Klart man bara ser det negativa när ingen vågar berätta.

Ofta när man diskuterar droger så säger folk saker i stil med ”jag hade faktiskt en vän/familjemedlem/klasskompis som dog/råkade illa ut/blev beroende av droger. Därför är jag emot droger”. Ja, jag har också haft vänner familjemedlemmar och klasskompisar som råkat illa ut på grund av droger. Men jag känner också en uppsjö människor som tagit droger och inte råkat illa ut.

Precis som med alkohol så är det ju så att det finns många som inte kan hantera droger, men det finns också dem som kan hantera det. Vissa droger kan väldig få människor hantera, andra finns det många som brukar utan att råka illa ut.

Skillnaden mellan droger och alkohol är att den som är emot droger aldrig får se de personer som tar droger och klarar sig bra, helt enkelt för att de flesta som tar olagliga droger inte snackar om det med människor som ställer sig emot det. Istället hör man bara skräckhistorierna.

Knarkare är skittrist, på samma sätt som det är trist med människor som har beroenden överlag. Det suger att hänga med folk som bara har en enda sak i skallen, varför jag sällan hänga med personer som är substansberoende oavsett om det är alkohol eller andra droger det rör sig om. Men jag vet att det finns en massa människor som röken en joint som andra dricker öl, och dessa personer är helt enkelt inte beroende.

Så jag tycker att drogmotståndare borde släppa garden lite. Ni får gärna vara emot droger och ni ska absolut inte ta det själva om ni inte vill, men tro inte att ni vet allt om hur folk som knarkar är, för ni har troligen redan i dagsläget en ganska stor mängd vänner och bakanta som inte drar sig för att röka på, men som fortfarande är helt vanliga människor.

Bamsevänster.

Det har ju varit en del ondgörande över borgerligheten i den här bloggen på sista tiden. En annan politisk gruppering jag dock stör mig lika mycket, om inte mer, på är den så kallade bamsevänstern. Bamsevänster, det är den typ av ogenomtänkta vänstermänniskors vars främsta argument i alla frågor är att ”människor måste vara värda mer än pengar” eller att ”Reinfeldt vill se gamla människor lida”. Som sällan har någon verkligen ide om hur man ska lösa olika samhällsproblem utan som bara vill att det ska pumpas in mer pengar i alla projekt jämt och ständigt.

Ofta är resursbrist en del av problemet, men det är sällan hela problemet. Man måste också kunna snacka om vad pengarna som faktiskt betalas in går till och vilka prioriteringar som kanske borde ses över. Mycket pengar äts ju upp av tungrodda byråkratier och det var ju liksom inte så att allt var frid och fröjd innan alliansen kom till makten, det fanns stora problem även då.

Om vi ser på till exempel det här med hyresrätter. En del av problemet är att man inte satsar tillräckligt mycket på att bygga nytt och att det som byggs nytt blir väldigt dyrt att hyra. Dessutom så görs det för många ombildningar till bostadsrätter. Det är den delen av frågan som alliansen kan hållas ansvarig för. Men det är också så att det är en jävla snårskog att få tillstånd till att bygga hus i Sverige, vi har extremt höga krav på vilken standard det ska vara vilket gör det svårare att bygga billigt och vi har överklagansperioder som gör att det tar väldigt lång tid från att ett bygga har planlagts till att det kan börja byggas. Detta är inget alliansen kommti på, såhär har det alltid varit. Alliansen har tvärtom som mål att lätta upp dessa regler.

Jag skulle ha mycket större respekt för socialdemokraterna och vänsterpartiet om de var lite mer förmögna att se den här typen av problem. För jag kan inte respektera människor som bara tycker att det ska pumpas in mer pengar i allt hela tiden, utan att fundera över vad det ger för konsekvenser eller om de där pengarna verkligen skapar såpass stora mervärden för samhället att det är värdefullt.

För att kunna motivera en viss samhällsordning så tycker jag att man ska ha mer att säga än plattityder och klichéer.

