare. Det är alltså i sin natur politiskt.
Svenska kyrkan borde såklart stå upp för sina värderingar också gentemot politiken. Kyrkan sysslar mycket med social hjälp till utsatta, och det vore märkligt om en inte tog med sig det engagemanget och den kunskapen till samhällsdebatten. Om du tycker att det är rätt att ge svältande människor mat, varför skulle du då hålla dig till allmosor och inte kritisera den politik som gör att de svälter?
Många verkar vilja att kyrkan ska vara någon slags välgörenhetsinstitution, som ska hjälpa behövande i det tysta, men inte dra det längre än så, aldrig dra det utanför ”civilsamhället” och in i politiken. Men det går inte att särskilja civilsamhälle och politik, det går inte att särskilja välgörenhet och politiska beslut, utan de är tätt sammanvävda.
Jag förstår att det är jobbigt för högern att få kritik, och det hanterar de ofta genom att hänvisa olika fenomen till olika ”sfärer”. Arbetslöshet, sjukdomar och patriarkalt förtryck hamnar i den privata sfären, religionen och välgörenheten hamnar i civilsamhället, och överträdelser av dessa gränser bestraffas. Grupper som arbetar med detta ska hålla sig i skinnet och inte tro att de kan lägga sig i politiken, för det gör partier, och såklart Svenskt näringslivs lobbyorganisation Timbro.
Drömmen om den opolitiska är starkt förhärskande, iden om att en kan särskilja olika fenomen som äger rum i samhället från politiken. Drömmen om ”ideella krafter” i ”civilsamhället” som bara ska göra gott utan att någonsin ställa krav på politiker. Drömmen om att de negativa effekterna av politiken ska lindras av dessa krafter, men att de samtidigt aldrig ska lindra just politiken.
Här är jag med i P3 nyheter och debatterar Femens aktion, lyssna om ni vill. Jag är inte världens bästa radiopratare eftersom jag gör en hel del utfyllnadsord, men fick ändå sagt vad jag vill säga.
Rörande argumentationen från min motdebattör så vill jag lyfta fram de nämnda skälen till att de väljer Stockholms moské, vilket i princip var att det är den största moskén i huvudstaden, och att den då får ”representera” det här förtrycket som sker av kvinnor i Egypten i Islams namn. För mig är det inte skäl nog att utföra en aktion som är djupt respektlös där, och som dessutom bidrar till rasism.
Vidare så nämns att ”alla Femens aktioner är medieaktioner” och att den här aktionen i moskén enligt dem har fått mycket större spridning än vad motsvarande hade fått i typ ett köpcentrum. I mina ögon är det uppenbart att skälet till att det här blivit så uppmärksammat är att det blivit hyllat och spritt av människor som främst vill ”kritisera”/smutskasta Islam. Jag tycker att detta är väldigt problematiskt, och tycker verkligen att en som politiska aktivist inte bara ska tänka på hur mycket uppmärksamhet en får utan också vad det är för uppmärksamhet och för vilket budskap. Här är det garanterat den Islamfientliga biten av budskapet som har fått den största spridningen, inte idén om alla kvinnors rätt till sina kroppar. visst kan en syssla med medieaktioner, men då ska en också kunna göra rimliga avvägningar rörande detta, vilket jag helt enkelt anser att Femen inte har gjort.
Det talades om att Femen blivit misstolkade, bland annat att folk ”inte förstått” att det var en muslimsk kvinna med. Det talades även om att de har många muslimska kvinnor bakom sig. För min del är inte de deltagandes religionstillhörighet ”grejen” utan det handlar om vilket budskap en sprider, och i det här fallet blir resultatet tyvärr främlingsfientligt. Det var säkert inte vad som menades med det hela, men det blir effekten. Jag orkar inte höra om misstolkningar och goda intentioner, jag kräver lite mer av feministisk aktivism, bland annat att en faktiskt analyserar effekterna av sitt agerande istället för att bara köra och typ hoppas att det blir rätt.
När en diskuterar våld mot kvinnor dyker ofta begreppet hedersvåld upp, i betydelsen våld som förekommer inom starkt patriarkala muslimska familjer. Även inom kvinno- och tjejjoursrörelsen talas det om hedersvåld, på min introduktionsutbildning hölls det till exempel ett speciellt utbildningspass kring detta, och det finns också tjejjourer som är specialiserade på detta.
