Grön ungdom.

Igår var jag på mitt första ordentliga möte med grön ungdom och det var så himla himla kul. Kände mig så jävla intelligent och kreativ, hade uppslag på alla ämnen som diskuterades och fick diskutera dem med folk som ligger nära mig politiskt. Det är så kul när man slipper bråka om saker och kan ägna tiden åt att finslipa idéer.

Det är synd att jag ska flytta för jag är peppad som fan på det här nu. Jag får la engagera mig när jag kommer hem, men det känns så kul att ha hittat till en politisk organisation jag gillar och som jag kan stå för.

Bara för att healing funkar för Cissi Wallin så omvärderar inte jag min syn på det.

Cissi Wallin skrev såhär på twitter apropå att hon gått på healing och fått hjälp med sitt öga, som tydligen ska ha blivit bättre:

Folk måste lära sig skilja på verkligt humbugflum och alternativmedicin som funkar. Som ger verkliga resultat som kan mätas.

Alltså. Grejen med alternativmedicin är jun just att den inte har kunnat bevisas fungera i en vetenskaplig studie. Såhär säger wikipedia om saken:

Väl att märka är detta ett exkluderande begrepp då allt från metoder som ännu inte prövats med vetenskaplig metodik till rena bedrägerier räknas som alternativmedicin.

Sen finns det säkert alternativmedicin som funkar men som bara inte testats ordentligt än. Faktum är dock att inget som i vetenskapliga studier kan beläggas funka räknas som alternativmedicin. I så fall går det över till att bli skolmedicin. Observera att ”beläggas funka” inte innebär att man i en liten studie kan se ett visst korrelation, för att något ska ses som belagt vetenskapligt krävs i regel mer än så. Så att tio personer anser sig må bättre av en viss behandling är inget ”bevis”, det kan lika gärna vara en lycklig slump eller placebo.

Sen kan man kritisera sjukvården för att vara för dålig på att ge plats åt nya metoder. Men jag tycker absolut inte att en grej som healing, som faktiskt inte har bevisad effekt, ska ses på på samma sätt som annan medicin. Det kanske inte är vad Cissi Wallin tycker heller, men jag anar det i hennes meddelande.

Frågan är ju hur ”folk” ska avgöra vad som är humbug och vad som faktiskt ger resultat. Ett sätt kan ju vara att genomföra en studie på det, men då brukar det också leda till att de saker som ger mätbara resultat blir uppvärderade. Annars är det helt omöjligt att dra några slutsatser från enskilda fall. Det finns ju folk som upplever resultat av att få stenar lagda på kroppen eller av homeopati. Placebo kan ge extremt starka effekter.

Sen är det väl skitbra att Cissi Wallin upplever sig hjälpt av det här, och hon får gärna lägga sina pengar på det om det får henne att må bättre. Jag skulle dock avråda från att ta enbart den behandlingen vid ett allvarligt sjukdomstillstånd, som cancer. Men bara för att det funkar för henne av de anledningar de nu gör det så tänker inte jag omvärdera min syn på healing. I mina ögon är det fortfarande humbugflum, för jag har inte sett ett enda bevis för att det skulle vara annorlunda. Och i det här fallet ligger faktiskt bevisbördan hos de som tror på det.

Internettrams.

Jag har skaffat en twitter. Jag heter Sinoes. Jag vet inte om jag kommer vara aktiv där så mycket men följ mig gärna om ni vill. Flödet finns till höger här på bloggen som ni kanske ser.

Tänkte också tipsa om gravatar som är en visningsbild som är kopplad till ens mejl som visas när man kommenterar, framförallt på wordpressbloggar tror jag men också på vissa andra bloggverktyg. Kul istället för den där fula blåa saken som alla får och gör det dessutom lättare att se skillnad på kommentarsförfattarna. Skaffa konto och ladda upp bild nu tycker jag.

Ibland blir jag bara så jävla trött på feminismen.

Ibland så kan jag bli så jävla trött på feminismen.

Missförstå mig inte nu. Feminism är verkligen en ide jag ställer mig bakom och det finns otroligt många smarta och duktiga feminister. Verkligen. Men jag blir ändå så trött ibland. Delvis på grund av detta som Elin Grelsson skriver om, att feminismen har kommit att handla allt mindre om de som verkligen är utsatta på grund av sitt kön och mer om hemmafruar och rutavdrag.

Inte för att det på något sätt är oviktigt att ta upp kvinnliga chefers löner eller kvinnors möjlighet att köpa andra kvinnors tjänster till subventionerat pris, men för att allt det andra som är så otroligt viktigt försvinner när vi debatterar detta sönder och samman. Det finns ett stort medelklassperspektiv bland många feminister, vilket såklart beror på att det generellt är medelklassen som har tid och råd med politiskt engagemang. Underklassen är upptagen med att få ihop sina liv.

För en ensamstående morsa som kanske går på socialbidrag eller jobbar som rutsubventionerad städerska i ett medelklasshem så att kvinnan i familjen ska kunna förverkliga sig själv så framstår det såklart som helt jävla oviktigt huruvida ens dotter ska ha en rosa klänning och gå på ett genusdagis. Då bryr man sig kanske mer om att få ekonomin att gå ihop. Där måste feminismen börja förklara vad ideologin kan ge till de som är riktigt utsatta. De som snart kanske inte kan få medborgarskap på grund av att de inte klarar språktestet, eftersom Sfi inte vill ha några burkor i klassrummet. De som blir flera år eftersatta i sin redan kassa karriär eftersom deras kille vägrar ta ut en dag ledighet. De som blir utsatta för könat våld i sina relationer. Och för att inte tala om alla kvinnor som blir utsatta i andra länder.

