Kärnkraften är säker!

Johan Norberg skriver en krönika om Fukushima i Metro.

Människans törst på billig energifick katastrofala konsekvenser efter jordbävningen i Japan. Experterna hade försäkrat att kraftverket i Fukushima var säkert, men det demolerades. 1 800 hem totalförstördes och människoliv skördades.

Men vänta lite, så långt har det väl ännu inte gått i kärnkraftverket? Nej, just det, jag skrev inte om det, jag syftade på vattenkraftverket Fujinuma i Fukushima. Det kollapsade och skapade större förödelse än kärnreaktorerna i samma prefektur. Det har få medier rapporterat om.

När vi ändå var inne på ämnet liksom.

Jag menar inte att kärnkraft är ofarligt. Det är förenat med risker som alla andra energiformer är och det ska inte förnekas. Däremot hyser folk en irrationellt stor rädsla för kärnkraft. Johan Norberg fortsätter med att berätta om en tidigare kärnkraftmotståndare som nu ändrat uppfattning, faktiskt i samband med Fukushima.

Så här tänker Monbiot: ett 40 år gammalt kärnkraftverk fick elförsörjningen utslagen av en av historiens största jordbävningar, sedan förstördes reservsystemet av en 14 meter hög tsunami och explosioner hindrade försök att kyla reaktorn med havsvatten. Allt som kunde gå fel gick fel och bränslestavarna började smälta. Ändå höll inneslutningen (som saknades i Tjernobyl) och såvitt känt har ingen utsatts för en dödlig dos strålning. Det är för tidigt att blåsa faran över, men om detta blir slutresultatet är kärnkraften faktiskt säkrare än någon hade kunnat föreställa sig.

Och det eviga skräckexemplet: Tjernobyl. Om någon hade sagt att läkekonst är farligt för att man brukade såga av folks armar med såg förut så hade ingen tagit det på allvar men Tjernobyl är tydligen ett adekvat exempel? Trots att det är konsensus bland typ alla som sysslar med kärnkraft att Tjernobyl var osäkert och att man under inga omständigheter bygger likadant nu.

En annan lustig grej är att folk panikar här. Inte ens när USA langade två stora atombomber i rad över Japan så påverkades vi märkbart. Varför skulle vi göra det nu?

Irrationell rädsla för kärnkraft.

Appropå kärnkraft så tycker jag att det är intressant att folk panikar så galet mycket över Fukushima när det inte har dött en enda person hitills mig veterligen. ”Bort med kärnkraften!” tycker alla.

Om vi jämför detta med vad som hände när BP-katastrofen inträffade. Visst var folk arga och visst var det hemskt och visst var BP onda men inte en enda människa ifrågasatte oljekraften som sådan. Trots att den av naturen är förenad med den typen av risker. För det är klart som fan dett uppstår risker med att borra så långt under vatten.

Fast där insåg folk att problemet var bristande säkerhetsarrangemang eller möjligtvis det faktum att borrningen skedde under vatten. Folk insåg också att vi i vårt samhälle idag tyvärr är beroende av olja.  Detta trots att oljekraft också bidrar till den globala uppvärmningen, vilket vi faktiskt har vetskap om. Det är alltså inte bara förenat med risker utan också förenat med garanterat förämrade livsvillkor.

Kärnkraften är omgärdad med så otroligt mycket mystik. Så fort något går snett så blir folk galna och tror att jorden ska gå under. Men herregud, den gör inte det. Någon kanske dör, man måste kanske utrymma området i några månader, någon kanske höjer sin risk för cancer i foten med 0,005%. Men det finns risker med kolkraft, gaskraft och oljekraft också.

Pennskrinstvätt.

När jag ritar sermin hand ut sådär. Helt svart av klassigt blyerts.

Därför tvättade jag mitt pennskrin idag. Jag var tvungen att tvätta det för hand. Sen tvättade jag alla pennor med rengöringsmedel. När jag var klar så var hela toaletten full med svart papper.

Och det värsta med allt detta är att det inte ens blev rent.

*Buah* (*brinner upp av hat*).

Satan vad jag stör mig på förkortningen *asg*. Vad ska det ens betyda? Asgarv får man väl anta.

När folk skriver det på facebook (för det är alltid på facebook) blinkar det små röda lampor framför mina ögon. Jag blir helt förblindad av hat. Galen!

