Könat näthat.

Herregud vad jag varit sur idag på grund av den nonchalans folk uppvisar gentemot könat näthat. Får några dagar sedan fick jag två extremt obehagliga kommentarer från en snubbe. Jag raderade dem direkt. Den ena innehöll faktiskt ett direkt mordhot, vilket jag anser är väldigt grovt även om jag inte på allvar tror att det skulle sättas i verket.

Förlåt att jag langar så många printscreens från twitter, men ofta tycker jag att jag uttrycker mig vassare där kring vissa ämnen eftersom platsbristen tvingar en att bara ta med det väsentligaste.

När det är värre att skada än att döda.

Det här med mammans ansvar för rökning, dryckesvanor och annat som kan skada fostret när det är i magen tycker jag är en intressant debatt. Foster har inte mänskliga rättigheter och ska enligt mig inte heller ha det, därför tycker jag inte att det ska vara straffbart att ägan sig åt saker som kan skada fostret. Det blir dessutom en otroligt svårt gränsdragningsfråga eftersom precis allt du tar dig för under graviditeten påverkar fostret.

Däremot tycker jag att man har ett större personligt ansvar när det gäller skador på fostret än om man ”dödar” fostret. Om man gör en abort har man tagit bort ett foster, men om man skadar fostret utan att döda det så har man även dömt en människa att sedan leva med dessa skador. Jag tycker alltså att det är betydligt värre att röka än att göra en abort. Aborten kommer ju aldrig att skada en människa (mer än hon som utför den då) medan rökningen kan leda till att en framtida människa lider.

Jag tycker fortfarande inte att det ska vara brottsligt. Det vore ett helt absurt scenario. Däremot kan jag tänka mig att det ska vara brottsligt att med mening åsamka ett foster skada bara för sakens skulle. Inte för att jag tror att det skulle hända i tillräckligt stor utsträckning för att det någonsin kommer bli ett problem, men om det skulle göra det tycker jag att det ska vara en brottslig handling.

Välbetalt distanshalvtidsjobb sökes.

Just nu känner jag mig sådär sanslöst vilsen som man gör ibland. Jag vet över huvud taget inte var jag är eller var jag är på väg. Vad jag vill göra i livet. Gud vad skönt det hade varit att bara ha något halvtidsjobb med hyfsad lön som jag kunde sköta över internet och sedan kunna resa runt och bo precis vart jag vill. Någon som har ett sådant på lager?

Hemma.

Jag har bott på samma ställe hela livet. I samma villa, med samma familj, i samma område. Hela mitt liv har jag gått samma väg till tunnelbanan. Hela mitt liv har jag promenerat på samma kyrkogård och i samma naturreservat. Den här bilden är tagen på den vägen jag gått till skolan och tunnelbanan under hela mitt liv.

När man bott på samma ställe hela livet ås tror jag inte man inser hur mycket platser kan betyda för en. Men nu, när jag inte har tillgång till dem, så saknar jag dem verkligen.

Rätten att tala på sin egen rättegång.

Breivik ska tydligen få lov att tala fritt i rätten vilket får många att ”rasa” eftersom det tydligen är ytterligare ett övergrepp mot familj och anhöriga till offren.

Så länge de anhöriga har rätt att lämna rättegångssalen när Breivik talar så kan jag ärligt talat inte se hur man kan opponera sig. Jag förstår att det suger att ha förlorat familj eller vänner på Utöya och jag förstår också att man inte är särskilt intresserad av att ha förståelse för eller förlåta Breivik. Däremot så anser jag att det är en rättighet att få tala för sig själv i rätten, och dessutom är det faktiskt en angelägenhet inte bara för de drabbade anhöriga utan för alla som bryr sig att få höra vad han har att säga. Få veta hur han tänkte, vad hans försvar är.

Sedan om det hela utvecklas till ett brandtal för hans politiska åsikter, ja då tycker jag att det kan avbrytas. En rättssal passar sig såklart inte för politisk propaganda. Gränsdragningen är såklart hårfin, det förstår jag.

Mette Yvonne Larsen uppger att hennes klienter inte vill att Breivik får tillåtelse att prata fritt i rätten då de inte vill höra hans förklaringar.

Men jag är intresserad av Breiviks förklaringar. Den som inte är det behöver inte lyssna, men hindra honom för guds skull då inte från att uttala sig för alla andra som faktiskt vill höra vad han har att säga.

För mig är det så otroligt självklart att en person ska få tala på sin egen rättegång. Kanske inte om vad som helst och hur som helst, men i någon mån. Allt annat känns bara absurt.