För några dagar sedan när jag skulle röka en cigg så råkade jag tappa den på marken. Min spontana reaktion var typ: men gud vad äckligt, nu kan jag ju inte röka den på grund av alla bakterier. Ganska lustigt ändå, hur man gärna drar in dödligt gift i lungorna så länge det säljs i en inplastad förpackning, men tycker det är äckligt när det legat på marken. Någon mer som resonerar på ett liknande puckat sätt?
Nu handlar jag förvisso bara på rea själv, men jag kan ändå bli förundrad av hur människor blir som förblindade när priserna är just nedsatta. Alltså, ett specifikt plagg blir ju inte mer värt en viss summa bara för att det kostat en högre summa pengar innan. Jag tycker till exempel att 100 spänn är på tok för dyrt för en t-shirt, oavsett om det är nypris eller nedsatt pris.
Jag ser det lite som en skevhet i människors förmåga att värdera saker och ting i sig själva. Människor är mer intresserade av att hitta saker och ting som de upplever att de ”tjänar” på att köpa, eftersom priset varit högre innan än att faktiskt köpa en vara till ett pris de tycker är värt. Herregud, köp saker du behöver när du behöver dem, till ett pris du tycker är rimligt att betala.
Det är inte ofta jag läser Slitz. Eller snarare, jag har liksom aldrig gjort det i hela mitt liv. Jag har väl tänkt ungefär såhär: ”nåja, det är väl nån jävla grabbtidning som handlar om vilken kändis som har snyggats tuttar”. Objektifierande, visste, men kanske inte världens undergång. Nåja, jag blev i alla fall intresserad av denna artikel som heter ”Satsa på begagnat i sommar” efter att en vän ”tipsat” mig om den. Den begagnade ”varan” är i detta fall, hör och häpna, en tjej!
Artikeln inleds med lite vanligt blaj. Typ att man ska dumpa din förra tjej som man värmt sängen (och sig själv) med under vintermånaderna och ersätta henne med något av ”högre kvalitet”. Endast detta är ju skrattretande, ty jag tror knappast att den genomsnittliga Slitzläsaren kan välja och vraka. Men ja, det var ungefär vad jag förväntat mig.
Men det blir värre! Slitz rekommenderar nämligen att du ska ”satsa på begagnat”, alltså nydumpade tjejer. För detta krävs bara ”en grundlig kunskap inom den högst nischade gren av beteendevetenskapen som ägnat sig åt rebound-tjejernas psyke”. Sedan börjar författaren berätta hur dessa tjejers psyke fungerar. Typ att de är extremt bekräftelsekåta, att de är villiga att gör allt för att få en kille och så vidare. Och sen kommer artikeln in på det där med hur rebound-tjejer har sex. Såhär lyder det:
Själva sexet med reboundtjejen är också en avdelning med enorm dold potential. Hon är per definition extremt lättmanipulerad och samarbetsvillig, och ställer gärna upp på det mesta.
Jag tycker överlag inte om en objektifierande tonen i dessa tidningar, men det borde ju knappast vara en nyhet. Det är en kritik som dessa skrifter bemöts med ofta, och den lär inte tas på allvar och avvisas som någon slags åsikt som endast ”galna feminister” innehar. Det behöver helt enkelt inte sägas igen. Men jag tycker att det är uppseendeväckande och oroväckande att de, utan att skämmas, skriver att man ska välja tjejer som är sårbara i syftet att få dem att passera sina gränser. Det är ett beräknat utnyttjande som jag inte förstår hur någon kan uppmuntra.
När tidningar som Slitz anklagas för att uppmuntra sexuella övergrepp så brukar det vara ett jävla gnäll. Det ska ses som skämt eller vi ”feminister” tar det för allvarligt. Men det är inte en särskilt konstig slutsats att dra, att denna typ av texter uppmuntrar sexuellt våld, när man framställer tjejer som varelser vars svaghet man ska utnyttja för att pusha våra sexuella gränser.
