Fota i svartvitt.

Ett tag så hade jag tröttnat riktigt rejält på min kamera. Det kändes bara så jävla tråkigt att fotografera, helt enkelt. Det är tråkigt när det blir så med ett intresse som ligger en varmt om hjärtat. Innan när jag tröttnat har jag uppdaterat min kameraväska, men nu hade jag varken pengar eller något speciellt objektiv som jag kollat in, så det gick inte.

För att ta mig ur den här gången så prövade jag att fotografera med svartvitt direkt i kameran, och det funkade verkligen! Många tycker att det låter dumt att ta bilderna i svartvitt direkt istället för att fixa det i datorn i efterhand, men det finns många fördelar. Till exempel slipper man ägna sig åt tråkig efterbehandling. Ibland kan efterbehandling vara skitkul, men att bara göra en färgad bild svartvit känns sjukt tråkigt och tidsödande. Man slipper också hålla på med vitbalans som jag tycker kan vara skitjobbigt när man fotar på ställen där det är mörkt, då bilderna lätt blir extremt missfärgade.

Men framförallt så blir man mycket duktigare på att avgöra lämplig exponering av en bild när man fotar i svartvitt direkt. Det blir väldigt mycket lättare att se om en bild är för mörk eller för ljus. Detta har jag också kunnat dra nytta av när jag fotar med färg, för jag tycker själv att jag har blivit duktigare på att exponera sedan jag började fota svartvitt. Det kan säkert vara bra att fota svartvitt om man är nybörjare och vill lära sig att exponera ordentligt. En annan kul grej är att man lär sig att se motiv på nya sätt när färgerna blir mindre viktiga. Du tänker mer på skuggor, djup och former.

För att fota svartvitt med canon går man i alla fall in på menyn, sedan väljer man ”bildstil”. Där kan man dels välja en massa förgjorda bildstilar men man kan också skapa sina egna. Jag har skapat min egen, vilket man gör genom att gå in på någon av de som heter ”egen” och sedan ställa in de olika variablerna. För att få svartvitt väljer man ”monokrom”. Utöver det kan man välja skärpa, jag har skärpan på 5. Man kan även välja kontrast, som jag har på högsta möjliga i mitt svartvita läge. Utöver det kan man välja filtereffekter och toning, där har jag ingenting alls. Om man vill kan man ha till exempel sepia, grönt eller gult filter över bilden.

Annonsering.

Jag har funderat lite på det här med bloggandet, och så har jag kommit fram till att jag borde börja annonsera. Jag har ändå en helt okej mängd besökare och jag tänker att jag kanske skulle kunna dra in några hundralappar i alla fall.

Så ja, jag ville väl mest förvarna. Och så skulle det vara kul om någon kom med lite tips på hur man ska gå till väga. Och såklart om någon skulle vara intresserad av att annonsera här. Hoho.

Någon måste anpassa sig och jag vet vem.

Angående detta inlägg så fick jag den här kommentaren. Detta är inte menat som en kritik mot kommentarsförfattaren, jag vill bara redan ut vad jag menar.

”måste anpassa sig för att inte hamna i konflikt med resten av världen”? Det låter obehagligt i förlängningen. Att minoriteter måste assimileras och att det annars är deras eget fel om de inte accepteras. Fast jag misstänker att det inte var så du menade.

Om det finns en konflikt mellan olika människor eller olika intressen så måste ju den lösas på något sätt. Man kan antingen helt isolera de båda grupperna från varandra, men det verkar ju sjukt opraktiskt. Lösningen är alltså att en av grupperna förändra sitt beteende.

När det gäller en sak som hår under armarna så tycker jag att det är ganska givet vem som måste förändra sig. Inte de som inte vill raka sig under armarna, utan de som stör sig på att andra rakar sig. Detta handlar inte om att någon ska ”assimileras” utan om att människor som är intoleranta måste sluta vara det, istället för att det ska krävas att resten av världen ska anpassa sig efter deras värderingar.

I slutänden kommer vi aldrig att lyckas skapa ett samhälle där alla delar preferenser och är nöjda med allas livsval. Jag ser det inte heller som något eftersträvansvärt att ha ett sådant samhälle även om det nu var praktiskt möjligt. Med det i baktanke så borde det vara ganska enkelt att avgöra vem som ska anpassa sig när det kommer till frågor om tolerans. I merparten av alla fall anser i alla fall jag att det är de intolerante personerna som ska anpassa sina värderingar, och inte resten av alla människor som ska anpassa sina liv, sina kroppar och klädstilar för att passa in.