Jag menar att begreppet hedersvåld i den här betydelsen är problematiskt. Hedersvåld brukar officiellt definieras i termer av våld som riktas mot en kvinna som anses bryta emot familjens heder med sin sexualitet, alltså typ utleva sin sexualitet på olämpliga sätt eller dejta fel personer. De enda tillfällen där begreppet faktiskt används är dock när våldet anses vara religiöst betingat av Islam.
Det är ett problem att heder på det här sättet blir något som endast anses förekomma i muslimska familjer. Även bland ickemuslimska familjer förekommer den här formen av hedersrelaterat våld och kontroll. Kvinnor lär sig att de ska vara på ett visst sätt sexuellt för att det är ”pinsamt” för familjen annars, och kan bli straffade om de inte är det. Även om begreppet heder kanske inte används på samma sätt så är det samma fenomen. Det är ju inte som att det endast är inom muslimska familjer där unga kvinnors sexualitet kontrolleras och ”fel” sexualitet bestraffas, utan det förekommer i patriarkala familjer överallt.
Men detta inte sagt att det inte är intressant att diskutera hur detta tar sig uttryck beroende på kulturella omständigheter, för det finns givetvis skillnader som är relevanta att ta hänsyn till om en vill arbeta emot hedersförtryck och -våld. Dessa skillnader uppkommer inte bara i hur det tar sig uttryck inom familjen, utan också i hur det bemöts av samhället. Hur är det till exempel att inte bara bli utsatt för hedersförtryck inom familjen utan dessutom bli utsatt för rasism och förutfattade meningar när du söker hjälp för det? Samhällets förtryck och rasism är också en relevant faktor att ta med i bilden när det kommer till att bemöta detta. På samma sätt är det relevant att diskutera hur det är att utsättas för hedersrelaterat våld i familjer som inte anses ägna sig åt detta i det allmänna samtalet, alltså ickemuslimska familjer.
Jag tycker vi ska benämna allt våld och förtryck som har med heder att göra som hedersvåld, men att vi ska diskutera vilka skillnader som kan finnas på grund av etnicitet, alltså jobba intersektionellt med frågan istället för att rakt av definiera hedersvåld som något som endast förekommer i vissa kulturer. En sådan definition kan nämligen stjälpa mer än den hjälper, eftersom den delar upp olika former av patriarkalt förtryck och definierar det som något kvalitativt annorlunda, inte bara olika varianter av samma fenomen.
Vad de säger:
Vad de egentligen menar:
Reklamen är omgjord av Arnell.
Ibland när en talar om förtryck så målar folk upp en falsk dikotomi mellan fria val och tvång. Alltså att om det inte föreligger direkt tvång så är valet per definition fritt. En vanlig kritik mot feminismen är till exempel att ”feminister” ser kvinnor som varelser som inte kan ”välja själva”. Jag menar inte att kvinnor skulle vara inkapabla att välja själv eller att beslut kvinnor fattar i enlighet med patriarkala normer inte skulle vara deras egna val, däremot menar jag att de patriarkala strukturerna påverkar kvinnors val.
I de flesta situationer i livet så kan individer välja. Fria val däremot är något högst ovanligt. Om vi tar benrakning som exempel: en majoritet av alla kvinnor kan välja att inte raka benen, det vill säga ingen försöker direkt tvinga dem att raka benen. De flesta kvinnor lever också i ett samhälle där det är förknippat med olika typer av obehag att inte raka benen. Detta obehag kan dels vara i form av direkt och personliga sociala straff men också i form av att kvinnan ifråga har internaliserat vissa värderingar om hur en ska vara som kvinna som blir obehagliga att bryta emot. Alltså: du har sett tusentals bilder på attraktiva kvinnor med släta ben, och därför tänker du att attraktivitet och släta ben är sammanlänkat. Det gör det obehagligt att låta håret växa även om ingen i din omgivning bryr sig.
Valet mellan att raka eller inte raka är för de flesta möjligt att göra, men det är inte fritt. Ett av valen är förknippat med ett socialt konstruerat obehag. Detta gör att valfriheten är kringskuren. Den enskilda kvinnan kan inte fatta ett beslut utan att först ta hänsyn till normer i samhället, det är helt enkelt en faktor som finns med i alla kvinnors val, såväl sådana som går i enlighet med det patriarkatet dikterar som de som går emot. Dte är en faktor ingen kvinna kan välja att ”bortse” från.