Av alla grejer jag upplevt här i Bryssel så är nog den största kulturkrocken följande. Det enormt korkade systemet på bankomater.
Först sätter man in kortet. Man blir påmind om att inte glömma kortet. Man trycker ”ok”. Sedan får man välja belopp. Man måste alltså aktivt bekräfta att man läst uppmaningen om att ta ut kortet.
Sedan kommer denna ruta upp. En väldigt tydlig varningstext och sedan fyra stjärnor. Det betyder att man ska slå in sin kod, men det kan man fan inte tro eftersom det ser ut som ett felmeddelande. Längst ner finns även en knapp för att få kortet tillbaka. Vet inte hur många gånger jag tryckt på den för att jag trott att något är fel.
Sen väntar man jättelänge innan pengarna kommer och blir påmind igen om att inte glömma kortet. Även denna påminnelse måst man okeja innan man får gå vidare i det spännande spelet.
Sen får man pengarna. Och så blir man påmind igen om att inte glömma kortet. Men man måste trycka på den jävla knappen för att få kortet.
Det är ju så oändligt mycket smartare att göra som så att man får pengarna efter att man tagit ut sitt kort som alla andra bankomater jag någonsin använt innan har fungerat. Men icke. Istället detta aspuckade system.
När jag var i Amsterdam reagerade jag på den otroligt låga andelen uteliggare i det offentliga rummet, på samma sätt har jag reagerat på att det är väldigt vanligt i Bryssel. I Bryssel finns uteliggarna överallt; de sover på shoppinggator och i tunnelbaneuppgångar. Rent spontant är det lätt att tänka att de här är något dåligt, ett tecken på att samhället är sjukt.
Utan att ha någon större kunskap om varken Bryssel eller Amsterdam så tänker jag att uteliggarnas närvaro i det offentliga rummet kan vara både något bra och något dåligt. I Turkiet så var närvaron av uteliggare extremt låg, något jag inte tror hade något att göra med att det egentligen fanns färre utblottade personer utan om att man jagade bort tiggarna för att turisterna skulle slippa se eländet.
Jag har uppfattat Bryssel som väldigt liberalt i det här avseendet snarare än att det handlar om en utbredd fattigdom. Jag har till exempel aldrig sett en uteliggare sova i tunnelbanan i Stockholm under flera nätter i rad och dessutom hört det ryktas att man är väldigt mån om att köra bort dem från polisens sida. I Bryssel däremot är det ganska vanligt och samma personer sover ofta på samma ställe flera nätter i rad utan att de verkar bli avhysta.
Det är såklart aldrig bra om det finns mycket hemlösa men jag tycker ändå att det säger något om samhället vad man gör av dem. Det bästa är såklart om de får hjälp och kan sova på härbärge eller skaffa bostad, men under premissen att en liten skara uteliggare alltid existerar så föredrar jag att man låter det vara öppet istället för att gömma undan problemet. Jag tror inte heller att man ska inbilla sig att bara för att problemen inte syns så finns dem inte, vilket jag tror att många gör eftersom det är ett väldigt bekvämt sätt att tänka på. Jag tänker att det faktiskt tvärtom kan vara så att det är mycket värre, att samhället varken gör något åt problematiken i sig och ovanpå det behandlar personerna det rör sig om som en social smitthärd som måste undan andre människors åsyn.
När jag var i Amsterdam och gick i red light-district så sade mitt sällskap förundrat: ”att de inte skäms” och åsyftade de prostituerade som stod i sina skyltfönster samtidigt som barnfamiljer passerade. Och jag tänkte att det faktum att de står där även mitt på dagen med barnfamiljer närvarande måste ju innebära att någon faktiskt kommer och köper sex av dem även då.
Jag tror säkert kvinnorna som står där skäms, men jag tror inte att de har något val. Däremot undrar jag verkligen över sexköparna. Jag undrar verkligen vad det är för typ av människa som köper sex och inte ens har vett att skämmas för det, utan gladligen gör det mitt på ljusa dagen, inför andra.