Folk som använder stjärnor för att berätta om sitt känsloläge. Och som använder förkortningar. Galenskap.

Socialdemokraterna önskar: moraliskt korrekta medborgare även utomlands.

Socialdemokraterna tycker att man ska ta bort kravet på dubbel straffbarhet gällande sexköp, vilket alltså innebär att en svensk ska kunna dömmas efter svensk lag om hen har köpt sex i utlandet.

Detta är såklart fruktansvärt. Visst hade det varit trevligt om man kunde stoppa exploateringen och missförhållandena för prostituerade i andra länder men då kan man väl för helvete upprätta kvinnojourer i Thailand eller så istället för att införa denna mycket obehagliga lag.

För det första faller det på sin egen orimlighet. Om länder i allmänhet ägnade sig åt den här typen av lagstiftning så skulle det innebära att många som bor i Sverige skulle gå under till exempel sharialagar, vilket inte är särskilt fräscht. Om ett brott är ett brott måste väl för helvete avgöras av landet det begås i. Dessutom är det inget annat än en symbollag som inte kommer kunna tilläpmas, helt enkelt för att bevissituationen i majoriteten av alla fall kommer att vara omöjlig. Det skulle förvåna mig om en enda person blir dömd i en rättssäker process inom en överskådlig framtid.

Men vad jag också tycker är en relevant poäng är att Anna Wallén har helt uppåt väggarna fel i sin problemanalys.

När man höjer minimistraffet på sexköp i Sverige för att det är ett väldigt allvarligt brott tycker vi socialdemokrater att vi inte kan exportera problemet utomlands, vilket vi gör, säger Anna Wallén.

Det är en populär uppfattning att man exporterar problemet utomlands om man förbjuder en företeelse i Sverige som är tillåten någon annanstans. I grund och botten utgår denna slutsats utifrån uppfattningen att det finns ett ständigt behov av en viss grej, typ att knulla mot betalning och att om vi förbjuder sexköp här så kommer samma mängd sexköp ske fast på andra platser.

Att resonera såhär är för det första helt fel. Det är helt enkelt inte så det fungerar eftersom lagen mot sexköp odlar en kultur som är mer negativ till sexhandel, och somman tar med sig även utomlands. Visserligen köper många Svenskar sex men antalet har minskat markant sedan kriminaliseringen och det är framförallt färre i förhållande till exempel Tyskland, sexhandelns mecka. Och inte köper Tyska män mindre sex utomlands bara för att de får göra det i sitt hemland.

Det är också ett legitimerande av sexköp. Genom att uttycka sig på det sättet så ger Anna faktiskt ett erkännande på att sexhandel är något som uppstår naturligt om möjligheten finns. Jag tycker inte att man ska se det så om man nu tycker att det är ett samhällsproblem, det känns jävligt konstigt att hon i princip erkänner att ”ja, män kommer alltid att köpa sex om de kan så vi måste helt enkelt ta bort varje liten möjlighet”.

Ett rimligt synsätt är att sexhandel är ett struktuellt problem som bäst löses genom att förändra presumtiva sexköpares inställning, bland annat genom inhemskt gällande lagstiftning. Men att ta det så långt att ålägga varje medborgare att ständigt underkasta sig en svensk lag som i grund och botten har som syfte att skapa ett jämställt samhälle och alltså är en lag med tydliga moraliska och ideologiska undertoner känns inte fräscht.

Dagen.

Sparvar.

Statyn utanför rådmansgatans t-bana. Jag gillar att fota statyer, det finns något skönt i att göra en avbildning av ett redan befintligt konstverk.

Stolar utanför kebabkungen.

Min arbetsköpare ringde klockan åtta i morse och tyckte att jag skulle jobba. Så jag tog mig in till stan på en timme utan magsår och svett vilket är imponerande för att vara mig. Jag planerar nömligen alltid mina mornar efter att jag ska hinna sitta framför datorn ungefär en timme.

Sen hade jag såkallad bloggabstinens hela dagen eftersom jag inte hann kolla alla sköna kommentarer innan jag drog. När jag kom hem hyperventilerade jag bekräftelse.

Föresten så fyller min pojkvän Emanuel tjugo idag. Vårat förhållande fyllde för övrigt två år för ungefär en månad sedan. Grattis till oss!