Det är detta jag menar när jag säger att det inte finns något fritt val. Inte att våra handlingar är helt determinerade av någon ”struktur” men att strukturen påverkar oss i en given riktning, alltså är vi ofria. Genom feminismen kan jag skaffa mig den insikt som behövs för att kunna fatta informerade beslut, men jag kommer fortfarande att behöva förhålla mig till patriarkala normer så länge de fortsätter existera. Feminismen gör mig dock mindre utlämnad till vad de patriarkala normerna dikterar.
Jag förstår inte att folk får för sig att jag menar att kvinnor skulle vara oförmögna att göra val, hela den här bloggen handlar ju om att göra val som strider mot den patriarkala logiken. Givetvis tror jag att det är möjligt. Däremot tror jag att det är nödvändigt att först identifiera de drivkrafter som ligger bakom ens beslut, för att bättre kunna förstå dem och därmed också kunna välja annorlunda.
Jag vill besvara tre frågor/vanliga invändningar kring mitt inlägg om att kritisera Islam som religionskritiker:
Generellt tycker jag att det är en självklarhet att en försöker förstå sitt agerande utifrån ett samhällsperspektiv, både varifrån det kommer och hur det påverkar. Jag tycker att ateister som till störst del kritiserar Islam är ett utmärkt exempel på hur en ofrivilligt kan delta i en rasistisk diskurs för att det är enklare så, för att det är det som ”ligger i tiden” och så vidare. Är en intresserad av att inte bidra till rasism borde en tänka på detta när en uttrycker sina åsikter.
En grupp feministiska aktivister tog sig igår in i Stockholms moské där de blottade sina nakna kroppar, täckta med budskap i stil med ”nej till sharia”. Aktionen är tydligen en förberedande aktion inför protester mot sharialagar som ska hållas i Egypten. Det är säkert utmärkt att dessa protester hålls där, jag vet inte för jag är inte så insatt i egyptiska förhållanden.
Jag är väldigt skeptisk till den här aktionen. I Sverige finns det inget problem med sharialagar och det är inte heller något som håller på att införas. Islam är helt enkelt ingen förtryckande kraft i Sverige, utan snarare en gruppering som utsätts för förtryck. Stockholms moské har inte heller uttalat sig för sharia eller uttryckt sitt stöd för lagstiftningen i Egypten. Aktivisterna verkar har valt moskén eftersom den är en ”symbol för det religiösa”.
Aktivisterna hade istället kunnat fokusera på något som är relevant för svenska förhållanden. Till exempel hade de kunnat gå barbröstade på en vanlig jävla shoppinggata och se vad som händer, eller ännu bättre: i en galleria. Då hade de blivit utkörda direkt, troligen av de vakter som ständigt bemannar sådana ställen med syfte att ”upprätthålla ordningen” så människor kan shoppa ifred. I Sverige är kapitalismen mer den kraft som upprätthåller patriarkala strukturer än Islam. Poängen är att det inte heller i Sverige är okej att gå omkring barbröstad som kvinna och att detta inte har ett skit med Islam att göra.
När en tar en metod och bara rakt av applicerar den i ett annat land så blir det ofta fel och missriktat, eftersom det helt enkelt inte råder samma förhållanden i de två olika länderna. Att kämpa mot Islams kvinnoförtryck i Sverige blir inte något subversivt, utan snarare att rida på en rasistisk våg, även om det görs i en större internationell kontext. Det hade varit mer intressant om de svenska aktivisterna hade tagit samma problemformulering, nämligen att kvinnor inte är fria att bestämma över sina kroppar, och applicerat den på svenska förhållanden, alltså försökt formulera vilka krafter som här bidrar till upprätthållandet av denna ofrihet.
Det finns många som skulle tycka att nakna kvinnokroppar är helt oacceptabelt i en galleria eller på ett café som nu kommer oja sig över Islams kvinnoförtryck. En sådan här aktion i Sverige rider på och förstärker en rasistisk våg snarare än leder till feministiska framsteg. Det kan rent av vara kontraproduktivt för den feministiska kampen eftersom det hjälper till att utmåla kvinnoförtrycket inom Islam som det ”verkliga” kvinnoförtrycket, och att andra inte behöver bry sig. Detta är inget hittepå från min sida, utan en process som sker exakt hela tiden när människor pratar om att svenska feminister ska vara nöjda eftersom vi slipper bära burka. Denna tendens bidrar den här aktionen till.