Visst förstår jag synen på prostitution som något skamfullt, men jag tycker att iden om vem som ska skämmas är så skev. Det är tragiskt att all den skam som kommer med fenomenet projiceras på de som faktiskt inte kan anses skyldiga i det hela. Det är ju inte de som står där som upprätthåller industrin, inte heller de som är de stora profitörerna.
Ska kan vara ett mäktigt vapen och jag tycker inte att det är fel i sig. Det finns gott om saker som man bör skämmas över. Men skammen måste riktas rätt, och alltför ofta så riktas den mot de som saknar valmöjligheter.
När man skriver om White Trash och klassförakt så finns det några vanliga invändningar som man ofta stöter på. Jag tänkte att ajg skulle rada upp dem.
Typ som att säga att ”fitta” faktiskt betyder våt ängsmark. White trash används i regel inte på ett kärleksfullt sätt. ”Trash” betyder ju skräp och jag fattar seriöst inte hur man kan kalla människor för skräp på ett respekt- eller kärleksfullt sätt.
Det är roligt hur ”kritik” kommit att betyda allt från nyanserade invändningar till rena personangrepp. Jag fattar inte hur man kan se de hån som riktas mot dessa människor som kritik, det är ju ren mobbing. Som att kalla det ”kritik” när man skrek att Lena var en tjock hora på skolgården. För att något ska kallas kritik så tycker jag att det krävs lite eftertanke och nyanser. D kan inte komma undan med vilken skit som helst bara för att du kallar det kritik.
Det är klart att det delvis är en fråga om kultur och även människor med mycket pengar kan väl vara White trash. Om det bara varit så att folk hackat på svanktribals hade jag inte brytt mig, jag tycker också att det är sanslöst fult. Men för att något ska räknas som en subkultur så ska det väl vara självvalt. Och visst, vilka tatueringar man gör får man välja själv men däremot ens bildning, ens ekonomiska status, ens psykiska hälsa och ens eventuella alkoholproblem är något som man knappast ”bestämmer” sig för. Dessa komponenter är otroligt viktiga i White trash-begreppet och en stor del av föraktet centrerar kring just detta, inte i första hand smak.
Jojo, men som sagt så kretsar det mesta inte kring stil och så vidare utan kring saker som till exempel bildning. Dessutom behöver man inte göra en så otroligt stor grej av att man ogillar någons kläder eller tatueringar, man behöver inte skapa mängder av facebookgrupper om det. Jag vet ingen annan ”stil” som bemöts av så mycket förakt, från så många olika slags personer, som white trash. Det är liksom inte som något emo som hatar fjortisar utan föraktet finns överallt. Det handlar inte bara om att stilen är ful utan uppenbarligen om något annat. Om det nu ”bara” handlade om stilen så tycker jag att folk borde tagga ner en aning, för det är fan fånigt att bli så upprörd över ett par jeans med ful slitning eller vad det nu kan handla om. Det är ett beteende som här hemma hos 15-åringar. Om jag ser en människa som har något sanslöst fult på sig så säger jag kanske det till en kompis som sitter nära, jag tar inte en bild och startar en jävla facebookgrupp.
Det handlar kanske inte om ren fattigdom, men faktum är att personer ur lägre samhällsklasser tenderar att ha mindre kunskap. Det är inte heller särskilt konstigt att man röstar på populistiska missnöjespartier om man upplever att ingen annan talar för en och att ens situation måste förbättras. Det är såklart något man ska göra något åt, men att på detta sätt sammanfoga det med en generellt beskrivning av en människotyp är inte ett konstruktivt sätt att bemöta problemet. Då beskriver man människorna som problemet snarare än samhället, men hur ska man få människorna att ändras om inte genom att ändra samhället? Förväntar ni er att ni ska kunna förakta dem ur sina Sd-sympatier?
Detta borde väl täcka allt. Kom gärna med fler invändningar eller argument som ni hört.
