Fanny Åström

Plastikkirurgi är ett otroligt laddat ämne som har diskuterats både hos Bloggkommentatorerna och Lady Dahmer på grund av Englas Beslut att fixa till brösten till som de var innan graviditeten. Jag måste säga att min syn har gått från att vara liberal till att bli mer och mer kritisk. Det är upp till var och en att göra vad de vill med sin kropp, absolut. Jag tänker inte döma någon som opererar sig och jag är inte heller helt främmande inför att göra det själv, även om jag inte tror att det kommer ske. Däremot tycker jag att man måste börja prata om vad det är som gör att plastikkirurgi har blivit såpass vanligt som det är, och framförallt vad den normaliseringen gör med vårat samhälle.

När man tänker på plastikkirurgi så tänker man för det mest på Kissie-personer. Människor som opererar till väldigt extremt, där det syns att de är opererade. Den typen av operationer tycker jag egentligen inte är något problem, för det är liksom inte så att folk går omkring och tycker att det ser normalt ut med så stora tuttar som Kissie har, och de flesta vill inte heller uppnå det idealet. Det är mer att likna vid tatueringar tycker jag, ett extremt uttryck som fungerar som en slags ”utsmyckning” av kroppen och inte något som smälter in. Det ser inte naturligt ut och det ska inte heller se naturligt ut, det är jävligt extremt.

Då tycker jag att det är värre hur det normaliseras att fixa till lite här och lita där. Ofta tycker människor att den typen av kirurgi är mer okej eftersom det ser ”naturligt” ut men jag menar att det är just det som är själva problemet. Problemet är att bilden av vad som är ett normalt utseende ständigt förskjuts till att kräva mer och mer tillfixning och omvårdnad. Det är det där som smyger sig på som är det som verkligen påverkar hur vi ser på skönhet, inte extremerna som Kissie. På samma sätt som det är är de uppenbart sjuka anorektikerna som får oss att vilja bli smala, utan alla de där personerna som är smalare än vad man är naturligt men fortfarande inte såpass smala att det ser konstigt ut.

Det är en sak att vara jävligt fascinerad av kroppen rent estetiskt och vilja smycka den på olika sätt, kanske också genom operation. Det är en helt annan sak att vilja uppnå någon slags naturligt skönhet eller stanna tidens gång på konstgjord väg. Människorna du träffar i din vardag kommer inte se att du är opererad, för dem kommer du bara att vara en jävligt snygg person och de kommer anta att det är naturligt. Det gör att idealen blir snävare och att acceptansen för olika ”skönhetsskavanker” blir mindre och mindre. Det tror jag verkligen är något otroligt negativt.