Skrivandet.

På sista tiden har jag verkligen börjat ta mitt skrivande på mycket större allvar. Någonstans har jag väl börjat känna att det jag skriver påverkar människor. Folk blir berörda av mina texter och det gör mig så himla glad att det är så, för jag vill verkligen beröra och påverka.

Jag känner att jag vill komma vidare med skrivandet på något sätt. Jag vill helt enkelt jobba med det. Det känns så konstigt att skriva, för jag har alltid tänkt att det här med att jobba med skrivande är något som är få extremt talangfulla personer förunnade. Jag vågar inte riktigt lita på att jag kan, helt enkelt.

Men så får jag de där kommentarerna där folk skriver att de börjat tänka på nya sätt när de läst mina inlägg, eller att jag beskriver precis det som känner men inte kunnat sätta ord på själva. Och så läser jag mina egna texter i efterhand och jag tänker att det här är ju bra. Och så skriver jag om något jag är engagerad i och jag känner att ”fan, jag kan ju det här”. Jag kan ju formulera mig, jag kan ju förklara mig. Jag är kanske inte bäst på det, men jag kan det.

Och jag känner också att det är något jag verkligen älskar att göra. Jag älskar känslan av att få till det, jag älskar känslan av att nå ut, att veta att det finns någon som läser det jag skriver. Att någon tar det till sig. Och jag älskar också att det får mig att tänka annorlunda, att se saker och ting ur nya perspektiv, att stapla upp argumenten svart på vitt och se vad som fungerar och inte.

Men det är alltid svårt att våga satsa på något som är så otroligt osäkert, där konkurrensen är så hög och som ligger en så varmt om hjärtat.

Så otroligt mycket lidande skapas bara ur människors okunskap.

Jag fick ett mejl för några dagar sedan om en kampanj för att öka kännedomen om HIV som de ville att jag skulle delta i/informera om. Jag får ingen ersättning för detta utan skriver om det för att jag tycker att det är en bra grej.

”Lägg till en Vän”, inför World AIDS Day, 1:a december
Joakim, Toni och Marianne är tre helt vanliga personer – du kanske har mött dem i kön på ditt lokala snabbköp, på dansgolvet en lördagkväll, eller på skogspromenaden. För alla tre är hiv en del av vardagen, på ett eller annat sätt: Joakim och Toni är själva hivpositiva, och i Mariannes fall är det hennes mamma som är smittad.
Nu kan vem som helst lära känna dem och deras vardag genom att lägga till en eller flera av dem som vän på Facebook.
Du hittar dem på:
Besök gärna Smittskyddsintitutet / Hiv-Sveriges kampanjpage på www.facebook.com/rodabandet för att läsa mer.

HIV är en av de mest mytomspunna och stigmatiserande sjukdomarna som finns. Detta trots att det inte är särskilt smittsamt eller behöver påverka livet i särskilt hög utsträckning alls, rent medicinskt. Ändå finns det fortfarande personer som är rädda för att ens skaka hand med människor som har HIV. Därför tycker jag personligen att detta känns som en väldigt relevant kampanj kring ett relevant ämne.

Jag hade tänkt skriva ihop något mer seriöst om HIV till den första december också. Allvarligt talat så tycker jag att ni också ska göra det, för det är faktiskt ett otroligt viktigt ämne att informera om. Så otroligt mycket lidande skapas bara ur människors okunskap.

Inlägg om monogami/monoamori.

Nu har det kommit in en massa inlägg till ämnet om monogami/monoamori. Väldigt värd läsning.

Varja skrev om att dela mat.

Malin skrev om tvåsamhetsnormen.

Marielle skrev om att ta makten över sin relationsform.

FumikoFem skrev om hur hennes inställning till monogamin har förändrats.

Designerdrömmar skrev ett försvar till monogamin.

Flickanunderbordet skrev om hur etikettivern begränsar vårt handlingsutrymme.

Sanna har skrivit om kravet på att träffa någon.

Jag har även fått två lång kommentarer om ämnet från Ingrid och Pika som jag rekommenderar er att läsa.

Om jag skulle ha missat någon så är det bara att hojta till så uppdaterar jag inlägget.

Nästa tema är äktenskap. Presenterar det imorgon.

Ta er i kragen fan.

Jag gillar iden med att h&m samarbetar med kända designers. Det är kul att man vill göra något väldigt exklusivt lite mer lättillgängligt genom dessa samarbeten. men allvarligt talat, Versaces och h&ms samarbete ser fan ut som skit. Tyvärr.

Detta är ju inte direkt en inflytelserik modeblogg men om någon från h&m läser detta: ta er i kragen fan. Bara för att ni bjudit in en asstor designer så kan ni inte leverera vilken skit som helst. Tyvärr. Lite styrning kanske vore på sin plats?

Det absolut dummaste argumentet emot feminism jag har hört.

Okej. I typ förrgår fick jag alltså läsa det absolut i särklass dummaste agrumnetet mot feminism jag någonsin hört under det här inlägget. Så håll i er.

Om det fanns ett patriarkat så hade aldrig kvinnor fått rösträtt.

Historier om t.ex. ”sex-strejk” i antika grekland, hade heller aldrig existerat, om män inte hade brytt sig om sina kvinnor och deras vilja.

Alltså herregud. Detta är så otroligt korkat.

Det den här personen säger är alltså att patriarkatet inte existerar eftersom det finns exempel då män faktiskt har bytt sig om kvinnor och för att kvinnor har fått vissa rättigheter på senare tid (som ju föregåtts av ganska lång kamp).

För det första har väl ingen någonsin påstått att män skulle vara helt likgiltiga inför kvinnors intressen. Det är i alla fall inget jag känner igen som en feministisk tankegång.

Och det där med rösträtt. Det är ju som att säga att det inte finns något förtryck av svarta eftersom apartheid avskaffades. Vad som fick det systemet att komma till från första början vill han ju uppenbarligen inte tänka på.