Jag skulle inte vilja avstå alkohol.

Cissi Wallin har skrivit om sin alkoholism och bloggkommentatorerna ställer frågan:

Jag hade gett upp alkohol för resten av mitt liv om alla de som drabbas av alkoholmissbrukets baksidor hade fått slippa. Är ni?

Nej, jag tror faktiskt inte det.

Eller, det är klart jag hade om det verkligen stod sådär mot varandra. Om det verkligen var så att bara jag la av med drickandet så hade alla som lider av alkoholen fått det bra. Men det är ju inte det frågan åsyftar, utan om man skulle kunna tänka sig ett samhälle där alkohol förbjöds. Och då är svaret nej.

Alkohol är en sjukt infekterad fråga. Vi har väldigt många människor som lider av alkoholproblem i Sverige, men det talas sällan högt om det. Många personer blir otroligt upprörda och sarkastiska så fort man tar upp alkoholism, jag har träffat människor som trots att de dricker dagligen inte ser sig som alkoholister. Nejnej, det handlar bara om att det är gott.

Men jag tror samtidigt inte på förbud. Inte alls. För även om alkoholen skadar så leder den också till njutning. Det är gott att dricka, det är skönt att vara full. Och för den som kan hantera det så kan det vara ett värdefullt inslag i tillvaron, en stund där man kan slappna av.

För jag tänker inte förneka att mitt drickande till stor del handlar om verklighetsflykt. Inte så att det är något som smärtar i livet som jag måste bort ifrån, inte så att jag inte kan ha kul utan det, men med alkoholens hjälp är det lättare att slappna av. Det blir lättare att inte oroa sig för allt man borde göra, för framtiden, för hur man framstår. Inte så att man helt släpper kontrollen, men det mjukar liksom upp.

På det sättet betyder alkohol mycket för mig. Jag uppskattar helt enkelt att vara berusad. Och det som är poängen är att man kan uppskatta fyllan, man kan uppskatta verklighetsflykten, utan att det är ett problem. Man behöver inte ”dricka för att det är gott” för att ha en sund relation till alkohol. Ibland är det helt enkelt jävligt skönt att berusa sig, och jag tycker inte att det är något konstigt eller fel med det. Vad som är fel är när alkoholen tar över ens liv, när man inte kan uppskatta livet utan att dricka, när man inte kan vara med vännerna nykter, när man börjar se alkoholen som det centrala istället för umgänget.

Jag tror att vi måste erkänna detta, att det är skönt att vara full. Det är skönt att släppa taget. Jag tror att vi måste sluta linda in oss i att vi dricker enbart för att det är gott. Även om vissa göra det så tror jag att de flesta är ute efter ruset också. Jag tror att vi måste börja definiera för oss själva vad vi uppskattar med alkoholen. Varför det är en så viktig del av mångas liv.

Men framförallt tror jag att vi måste ha respekt för alkohol, och även för andra droger. Respekt för att de förändrar våra sinnen, för att det finns en ganska stor risk att vi inte kan hantera det, att vi råkar illa ut. För det är när vi börjar förneka dessa risker, när vi börjar hyscha kring tal om alkoholism och när vi blir upprörda när folk väljer att avstå från alkoholen som vi ska se upp. För det som ligger en så varmt om hjärtat att man inte ens tål att tala om de negativa sidorna, det är kanske lite för betydelsefullt för att det ska vara nyttigt.

Sandlådefasoner.

Det här sätter på ett sätt fingret på vad jag tycker är så otroligt kefft med svensk politik. KD är sura på M för att de har ”snott” deras äldrevårdspolitik. Om man verkligen var intresserad av politik borde man ju i en sådan situation bli glad för att ens idéer får genomslag, det är ju jättebra! Men nej, istället surar man och anklagar den andra för stöld, precis som ett barn som tycker att kompisen snor ens idéer när de också ritar en prinsessa.