Kulturarvet måste sättas i kontext.

Under hela min uppväxt lyssnade jag på Cornelis Vreeswijk. Jag kan många av hans sånger utantill och hans musik har på det stora hela gjort ett starkt intryck på mig. Jag älskar kärleksfullheten i En vacker visa till Linnea, hur han beskriver lycka i Grismach om morgonen men också att han i många låtar har väldigt skarpa politiska budskap som jag till stor del kan sympatisera med.

Men så finns det de där andra låtarna, som Deidres samba som kort och gott handlar om en prostituerad. Och den där jag inte kan namnet på som handlar om en kille som går ut och blir lurad på sin lön av en kvinna som flirtar med honom (även här kan man ana någon slags prostitution) fast han har en familj att försörja. Buhu, så sorgligt, denna icke ont anande man som blir avlurad allt han äger och har av ett lömskt fruntimmer! Inte hade han något eget ansvar för sin situation.

När jag var liten så lyssnade jag på den här musiken. Jag lärde mig texterna utantill innan jag fattade vad prostitution var. Det är också ganska vanligt att flickan i Havanna av Evert Taube sjungs i skolor och körer i tid och otid.

Jag tycker inte att viss musik ska förbjudas i vissa sammanhang. Båda Vreeswijk och Taube är delar av vårt kulturarv och har gjort musik som uppskattas av många och som för det mesta bara är vacker eller väldigt välformulerad. Men när man ska sjunga en visa med barn i 12-årsåldern, varför väljer man då flickan i Havanna? Och om man nu väljer den, varför kan man då inte ägna lite tid åt att förklara den. Förklara vad den där flickan egentligen gör, varför hon vinkar åt sjömännen. Kanske skulle man kunna säga några ord om kvinnosynen som rådde när texten skrevs, eller kanske nämna att svenska manliga trubadurer inte direkt har varit några kvinnokämpar.

För det handlar inte bara om vilken kultur som visas, vad som sjungs och vilka böcker som läses. Det handlar också om i vilken kontext detta sätts in, hur det förklaras. För att bara glatt låta ett gäng ungar sjunga en glad och glorifierad beskrivning av prostitution utan att ens förklara att det är prostitution de sjunger om, det tycker jag inte är särskilt ansvarsfullt.

Men snälla, gör något väsentligt istället.

Satan vad jag blir irriterad på den här typen av ickenyheter. Måste journalister verkligen ägna sin tid åt att granska hur mycket pengar olika minstrar har? Det är väl en självklarhet att de har ganska fett med cash. Det kan man ju såklart tycka är dåligt, men det är liksom ingen nyhet.

Vad sägs om att typ utreda Carl Bildts inblandning i folkrättsbrott istället för att ta reda på om han äger ett lyxigt hus?

Hur kan man vara tvungen att berätta det för hela världen?

Den första kommentaren på min feministskola blev alltså denna:

Jag är ingen feminist men jag måste också säga att jag tycker att det är äckligt….. jag vet inte varför jag tycker det, men jag tycker att det är ofräscht helt enkelt…. kroppsbehåring över huvud taget… kan vara för att jag har fobi mot just hår?

Och det illustrerar väl väldigt bra precis vad jag menar. Varför ”måste” man berätta vad man tycker om kroppshår personligen? Varför ”måste” man säga det i den kontexten det var, alltså under en krönika som handlade om rätten att få bestämma över den egna kroppen utan att bli kallad äcklig.

Att man har fobi mot hår (hur det nu ens är möjligt) är ett ganska fattigt argument. Om man på allvar har en fobi så ska man gå i terapi, inte försöka anpassa resten av världen efter ens sjukdom (för fobi är faktiskt en sjukdom). Eller så undviker man det man är rädd för, det vill säga vistas inte på platser där hår kan förekomma.

Nu tror jag inte att denna person hade någon fobi mot kroppshår men hela poängen är att personer med fobier eller väldigt starka preferenser är dem som måste anpassa sig för att inte hamna i konflikt med resten av världen, inte tvärtom.