Jag blir även så jävla trött på att vissa feminister inte kan se något annat än just könsmaktsordningen. Det finns så mycket annat som begränsar oss och placerar oss i fack. Som klass, etnicitet, handikapp, intelligens och utseende. Det finns en massa män som faller offer för olika strukturer och jag tycker inte att man ska stirra sig blind på en enda. Sen har folk såklart olika fokus men jag tycker absolut inte att man ska säga att alla män alltid är överordnade kvinnor. Så är det inte. Det finns gott om män som är underordnande mig eftersom jag har en massa egenskaper som anses åtråvärda i vårat samhälle. Gott om män med arbetarklassbakgrund som aldrig kommer kunna plugga det de vill på högskolan eftersom de fick så himla dåliga betyg.

Men framförallt blir jag så trött på den otroligt aggressiva ton en del feminister kan ha, speciellt i fråga om barnuppfostran. För några veckor sedan träffade jag en av mina släktingar som precis hade fått barn. Hon och hennes man verkar himla medvetna om allt det här och det är bra, men hon sa det att man orkar fan inte hela tiden. Om båda jobbar heltid och det är långt till närmaste genusdagis och man kämpar för att få ekonomin att gå ihop så orkar man bara inte tänka på det där med könsroller hela tiden. Och grejen är att de flesta barn klarar sig ganska bra ändå så det kanske inte är hela världen, egentligen.

Sen finns det ju de som gör det och folk prioriterar olika och har olika lätt för olika saker. Men vi måste sluta bli arga på dem som inte orkar tänka på det här hela tiden. Och vi måste sluta bli så himla arga på dem som tycker att ”flickor är flickor och pojkar är pojkar”.

Varför? Jo för att denna aggressivitet inte kommer att ta oss någonstans. Det kommer bara ”bevisa” för en massa människor att feminister är just som de trodde: aggressiva personer som saknar förmåga att ta in andra människors världsbild.

Jag har personer här som ifrågasätter feminismen eller i alla fall delar av den. Och det är inte bara skitsnack, jag vågar till och med hävda att även Patria hade sina poänger. Jag höll inte med i ett enda ord, men man kan inte komma ifrån att det rör sig om en verklig ideologi och inte bara ett knasigt missförstånd. Och man måste våga ta den diskussionen om man ska komma och påstå att någon har helt uppåt väggarna fel. Om man inte orkar så kan man säga att man inte håller med men inte pallar diskutera, men att säga att någon är dum i huvudet utan att förklara varför håller inte.

Sedan åkte han ut ändå för att han inte kunde hålla god ton, men det är en annan sak. Om någon kommer hit och ifrågasätter det jag skriver så vill jag antingen ge bra respons eller erkänna att jag inte har orken att argumentera emot. Sen har alla människor sin smärtgräns för när någon bara är för jävla dum i huvudet, men den smärtgränsen måste gå så otroligt mycket senare än vad den gör för många feminister idag.

Två debatter.

Två debatter som jag tycker är extremt intressanta har uppstått. Den första är de inlägg Pappa mot sina vilja skrivit i mitt kommentarsfält och Sofias svar på det i sin blogg. Det handlar om föräldraskap och frånvarande pappor. Jag tycker att det är intressant eftersom det är så uppenbart hur olika åsikter man har beroende på sin bakgrund. Jag tycker att båda har poänger i det de skriver.

Den andra handlar om feminister som gifter sig. På sista tiden har många feminister börjat gifta sig och gilla kärnfamiljen. Linda Skugge gjorde det och blev ärkekonservativ. Senast ut bland de bloggar jag följer är Julia Skott, som skriver om sitt val här. Fumikofems svar på det hela är bra och beskriver mina åsikter i frågan ganska bra. Det kan klinga lite falskt det där med normkritik när man samtidigt gör det typ mest heterosexuella man kan göra. Men detta inte sagt att jag själv aldrig kommer att gifta mig.

Tips för inre harmoni välkomnas.

En sak som är jobbig i livet nu är att jag känner mig så himla himla ful. Jag har gått upp några kilo i vikt, inte tränat över huvud taget och ätit som en jävla kratta hela sommaren. Dessutom har jag druckit lite väl mycket alkohol för att jag ska må bra. Jag är extremt känslig för alkohol.

Allt det här gör att jag känner mig som en tjock och hårig dvärg. Men det värsta är egentligen det här med träningen, för det får mig att må så dåligt att inte röra på mig. Och jag säger till mig själv att jag måste börja träna för jag kan bara inte ägna en hel vinter till åt gråt och apati. Det funkar inte.

Så vad gör man. Jo man tar tag i sig själv. Men bara tanken skrämmer mig.

Snart åker jag förvisso och då blir jag väl så illa tvungen. Det känns så himla himla skönt. Den sista tiden här ska jag försöka få ordning på min hälsa. Hur brukar ni göra när ni vill ”kicka igång” lite. Observera att mitt primära mål inte är viktnedgång utan att få lite jävla balans.

Appropå LCHF.

Appropå LCHF. Vill reda ut en liten sak.

Att jag inte äter LCHF eller tycker att det är världen bästa diet betyder inte att jag äter en massa socker eller tycker att man ska göra det.

För det första är alla kolhydrater inte rent socker eller ens sockerarter. För det andra så finns det gott om alternativa sätt att äta sockerfritt som inte är LCHF.

Jag är fullt införstådd i att socker är jätteonyttigt. Men jag tycker att det är ganska ohederligt att som läkare påstå att ens diet kan förebygga svininfluensa utan något som helst belägg. Det betyder såklart inte att LCHF inte funkar alls, bara att jag inte tror att det är världens räddning, som vissa LCHF-anhängare försöker få det till.

Frågor på det?